Jag bloggar inte så mkt längre, men ibland vill jag skriva längre än vad som passar på Instagram, och då är ju bloggen bra!
Jag har flera gånger sagt hur bra det är med kontinuitet, och nu är nog första gången i mitt liv som jag fått uppelva det en stund i alla fall! Sedan årsskiftet har träningen rullat på enligt plan – I alla grenar(!!) vilket känns helt fantastiskt.
I en drömvärld hade jag velat simma 4 gånger i veckan, cykla 5 gånger i veckan och springa 3, men så lever jag i en högst verklig värld. Jag måste acceptera att jag arbetar heltid (ofta mer pga att jag legat minus i komptid, pga att jag inte haft intjänad semester men rest ändå, vilket jag velat jobba ikapp), och faktiskt inte får samma återhämtning som någon som inte gör det. Jag har det väldigt bra (?) som är singel utan barn, men jag har ju inte pro life med all tid i världen för det :).
En verklig vecka innehåller nu 2-3 simpass. Morgonpass tisdagar- och torsdagar samt ett längre på helgen om jag orkar. Ja, jag har det tredje passet flexibelt. Är jag helt supertrött på helgen så kan det vara mer värt med vila än en pendling in till Linköping för att simma. Känns jobbigt att acceptera återigen. Men så är det!
Jag måste träna på att inte känna mig lat när jag är smart.
En normal vecka innehåller även två intervallpass på cykel och ett distans, och ett intervallpass löp, ett kortare distans och ett längre distans. Fortsätter jag vara hel (snälla, snälla, snälla) så kan det tredje nog t o m få kallas långpass snart :).
Vad är det jag märker nu då, efter två månaders träning utan ofrivilliga avbrott förutom glädjen då?
- Jag är hungrig! Jag är jättehungrig! Jag har sedan november fastat en gång i veckan utan det minsta problem. Har helt ärligt inte tyckt det varit jobbigt alls. De två senaste gångerna har dock varit hemska! Har varit SÅ hungrig! Inte godissugen eller så, utan en hunger som varit helt galen! Jag har hela tiden tänkt ta en paus med fastan under våren/sommaren när tävlingssäsongen närmar sig, och vill att den ska tillföra endast positiva saker i livet. Därför tänker jag fr o m imorrn strunta i fastan och käka som vanligt. Jag hade tänkt köra fram till Playitasresan om två veckor, men när jag tänkte förut på morgondagens fasta så blev jag lite ledsen. Och det är det inte värt. Detta tror jag absolut beror på att jag har haft en högre mängd träning kontinuerligt. Kroppen kräver mer energi. Och jag har just nu motivation att äta ;).
- Jag är trött! Och det är något bra! Jag sover mycket mycket bättre än vad jag har gjort på länge! Ni vet säkert att jag har haft problem med sömnen i många år, så jag är otroligt tacksam och glad för en period med ”normal” sömn :).
- Jag får bättre självförtroende i träningen! Att inte hela, hela tiden bli avbruten av skador eller sjukdomar gör att jag vågar tro på att jag kommer kunna utvecklas.
- Jag får mer volym, fler timmar tränade, och hjärnan lär sig igen att uppskatta och acceptera det lite långtråkiga i långa pass. Jag älskar hålla igång länge! Men det kräver en successiv stegring! Att cykla 2h kan kännas länge om man brukar cykla 45 minuter. Men att cykla 5 h kan kännas helt okej om man vant sig med längre, och längre pass under en period. Man kan verkligen vänja hjärnan vid allt. Bara den får chansen :).
Detta år har börjat bra! Om ett par veckor är det ett år sedan jag bytte coach till Marcus. Känns väldigt bra att ha haft samma i ett år, och att han har lärt känna min kropp och knopp och hur jag funkar. Det gör mig trygg med att tävlingssäsongens planering kommer att bli bra. Trygghet är bra :).