En träningsvecka, längtan framåt och siffernörderi som vanligt :D

skarmavbild-2016-09-28-kl-09-14-08

Kan inte bara tiden gå lite snabbare? Jag läser om nya vänner på instagram som gjort Ironman Mallorca just och jag bara känner hur det spritter i benen! Jag vill med! Trots att det var fruktansvärt jobbigt att cykla 18 mil härom veckan så kan jag inte vänta tills jag får göra det igen! Man glömmer ju, och jag kommer ju att bli starkare. Så jag är inte orolig. Jag är bara sjuuukt taggad! Har ni hört det förr? Jag vill och vill och vill och vill!

Som ni ser så är det 46 veckor kvar till Kalmar, så det är väl dags att chilla lite. Fokusera på träningen som kommer nu, istället för att se nästan ett år framåt. Leva i nuet, carpe diem och allt sånt där töntigt.

Det är dock bara 5 veckor kvar till mitt millopp i november. Har ingen aning om hur det kommer att gå, men hur som helst så SKA jag göra personbästa! Kommer jag inte under 50 minuter denna gång så må det väl va hänt, men jag SKA göra ett lopp som känns bra efteråt. Ska, ska!

I listan ovan står inte Utö med, men det är bara för att jag inte vet exakt datum. Planen är fortfarande ON!

Veckans träning då? Börjar med förra veckan eftersom vi är mitt i nu…

skarmavbild-2016-09-28-kl-09-20-15

Måndagen började med trainerpass ”Everest 1” som återkommer ibland. Stegrande uppvärmning och sen ett pass som ser ut såhär:

  • 2 min 110% av FTP
  • 2 min 50%
  • 10 min 90%
  • 5 min lätt
  • 20 min 75%

img_5944

Detta är ett pass som kan vara lite småjobbigt mentalt. Sitter man på en trainer och pulsen går upp lite extra av värmen t ex, så kan 10 minuter på 90% kännas rätt kämpigt. Även 20 minuter på 75% även om det då är mest ”tråkigt” och inte så farligt jobbigt egentligen. Detta pass gick bra om effekten landade på planerade 261/207/173. För er som är nyfikna så räknar jag med FTP på 230. Nu har vi inga hemligheter för varandra längre.


Tisdagen fortsatte med simning på morgonen, där jag avbröt efter 2100 m pga att jag fick ont i axeln. Kände av det i somras med, och då gick det över efter lite axelrehab med gummiband. Dags för det igen. Passet skulle egentligen landat på 3000 meter och det var lite tråkigt att gå upp när jag hade kommit in i ett bra flow.

Cyklade ToR till Väderstad och snackade med Leif som har cykelbutik där. Han ska beställa hem ny kedja och kassett till mig och så ska jag sedan få byta själv där! Så HIMLA bra att jag får lära mig själv! Älskar små lokala affärer med intresserad och engagerad personal/ägare!

Värmde upp inför gymmet på trainern, var väl såklart uppvärmd av min bonuscykling men kunde inte låta bli när jag skulle få maxa lite. Stegrande uppvärmning och sedan:

  • 30 sekunder MAX
  • 4 minuter rullande vila
  • Upprepa 4 gånger

Landade på  382/374/393/404 watt.

img_5928

Efter detta gymträning och den består av knäböj, marklyft (jag har börjat köra raka, jag gillar det), benspark där jag håller statiskt i toppläget 30 sekunder per ben, chins, axelpress, axellyft, Utåtrotation, lite mage beroende på humör, tåhävlingar och lite hopp. Styrketräningen är för mig mest för att få en stark och hållbar kropp. Tycker inte att det är det roligaste i veckans schema, men eftersom jag vet att det är bra så gör jag det för det mesta utan att gnälla =).


onsdagen skulle jag egentligen ha simmat, men hoppade det pga axeln. Istället så nöjde jag mig med 30 minuter lätt löpning. Det var lite roligt att jag sprang samma runda som jag sprungit hundra gånger, och jämfört med för ett år sedan så sprang jag ganska mycket snabbare men med lägre puls. Gött kroppen. För ett år sedan hade jag iofs haft en höst som var full med förkylningar och infektioner, men det är ju verkligen en förbättring! Kul =). Lade även till däckbyte i schemat själv. Så trött som jag var efter det så var det bäst att dokumentera😉.

