RACE WEEK!

d89562288c78bf601511d1b8289e9da4.jpg

Ja nu är det bara några få dagar kvar! Älskar att triathlon-Sverige accepterar att allt fokus läggs på Ironman Kalmar en sån här vecka, eftersom det är så otroligt många som är med! Man behöver liksom inte säga vilken tävling man ska köra, utan alla vi som kör Kalmar har rätten på vår sida att inte se längre än våra näsor räcker och utbrista ”5 DAGAR KVAR!” och ingen frågar vad som händer om 5 dagar, eftersom alla VET att det är Ironman Kalmar som händer! Haha… snacka om att en blir ÄNNU mer självupptagen just den här veckan ;).

Jobbar två dagar till, packar allt ikväll och åker ner till Kalmar imorgon, tisdag, efter jobbet. Känns skönt att vakna där på onsdag morgon och sen kunna njuta av att vara på plats, gå omkring i den underbara miljön bland alla pirriga människor och sen verkligen få igång nerverna genom att titta på Mini Tri på kvällen!

IMG_0791.JPG

Ska man sia om tider och placeringar? Ja såklart man kan, men det är alltid vanskligt eftersom det är så mkt yttre faktorer som spelar in. Men om man ändå ska göra ett försök så kommer det här (om det är optimalt väder!!), förra årets tider inom parentes:

Simning: 1:15 (1:18)

Cykling: 5:45 (6:20)

Löpning: 4:20 (4:41)

Jo jag vet. Det är ganska stora förbättringar jag hoppas på, och jag vill inte alls vara kaxig. Jag är nöjd oavsett tid tror jag, så länge jag har en känsla av beslutsamhet och till viss mån glädje när jag kör! Jag vet att jag på tävlingar längtar till målet och många gånger undrar varför jag gör det, men jag vet också att jag brukar ha en känsla i kroppen av att VETA att jag kommer att fixa det. Att jag känner den där styrkan liksom. Och den känslan älskar jag!

Tiderna ovan baseras på vilken watt jag ska hålla (165-175 genom hela, något högre upp för bron), och sen försöka springa i 6:10-fart. Det vet man ju dock aldrig hur det går. Löpningen är det mest osäkra för mig. Foten är osäker även om den varit stabil hittills (Marathon är LÅNGT), och löpningen är liksom inte min styrka! Är väldigt ödmjuk inför den! Hur fasen kommer jag må efter 3 MIL löpning?! På lördag vet jag…

G0026618.JPG

Simningen är jag också osäker på tidsmässigt, men äh, om den går några minuter långsammare är ju inte det hela världen heller. Jag vet att jag kan simma distansen och är trygg. Och det är en skön känsla att ha med sig jämfört med förra året då jag var SJUKT nervös för den delen!

Ja, dags att åka till jobbet nu, men hoppas vi ses i Kalmar? Hur mår ni?

Kram Maria

Annonser

Tapering = VILA, eller?!

Alltså, känslan när man är trött, är nöjd med vad man presterat, tänker att NU, äntligen så får jag VILAAAA…. Man har sett framför sig hur man inte kommer behöva göra något ansträngande alls på två veckor och bara sitta på kontorsstolen med fötterna högt…

IMG_9319

Och så får man schemat från coachen för de två sista veckorna. BOOM. Nytt tempopass onsdag.

Alltså ja, kortare än normalt såklart. 50% av det jag körde för tre veckor sedan, vilket innebär 40 min på 185-195 watt. Men ändååååååå! Trött nu ju!

Men det är ju det här som är grejen med att ha coach. Jag VET ju teoretiskt att man, för en optimal tapering (har alltså inte själv läst några studier, så jag vet ingenting egentligen, bara lärt mig av kompisar/google you know, men google har väl alltid rätt?), ska hålla på i 2-3 veckor. Den längre tiden om man har tränat mycket och hårt länge, typ proffsen, och den kortare tiden om man tränat lite mindre. Och för mig skulle 2 veckor nog vara lagom enligt coachen. Och under dessa två veckor brukar man alltså dra ner 50% av träningsmängden den första veckan (men behålla intensiteten) och sista veckan ta bort ytterligare 50%.

Detta innebär ju SÅKLART att jag SKA köra mitt tempopass som vanligt på onsdag, och halvera det till 50%. Så varför är jag ens förvånad? 40 min är ju t o m lite kort om man ser till att jag körde 110 minuter i onsdags. Så fick ju lite ”lyxigt kort” t o m.

Jag är nog inte förvånad. Jag är nog helt enkelt nervös!

img_7871

Men det jag gör nu då för att peppa mig själv, är ju att påminna mig om att jag har presterat väl på de tidigare tävlingarna i år när jag bara haft en veckas formtoppning. Då har jag inte känt mig trött i kroppen på tävlingsdagen. Jag har också kommit tillbaka väldigt snabbt nu från trötthet av små justeringar i schemat med någon extra vilodag eller lättare pass här och där. Så jag torde svara bra på denna planerade formtoppning.

Det är ju såklart lite osäkert hur man ska lägga upp det den första säsongen med ny coach, han har ju inte lärt känna mig hur min kropp fungerar riktigt än. Men jag litar på att jag inte är ett freak of nature och att han vet vad han gör :).

Börjar iaf dessa formtoppningsveckor med VILODAG! Jippiii!

”Hur har du utvecklats sedan förra året”?

Ja, då är det dags för den sista frågan av tre, som jag fick på Instagram för ett tag sedan. Del 1, Min träning under sista veckorna fram till Kalmar kan du läsa om här, del 2, hur jag ändrat träningen (cykeldelen) sedan förra året kan du läsa om här. Jag ska skriva om löpning och simning också, men det kommer senare =).

