Anmäld och klar – Ironman 2017! Och veckans träning.

Jodå, klart det blev en anmälan. Och inte bara för mig! Även syrran spänner bågen, anlitar samma coach och satsar lite extra på det här träningsåret.. Kul!!!

IMG_8775.JPG

Bara för att jag var så otroligt taggad, fick hybris och bad om hård träning efter att kortet hade dragits så har träningen känns astuff den här veckan!! I måndags var det rätt nice.. massa korta sim-intervaller som ändå funkade bra, fick bra feeling där. Och ett lätt lätt litet löppass. Men i tisdags var det trainer-intervaller som jag sabbade totalt.. Fixade inte tänkt watt, brände ut mig på första, och missbedömde helt hur jag skulle genomföra dem. Valde för hög kadens än vad som passar mig med. Kanske behöver bli starkare i högre kadens? Eller så är det väl bättre att jag kör där jag är som mest effektiv? Hur som helst blev jag skittrött i benen i kombination med arg. Läs mer på min instagram om du vill😉 mfinnved .

IMG_4611

Sen igår sprang jag på förmiddagen i progressivt tempo och avslutade den sista snabba kilometern i 4:45-tempo. En stund höll jag 4:30 men sen gick det lite uppför (svaaaaagt men det kan ju räcka), det värkte i varenda muskelfiber och när jag fick stanna var jag lyckligast i världen. Herregud. Tänk att jag gärna skulle vilja hålla det där tempot i 10 kilometer och inte bara i en kilometer…. Benen då? Ja, ännu tröttare.

På eftermiddagen skulle jag cykla långt, så jag cyklade som vanligt gamla E4:an ner mot Gränna och tillbaka. Som vanligt hann jag inte ända till Gränna på 2h, utan vände ett par km innan. Det får bli mitt mål att hinna till Gränna innan vändning =). Gick snabbare på vägen hem trots att motvinden verkligen hade mojnat och passet landade på 10,9 km och 3h 42 minuter. Benen trötta. MEN vilken eftermiddag och kväll!! Sommaren är inte riktigt slut än! Helt magiskt att kunna cykla till kl 19 och inte frysa utan känna hur vinden smeker än med ljumma vindar och att solen fortfarande ligger på. Bull- och merpausen vid Vida Vättern var riktigt fin =).

IMG_4516

Jag och Argon är kompisar igen🙂

Idag är det simning, sista veckan i ute-50:an! Och det hade känts kul om det inte hade varit tester på schemat. Ni hör ju… Fasen så neggo jag är!!! Men jag får lite ångest när passen ser plottriga ut med massa text, och när jag ska hitta ett jämnt snabbt (för mig) tempo på en given sträcka. 100 m och 400 m är det som gäller. Jaja. Jag kan bara göra mitt bästa. Imorgon är det endast 15 min lätt jogg som väntar och sen ska jag tävla på lördag.

yr.no säger att det ska bli himla fint väder så jag ser fram emot det!! Skulle ju verkligen vara roligt om benen hinner återhämta sig och att jag kan pressa ur lite fart. Åh vad roligt det vore att avsluta säsongen lite bra! Denna första triathlonsäsong. Jag är biten. Även om jag har gnällt lite den här veckan, så älskar jag det SÅ mycket. Anledningen till gnället är ju att jag vill så himla mycket! Jag vill inte misslyckas med passen, jag vill känna att jag blir starkare och starkare, klarar den effekt som jag ”borde” och att jag utvecklas. Passet i tisdags gav mig lite dåligt självförtroende tror jag…

IMG_4544

MEN, ni ska också veta att det inte är någon negativ prestationsångest vi snackar om här. Jag kan bli förbannad i stunden efter ett ”dåligt” pass men jag är inte arg ”egentligen”. Jag värderar inte mig själv utifrån min träning. Självkänslan hos mig sitter inte i träningen, inte i kroppen, utan den finns där oavsett. självförtroendet i träningen och sporten kan väl variera men det är inget dåligt med det. Jag mår skitbra. Jag älskar detta och ni behöver inte bli oroliga om jag har själ och hjärta i det jag gör och därför har känslorna utanpå. Det är liksom bara jag som är sån…😉. Lika snabbt som jag kan bli arg så kan jag bli glad igen, och så är det med det. Jag tror att känslor är bra!

Tur att jag har ett helt år på mig att öka självförtroendet igen innan jag ska så där i Kalmar den 19 augusti 2017 inför starten! Åh jag längtar!!!

Mitt i Ironman-land

IMG_4434

Ja hela Kalmar är som en Ironman-bubbla den här veckan! Cyklister överallt, våtdräkter som är ute och vandrar och det känns som att fördelningen vältränade/icke vältränade människor i city är lite förändrad just nu. Jag myser och tar in energin. Det är härligt! Så härligt att jag funderar på att anmäla mig till år 2017 redan på plats på söndag. Jag har fått coachens välsignelse och hoppas att han inte bara säger att det kommer att gå, för att han inte vågar säga annat. Nä. Han skulle nog säga nej om han tyckte det vore dumt.