img_6011


torsdagen var det dags för samma trainerpass som sist och idag var jag sugen på att köra lite lite hårdare så räknade på 235 FTP istället. Jätteseriöst tycker ni nu såklart, men jag är lite osäker på var FTP ligger, så det blir ju lite en uppskattning även om den borde vara 230 +/- 5-10 kanske. Effekten landade idag på 267/210/174. Inte så stor skillnad, men det kändes mkt jobbigare. Kanske dagsform också.

img_5815


Fredagens pass hade jag haft drömmar om och tänkt på hela veckan! Jag skulle upp i 115% av FTP i 3 minuter på TRAINERN och jag var livrädd. Jag VILL ju så mycket hela tiden, och detta ville jag något extremt. Det känns som att cyklingen är lite min grej, och jag VILL så gärna bli bra på det. Simning och löpning är jag nöjd om jag gör ”okej”, men cykling vill jag göra BRA! Adam sa att det kanske räckte med 110% om jag körde passet på trainern och jag blev lite lugnare. Men när jag väl satt på cykeln så ville jag ju såklart fixa 115. Målet var alltså 164 watt i snitt under alla 5 intervaller.

Passet:

  • Stegrad uppvärmning
  • 5 gånger 3 minuter av 115% = 164 watt

Passet var sjukt jobbigt. Jag mådde illa under intervallerna och ändrade växel, kadens, sittställning undan för undan för att lyckas hålla fart och kraft i benen. Men jag märkte ju efter ett par stycken att detta ju skulle gå! Fruktansvärt jobbigt men möjligt!!

SÅ GLAD EFTER!!!!! Intervallerna landade på 264/263/265/266/265 och ingen var lyckligare än jag!


lördagen var jag i Sthlm och skulle ut och springa lugnt. Dock hade jag visst hamnat på stan på kvällen innan och fått i mig något glas vin och några öl så när jag vaknade på lördagsmorgonen var jag bakis. Herregud tänkte jag. Jag börjar bli gammal. Väntade så länge som möjligt med passet och sen blev det en runda runt Kungsholmen, och var faktiskt piggare efteråt!

img_5981

Vaknade nästan bakis även på söndagen, fast förmodligen var känslan bara lite sömnbrist, för jag drack endast ett litet glas vin på middagen på lördagen. Ingen risk för att verkligen vara bakis alltså. På schemat stod 6 gånger 1000 meter i 5:13-5:25-tempo. 1 minuts vila mellan. Intervallerna gjorde jag längs med Kungsholmsstrand och fick alla möjliga harar längs med vägen. fördelen med Stockholm!

Intervallerna landade på 5:02/5:04/5:04/5:04/5:10/5:09, så som ni ser blev jag trött mot slutet. Höll även på att kissa på mig😉. Men det kändes ändå bra och jag är glad att benen svarade trots att jag kände mig seg och trött. Sen är frågan om det räcker till sub50 på milen i november om jag gör det där på träning nu i slutet på september. Aja det märks.

Denna vecka då?

skarmavbild-2016-09-28-kl-09-59-12

Måndagens pass var återigen Everest 1  och eftersom jag körde ute så tänkte jag att jag skulle försöka pressa på lite mer, vilket jag lyckades med. Klarade att hålla 290/216/188 på 2:an, 10:an och 20:an. Hm… Kommer ju att ge mig lite press på inomhuspassen sen. VILL ju kunna köra på samma inne som ute!

Igår var det tisdag, och dagen började med 1h simning i en egen bana! HELT fantastiskt! Sedan väntade uppvärmning på trainer igen följt av styrketräning. En bra dag! Watten på de där 30-sekundersmaxningarna ökades från böra veckan och landade på  434/409/413/414. Gött! Känns dock galet att höra vad en del killar kör på för watt. Där ligger man ju i lä alltså. Men skit samma. Inte dem jag ska tävla mot ändå!🙂

Det är detta jag tränar för, LÄNGTAR:

14124461_584942325000925_327304549115772411_o

Jaha ja! Haha förvånar mig om någon har orkat läsa allt detta, men jag tycker det är kul att spara mina tankar och reflektioner till framtiden i alla fall, så något sorts syfte fyller allt den här bloggen ändå😉. Är det kul att läsa sånt här? Tänker att det kanske kan ge lite tips och inspiration till någon annans träningspass? Kram på er och ta hand om er!

Den nördiges lycka med trainer!

img_5900

Att cykla utomhus under en blå himmel och en strålande sol med vinden i håret (nåja, jag  har ju trots allt hjälm och fläta) är ju helt fantastiskt. Att få krypa ner i tempoställning och känna att benen arbetar tillsammans med vinden och vägen mot målet är sååååå härligt. Men ja, det vet ni ju redan att jag tycker =).

