Hallå igen! Här kommer ytterligare ett inlägg om Playitas. Det första av fler. Tänker igen att det blir så sjukt långt om jag skriver allt i ett inlägg så delar upp det lite igen! Skrev ju tidigare om lite olika rundor, så fortsätter på samma tema, med de rundor som var nya för mig denna gång! Kul va? Nu kör vi 😀
Tur och retur till Puerto del Rosario, knappt 10 mil
Den här rundan cyklade jag till störst del med Camilla Landén, den grymt duktiga triathelen som både vann sin Age Group i Ironman Thailand 70.3 och kvalade till Världsmästerskapen i 70,3 nu 2017. Grym kvinna som skall tävla i Lanza i maj och därför behövde lite blåst och berg såhär i början av säsongen. Till att börja med startade vi en större grupp från TT tillsammans, men den glesades ut och till slut var det bara jag, Camilla, Sara och Thomas kvar. De nöjde sig efter 4 mil och vände där medan jag och Camilla ville ha lite längre pass och fortsatte hela vägen till östkusten. Jag kan säga såhär. Att starta med en stark grupp och faktiskt få slita från början är inte superbra om man vill ha pigga ben hela rundan 😉 På slutet så var jag riktigt sliten när jag skulle upp för backarna till Antiqua och Tuineje på vägen hem. Som tur är så var det ändå sol och varmt och härligt att cykla, såklart, så rundan blev awesome såklart. Landade för mig på 3h44 min och 98 km. Tyvärr hade jag ingen wattmätare så den laddat ur under resan. Alltid lär man sig något nytt! Nästa gång tar jag ur batteriet…
Åter till rundan då! Oftast motvind nordost, så har man tur och det är som det ”ska” så blir det motvind bortåt och medvind hemåt. Vägen hem från Tuineje är helt magisk i de förutsättningarna. Den här rundan gav oss drygt 1000 höjdmeter så det är ju knappast platt, men innehåller inte några branta berg heller direkt. Blir mer lite sega klättringar som såklart suger, men som ändå är överkomliga på alla sätt :). Mycket vind med dessa öppna landskap såklart!
Corralejo, knappt 16 mil
Det här är ju min favoritrunda! Ingen skillnad mot förra gången, så ni kan faktiskt läsa där om ni vill spara lite tid ;). Återigen cyklade jag med Camilla. Tänkte köra i 160-170 watt, och höll mig där förutom i nedförsbackarna typ. Iaf fram till 11 mil. Sen orkade jag inte riktigt. Landade på 139 i snittwatt och 154 NP. Borde kunna trycka mer, men kanske var trött fråntagen innan samt fegade lite i början kanske. Nåja. Helt fantastiskt väder, god smoothie i Corralejo och awesome cykeldag! Efter 6h och 15,8 mil är man lite sol-cykel-mör vill jag lova. Gott med sen lunch när vi kom tillbaka då! Med tanke på rundans 1450 höjdmeter så är jag inte SÅ bekymrad över tempot. Det var aldrig fråga om ett max-pass. Jag ville ta det lugnt och jag är inte bäst i backar. Så enkelt är det. Jag är rätt stor tjej, vet inte vad jag väger men hur som helst så kommer jag aldrig vinna några kuperade tävlingar om vi säger så ;). Dock sjukt bra träning såklart och Kalmar och Vansbro känns som bra val som kommer att passa mig i tävlingsavseende.