Det är ganska farligt att ha vänner som har gjort många Ironmans. Det är ju egentligen inte dem man ska fråga om de tror man kan. För det är klart att de bara ser ett grönt stort ”Ja” på den frågan. Jag kanske borde fråga alla de som någon gång har anmält sig och inte tagit sig i mål? Fast det beror ju på vad man vill ha för svar, och vad man har för inställning själv.

Som en vän sa ”Ett år är lång tid och du är träningsvillig”. Sant och sant. Coachen sa dessutom att han trodde banan passar mig, och att Kalmar inte har några backar är ju rätt trevligt till löpningen måste jag ju säga. En annan vän sa att jag skulle fundera för vems skull jag i sådana fall gör det. Och det är ju helt rätt. Man ska inte göra det för prestige eller för att det bara är häftigt att ha den där finishertröjan sen… utan för att man älskar resan (tror jag alltså). Och jag VILL göra det för MIN skull. Det var så häftigt efter Ångaloppet, att ha planerat något lite halvläskigt i ett halvår och sen genomföra och har gjort! Och märka under resan dit att det blev mindre och mindre läskigt och jag blev mer och mer förberedd!

IMG_4430

Och det där med träningsviljan.. Det är faktiskt mycket därför jag vill ha det här målet. Självklart VILL jag göra det. Det vill jag. Simningen mår jag lite illa inför, men det är ju bara att göra. Men jag ser minst lika mycket fram emot resan dit. Jag vill att coachen ska ha en anledning att lägga in mycket mängd i schemat. Många ser ju mängden som ett problem. Och det förstår jag, om man har familj och barn och andra intressen som tar tid. Men för mig är det perfekt. Jag VILL lägga mycket tid på detta. Jag är singel, och jag har inga barn. Jag är i en perfekt period i livet för att träna mycket. Och jag ÄLSKAR att träna mycket! Att sticka ut och cykla flera timmar är ju det bästa som finns! Och jag hoppas att jag kan förflytta känslan att 10 mil är bekvämt och trevligt till 18 mil på ett år😉. Och om jag dessutom gör min praktik i Kalmar så kan jag träna på banan och kunna den utan och innan väl till tävlingsdagen. Det är ju perfekt!

Jag vill anmäla mig på söndag för att få en anledning att träna mycket dit. Jag vill njuta av resan minst lika mycket som av genomförandet och målet. Och: Jag vill ha en liten kniv mot stupen att genomföra de där långa simpassen.

Gjorde förresten 2900 m i 25:an idag, 2*10*100 meter och lite easy där emellan. Kändes fantastiskt bra att genomföra det. Jag är inte speciellt snabb, men jag är ambitiös och jobbar hårt. Och med det kommer man långt tror jag.

Så vi får väl se hur säsongen blir.. återkommer till det när och om jag har anmält mig på söndag😉

Ångaloppet – Racereport!

IMG_4298

Ja, ni som följer mig på instagram eller har mig på Facebook vet ju redan att jag är lyrisk över loppet! Är fortfarande lyrisk och håller just nu som bäst på att leta nya utmaningar. Vad gör man annars en vilodag spenderandes i soffan?

Jag åkte hemifrån strax innan sju, var tvungen att hämta min dolme hemma hos föräldrarna som jag såklart hade glömt där. Glömmer inte jag någonting så är det ju något som är fel! Sedan mötte jag upp Jenny och Marcus (hennes man) i Linghem för att samåka därifrån. Klockan 9 var vi framme i Ånga och tog med oss alla saker till tävlingsområdet för att göra oss redo. Där träffade jag först Malin som skulle köra efter ett spontant inhopp och Amanda och Jonas som jag förmodade skulle vinna mixklassen (de brukar göra det😉 ). De kom tvåa till slut. Ganska godkänt det med😉. Är SÅ impad av dessa trevliga och duktiga människor!! Fast jag är faktiskt ganska spad av ALLA som ställer upp också!

IMG_4211

Det regnade ganska mycket innan start, men vi knep åt oss en plats i ett tält där vi kunde dra på oss tävlingskläderna. Vi båda körde med våtdräkt, jag med en Head Rouge Swimrundräkt som jag klippt av benen på, och Jenny i sin vanliga våtdräkt som hon dock hade klippt av. Dolme i elastisk lina runt höfterna, Head Tiger simglasögon och Icebug på fötterna. Istället för kompressionsstrumpor tog jag ett par calf sleeves. Lite skydd mot ris och sånt kunde ju inte vara helt fel.