Något som kan vara riktigt vidrigt är ju att cykla på trainer, ni minns kanske mitt katastrofpass för några veckor sedan när jag blev helt knäckt! Ja då var cykelguden inte snäll mot mig.

img_4616

Men det kan ju också vara superkul!! Framför allt om man har lite effektsiffror och puls och sånt där och titta på! Vet ni hur nördig jag mer har blivit då? Jag använder METRONOM för att få det extra jämnt.

När jag lyssnar på musik så väljer jag för det mesta en lista på spotify från ”running”, eftersom man då kan välja en viss kadens. Ska jag köra intervaller vill jag gärna ha en takt att lyssna till och när man kör en vanlig lista som man har gjort själv kan ju takten bli helt olika beroende på låt, och kanske för långsam eller snabb och sådär. Men så har jag märkt att de där runninglistornas takt inte riktigt stämmer! Det går lite up och lite ner, och jag förstår att det måste vara supersvårt att få det exakt. Musiken i sig kanske är sådan att den ändrar takt lite i låten, eller liknande. Jag märkte det dock på en kadenskurva efteråt och såklart även på effekten eftersom jag inte bytte växel att det inte var helt jämnt.

Såå nu testade jag att sätta på en metronom med rätt takt och istället ha vilken musik som helst som jag kände för. Och vips så blev effekt- och kadenskurvan helt awesome! Alltså hur underbart är det inte att titta på passet efteråt och kunna se EXAKT hur det var genom att bara titta på en linje?? På pulsen ser man ju inte exakt eftersom den släpar lite efter, men effektkurvan är ju liksom precis det man själv gjorde på sekunden. I LOVE IT!!!

Kolla här några olika pass hur vackert det är! Lätt värt att svettas lite extra inomhus om det ser ut så tycker jag (jaaaa, jag vet att jag är knäpp). Effekt är ROSA!

 

img_5942

Här ser man ju tydligt hur passet startade med lätt, hårdare, hårt i 4-4-2 min, och sen fortsatte med 4*30 sekunder Max och 4 minuters lätt rull emellan. Åh så fint =)

 

img_5944

Detta var också uppvärmning liknande som förra passet men lite längre, sedan 2 min på 110% av FTP följt av 2 min lätt, sen 10 min på 90% och 20 min på 75%. Riktigt trevligt pass att köra på trainer och även här så körde jag med ganska vacker jämnhet om jag får säga det själv😉

 

img_5945

Detta pass körde jag ute på en landsväg, och som ni ser så är effekten rätt snygg i själva intervallerna, men direkt i vilan så slarvar jag bort mig och det blir mer hoppigt. Härlig runda men inte lika snyggt.

 

img_5943

Det här är från en vanlig distanscykling utomhus. Hur underbar lätt transportcykling som helst men ni ser ju kurvorna – Inget att titta på direkt. =)

Begravning, pittingödem och underbar cykling!

img_5655

Begravning av farmor igår. Har nog aldrig gråtit så mycket på en begravning förut. Jag har varit väldigt förskonad från att behöva gå på så många. Visst, alla begravningar föder ju tårar helt klart, men igår var det så otroligt mycket känslor, så starkt, och alla känslor som liksom har vilat lite under den här månaden som gått sedan farmor lämnade oss fick komma fram. Det var så vackert och fint, och prästen hade verkligen uppfattat precis på pricken hur hon var, och talade så himla fint om henne med både allvar och humor. Och efteråt, så var det sådär som man klassiskt brukar säga att det känns lättare. Inte på något sätt som att sorgen förminskas eller försvinner, men vi fick ta farväl.

Det var också så sant som han sa att alla människor vi möter och älskar ger oss minnen och glädje som lever kvar när de dör, MEN när de dör så dör också en del av oss och så måste det få vara. Det ska man inte förminska. En del av mitt hjärta dog med farmor, men jag kommer alltid att bära henne med mig. Varje gång jag går i trädgården, dricker champagne eller tittar på min pelargon (som jag fick av henne) så kommer hon att vara med mig. Jag hoppas att hon är tillsammans med Frida (hund) och hennes vän Inger nu som gick bort några månader tidigare. Åh, lilla farmor jag älskade dig så.

