Så kom dagen, då jag fick köra Swimrun igen! Jag hade inte kört sedan ångaloppet 2016, och mindes såklart att jag tyckte det var superkul, men såg ingen plats för det i min redan ganska fulltecknade tränings- och tävlingsplan. Jag har ju verkligen velat prioritera triathlon och inte direkt övervägt någon Swimrun i år heller.
Men så kom hösten, och jag är mycket piggare och fräschare i kroppen efter Ironman än vad jag någonsin hade kunnat drömma om! Så när möjligheten att köra Blåkulla kom, då blev suget plötsligt superstarkt! Jag hade ju inte planerat det alls, så två dagar innan loppet hade jag inte ens en swimrundräkt, men Colting Wetsuits fixade biffen och på fredagen efter jobbet kunde jag hämta ut världens finaste SR02 inkl Calfs. Tror det är dragkedjan fram som gör att jag gillat utseendet på Swimrundräkter lite extra mycket :).
På morgonen hade jag fortfarande ingen partner. Hade tidigare under veckan pratat både med Jonas Ekman (Ja, han som kom tvåa på Ö till Ö några dagar tidigare, han ville tydligen inte heller ha säsongsvila riktigt än, även om det iof hade blivit vila att köra med mig), och en som jag inte känner som heter Daniel. Men båda två låg kvällen innan med förkylning och kunde inte starta. Som tur var, för mig, så blev en kille som heter Peter av med sin partner på morgonen, och vi kunde teama ihop!
När jag åkte ner så körde jag igenom ett rätt rejält regnoväder, som inte alls var speciellt mysigt, men väderappen visade sol i Oskarshamn och jag kände att jag körde åt rätt håll. När jag kom fram så var det strålande sol och varmt! Jag hämtade ut våra nummerlappar och mötte upp syrran och Tobias som också skulle köra. Så himla kul att vara med på samma tävlingar! Tyckte förresten att Kristina var riktigt trevlig, hmm… var du inte nervös denna tävling syrran?
Så gick starten och en ringlande orm av våtdräktsbeklädda människor började springa den första kilometern mot vattnet. Vi körde med lina som vi kopplade på direkt efter första simningen, och bådatvå med paddlar. Däremot hade jag ingen dolme, då jag inte tyckte det behövdes eftersom jag hade calfs. Fötterna/benen flötsom en kork tack vare dem, så den planen var bra!
Den här tävlingen är väldigt teknisk, och i princip varje upp- och nedgång ur vattnet gjordes vid glashala stenar och klippor. En stor del av löpningen var verkligen ”hopp och lek” över sten-öar i skärgården! Så himla häftigt, men lite läskigt! Flera gången när jag hoppade från en sten till en annan så tänkte jag på att man verkligen skulle kunna skada sig rejäl om man skulle trampa snett och ramla eller missbedöma avståndet någonstans. Peter sprang före mig, och det var skönt, för då kunde han se ut vilken väg vi skulle ta, och jag behövde bara koncentrera mig på att sätta mina fötter i hans spår.
Känslan i Swimrun att hoppa ner i vattnet och svalka av sig när man har sprungit sig varm är så magisk! Det är ju inte alls somvid ow-träning eller triathlon att man funderar på om man kommer att frysa, för när mandel sprungit upp en värmen kroppen (vilket man gör rätt fort med våtdräkt) så är det ju underbart med lite kallare vatten! Såklart det är skillnad en riktigt kall dag, eller om det är riktigt långa simningar – men den här dagen, en solig lördag i september, var det alldeles perfekt!
Den längsta löpsträckan var ca 3 km tror jag, genom skogen, men förutom det var det relativt korta byten. Runt 50-300 m simningar och upp mot 1 km löpning som max i regel. Många byten! KUL med omväxlingen!! En halvmara som den längsta löpsträckan är på Ö till Ö är svår att greppa alltså!! Efter 1h och 50 min sprang vi i mål och en liten stund senare så kunde jag sammanstråla med syrran och Tobias som också hade kört tillsammans. Vi tog ett litet extra bad innan vi fikade och sen åkte hem åt var sitt håll.
Blir det mer Swimrun framöver? Jo men absolut! Det måste det!! Frågan är bara vilken och när? Det är ju fortfarande så att jag vill prioritera triathlon, men någon sprinttävling tidigt på säsongen vore kul, och ett bra sätt att komma ner i öppet vatten tidigt på sommaren. Den 23 juni ska jag ju nämligen, tydligen, simma nästan 4 km i typ 13 grader…..