Klockan 10:28 gick starten och vi började den första 7 kilometers långa löpningen i ett trevligt prattempo som ändå rullade på. Vi snackade på, som vi är bra på, men nästan direkt när man kom in i skogen fick man passa sig för var man satte fötterna. Rötter, pinnar, stenar, gropar, träd och allt möjligt att springa över. Ibland fick man hoppa upp och ner på lite större stenar/klättra upp på ett berg etc, och så fortsatte det. Superkul!

När vi kom fram till den första simsträckan och fått den avklarad kändes det som att vi var igång. Vi hade kul, I alla fall min våtdräkt kändes hur bra som helst att både springa och simma i och det var ROLIGT!! Någon gång där i början låg Jenny först på löpningen, och eftersom hon är en pigg och fräsch gasell och jag en ganska långsam sådan😉 så blev hennes lätta och härliga löpning i skogen precis på gränsen till för snabb för mig. Jag kände hur pulsen steg och det började bli lite väl tufft lite för tidigt in i loppet. Jag frågade om det var okej att lag låg först istället så att jag skulle kunna pace’a , vilket det så klart var. Efter det var det inga problem.

Hade vi haft som plan att göra ett snabbt lopp, eller om vi hade haft lina (det får man inte på Ångaloppet) så hade det såklart varit superbra att ha den snabbaste och starkaste löparen först.. men vi hade bara som mål att ha roligt, och att det skulle kännas kul och bra och då är det onödigt att pressa på när det ändå är en respektingivande distans. Jag har absolut respekt för drygt 20 km löpning och nästan 2 km simning! Det är ingenting som jag spottar ur mig i en handvändning och senast jag sprang 20 km var i februari, innan min skada, och då på asfalt!

Det roliga är dock att det aldrig (förutom däri löpningen i början) kändes riktigt jobbigt. Flera branta och tuffa partier avverkades, men på många av de ställena gick vi, eller så var det trångt, alla hamnade på ett led och tempot sänktes. Och när man ganska ofta får simma och kyla ner sig så blir det ju på ett annat sätt än en vanligt löptävling också. Det var så fantastiskt roligt och jag kom på mig själv med att springa med ett leende! Det gör ju jag ALDRIG! Jag brukar ju jämt se surast ut av alla! haha!

IMG_4300

På ett lerigt ställe var det en tjej som stack ner handen djupt i ett träsk och verkligen letade runt efter sin tappade sko, på ett flertal ställen fick vi ta hjälp av rep för att komma upp ur vattnet på klippor, på ett ställe fick vi hoppa ner från en klippa i vattnet, och när vi till slut kom till havsvarvet och fick se den vackra inramningen runt det klara kalla vattnet så drog man efter andan. Så himla fint! Sen kanske man drog efter andan lite för att det var rätt kallt också😉.

Visst kände både jag och Jenny att vi hade varit ute länge, men när vi endast hade 3 kilometer kvar till målet så sa vi båda att det var synd att det ”redan” var färdigt! Detta lopp som vi sett fram emot och laddat inför sedan i februari hade redan klarats av! Visst höll vi på länge, 3h 33 minuter och 22 sekunder, men det gav oss en 20 plats av 51 startande lag. 2 lag kom inte i mål utan bröt av anledningar som jag inte vet. Hoppas de mår bra! Vi hamnade alltså lite högre än mitten i vår första swimrun tillsammans, och min första långa, som var i terräng, där vi endast haft som mål att ta oss runt och ha roligt! Vi hade aldrig någon hets eller press om tempo och tid varken i löpningen eller simningen och det var så kul tycker jag, att släppa hela den biten! Förmodligen kommer jag i framtiden vilja putsa på tiden, men nu var detta perfekt!

Simningen då? Hur gick den? Jo, i sjöarna var det varmt, inga problem. Ganska mycket vågor och motströms i de längsta simningarna, i den ena tänkte jag att jag aldrig skulle komma framåt! Haha… men det GÖR man ju! Till slut! På en riktigt kort simning som avslutade första varvet så blev det hets och knuff av några stora karlar på sidorna så både jag och Jenny fick ett par sparkar och även ett lass vatten rakt in i munnen när jag skulle andas. Blä. Jag trodde jag skulle kräkas. Men så har man upplevt det också!

Havet var kallt men vackert, och maneterna fanns där såklart. Överallt och ingenstans. Äckliga som vanligt. Men jag lär väl acceptera dem också så småningom =).