Har blivit lite konstig träning den här veckan. Började bra med tuff löpning i måndags, men jag fick på kvällen ont i benet, proximalt om mediala malleolen (okej förlåt, strax ovanför inre fotknölen) och jag såg benhinneinflammation, avslitna senor och stressfraktur framför mig, men så svullnade benet upp mer och mer och jag tänkte att det var en konstig benhinneinflammation. Till slut verkade det som att det var ”Tromboflebit” som är en inflammation i ven, och det är väl den teorin som vi går efter nu. Ska inte springa förrän det är borta, det gör fortfarande ont, men eftersom jag inte verkar ha någon infektion i kroppen och mår bra så går cykling och simning bra.

Idag cyklade jag 1,5 h i ett underbart vackert Östergötland, och solen som stod ganska lågt på himlen värmde fortfarande ordentligt runt klockan 18. Helt fantastisk vilken sensommar vi har nu! Jag njuter så länge det varar och tackar Gud (fast jag inte tror på gud, men skitsamma) för att jag har hittat cyklingen!!

Tränar du inte crossfit längre?

Jag brukar alltid sammanfatta min träning vid årsskiftet, men nu eftersom säsongen är slut, så är det kul att göra det även nu. Detta är nog första gången jag tränar säsong-styrt. Innan har jag ju bara tränat för att träna, inte för att tävla, och då har det ju inte spelat någon roll om det är januari eller juli. crossfit eller löpning kan man ju göra när som. Nu med triathlon har ju årstiden och vädret så klart ganska stor betydelse för hur träningen ser ut.

Totalt så har träningstiden ökat ganska mycket. Detta diagram är som ni ser över januari – sista augusti, och ja.. det hände visst något när jag anlitade Adam (Stoneman coaching)! Rätt coolt att det verkar funka och att jag fortfarande är pigg och motiverad!

Ibland känner jag mig verkligen trött och nedtränad, men helt plötsligt så är jag pigg igen trots att träningen har rullat på, och det är ju för att det är ett väl avvägt schema som jag jobbar efter. Precis på rätt ställen kommer det lättare pass som gör att jag återhämtar mig. Jag inbillar mig att han gör mitt schema så  noga i alla fall😉.

OBS! Tänk nu på att detta är MIN träning, och MITT liv. Det behöver inte passa någon annan. Jag är singel, har inga barn, har jobbat väldigt lite, har haft sommarlov där jag varit nästan helt ledig, och även när skolan är igång är det mycket studietid som vi fördelar och planerar själva helt och hållet. Jag kan cykla långpass på en vardag, jag måste inte ha maten klar kl 18, jag måste inte hämta/lämna på förskola, jag måste inte ha dejtnight på fredagarna (även om jag borde om jag inte ska va singel för all framtid kanske), jag måste inte orka vara social på kvällen, jag måste inte ha lördagen ledig för att göra en utflykt med partner/familj. Jag kan vara och ÄR otroligt egoistisk just nu, och det är endast för att jag lever ensam. Ingen påverkas av vad jag gör förutom jag, och det kan på ett sätt kanske kännas tråkigt, men det ger mig också möjlighet till träningen nedan:

skarmavbild-2016-09-07-kl-21-27-40

Träningstid per månad januari – augusti, alla träningsformer

 

Sen om man tittar per träningsform, så skiljer det sig lite mellan januari – mars och april – augusti? Varför? För att det var i mars jag blev förälskad i triathlon och i april jag började få träningsschema av coach =)

 

skarmavbild-2016-09-07-kl-21-34-49

Fördelning träningsformer januari – mars 2016

 

skarmavbild-2016-09-07-kl-21-18-41

Fördelning träningsformer april – augusti 2016

Som ni ser så har det förändrats en hel del! Den största förändringen är väl att simningen har kommit till och crossfiten har försvunnit helt. Cyklingen har ju givetvis ökat också.

En kompis frågade härom dagen om jag hade slutat helt med crossfit och varför, och jag blev nästan förvånad över min egen reaktion när jag såg helt frågande ut. Det var liksom så självklart för mig att jag inte är en crossfit-tjej längre… För mig känns det nu så otänkbart att träna crossfit. Det jag verkligen trodde att jag älskade. Men jag tror faktiskt att jag mest älskade kompisarna där, det sociala, jag älskade känslan EFTERÅT, och såklart vissa pass också. Jag tyckte också väldigt mycket om de olympiska lyften. Men om man ska jämföra det med hur jag känner för träningen nu, så är det att jag nu älskar känslan under tiden. Jag älskar att lägga mycket tid på träningen. Att vara ute och cykla (gärna ensam) i 3-4h är ju underbart. Skillnaden mot en snabb wod på 15 minuter är ju enorm. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva det på ett annat sätt än att ”jag har hittat min grej”. Det här är JAG! Triathlon alltså! LOVE!❤

