Sitter här, fortfarande förkyld, och drömmer mig bort efter tuffa träningspass, roliga träningspass, långsamma, snabba, tråkiga och underbara träningspass. Igår stod, och satt vi hela dagen och hejjade på de hjältar som var med i IRONMAN Kalmar och gladdes med dem när de sprang över mållinjen och fick höra: ”Johan, YOU ARE AN IRONMAN”. Cooolt!!
Vi tyckte dock väldigt synd om de två personer som kom i mål, som de hjältar de var, under den sista kvarten men fick en tid över 16 timmar. Vilket innebär att de inte klarade maxtiden och blev utan medalj. Hjältar och järnkvinnor (och män) var de, men de blev inte IRONMEN… Hoppas dock att de är lika glada för deras prestationer ändå!
Själv blev jag extremt sugen på att cykla igen (säger ju att jag är solskenscyklist, och nu in augusti har det ju varit fint) och att lära mig simma. Ironman är ju en sak, men är väldigt sugen på MINI-Tri nästa år. Då måste jag gå en crawlkurs känner jag. Även om jag inte lär mig crawla så vill jag iaf ge det ett försök.
Helt plötsligt så fann jag mig anmäla mig till en crawlkurs i Linköping med start den 3 september. Spännande! Kan jag få bli frisk nu, tack?