IMG_4219

En helt underbar dag, som jag vill göra igen, och igen, och igen! Sitter och googlar swimrunlopp och drömmer mig bort som sagt. Som vanligt när jag har tävlat triathlon så vill jag bara göra det, och när jag har kört swimrun så vill jag bara göra det. Men nu har jag faktiskt en triathlontävling om två veckor, så det är bäst att mitt onda knä här (vet inte vad jag har gjort, men det går nog över snabbt), tar sig i kragen och så får jag ladda om. Längtar efter en rejäl träningsperiod utan toppning till tävlingar nu. Tur att jag kommer få en hel vinter… haha…

Blev det lite osammanhängande får ni förlåta mig! Fingrarna bara skrev det som dök upp i hjärnan🙂. Bilden nedan är tagen precis innan vi ska åka hem, och när jag fortfarande tyckte att jag var ostoppbar med hur mycket energi som helst. Idag gör knät lite ont som sagt, och benen är trötta, men leendet är likadant än!

IMG_4293

IMG_4220

Snart dags…

IMG_1992Har ätit min gröt, druckit mitt kaffe och strax är det dags att sätta sig i bilen för att möta upp Jenny och Marcus. Bilen skall styras mot Ångaloppet. Hur nervös kan man va på en skala? Jag ska springa en halvmara i terräng och dessutom simma lite mellan varven! Tur att jag vet att det är massa andra galningar som gör Ö till Ö och sånt där, så att detta känns som piece of cake i jämförelse.

Känner mig typ sjuk, men det är väl så det ska vara antar jag.

Nej nu ska jag sätta fart. Starten går 10:28. Wish me good luck!

Löpning… Märklig grej

img_8545

Jag har ett så dubbelt förhållande till löpning. På ett sätt älskar jag det, och ser alltid fram emot löppassen i träningsschemat. Även om det är tuffa pass så vill jag göra dem. Jag har inte alls det där sega lite motvilliga förhållandet som jag kan ha till simning (som iofs håller på att ändras sakta men säkert) utan även om det är jobbigt så VILL jag göra det.

Är inte det konstigt? För när det gäller loppen så har jag alltid ångest för löpningen. För det är SÅ jobbigt. Det är som min kropp verkligen motarbetar mig. Varenda cell säger att den inte vill springa. Fast det går ju. Fast att det är jobbigt. Och det går ju ändå bättre och bättre.

Jag har konstigt nog som mål att springa milen snabbare, halvmaran snabbare… FAST jag inte VILL vara där mitt i loppet och pressa mig själv. För det är sån vidrig känsla i det. Men antagligen så älskar jag känslan efteråt så mycket mer än vad jag hatar den mitt i. Och de få tillfällen då löpningen känns lätt är så underbara.

Men 22 km swimrun i helgen då? Varför anmälde jag mig till det? Varför ser jag fram emot det? När jag samtidigt är skräckslagen för att det ska vara SÅ jobbigt? Min partner säger ju att löpningen känns som det enkla.. ”Inga problem”. Hur kan det vara så att vissa människor har så lätt för det? Eller kommer jag med tycka det om ett år när jag är starkare och ev.

snabbare? Jag tvivlar. Jag tror att känslan alltid kommer att vara densamma, men eventuellt tiderna och tempot vara annorlunda.

Eller vad tror ni?

Mest barn och mindre träning!

Ja idag har det inte tränats så mycket. Jag hälsade på min kära kompis Anna och hennes son Loke som bor kvar där jag bodde förut, en bit söder om Stockholm city! Vi gick och småjoggade dock till Björkhagens Utegym där jag körde igenom min styrka, men kan väl inte påstå att jag körde så superhårt. Är livrädd att få träningsvärk till Ångaloppet! Armar, axlar och mage fick dock bekänna färg och träningsvärk där kan jag väl stå ut med.

På kvällen blev det en liten långsam cykelrunda med målet att ha så låg watt som möjligt. Ville mest njuta av den vackra kvällen och styrde hojen mot Ekerö. Sjukt vackert med solen som höll på att gå ner. Trist bara att det tar en evighet att komma ut ur stan.. Jag älskar verkligen Stockholm, jag känner det i hela mitt hjärta! Men små städer har sina fördelar också….

IMG_3795IMG_3802

Björsäter Triathlon Supersprint (1/10 IM)

Idag har jag i princip skrivit ihop en hel racereport på min instagram, så klicka er gärna in där och läs! mfinnved heter jag där! Här tänkte jag komplettera den lite med det jag inte skrev där!😉. Kan ju inte gå och lägga mig utan att blogga lite…

EBQT0491

Hade ju en tydlig plan inför dagens tävling och det kändes ganska tryggt. Jag visste vad jag ville göra, och resultatet fick lite bli vad det blev!

Resultatet blev en tiondeplats igen och jag är glad för top 10 på mina två första sprinter! =). Tiden 01:03:54 (den officiella) är ju också ett pers på denna distans, haha, men det går ju inte att jämföra olika banor på det sättet.