Frågan huruvida man har blivit bättre, och utvecklats från ett år till ett annat är så svår att svara på ”till vardags”. Det är ju när man tävlar som man får svar svart på vitt.

Man är aldrig bättre än sitt senaste resultat

Men de resultaten man lyckats med går ju också att bryta ner och fundera på vad de egentligen säger. En placering beror ju endast på vilka andra som ställer upp, och tider beror ju mycket på väder, vind och material. Men visst, det är klart man kan jämföra placeringar och tider till viss del ändå, det är bara lite svårt tycker jag!

Jag skulle ju egentligen vilja vänta med att utvärdera den här säsongen tills att den är klar. Jag har minst en tävling kvar att göra – Den viktigaste. Men samtidigt, om den går dåligt vill jag inte att det resultatet ska smitta av sig på allt annat. Så det är lika bra att jag svarar på frågan nu =).

Har jag utvecklats? Ja, det har jag.

Jag tycker att det är svårt att se det i träningen, men visst går mina cykelpass i regel i lite högre snittfart än förra året (följer ju min effekt, men cyklar väl antagligen på lite högre effekt än förra året, men det går inte att jämföra rakt av då har har bytt mätare), mina löppass går också lite snabbare (åtminstone de jag kör på plant underlag. De i skogen kan gå lite hur som helst i fart). Simningen ändras ju från dag till dag, tider och hur det känns, men nog känns den mycket tryggare, och jag har en mycket bättre uthållighet.

Tävlingsmässigt så har jag inte kört samma triathlontävlingar som förra året, men de två jag har kört har gått 20, respektive 30 min snabbare totalt än samma distans förra året, och båda banorna har varit tuffare. Det har varit väldigt mycket mer kuperade cykelbanor på de tävlingar jag gjort i år, så därför tycker jag ändå att man kan jämföra resultaten. Jag har även sprungit bättre på tävlingarna i år vilket är häftigt eftersom jag inte kört några intervallpass alls, men det gjorde jag ju knappt förra året heller- och jag har kunnat upprätthålla en ganska bra kontinuitet i alla fall :).

En tävling som jag gjorde även förra året var Falkenbergs Stadslopp! 10 km runt stan och Ätran i Falkenberg. Ett riktigt bra och mysigt arrangemang! I år krossade jag det förra årets resultat, och mitt PB på distansen, och sprang 2,5 minuter snabbare! Detta trots mycket mängd i benen, ingen toppning och dessutom kanske på årets top 5 varmaste dagar?! Kom in på 50 min 23 sekunder (officiell tid) och även om jag har en bit ner till sub 50 så är jag jätteglad för det!! Coachen tyckte också att det var ett bra resultat med tanke på att jag varit suuupertrött i kroppen bara några dagar tidigare och att det var så varmt. De små justeringarna vi gjorde i schemat då (kortade ner ett sim- och ett löppass tidigare i veckan) gjorde att jag återhämtade mig snabbt och blev relativt pigg igen. Duktiga kroppen vad jag älskar dig!

Jag har alltså verkligen fått utdelning i år på den träning jag har gjort i vinter, vilket känns fantastiskt – Och det tycker jag oavsett hur det går i Kalmar! Jag VET att jag är en tryggare och ngt bättre simmare (även om jag har MYCKET kvar att jobba på där), att jag är en cyklist med större kapacitet och styrka i år, och att jag har utvecklats i löpningen tack vare kontinuiteten där. Jag är enormt glad för det,  vilket gör mig sjukt motiverad att fortsätta träna! För har jag utvecklats till i år – Tänk vad jag då kan göra på kanske tre år till?

Wohoo! Nu kör vi på – Snart IRONMAN KALMAR 2018!

Träningen 180709 – 180729

Ja, nu sammanfattar jag de tre senaste veckorna i ett inlägg! Jag har ju uppdaterat rätt mkt på Instagram samt lite blogginlägg emellan om träningen, så antar att ni inte undrat för mycket ;).

Efter Ironman 70.3 i Jönköping så tog jag det lugnt en vecka enligt vanliga rutiner. De rutinerna är att ha i princip samma struktur som vanligt, men kortare pass och ingen kvalitet i princip. Med kvalitet menar jag alltså intervaller, eller högre intensitet än zon 2 (förutom i simmet som fortfarande kan innehålla ngt sånt).

Återhämtningsvecka 180709 – 180715
Måndag: VILA
Tisdag: OW – sim
Onsdag: Cykling distans 1h
Torsdag: Simning, löpning, lätt distans 30 min
Fredag: Cykling distans 90 min
Lördag: Simning, löpning distans 50 min
Söndag: Cykling distans 2h

Jag kände mig återhämtad efter det och såg fram emot tre tuffare veckor samtidigt som jag gick på semester!

IMG_8336

Tuff vecka nr 1 – 180716 – 180722
Måndag: Simning OW 40 min + Cykling distans 2h 20 min
Tisdag: Simning + löpning lätt distans 45 min
Onsdag: Cykling 2h 20 min inkl tempo 80 min
Torsdag: Simning + löpning lätt distans 50 min
Fredag: Cykling distans 3h
Lördag: Simning + Löpning distans 1h 40 min
Söndag: Cykling distans 5h inkl 3×20 min lite hårdare

Tuff vecka nr 2 – 180723 – 180729
Måndag: Simning OW 45 min + Cykling 2h 15 min
Tisdag: Simning + Löpning lätt distans 50 min
Onsdag: Cykling 2h 30 min inkl tempo 90 min
Torsdag: Simning + Löpning lätt distans 40 min (+lite extra ow-bonussim)
Fredag: VILA
Lördag: Falkenbergs Stadslopp 10 km + 25 min distans innan + 30 min distans efter, totalt 105 min löpning.
Söndag: Cykling distans 6h inkl 3×20 min lite hårdare