Jag har diagram över fler detaljer, men känner att det inte behövs nu. Jag tycker dock att det är coolt att jag sedan mars har simmat 10 mil, när jag tidigare i mitt liv, fram till mars hade simmat typ noll😉. Att jag innan tyckte att det var suuuperlångt att cykla hem från jobbet från Linköping (3,5 mil) och att jag imorgon tänker att 1,5h lugn distans är vilodag =). Jag menar inte att förminska min träning, eller säga att 1,5h träning hur lugn den än är inte är att jobba, MEN det som är coolt är att gränserna flyttas, perspektiven förändras och kroppen klarar både fysiskt och mentalt av mer och mer saker. Och att jag älskar allt i det!

Sen ärligt talat kommer jag nog inte att älska alla minutrar i mina löpbandsintervaller, eller trailerpass, MEN framför allt leder de fram till mina mål, och DET, mina vänner, det är grejen.

När man vill så mycket. NU!

IMG_3691

Jag är ju så himla otålig jämt. Vill gärna kunna allting helst igår, och blir frustrerad på inlärningsprocesser. Det är därför jag inte har lärt mig rätt fingersättning på tangentbordet, eller inte blev så bra på att spela fiol tror jag. Jag övade inte. Jag vill kunna saker direkt, annars så skiter jag i det. Jag har inget emot att träna, för den processen älskar jag ju! Men det här att jag är otålig märks även där ibland.

IMG_1981

Det märks nu när jag är så frustrerad och jag knappt vet varför! Jag har haft en riktigt bra träningsvecka med två simpass (DÄR kan man snacka om att bli frustrerad på en inlärningsprocess!! Herregud, det är DÄRFÖR jag har tyckt det varit så mentalt jobbigt. Nu gick det upp ett ljus), två intervallpass på löpband med lutning, två styrketräningspass, två långpass på cykel varav ett var med kvalitet och ett distanspass löpning. Det kanske inte är så konstigt att jag är lite trött i benen?

Den här träningen gör jag av två anledningar. Ett: Jag älskar det, och jag skulle vara en fruktansvärd jobbig människa om jag inte kunde utföra den. Håll tummarna för guds skull att jag inte blir sjuk eller skadad. Två: Jag ska klara den där ironmantävlingen och jag vill må hyfsat bra under tiden. Jag är övertygad om att man kan klara av en ironman med mindre träning än jag gör, men jag tror inte att det är så kul.

Men ett mindre mål är ju det där sub 50 på milen och det stressar mig lite. För jag vill så himla gärna klara det, men jag har för dåligt självförtroende för att tro på att det kommer att gå. Jag sprang ju milen på triathlontävlingen sist på 53:53 så det är alltså 4 minuter jag måste kapa. Inte lätt men inte omöjligt heller kanske. Tävlingen jag har i åtanke är platt och dessutom i november. Det passar mig att det är kallt. Och det är ett par månaders träningstid dit. Och ändå känner jag mig stressad.

IMG_0743

Jag vill liksom veta nu om jag kommer att klara det. Jag vill veta nu om jag kommer att klara ironman. Jag vill inte vänta i 2 respektive 11,5 månader om jag kommer att gå i mål med den känslan som jag är ute efter. Jag vill veta NU!!!!  Tänk om jag inte klarar det. Då vill jag förbereda mig på den besvikelsen nu. Är det stört??

Idag sprang jag 10 km med lätt känsla i kroppen och det med trötta ben. Jag är glad och imponerad av kroppen att den kändes så bra! Men jag gjorde det på 60 minuter lite drygt, och istället för att tänka enbart ”vad grym jag är” så oroar jag mig lite för att det är för svårt att kapa 10-11 minuter till loppet 5 november. Att jag nu är trött i kroppen och hade lätt känsla jämfört med att jag kommer vara toppad till loppet och då gärna må lite illa under tiden har jag svårt att få in i skallen. Jag oroar mig ändå.

MEN…. för den som nu tänker ”men hur roligt är det att gå omkring och oroa sig hela tiden, hon verkar ju inte alls må bra av den där träningen”, så kan jag säga att det nog är som det ska ändå. Om jag inte VILLE så himla mycket så skulle jag väl inte oroa mig, och då vore det ju heller inte lika kul att hålla på. Och jag tänker ju härliga tankar 99% av tiden. Det här självförtroendet jag tycks sakna när det gäller löpning ffa måste väl få lite tid på sig att byggas starkare.