Jag är så glad för min simning faktiskt! Jag hamnar lätt i ett ”bekvämt-läge” där jag tar lite pauser nästan, bröstsimmar något tag för att se var jag är, glad för att jag är lugn och bla bla bla. Idag ville jag våga köra på lite mer. Lita på att jag inte simmar så snett. Jag simmade på, märkte halvvägs ut till bojen att jag simmade lite snett😉 Men riktade upp vägen och slutade på 2:06 min/100 meter vilket är bra för mig!Men det känns rätt bekvämt med 380 meters simning nu. Haha. Den 27 aug är det ju upp i 1500 meter igen. jobbigt😉, då hinner man tänka så mycket…

Tror de här två små tävlingarna har varit väldigt nyttiga för min simning faktiskt. Att inte bli så nervös för det momentet. Två stycken starter med ganska många människor utan att få den minsta panik.

IMG_3683

Många Argon18 på plats =).

Är SÅ ledsen för att jag inte fick upp watt-siffrorna på cykeldatorn. Hade verkligen velat se det. Märkte att det var ganska svårt att pace’a utan den. Tror jag tryckte på lite för hårt i några backar, kände hur benen stumnade rejält ibland. Men… jag ville ju köra hårt så det var nog lika bra. De flesta har ju inte ens en effektmätare på den här nivån, så det är klart man kan cykla utan. Men är man van vid att se siffrorna så känns det tomt.

Det var rätt mycket backar och motvind på vägen ut på vändbanan, men det som är tacksamt med motvind är ju att det blir medvind när man vänder, så i det stora hela så var cyklingen rätt snäll. Är SÅ glad att jag vågade ligga en hel del i tempopinnarna! Trodde aldrig att jag skulle våga det med hög puls, vägar jag inte kan, lite blåst, lite svängar och lite upp och ner. Är så glad för det så ni förstår inte!!

Löpningen sedan var mycket mer kuperad än jag trodde, men en trevlig bana med omväxlande stig, grus- och asfalts-väg. Kul när det inte bara är asfalt även om det blir lite jobbigare =).

IMG_3694

En mysig välarrangerad tävling som jag gärna deltar i igen! Om man tittar på resultaten så har standarden höjts varje år. För två år sedan hade mitt resultat räckt till en fjärdeplats, förra året till en femteplats och i år blev jag alltså tia. Nu kan man kanske inte riktigt jämföra på det sättet, med tanke på att väder och vind etc är annorlunda, men eftersom de har kört samma bana i alla år så kan man ju få en uppfattning i alla fall!

Såg även att många av de före mig har sprungit milen sådär snabbt som jag drömmer om, har kört Ironmans och halv-IM och ja.. har massor erfarenhet och träning i benen. Jag är riktigt stolt över att inte hamna längre ner i listan! Dessutom gjorde jag den här tävlingen med massor träningstimmar i benen från veckan. Med lite vila hade jag kanske kanske kunnat göra den ännu snabbare?? Det vet man ju inte, men jag kan ju drömma😉 Haha…

Arrangörerna sa också att det i år var många fler deltagare än tidigare, och framför allt tjejer. Kul att sporten växer! Unnar många fler att uppleva den glädje som triathlon ger!

IMG_8246

Jag och Ida, nöjda och glada efteråt =).

Nu sitter jag hemma, har städat cykeln och har OS på TV’n. Roligt med både cykel och simning idag. Ibland kan jag ju önska att jag med kunde ha det där mysiga med familj och ev barn och så, som många av mina vänner börjar ha. Men samtidigt.. nu mer än någonsin, så uppskattar jag det här singellivet. Att jag kan göra det JAG vill, jag kan träna hur mycket jag vill utan att bry mig om vad någon annan tycker om det, och jag behöver inte pussla sönder livet. Om jag vill träna massor för att förbättra mig så hänger det endast på mig!

IMG_3703

Sen är det klart.. skulle jag bli superkär så givetvis skulle jag hellre ha vardagspussel än att låta bli. Men ändå. Om det nu är så att jag ska leva det här singellivet så tänker jag njuta av de positiva delar som följer. Jag har det ganska bra faktiskt =). Nu ska jag träna massor och bli bättre, för nu har jag fått sug efter mer!

 

Roligt att analysera och planera =)

IMG_3580

Nu har det gått några dagar sedan Gammalkil-tävlingen och jag har landat, analyserat färdigt och laddat om =). Det var riktigt nyttigt för mig att vara med på en liten sprint, för att få träna på växlingarna och träna på att starta simningen från land med massa andra människor runt omkring. Det var även nyttigt att få köra på hårt en lite längre stund än de normala intervallerna jag kör! Jag är faktiskt väldigt glad för min tiondeplats, och eftersom det finns saker som inte är omöjliga att förbättra så finns det ju chans till bättre placeringar i framtiden😉.