Noteringar att minnas: DENNA VÄRME! Magiskt tycker jag! Jag ÄLSKAR värmen! Är såklart rädd för bränderna som härjar, men om man bortser från allt sånt så älskar jag det. Jag upplever också såklart som alla andra att det är tufft när man tränar, men jag tror kroppen har anpassat sig rätt bra nu ändå. Jag tycker det är häftigt att det ändå fungerar så bra! Men när jag läser igenom detta blogginlägg om ett år så vill jag påminnas om att dessa träningsveckor i princip gjordes i 25-31 graders värme, för det är ju knappast normalt för Sverige 😛

nT1xTyFMRSq316Yd5GkjaQ.jpg

Bästa miljön: Jag har sagt det förut, och säger det igen: Åk till Halland och Ugglarp om du får chansen! Att simma i havet är MAGI! Förutom en och annan brännmanet så är det helt fantastiskt! Långgrunt och klart vatten, så man ser de där strecken i sandbotten när man simmar. Man kan t o m leka att man simmar i en bassäng och följa dem ;). Skämt å sida, men det är helt underbart! Riktigt varmt vatten i år såklart så det kändes som att man var i Medelhavet lika gärna. Jag vill gärna skriva om cyklingen och löpningen här också, men kanske det är värt ett eget inlägg? Är det någon som är sugen på ett inlägg om triathlon-träning i Halland? Jag har testat lite olika löpställen och sånt nu!

Bästa sällskapet: Det mesta har jag faktiskt kört ensam (som vanligt) då Kristina och jag hade lite olika träningsfokus och planer på semestern, men vi simmade lite tillsammans i alla fall. Det var såklart väldigt mysigt! Det är ju MYCKET roligare att simma samma serier som någon annan än att göra det ensam… Det enda störiga är ju när man själv känner sig långsammas och sämst i världen, och så får hon feeling och drar på i världens fart =). Hon är bättre simmare än jag, så är det bara =). Men hon borde va snäll mot storasyrran :P.

IMG_9142.JPG

Nu är jag inne i den tredje och sista tuffa veckan, och Björn tror att jag kommer att fixa den bra. Så jag intalar mig att han har koll på läget och rätt, och att jag såklart kommer att sitta på söndag kväll, analysera veckan och känna mig riktigt jäkla nöjd. Vi säger så va?

SEMESTER-Update!

fullsizeoutput_10dd

IMG_8914

Alltså det här livet – Semesterlivet alltså! Så himla underbart! Tror de flesta förstår mig när jag säger att jag absolut gillar mitt jobb men…. SÅKLART jag skulle vilja ha det så här jämt! Vakna av mig själv, upp och dricka kaffe och äta gofrukost (yoghurt med nötter och frön, surdegsbakat bageribröd med ost), sen chilla/sola/läsa tills kroppen känns redo för träning, träna, äta, chilla/sola/läsa och sen sova. Åh alltså I love!

En del av det magiska består såklart i av att jag är omgiven av de personer jag älskar mest samt är på den mest magiska platsen i världen – Ugglarp. Mormor är uppvuxen i Slöinge som ligger ett stenkast härifrån, och kan varenda sten här. Det är häftigt att ha så mycket historia på en plats som man själv inte har bott på, utan endast semestrat på ett par veckor om året. Med tanke på hur underbart det är här så är det ju riktigt synd att mamma och pappa valde Mjölby istället för Falkenberg typ ;).

IMG_8910

Hur som. Jag njuter nu. Cyklar på gamla E6:an som är rak och fin och är lätt att pacea sig på, simmar i havet eller i Halmstads utebassäng med saltvatten, springer i de olika naturreservat som finns. Tack vare att jag fortfarande undviker asfalt så har jag upptäckt Skipås naturreservat (sjukt vacker, kuperat och häftig natur), Haverdags naturreservat (cool natur med blandning av sandstrand och stig och otroligt vackert), Vallarna i Falkenberg (platt, mysigt spår längs med Ätran), och Prins Bertils stig i Halmstad som är varm när det är varmt, men platt och snällt. Jag gillar löpningen här och är tacksam för min bil så jag har kunnat ta mig till dessa platser runt omkring!

Kroppen då? Hur känns den? Nu är det inte långt kvar! 22 dagar! Jag känner mig ganska lugn faktiskt. Om jag inte hade kört IM förra året så hade jag varit SJUKT nervös, eftersom kroppen känns trött av all volym. Men eftersom jag vet att jag tränat lite mindre förra året och då ändå tog mig igenom det med glada tankar så borde jag ju fixa det även i år. Det intalar jag mig i alla fall!

IMG_8912

Jag har cyklat bra, och har två långa pass kvar. De kommer vara viktiga framför allt mentalt. Jag har även haft en bra kontinuitet i löpningen vilket känns otroligt skönt! Om nu kroppen fixar ett par veckor till utan skador så tror jag att löpningen kommer gå bättre än förra året. Simningen känns faktiskt rätt kass, men försöker att inte fokusera på det utan bara göra passen. Jag har så sjukt mkt i min teknik som jag behöver hjälp med en gång för alla och jag får kanske försöka fokusera på det nästa år. Men det kommer att kosta pengar eftersom jag behöver hjälp på kanten och inte bara någon som ser en video en gång och ger tips. Jag behöver verkligen hands on hjälp! Simcoachen verkar ju onekligen bra, men det blir både dyrt och opraktiskt då de inte finns i Linköping /Mjölby. Typiskt. Att det ska va så svårt? Hur, eller hur så kommer jag fixa distansen på tävlingsdagen, och farten får väl bli vad den blir?