”Tre Berg” – ca 83 km
Haha detta är faktiskt lite kul. En bit in i veckan var jag lite kaxig och sa till dem som cyklat rundan dagen innan, att inte bara ska jag som ni cykla 6 berg ( alltså samma bergkedja fram och tillbaka), jag ska inte som ni ta en kaffe i mitten, vi ska köra på direkt! Haha det fick jag ju äta upp.. Det var ju det där om att vara stark i berg.. Haha! Jag startade tillsammans med Natalie Rec som är så sjukt grym på allt hon tar sig för alltså! Hon stack ju långt framför mig rätt fort, men jag var inte stressad, jag tänkte att jag skulle hålla mina planerde watt. Märkte ju dock rätt fort att det inte funkade i bergen. Då hade jag ju aldrig kommit fram! Det blev lite intervallbetonat istället. på plätten höll jag runt 170 watt (har jag för mig) och i backarna 220 + typ. Tänkte att jag aldrig fick gå under 200 iaf. Första backen gick ju bra övenom vi var rätt svettiga när vi kom upp. Det var en varm dag! Andra backen mellan Pajara och Betancuria var en ny väg för mig och den var SÅ vacker! En lång slingrande backe som tog en upp med sällskap av en fantastisk utsikt! Alla eventuella trötthetskänslor var värt det för att se den utsikten alltså!!
I den tredje backen var jag trött! Här ville jag bara komma upp och det kändes som att den aldrig skulle ta slut. Här hade man heller inget val än att fortsätta. När man cyklat den andra backen så finns ingen avtagsväg utan man har bara två alternativ. Uppförsbacke norrut eller uppförsbacke söderut. När jag kom upp möttes jag av en så underbar utsikt att jag glömde fota den. Sorry! Nerförsbacken däremot efter var inte så kul. Riktigt dålig asfalt och så mkt svängar och brant så man inte kunde ligga i tempoställning, så händerna blev totalt bortdomnade. Det enda minuset på den här rundan tror jag! När vi kom ner efter backen så var vi i Antigua och då hade vi valet, ta samma väg tillbaka och få ihop 6 backar, eller köra medvind och nedförsbacke raka vägen hem? Valet fö mig var enkelt. INGA 6 backar för mig inte. Jag erkänner ödmjukt at jag inte hade så mkt för att vara kaxig innan ;). Hade säkert orkat, men det hade tagit lång tid och inte varit kul. Nästa resa kanske =). 152 snitteffekt, 179 i NP.
Del av Challenge-banan med Cardon-berget, ca 75 km
Den här rundan startade vi mot bättre vetande i motvind. Motvind i princip hela vägen förutom en sträcka i början då det gick söderut och på slutet hem från Tuineje. Alltså motvind OCH Cardon-backen, ni som vet, ni vet! Så brant så att det inte ens är kul! Men utsikten uppe var fantastisk och såklart värt det! Det hela förgylldes ju givetvis av att jag hade sällskap av syrran <3. Kul att ha cyklat en stor del av den tävlingsbanan så man vet lite vad folk snackar om. Djupt imponerad av dem som gör den här banan snabbt! Jag cyklade med 164 watt i snitt och 190 NP. Rätt nöjd med det även om det inte gick så fort direkt. Bra med effekt så man vet att man tagit i trots att hastigheten visar 7 km/h ;).
Sista solskens-mys-rundan utan namn, 42 km
Den här rundan körde jag mest för att jag verkligen, verkligen ville cykla men inte skulle anstränga mig så mkt. Fick dock feeling och körde på 206 watt i snitt första timmen upp till berget mot Pajara, där jag vände och sen myscyklade hela vägen tillbaka över Juan Gopar. Helt underbart verkligen! Sån otrolig medvind hem att jag skrattade hela vägen. På riktigt alltså! Kolla förresten kurvan hur det ser ut när man cyklar enligt effekt, jmf med utan… lite skillnad 😛
Som ni ser så är den rosa kurvan (effekt) relativt jämn och fin, pulsen (röd) blir också rätt jämn, hastigheten (grön) varierar. På vägen hem är det mesta lite hipp som häpp, endast humöret som var konstant ”UNDERBART”! 😀
Det var väl det! Återkommer med annat i ett annat inlägg. Men kan ju bara säga att resan var helt fantastisk, har lärt känna flera underbara människor, känner mig som en del i min nya klubb och fick njuta av SOL, god mat, god dryck och underbar träning! Helt awesome! Jag älskar Playitas ännu mer nu om det är möjligt! Haha!! Vill ni veta nåt så hojta till :). Både om mig, min träning eller om platsen i sig!