Jag tränar på som vanligt denna vecka, ganska hårt dessutom skulle jag vilja säga! Måndagen simmade jag, igår löpintervaller och styrka, idag 3h cykling med kvalitét, imorgon löpning (visserligen lätt) + simning och på fredag har jag två pass igen, 1h sim och 1h cykel. Sedan på lördag kör jag i Björsäter. Supersprint. Perfekt! Då har jag några saker jag hoppas förändra sedan sist.

  • Simningen är inte så mycket att orda om. Jag skulle vilja bli säkrare i mig själv på att jag navigerar rätt. I lördags tror jag att jag sabbade lite tid för att jag tittade upp flera gånger för att se var jag var och även då tog något bröstsimtag. Varför då liksom? Bra att titta och simma rakt såklart, men fasen, bara att simma på efter det ju. Land kommer ju inte snabbare bara för att jag längtar dit och tittar på det. Jag vill känna att jag simmar ungefär som när jag tränar. Det är målet.
  • I växlingen till cykel vill jag inte behöva vänta 20 sekunder på att kalibrera cykeldatorn. Jag tänker att jag sätter på cykeldatorn innan, cyklar lite och kalibrerar, och sedan låter den vara på (pausad) under tiden jag simmar. Förhoppningsvis sedan behöver jag inte kalibrera om utan kan cykla på direkt. Hoppas det funkar.
  • I cyklingen vill jag köra på hårt. Det är ju bara 18 km. Jag vet att jag kan, så jag ska inte låta tanken på löpningen göra att jag mesar!
  • I löpningen ska jag eventuellt försöka ta det lite lugnare direkt efter t2 för att se om jag kan undvika det där halsproblemet. Man kommer ju helt klart högre i puls på ett annat sätt när man börjar springa och kanske den chocken för kroppen gör att jag blir så ansträngd i”halsen”. Tänker att det kanske kan va bra att inte springa iväg för snabbt direkt efter växling. Igår när jag sprang intervaller fick jag samma känsla igen och även lite hosta på slutet, men tvivlar ändå på astma. Måste väl bara bli bättre tränad och lära mig hantera känslan kanske?!

Ja vi får se helt enkelt! Jag vill i alla fall vid målgång återigen känna att jag har tagit ut mig, och självklart att det ska vara en rolig dag. Har hört många duktiga som ska dit så förväntar mig inte något stordåd placeringsmässigt. Det är ju bara träning så det spelar ju ingen roll ändå. Men om ett par år, då får de akta sig mina medtävlande😉. Man måste ha höga mål! Och mitt mål är att kunna slåss lite med de som är bra! Men som sagt. Ingen panik…

Idag cyklade jag som sagt tre timmar med kvalité inlagt. Efter en timme körde jag 6*6 minuter som skulle va över 230 watt. Fick 5 minuters vila mellan varje vilket behövdes! Blev skittrött, men det gick ändå med ganska god marginal att klara målet! Efter detta roliga så var det dags för lite högre kadensträning och då skulle jag köra 2*15 min med högre kadens än 95. Jag satte på Green Days ”Peacemaker” på repeat och körde på. Det blev bra fart i benen av den låten men nu vill jag nog inte lyssna på den på ett tag. Haha. Repeat är en bra funktion ändå tycker jag!

Ha en bra vecka, återkommer efter lördag!

Gammalkil Minitriathlon Racereport!

Alltså en mini-tri (380 + 18 + 4,2) går ju så himla fort! Kan man verkligen skriva en race-report om det? Ja det är klart man kan! Ni som följer mig på instagram har redan läst lite om loppet, men jag antar att alla längtar efter lite mer😉.

Jag var inte så nervös hemma. Mest taggad. Taggad som fasen redan igår och gick omkring och dansade för mig själv i lägenheten när jag gjorde iordning det jag skulle ha med mig. Längtade efter att ta ut mig riktigt mycket!

Idag blev jag nervös i samma ögonblick som jag satte mig i bilen för att åka. Tur att jag ätit ett par mackor hemma, för på plats hade det inte gått att få ner något. Funderade en stund på om jag skulle träna på att ta gels på en sån här tävling men beslutade mig efter samråd med Adam att jag skulle låta bli. Bättre att testa magen på träning. På sådana korta tävlingar gör det nog varken till eller från ändå. Skulle bara kladda ner både mig och cykeln.

IMG_3345

Väl på plats så träffade jag Ida och vi gick tillsammans och rekade lite. Tog varsin t2-plats nära tältet för att inte tappa bort oss när pulsen var hög! Sen var det bara att gå på toa ett par gånger och sen vänta in klockan typ. Det var en bit att cykla ner till simstarten och t1 så det blev lite bra uppvärmning! Där fick vi veta att arrangörerna skulle ta upp våra våtdräkter och saker efter våra växlingar om vi lade dem i en påse som vi fick tilldelat, så vi skulle slippa gå ner dit igen. Service! självklart struntade jag i att lägga ner våtdräkten i påsen efter simningen. Tänkte att de väl fick lämna kvar den. Men gulliga som de var så tog de med den upp ändå och lade den på sidan så att ingen skulle få med sig den i någon annan påse. Gulligt =).