IMG_0534

Idag har jag vila på schemat och jag ska ”embrace” det och ligga i hängmattan och läsa, gå ner och bada i havet och äta ;). Imorgon ska jag leka löpare och springa Falkenbergs stadslopp. Förra året sprang jag på 52 någonting som nog är mitt PB på kontrollmäta distans. Ja vi får väl se vad den här för tillfället slitna och trötta kroppen kan göra ;).

Ändringar i träningsupplägget jämfört med förra året! CYKLING

Fråga nummer 3 (svar på fråga nr 2 kommer sist), var om jag har ändrat något i träningsupplägget i år jämfört med förra året. Och det har jag! Frågan är bara om min subjektiva upplevelse stämmer med den objektiva sanningen och hur jag sammanfattar det enklast?

Som jag upplever det så har jag haft en bättre kontinuitet. I alla grenarna! Jag har också haft olika coacher vilket såklart har påverkat hur träningen har sett ut.  Som ni ser på bilderna nedan så har jag i statistiken valt att räkna timmarna från 1 oktober till dagens datum båda åren, för att det ska bli enkelt att jämföra!

Inser att det här blir ett väldigt långt inlägg så jag delar upp det i ett inlägg per grej. Vi börjar med cyklingen =).

Skärmavbild 2018-07-22 kl. 08.16.52

Våren/sommaren 2016 förstördes ju min träningsplan pga sjukdom och hela sommaren blev egentligen distans i alla grenar (för att över huvud taget vara igång till tävlingarna). Skillnaden i år är alltså enorm då jag faktiskt (åtminstone fram tills nu, man vet ju aldrig var som händer framåt) har kunnat köra nästan enligt plan hela säsongen och kunnat periodisera enligt coachernas önskan! Timmarna är ju en sak – vad man gör med dem en annan!

Min subjektiva upplevelse är att schemat i år har varit lite mer ”tråkigt”, ”enformigt” och ”enkelt” vilket jag gillar! Förra vintern (2016/2017) så körde jag väldigt mycket intervaller på cykel eftersom jag var lite löp-skadad, och de intervallerna varierades ganska mycket från pass till pass och vecka till vecka. Givetvis återkom många pass, men jag minns ingen tydlig plan att ”på måndagar kör vi pass A, på tisdagar B utan A kunde komma lite då och då men jag har inte riktigt koll på när. Jag kanske inte kommer ihåg rätt, kanske jag upplever det annorlunda än min coach, men det är såhär jag minns det i alla fall! Hur man upplever sån här ”enformig” struktur är givetvis väldigt olika. Endel personer trivs ju, precis som jag med det enkla och andra behöver ju mer variation för att inte tröttna.

Passen förra året innehöll i alla fall ofta olika längder på intervaller i samma pass, och som jag minns det nu så behövde jag en fusk-lapp för att minnas vad jag skulle göra. Eller ha dem inprogrammerade i trainerroad el liknande. I år har passen snarare varit samma uppvärmningsprocedur varje gång och sedan t ex 6×2 min intervaller på en viss effekt, vilket ju såklart inte är så svårt att hålla i huvudet ;).

Veckorna har också till skillnad från förra året då träningsdagarna såg helt olika ut vecka för vecka, varit väldigt lika varandra. Jag har alltid:

  • vila på måndagar
  • löpning och simning på tisdagar, torsdagar och lördagar
  • cykling på onsdagar, fredagar och söndagar.

Skärmavbild 2018-07-22 kl. 08.32.25.png

Jag vet att onsdagar innebär intervaller och söndagen innebär lång cykling. Jag gillar det enformiga och enkla. Jag behöver inte lägga energi på att läsa på, eller känna mig osäker på hur passen kommer att kännas eftersom jag vet vad jag ska göra. Periodiseringen har sett ut så att intervallerna på onsdagar t ex har varit lika dana varje vecka så jag vet precis vad som väntar.

Men likadana tänker kanske du, ”hur kan man då utvecklas?!”. Ja exakt likadana kanske de inte har varit. Men t ex i januari/februari så hade jag som huvudjobb:

  • onsdag vecka 1: 6*1 min på 250-260 watt,
  • onsdag vecka 2: 8*1 min på 250-260 watt
  • onsdag vecka 3: 10*1 min på 250-260 watt
  • onsdagen vecka 4 ökade vi intervallerna till 2 min på samma effekt men backade tillbaka till 6 stycken. Osv…

Är ni med? Väldigt enkelt och okomplicerat, men effektivt (upplevde jag det) och bra. Jag visste vad jag skulle göra och var trygg i att jag visste hur passet skulle kännas.

Sen förlängdes intervallerna på samma sätt successivt så att jag både kommit igenom några veckor med vo2max- och tröskelträning för att nu några veckor innan tävling köra tempo. ”Intervallen” är då t ex 80 minuter istället för 2 minuter ;). Några veckor mellan Borås och Jönköping backade vi tillbaka från Tempo till tröskel-träning och hade ett par veckor med tröskelintervaller för att försöka öka min kapacitet ytterligare.

img_7913

Båda åren har jag varit två vinterveckor på Fuerteventura och fått många mil i benen, och båda åren har jag haft två sommarveckor på Västkusten och samlat mil på den underbara E6:an mellan Falkenberg och Halmstad :). Ganska tråkig rak väg men med en superbare väggren så den lämpar sig otroligt bra för tempocykling!

Jag har ju sedan jag startade med triathlon cyklat efter effekt, men sättet jag tränar på går ju i princip att göra efter puls också. Eller upplevd ansträngning, bara att det är lite svårare.

Har ni någon fråga så hojta till =).

//Maria

 

 

Min träning fram till Kalmar!