Jag kan, jag vill, jag ska, som Emma Roséns mamma jämt sa förr när vi red och skulle hoppa en bana som var läskig. Ja. Jag kan.

Inte om min träning, men likväl viktigt.

Det dök upp ett inlägg i mitt instagramflöde. Från Livskick, som jag förresten bloggar för, och är stolt över det! Inlägget handlade om kommentarer till en känd persons bild. Bilden föreställde henne före och efter viktnedgång som jag förstod det och hon själv beklagade sig över att ha fått kritik för att hon har gått på diet och tränat och att hon genom dessa tre saker (dieten, träningen och bilderna före/efter) har vikthetsat. Jag har inte sett bilden, själv men kan nog se den framför mig.

Kommentarerna som livskicks Johanna (som förresten är en gammal klasskompis till mig från KI🙂 ) fokuserade på var de som stöttade den här tjejen som lagt ut bilden i den här ”hetsen”. Som skrev att ”de som klagar är lata”, ”de orkar inte lyfta sina egna rövar”, ”undrar hur de som gnäller ser ut?”, ”de är avundsjuka” osv osv.

sketch-1472483886598sketch-1472484345597

sketch-1472484277943-1

Jag blir så ledsen när jag läser sånt här. Varför måste det bli ett sånt krig om det här gång på gång? Vilka bilder som läggs ut, vad folk tycker. Krig mellan de som tränar och de som inte tränar. Krig mellan de som förstår att människor kan ta illa upp, och de som inte förstår det. Krig mellan de som har haft eller har ätstörningar och vet hur lätt de triggas, och mellan de som inte har haft det och inte förstår!? Jag tycker man ska ”få” lägga ut vilka bilder man vill, även som känd – MEN man har som känd offentlig person, och som PT t ex, ett extra ansvar. Faktiskt. Det kanske är jobbigt och störande, men så är det. Jag tycker inte att det nödvändigtvis måste vara fel att lägga ut en bild på före och efter, oavsett hur före- eller efterbilden ser ut. Det kan ju vara en utveckling åt massa olika håll. Behöver ju nödvändigtvis inte vara en viktnedgång. MEN:

Det som är bekymmersamt, tänker jag, är att det fokuseras så himla mycket på utseendet i såna här bilder. Oftast i alla fall. Jag vet att i princip ALLA mår bäst av att träna regelbundet. Det finns så SJUKT många fördelar både fysiskt och psykiskt. Det är ett fåtal personer som av olika anledningar bör låta bli. Men måste målet alltid vara utseende? Nej. Det behöver det inte. Det BÖR det inte. Jag tror att de flesta som lägger ut bilderna, och skriver om mått, egentligen är lyckliga över fler delar än så. De mår förmodligen mycket bättre för att de har tränat, för att de rör på sig, för att kroppen gör det den är skapt för att göra: röra sig! Fattar ni hur bra det är för kroppen med rörelse? Det blir som en drog när man väl insett det, och det behöver inte vara fel. Det som kan vara fel är när träningen blir en del av en ätstörning, när träningen blir ett verktyg i ätstörningen, men DET är en helt annan sak. Mycket träning behöver INTE vara dåligt. Och det är inte det jag menar. Inget fel med lyckan före och efter en träningssatsning… Återigen läs i början av stycket. Varför måste det fokuseras så mycket på utseendet?

Det finns nog många personer som tränar av kärlek till kroppen, av prestation, man kanske vill göra något lopp, klara av något visst, och på köpet vare sig personen tänkte på det eller inte har gått ner i vikt. Ska denna person då inte få lägga upp bilder på sig själv? Så kan det ju givetvis inte få vara. Lägg ut fler bilder är mitt motto! Fler selfies till världen!!🙂

IMG_3686

Men när det läggs upp bilder före och efter och någon skriver hur lycklig hen är, och i samma mening samtidigt rapporterar om centimetrar, kilon eller klädstorlekar så är det svårt att inte tro att fokus ligger just där. Inte på hur personen mår, känner sig eller presterat. Varför är det så himla viktigt för en PT att rapportera dessa kilon och centimetrar? Jo, för att det säljer.