IMG_3351

simning

Simstarten gick och det var första gången jag startade från land. Rätt mycket folk runt omkring och jag tänkte både en och två gånger att det var livsfarligt med bröstsim eftersom benen bara kommer farande ut åt sidan i världens fart! Klarade mig dock från att få någon spark och simningen gick rätt okej. Försökte navigera, men bojarna var så små och det var människor framför, så jag följde bara massan och det blev ju bra. tror jag simmade på 6-minuter någonting men var rätt seg upp ut vattnet så 8-någonting landade simningen på. Inte så bra, men skit samma. Är glad sålänge simningen känns bra och den kändes helt okej!

t1

Alltså jag gillar Polar, jag älskar deras service, och jag gillar deras grejer! Men jag gillar INTE att man MÅSTE kalibrera cykeldatorn för att den öht ska visa kadens och effekt,och jag gillar inte att man måste stå och vänta i 20 sekunder och göra detta. På en sån här tävling när cyklarna ligger ner så jag heller inte kalibrera under tiden jag drar av våtdräkt etc, utan var tvungen att stanna med cykeln och bara vänta! Sjuuuukt frustrerande att se folk hoppa upp på sina cyklar och susa iväg. Jag kan ju inte lägga tid på det. Det funkar ju bara inte. Samtidigt som det är himla bra att ha datorn till hjälp under tiden. Funderar på att skita i det nästa vecka och bara på på känsla och se vad som händer.

Cykling

Cyklingen började med 400 m grusväg och rätt brant backe. När jag hoppade upp på cykeln med i facit för lätt växel och gruset bara slirade så svor jag för mig själv, hoppade av och sprang upp för backen istället. Väl uppe gick det fint att hoppa upp och trampa på. Ute på asfalten började regndropparna falla (det hade varit mörka moln och även lite åska och någon skur tidigare men var uppehåll just under simningen), och rätt snabbt kunde man konstatera att det inte var ett litet fint regn. Det vräkte ner! På vägen var det fullt med vattenpölar och på vissa partier var det vatten över hela banan! Jag kände mig trygg, men efter någon sväng när jag kände att det ilade lite i magen med tanke på underlaget så blev jag lite skraj och sänkte farten rejält i resterande svängar. I övrigt tycker jag dock att jag körde på bra, men jag vet inte om jag kanske kör lite för lätt. Jag är nog lite för rädd för att ha för sega ben i löpningen. Snitteffekten landade på typ 200 och det borde jag väl kunna klara lite mer på en så här kort sträcka! Nästa vecka ska jag köra på ännu mer i cyklingen och se vad som händer! Ganska lång bit lade sig en kille på rulle efter mig, och jag blev sjukt irriterad. Jag tycker inte man gör så på triathlon. Men jag antar att det är lite oklart med vad det är för regler på såna här små tävlingar. Jag hittade ingen info om det innan, men att blanda klungkörning, tempocyklar och nybörjare i samma tävling tycker i alla fall jag är lite farligt. Han körde dock om mig efter några kilometer och tyckte väl då att jag skulle lägga mig bakom honom istället men jag var lite tjurig på honom då och lade mig 10 meter bakom och nöjde mig med det. Inte fasen skulle jag tappa honom i alla fall.😉. Trots allt regn och hagel var det en rolig cykling! Vill cykla fortare nästa vecka bara =). Tror jag snittade typ 32 km/h.

t2

Inga konstigheter. Tog nog några extra sekunder att få på strumpor då alt var dyblött men lätt värt tror jag…

IMG_3361

Löpningen

Ja jag vet faktiskt inte vad jag ska säga om löpningen. På ett sätt kändes det jobbigt som fan, och på ett annat sätt för lätt. Benen kändes pigga, framför allt andra varvet, men halsen… åh halsen. Den kändes som ett sugrör och jag pep som en sån där hundleksak. I varenda andetag tänkte jag ”jag får ingen luft”!! Och så hade jag inte högre puls än typ 176 ibland när jag kände sådär. Jag brukar ju kunna komma upp till 180 eller t o m 185 när jag är riktigt slut. Jag lyckades bara inte pressa mig på grund av den här känslan i halsen. Sjuuuukt störigt!!!! Jag ville ta i så att jag ramlade ihop i mål men istället så hade jag energi kvar och kunde spurta! Liksom… Det var inte planen! Jag vet inte om jag tror att det är ansträngningsastma eller att jag spänner mig och stämbanden blir för spända, men jag vet inte vad jag ska göra åt det? Det enda mantra jag hade i huvudet när jag sprang var just att jag skulle slappna av. Hur gör man? Tänk om jag har mer löpkapacitet i kroppen men inte får fram det? Det gör mig himla frustrerad! Jag vill ju bli bra på triathlon! Vill springa bra! Va fasen… Måste lösa det här. Eller så är jag inte bättre än såhär? Och alla delar i kroppen bara måste bli starka tillsammans. Så mycket det går att analysera i en sån här sport alltså..