Fick frågorna på Instagram,

  1. Hur jag lägger upp träningen nu den sista månaden innan Ironman i Kalmar,
  2. Hur jag har utvecklats från förra året, samt
  3. Om jag har ändrat något i träningsupplägget sedan förra året

Jag delar upp det i tre olika inlägg, och börjar med del 1 =).

fullsizeoutput_48e7

För nytillkomna läsare (välkomna by the way), så kan jag ju direkt säga att jag inte gör mitt schema själv, utan jag har överlåtit det till Björn Andersson med varm hand. Kolla in på hans Instagram och se hur många grymma atleter han tränar! Jag tror jag kan vara rätt lugn att han har mer kompetens än jag till att bestämma schemat till 100% ;). Många tycker att jag är tråkig som ”aldrig” är flexibel att träna ihop på cykel eller göra en träningsdag med alla tre grenar tillsammans, eller att jag är löjlig som vill kolla med honom innan jag spontananmäler mig till en liten extra tävling. Jag gör det inte för att ”be om lov”. Han skiter nog fullständigt i vilket! haha! MEN, jag vill ju träna så optimalt som jag kan.

Även om jag inte är ett proffs, eller ens bland de bästa i min AG så tycker jag om att träna så seriöst och bra som jag bara kan. Och varför ska jag betala någon 2000 kr i månaden om jag sedan inte följer schemat? Det är ju verkligen bortkastade pengar tycker jag. Ibland kan man ju få ihop det ändå, träningen med vänner alltså, och ingen blir då gladare än jag :). Sen fattar även jag att det i vissa perioder inte är så viktigt att följa upplägget till 100%, men 5 veckor innan årets (för mig) viktigaste tävling så vill jag göra så många ”rätt” jag kan :).

img_1137

Jag har tre veckor framför mig nu med mer mängd än vanligt, dels för att distansträningen är superviktig för att kunna prestera på långdistans, men även för att jag har semester i två veckor till. Så bäst att passa på när jag både har tid till själva träningen, och framför allt till återhämtningen där emellan.

I princip kommer veckorna se likadana ut:

  • 4 simpass, varav 1 öppet vatten, och 3 bassäng
  • 4 cykelpass där två är rena distanspass på 2-3h, ett är ett pass med en längre sekvens i typ halvIronman-intensitet (blir ca 2,5h), och ett längre långpass (5-6h)med några inslag av lite högre intensitet.
  • löpningen är i princip likadan som förut. Distans och successiv ökning av duration 3 ggr/vecka. Inga intervaller. all löpning kommer att göras i skog eller ev grusväg.

Två stycken tävlingar har jag slängt in, med ok från Björn. Och det är dels Falkenbergs stadslopp som är ett 10 km-lopp om två veckor, och sedan en minisprint på 1/10dels ironmandistans den 4 augusti. Det kommer ju va det typ jobbigaste på hela året!!

Tiden kommer landa runt 16-18 h per vecka och det borde inte vara några problem då jag som sagt är ledig och intensiteten överlag är ganska låg.

Den som varit snabb på att räkna inser ju att jag vissa dagar behöver göra dubbla pass för att få ihop ovan på en vecka. Simningen och löpningen sammanfaller för det mesta samma dagar, och cyklingen är väl den som oftast är ensam. Fast så brukar det vara annars också.

IMG_7366

Jag inser att mitt schema ser ganska ambitiöst ut för en motionär som siktar på att köra i Kalmar, kanske för första gången, och som har en dröm om att ta sig runt. Och man behöver absolut inte träna så många, eller långa pass för att ta sig runt! Igen- MAN BEHÖVER INTE DET! Jag VET att det kommer vara några som läser detta och som kommer sätta vinet eller kaffet (beror på vilken tid på dygnet som ni läser) i halsen och få ångest. 5 veckor kvar shiiiit!

Jag vet hur det känns! Förra året vid den här tiden hade jag också panik. Men om jag ska ge ett tips (asså vad högfärdig jag låter som ska ge tips, är ju inget proffs direkt), så är det detta:

  1. Få till två längre pass på cykel. Gärna runt 4h eller längre. Ta flera pauser om du vill, och/eller cykla superlångsamt, men försök få många timmar på din cykel!
  2. Under dessa timmar – se till att få i dig energi! Och gå inte bara på känsla ”en glass här och en macka där” utan tänk igenom innan vad och när och hur. När jag pratar med vänner som inte kört så många långa distanser så tycker jag det absolut vanligaste är att de intar för lite energi. Om man ska optimera intaget (för att prestera så bra som möjligt = orka optimalt en lång dag) så ska man försöka få i sig 90 gram kolhydrater i timmen. Det är 360 kcal. Det är mycket! På en runda på 4h blir det 5 magnum mandel, eller 27 (!) piggelin, eller 6 frallor, eller 4 flaskor med ganska hårt blandad sportdryck, eller 18 gels från Umara, eller 10 coca cola- burkar eller….

Ja jag tror ni fattar. Mer än ni trodde va? Det enklaste för kroppen under träning är att ta upp vätska. Så personligen dricker jag mina kolhydrater, men många tycker om att äta framför allt på cyklingen, och där gäller det ju att prova sig fram.

IMG_3044

Bilden har inget med inlägget att göra Här är jag nu och skriver detta dock. Magiskt, ville bara säga det! :).

Åh vad jag babblar, som vanligt. Tur att det är min blogg så jag gör som jag vill =). Men det är mitt bästa tips iaf. Få till två långa pass och ta in energi. Sen tro på dig själv, njut av veckan i Kalmar (som är en riktig fest), och njut av dagen så mycket du kan! Känslan att springa genom stan sista varvet innan målgång var precis så härlig som ”alla säger”! Det liksom bubblar i magen av att veta att man håller på att klara ett skrämmande men häftigt mål! Och är det din tur i år? Njut! Du har något otroligt häftigt framför dig!