Det är så himla sorgligt men igen: Det säljer. Och är det inte en hets idag på att sälja träning så vet jag inte vad. Tro mig. En PT är mer SÄLJARE än TRÄNARE. Så är det. Och jag tror att många går i den här fällan utan att tänka sig för. Jag vet så många exempel på PT som egentligen är superduktiga, har väldigt fina tankar om träning och hälsa och inte alls egentligen har vikthets som prio men ÄNDÅ utstrålar det i sin reklam. För att det är enkelt. För att det säljer. Man måste ju få kunder för guds skull… Det är så lönen kommer in? Den som tror att en PT får en månadslön på 25 000 kr kan ju glömma det. Det är X kr i arbetad timme. Spelar ingen roll om hen försöker hur mycket som helst. Det är lön per timme som gäller i de flesta fall. Ibland provision på antal timmar som säljs. Men det är inte alldeles enkelt. Klart man vill sälja! Men det gör inte att jag inte får ont i magen varenda gång jag ser den här reklamen. De här instagrambilderna med rapporter om före- och efter och hur många kilos viktnedgång kommande kunder alltså kan räkna med. Det är fan sorgligt.

Men de här personerna då som kommenterar att andra människor är lata? Att de nog ser sämre ut själva? Att de är avundsjuka? Vad är DET för människor? Vad har de för människosyn? Hur mår de??

IMG_3791

Tur att Loke inte behöver fundera på dessa frågor än =).

Jag tänker såhär… Lägg upp vilka bilder du vill (nästan), det du ska fundera på är:

  • Vad skriver du för bildtext?
  • Vad vill du säga med bilden?
  • Vill du peppa dina följare till något speciellt, och vad i sådana fall?
  • Är det en före/efter-bild… Vad är det före och efter? Vad är det du har förändrat och varför? Och vad har du fått ut av det? Är centimetrarna verkligen det viktigaste i din förändring och VARFÖR? Bara ställ dig frågan innan…
  • Och om du lägger upp en före- och efterbild. Skulle du vara lycklig även i ett par storlekar större? Om du hade exakt samma hälsa, samma träningsresultat, samma vänner, familj, kärlek, jobb etc etc.. om allt var det samma, skulle din vikt spela någon roll i sådana fall? OM ja… om du får panik av tanken – Börja där. Självkänsla är den bästa vän du kan ha! Tro mig – träna, ät bra(vad det nu är för dig), men älska dig själv oavsett. Du är mer än strl på kläder och hur magen ser ut❤.

Och det här med diet. Är det inte förjävla tråkigt egentligen? Kan man inte bara försöka äta som man mår bra av jämt? För en person kanske det är mindre socker, mer fett, mindre kött, mer kött, mindre godis, mer godis, fler mål per dag, färre mål per dag, äta efter klockslag, äta efter hunger… Inte vet jag. Alla är olika. Man kanske måste få hjälp med vad som är bäst för en själv, och en viss kunskap i var näringen finns så att man inte får näringsbrist. Men annars? Den där underbara balansen tror jag verkligen är det bästa. Sen vad balansen betyder för olika personer är givetvis individuellt.

För jag lovar. När man har släppt den där vikthetsen, rädslan för vad en extra bullbit ska göra för ens figur så är man så fri så man aldrig vill tillbaka! Lovar! Det är så sjukt stor skillnad på vilka olika anledningar det finns till att tacka ja eller nej till en bulle. Och jag vill ta bort skammen i att tacka ja, eller nej för den delen!

Försök hitta dig själv i den här knasiga världen och försök acceptera alla andras strävan efter det också! Det blir liksom roligare då! Det är aldrig fel att träna mycket, att äta på ett sätt som din kropp mår bra utav.

Missförstå inte det har jag skrivit ovan! Det är INTE fel att vilja hoppa godis eller glass eller träna 10 timmar i veckan. Det viktigaste är att man har klart för sig VARFÖR man gör det och hur man mår av det. Tränar du 10h för att du har en ätstörning och får ångest av att inte gå bort kalorier efter att du har ätit – Gå till en psykolog och prata om det. Tränar du 10h för att du är lite galen och vill göra en ironman av kärleken till triathlon och måste träna för att klara det – fortsätt för all del! Obs att tio timmar var ett exempel. Hade lika gärna kunnat va 2h eller 20h beroende på vem du är . Fast 2h kanske är lite lite om man ska klara en Ironman, och 20 mycket om du inte är elitidrottsman utan annat arbete, men haha, det var inte det inlägget handlade om…

Som vanligt osammanhängande och utan riktig röd tråd, men jag hoppas att ni förstår lite vad jag är ute efter!

Kram!