Lite oklart hur lång löparbanan var, min polar M400 tror jag mätte lite för kort om jag jämförde med vad de andra hade för sträcka. Dock var ju banan himla slingrig och lite annorlunda med mycket upp och ner, så kanske inte så konstigt om den mätte lite fel. Tror jag iaf snittade på 5:25-tempo-isch och det får jag väl ändå anse vara okej med tanke på att det var himla kuperat och terrängunderlag. Men åh. Jag ville ju springa snabbare…

IMG_3356

Direkt i mål efter 1h 4 min 15 sekunder tänkte jag ”hur ska jag orka det här om en vecka igen?!” men 5 minuter senare så längtade jag😉. Träffade Ida direkt i mål som jag uppfattade också var nöjd, och jag tror hennes säte kändes okej. Jobbigt att rehaba skador helt klart! Har ingen aning om placering än, men jag vet att trean Jessica Andersson gick i mål på 56:38, så jag har ju i alla fall nästan 8 minuter att kapa för pallplats. Good to know. Träna träna.

Riktigt trevligt arrangemang, gulliga funktionärer, sol efter målgång, vinst av duschcreme och schampo i nummerlappslotteri och som jag skrev ovan, superservice! Tack Gammalkils IF för ett toppen-arrangemang! Detta gör jag gärna om nästa år!

Update:

Jag kom på 10 plats av alla tjejer (37 st) och på fyrtionde plats totalt (100 startande totalt). Jag är inte helt nöjd med min prestation, hade velat våga trycka på mer på cyklingen och få ut mer av löpningen. Det får jag försöka nästa gång. Simningen vill jag såklart också göra bättre, men jag har svårt att veta hur jag ska göra. Antar att det bara är att göra träningspassen jag får av coachen och sen göra så gott jag kan på tävlingarna. Träna, träna!

IMG_3365

Dags att tävla!! :D

IMG_7647

Har faktiskt fyra tävlingar framför mig! Eller tävlingar och tävlingar, men motionsgrejer som kommer ge mig pirr i magen i alla fall!

IMG_1511

Först nu på lördag nu är det en sprint i Gammalkil. Eller inte ens sprint. det är väl någon form av supersprint när det är en tiondels Ironman? Känns lite soft med knappt 400 m simning!! Det ska bli sjukt kul! Jag laddar redan för att ta i så att jag vill kräkas i mål😉.

Sedan veckan efter är det en likadan rackare i Björsäter. Nära Linköping också. Perfekt!

IMG_0743

Den 14 augusti sedan är det ju Ångaloppet med Jenny och det är med skräckblandad förtjusning som vi tar oss an den långa banan! Är inte så nervös än. Har nog inte fattat att jag ska SPRINGA 2 MIL terräng!!!! Aja. Den dagen tar vi då!

Sen den 27 är det ju Ljungs Triathlon som är Olympisk distans. Återigen 1500 m simning och något att vara nervös för. Varför blir jag så nervös för det? Det är ju inte som att jag inte klarar av att simma den sträckan. Men det är väl det där med att man vill göra det bra. Och nu blir det andra gången med olympisk distans, och alltså säger hjärnan åt mig att jag vill persa. Hur lätt det nu är när Sthlm’s-banan alldeles säkert var för kort (i alla fall simningen)? Dumt att jämföra olika tävlingar (som såklart dessutom har olika banprofiler) och som inte ens är kontrollmätta. Menmen. Hoppas iaf på att göra den så bra som jag kan utifrån dagsform den dagen.

IMG_8169

Åh längtar tills på lördag nu! Det kommer bli så kul att få sätta på sig trisuiten igen! Tänk att jag innan sommaren tänkte att jag endast skulle göra Ångaloppet. Och absolut ingen triathlon! Och så blir det 4 st om allt går i lås! Tänk att jag lever ett sånt underbart liv att jag kan få göra detta roliga, och tänk att foten verkar samarbeta!

Jag tror att jag är världens jobbigaste adept för min coach; med tusen frågor och funderingar hela tiden. Men jag är nog ganska ambitiös också. Inte så många pass i kalendern som inte blir gjorda, och de som blir gula är faktiskt oftare för långa än för korta😉. Hoppas han står ut med mig ett tag till för jag har planer att fortsätta med detta lång tid. Jag älskar triathlon!!

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 649 andra följare