Jag själv är återigen supernervös fast på ett annat sätt än förra året. Jag vet att jag kommer att klara det, men jag har såklart glömt hur jobbigt det var! Och i år vill jag ju göra det snabbare och är jätterädd för att gå ut för hårt, eller att underskatta distansen för att jag bara minns det som så fantastiskt. Men att klara det. JA. Det kommer jag om inget oförutsett inträffar – Och det kommer ni som läser detta också att göra!

Hojta till om du har några fler frågor kring min träning 🙂 Vad vill ni veta?

/Maria

 

Därför började jag med triathlon!

Jag frågade er som följer mig på Instagram, om vad ni vill att jag ska blogga om. Och då var en fråga ”Varför började du med triathlon”? Jag har skrivit om det förut, men det var var länge sedan nu, så vi kör igen =). Ni tror väl inte att det blir den korta versionen va? Nä dåså!

IMG_5386

Underbara Fuerte, vintern 2016

Våren 2016 var jag (igen) på Fuerteventura och Playitas på semester. Då var syrran redan lite hooked på sporten och hade redan genomfört Kalmar Mini Tri, om jag inte minns helt fel. Hon hade drömmen om att göra en Ironman klart för sig, medan jag tyckte det var helt ointressant och galet. Alldeles för långt! Ni vet så där galet och långt så att man inte kan greppa det ens? Jag höll på mest på med crossfit, och var nästan lika såld på det. Tränade flera gånger i veckan och tyckte att det här med korta och intensiva pass var det  roligaste!

IMG_5454

Crossfit, vintern 2016

IMG_5458

Crossfit, vintern 2016

Väl där i alla fall så hyrde vi racercyklar, och jag minns att det blåste (såklart), och jag var livrädd för att få punktering eftersom jag inte hade en aning om hur man skulle byta slang. Tänk er att jag inte ens visste att man hade en lös slang i däcket. Jag visste inte hur man tog av ett hjul och definitivt inte ett bakhjul, och inte hur man skulle ta av däck och göra något med det för att eventuellt kunna cykla vidare om punktering hände. Nej. Jag hoppades verkligen att det inte skulle behövas, och Kristina sa något om att hon sett en instruktionsvideo på slangbyte på you tube en gång.

cropped-img_5331.jpg

Ajuy, vintern 2016

IMG_5319

Lunch I Ajuy, vintern 2016

Vi cyklade över ön till Ajuy och åt lunch för att sedan cykla tillbaka. Jag har hittat min kommentar i träningsdagboken efteråt, och såhär beskrev jag rundan:

”Cyklade till Ajuy via Juan Gopar, Las Casitas och La Florida, Tuineje, Pájara. Det var väldigt (jävligt) mycket backar! Långa, korta, sega, branta. Och livsfarligt nedför! Maxhastighet 37,1 km/h”

Rundan var 37 km och tog 2h 18 min :D.

IMG_5317

Cykling Fuerte, vintern 2016

Livsfarligt nerför. Haha, jo men jag tycker fortfarande att backarna vid La Florida är branta :). Jag kanske dock inte längre tycker att maxhastighet 37,1 km /h är smärtgränsen. Men jag minns verkligen att jag hade ont i underarmarna av trötthet när vi var tillbaka! Var så trött efter att krampaktigt bromsat såfort det vände neråt! Haha… Ja. så var det i alla fall :).

Det regnade också rätt rejält minns jag. Kallt som fasen och riktigt rått, sådär som det kan va på Fuerte i februari om man har otur. Magisk men lite oförutsägbar ö det där på det viset :).

Kanske tänker någon nu att jag skulle blivit avskräckt av cyklingen, men det blev tvärt om! Den där rundan väckte något i mig. Det var ju coolt att kunna ta sig rätt långt utan att bli alldeles för trött, och att se nya saker och platser utan att behöva hyra bil. Jag minns också att, min numera gode vän, Marcus (marrecusen) cyklade om oss i världens fart där och jag var fascinerad, även om jag då inte visste vem han var eller att han var triathlon pro. Jag förstod inte hur man kunde cykla sådär fort på de blöta skrovliga vägarna :).

IMG_5212

Cykling Fuerte, vintern 2016

När jag kom hem så åkte jag direkt till en cykelaffär i Linköping för att justera in sittställningen på den enkla racer jag hade (men knappt cyklat något på), men kom ut med en splitterny Argon18 Racer, och jag var kär! Wow! Från den dagen älskade jag att cykla! På riktigt! Det var verkligen den cykeln som gjorde skillnaden för mig! Svart och röd, vacker, mjuk i växlingen och alldeles, alldeles underbar!

Men nu då? En cykel gör ju ingen triathlet?!

Men den enkla sanningen är att jag inte såg framför mig hur man kan cykla utan att hålla på med triathlon. Hur tävlar man i cykling liksom? Ja, det är klart man kan det men jag förstod inte hur. Så anledningen till att jag började med triathlon är helt enkelt att jag började älska att cykla, och att jag då ”lika gärna” kunde börja med triathlon också. Jag kunde inte crawla, hade några månader tidigare gått en kurs för att syrran tyckte att det var så roligt att simma, men jag lärde mig aldrig på den där kursen. Jag var övertygad om att det inte gick! Jag var också skadad i foten och kunde just då inte springa, men vad gjorde väl det? ;). Jag anmälde mig till en ny crawl-kurs där jag faktiskt lärde mig att ta mig fram i crawl i alla fall och sen helt plötsligt var jag triathlet :).

Hur började ni? Kommentera gärna på Instagram-inlägget eller i bloggen, jag är nyfiken!

20180513_101513

Foto från maj 2018

 

Träningsveckan 180702 – 180708

img_0118

Jag ligger ju helt klart efter! Men här kommer iaf träningen veckan fram till tävlingen den 8 juli! Jag gillar faktiskt att skriva de här inlägget. Det blir ju lite härlig reflektion :).

Måndag: VILA

Tisdag: Simning öppet vatten ca 30 min

Onsdag: Intervaller på cykel, kortare och färre än ”vanligt”

Torsdag: Löpning lätt distans 20 min

Fredag: Simning 30 min, cykling distans 60 min

Lördag: Simning hela banan (ca 36-37 min)

Sönda: RACE

Veckans roligaste pass: Om man inte får välja tävlingen så var det nog simningen dagen innan race tillsammans med syrran. Vi simmade två bojar i taget, i princip bredvid varandra och så stannade vi och pratade i pauserna. Riktigt trevlig simning utan press eller stress och fina stora bojar att sikta mot. Varför kan det inte alltid finnas bojar i alla vatten överallt?

Veckans träningslåt: Jag har ju typ börjat träna utan musik! Helt galet jag vet!! Men intervallerna har typ gått bättre då. Men jag älskar Petters nya album och framför allt låten ”tänd”.

Veckans träningssällskap: SYRRAN såklart!

Jag kände mig verkligen i risig form under veckan. Intervallerna på onsdagen kändes sega och distans-cyklingen likaså. Benen kändes som att de inte fick blod tills sig och var riktigt tunga. Men jag tror det är så nervositet känns, för det gick ju hur bra som helst sen! Så det ska jag ta med mig i bakhuvudet till veckan innan Ironman Kalmar, för då LÄR jag vara nervös igen!

Ironman 70.3 Jönköping – Race Report

Äntligen så får jag skriva ännu en race report! Jag vet att det är många som uppskattar korta och koncisa meddelanden om hur det har gått utan så mycket ”lull-lull”, men det är helt enkelt inte jag. Haha! Jag älskar att tänka och fundera och försöka få ut känslan i skrift! Man håller trots allt på ganska länge när man tävlar, och hinner tänka ganska mycket!

Jag kommer nog skriva ett eget inlägg om bara helgen i sig, men jag går direkt på själva tävlingen nu, medan jag har det färskt i huvudet, och eftersom det var the main event så att säga!

Väckning 05:55
Hade satt klockan på 6, men vaknade såklart innan. Messade kort med Joanna Swica (Som jag träffade för första gången nu i helgen) som bodde på samma hotell, och vi bestämde oss för att käka frukost ihop. Var nervös, men inte så nervös att jag inte kunde äta och så. Hade en trevlig stund där, och vi planerade att jag skulle simma och cykla något snabbare än Joanna, och sen skulle hon springa ifatt mig och så skulle vi gå i mål samtidigt på 5:45. Jag tänkte att det var realistiskt eftersom Borås som var mycket backigare tog 5:52, men samtidigtär det ju en väldigt lång T1 med 540 m barfota-löpning i Jkpg. Det pirrade. magen av tanken på 5h 45 min!

Gick iväg till cykeln, fyllde på Maurten sportdryck i flaskan mellan pinnarna och i en flaska på ramen. Det skulle räcka hela cyklingen, och sen en flaska med lite vanligt vatten. Kollade igenom påsarna så att allt fanns och gick igenom växlingsområdet en gång och noterade att jag skulle svänga vänster vid min cykel efter de sista bajamajorna, där det stod en p-skylt. Bra.

Upp igen till hotellrummet för att ladda, packa väskorna som syrran skulle checka ut under dagen och sen ta på mig allt. Fick ny race suit kvällen innan som skulle bli kul att testa! Kände mig tacksam för att Kristina inte skulle tävla så att hon gick att prata med :).

Ner till simstarten, heja på massa kända ansikten, krama mamma och pappa som åkt ner över dagen för min skull, och sen gå in i startfållan 34 min. Trodde inte att jag skulle simma på 36, men det fanns en chans att jag skulle simma under 36, så jag ville stå någonstans där. Trevligt att ha sällskap av Simon och Martin! Tiden gick fort, och helt plötsligt när jag var mitt i en mening (ja jag kan prata rätt mycket) så var det dags att dyka ner i vattnet och börja simma.

Simning – officiell tid 35:40 och 1:53/100m
Okomplicerat, ganska fritt vatten och bra känsla! Ingen koll på tid under tiden givetvis men det kändes bra! Precis den känslan jag ville ha! Lugnt vatten, fint väder, lugna människor runt om, och jag kände mig stark! Enligt min klocka hade jag simmat 1996 m på 35:39 = 1:47/100 meter vilket gjorde mig glad! Så stärkt mentalt började jag springa mot t1! Sprang förbi familjen och vänner och kände mig peppad och glad! Nu skulle jag få cykla!

Cykling – officiell tid2:49:35 och 31.86 km/h
Jag hade som plan att hålla runt 175 watt överallt förutom i backarna där jag fick gå upp till 210 typ. Jag skulle gå ut lugnt och om jag var stark och hade en bra dag så fick jag öka andra halvan. Det kändes bra! Men så svårt med Pace:ingen! Det var ju människor överallt! Så klart! Eftersom det var runt 2000 startande?! Det var i princip en lång karavan med cyklister hela tiden, och det kändes ofta som att jag fick välja mellan att ligga precis under där jag ville i effekten, eller bomba på med 350 watt för att cykla om många samtidigt. Jag gjorde i alla fall mitt bästa för att hålla planen, och slutade på170 snittwatt och 180 NP. Såg i princip samma människor omkring mig hela tiden. Man turas om att cykla om varandra då någon kanske pushar mer i backarna, någon annan är modigare nerför och en tredje är starkare på platten. Det jag tänkte på var att det kändes mer seriöst här än i Borås. Ingen skrattade eller sa något när de körde om, och inte jag heller. Jag var fokuserad och när jag någon gång såg någon jag kände igen, så var det typ försent att ropa något :P. Inte alls så att det var någon dålig stämning, men det var fokus på uppgiften typ! Banan är vacker och böljande och det händer faktiskt lite hela tiden. Lite upp, lite ner, någon sväng och sen plötsligt en vacker sjö att cykla över (ja på en väg, inte Jesus style). Jag gillar verkligen banan! Kom tillbaka in till T2 med en stark känsla, men som vanligt med lite skräck inför att nu springa också! Familjen möte mig strax innan växlingsområdet och skrek att jag var grym! Tänk att ha sån support alltså!

Löpning . officiell tid1:58:19 och 5:37min/km
Tassade ut från T2 efter ett kort besök på en bajamaja för att kissa (är sååååå impad av er som klarar det på cykeln, det bara går inte), och möttes igen av familjen som skrek! Kristina sprang bredvid banan så länge och skrek och tjoade att jag tänkte att snart blir jag diskad för otillåten hjälp eller ngt 😛 Helt magiskt! Björn hade sagt 5:50-fart och jag kände att jag kanske sprang lite snabbare, men klockan visade 8 min/km så den kunde jag ju inte ta hjälp av! Ni som kör triathlon vet ju hur ”fartblind” man blir efter cyklingen och hur svårt det är att känna vilket tempo man springer i. Jag bestämde mig för att gå på känsla som vanligt, och inte PUSHA, men samtidigt inte hålla igen för mycket heller. Liksom ”lufsa på” som kroppen vill kändes bra. Tog gel 1 direkt vid start, och tänkte att varje halvtimme, eller var 5:e km ungefär skulle bli bra. Jag sprang där och kom på mig själv med att tycka det kändes BRA, och jämförde det med känslan i Borås då det var superjobbigt från start. Det ÄR verkligen skillnad på 25 och 31 grader alltså! Lite här och där hade publiken ställt ut högtalare med musik och när jag sprang igenom en liten undergång med en ekande scooter-låt pumpandes så blev jag så pepp! Hur trött man än är vissa partier, så går trötthet upp och ner i långa lopp, och jag påminde mig själv om hur mycket sådana sekvenser lyfter en! Tog med det i minnet när jag tassade vidare.

På ett annat ställe stod ett par killar med stora plastskålar med vatten som de kastade på eller hälde över de som ville ha – MAGISKT! Jag fick en skål på bröstet och en på ryggen samtidigt och det tror jag hjälpte mig massor! Jag älskar värme och sol, men blir såklart som alla andra påverkad av det. Följde min plan med gels och vatten och lyckades springa igenom de flesta vätskestationer – annars brukar jag gå igenom dem. En gång fick jag smita in på en bajamaja, men förutom det så fungerade kroppen och magen finemang =). Just när jag var där inne så sprang förstås Simon förbi så jag inte fick säga hej till honom! Typiskt! JAg såg honom typ 20 meter framför och tänkte ropa, men sen kom jag på ”vad skulle han göra”? Vända sig om så att han typ skulle snubbla och ramla eller förväntade jag mig att han skulle vänta och springa med mig? Haha, nej.. jag var som tur var tyst! Sen kort efter det såg jag Anna, så magiskt stark som mot alla odds genomförde tävlingen, och säkerligen var den enda som dansade söndagsdans efter målgång! Min IDOL!

Den nya dräkten, som jag fick kvällen innan, var HUR bra som helst men den satt tight, och lite kämpigt var det att kränga på och av dem när den var helt blöt :P. Men lätt värt, för förutom då kändes det inte som att man hade på sig en dräkt ens och jag har inte ett enda skav efter. Fusion är ju fantastiskt, precis som alla säger alltså!

När jag var inne på sista varvet och tittade på klockan och såg att jag höll mellan 5:20 och 5:40 fart konstant så blev jag så jäkla glad. Jag hade ingen koll på vilken tid jag skulle springa in på, men jag förstod att jag skulle göra en sub 2h- halvmara för första gången och ett rejält pers på distansen! Det riktigt bubblade i magen av tanken på det!

Sprang den sista långa vägen genom stan och njöt av varje meter! Det var superjobbigt, för då pushade jag, men känslan att veta att man springer sitt livs lopp går liksom inte att beskriva! Att förstå och inse att all träning som gjorts under vintern verkligen har gett resultat… Ja.. jag vet inte vad jag ska säga. Jag är SÅ glad att jag valt så bra coacher, och att jag verkligen har prioriterat att följa deras schema! För hur bra coach man än har, så är det man själv som behöver göra jobbet!

Hörde ofta ”heja Maria” och ”Bra Finnved” och är SÅ tacksam för allt sånt även om jag inte alltid orkade svara tillbaka, men jag lovar att jag var så glad inombords även om det inte syntes ;). När jag sprang mot upploppet och hörde ”festen” på röda mattan, såg vänner och familjen skrika och jubla så kan man ju inte annat än att spurta och le! Sån jäkla känsla! Jag älskar ju det här!

Säga vad man vill om Ironman-organisationen, men de VET hur man ska skapa fest och stämning! Det vore dock ingenting om det inte var för alla som hejar runt omkring. Så sjukt magiskt!

Ja. Jag är lyrisk. Det kommer jag att vara ett tag =). Nu väntar en lugnare vecka, och sen är det fullt fokus mot Kalmar om 6 veckor. DET känns långt just nu. Men jag vet ju att jag klarade det förra året och kommer att klara det igen! Bara lite mer träning och rätt pacing som behövs :).

Åh, bra helg asså!