Ljungs Triathlon – Racereport

14125001_584939028334588_9132526409110946904_o

Redo! Skönt när cyklarna inte behöver ligga ner =)

Jag anmälde mig till Ljungs triathlon redan i början av juli, kort efter Stockholm Triathlon när jag var sjukt taggad på en likadan distans. Då hade tävlingen inte kommit ut på förbundets hemsida ännu, och jag mailade till och med tävlingsledaren med frågan om den skulle bli av. De sa att jag var den första att anmäla, men att det alltid kom fler anmälningar typ samma vecka och att jag var så välkommen så. Kul! Tiden gick och tävlingen dock upp i förbundets kalender men länge såg jag bara en  1:a där i kolumnen antal anmälda. Sista veckan stod det i alla fall en 5:a istället. Fyra killar hade kommit till. Jag skojade med vänner och coach och sa att det kanske blir min första pallplats eller t o m vinst i damklassen😉.

Mamma följde med mig för att heja och ta kort (TACK MAMMA!!) så jag slapp åka ensam vilket var väldigt mycket trevligare!! Väl på plats så kom det en till till min klass faktiskt, en jättegullig tjej som jag träffat på mitt förra jobb. Hon var nervös för simningen, men vem är inte det? Haha. Däremot föll det bort en anmäld kille, så på startlinjen stod vi till slut 3 män och 2 kvinnor. En liten men stark grupp😉.

Innan jag går in på mitt lopp så vill jag bara slå ett slag för denna tävling! Arrangörerna (Linköpings Triathlonklubb) var supergulliga, välkomnande och väldigt måna om att allt skulle vara bra! De bjöd på coca cola och kexchoklad i målet och hejade som aldrig förr vid varje varvning och i mål. De andra deltagarna var också helt fantastiska, och två killar åker alltså ner från Stockholm varje år för att delta här, för att de tycker att det är en så bra liten tävling! Och jag förstår dem! SUPERMYSIGT! Simningen är helt fantastisk med HELT KLART vatten! Ganska mycket sjögräs som man i princip var tvungen att sticka ner händerna i varje simtag iofs, men vattnet var inte grumligt någonstans. Har aldrig varit med om det i en å eller insjö! Underbart. Cykelbanan var också trevlig och ganska lite trafik och bra asfalt. Bara lite dåligt i en sväng, som ändå var skarp så man fick ta ner farten. Löpbanan var platt och utformad som en vändbana i ett Z. De langade vatten i varje värvning vilket jag inte hade räknat med.

Riktigt bra arrangerat! Åk hit nästa år! Väl värt startavgiften på 100 kr😉. Här är resultatlistan!

14115015_584938061668018_7407626696983349633_o

Simning – 1500 m (enligt klockan 1385 m), 30:08 min

Jag var nervös för simningen då passet innan hade gått katastrofdåligt. Mitt mål för den här tävlingen var ju att simma med ett positivt och bra mentalt fokus, navigera bra utan att bröstsumma och klara att simma på utan att missa navigeringen. Hur gick det då? Känslan kändes BRA!!! Älskar ju våtdräkten som är som doping i fråga om läget i vattnet. Det var sjukt blåsigt, inga vågor men däremot ganska strömt så även om det kändes som att navigeringen gick bra så drog jag varje varv för långt till vänster om den första bojen. Men det kändes bra och tiden är jag rätt nöjd med också. Simningen i Sthlm måste ha varit SJUKT kort eftersom jag simmade på 28 min då och jag kan knappast ha simmat bättre den gången. Jag är extremt glad för känslan i vattnet! Tänkte att jag lika gärna hade kunnat simma 3800 m också, om det hade varit Ironman igår. Härligt!!

14086453_584941221667702_7347879777999395452_o-2

T1 – 01:49

Ganska litet tävlingsområde gav en rätt snabb växling. tyvärr gav jag bort 20 sekunder innan jag kunde trampa väg på cykeln då cykeln, då cykeldatorn ville kalibrera effektmätaren trots att jag gjort det innan simningen. Fy fan vad jag är trött på den där grejen. Jag har alltid tyckt om Polar, superservice, superpersonal, produkter som är väldigt användarvänliga.. MEN denna effektmätare alltså. Jag har aldrig varit med om maken. Tyvärr. Men det var inte det jag skulle skriva om. förlåt.

14138612_584941808334310_3171388518006825534_o

Cykling – 01:19:13

Här är jag väldigt glad att jag trots allt HAR en effektmätare! Om jag inte hade haft den så hade jag nog varit missnöjd med denna cykling. Precis som i resten av Sverige (om man läser massa racreports) så blåste det väldigt mycket. 8 m/s och mer i byarna, men tyvärr vet jag inte hur mycket. Skit samma. Banan var ungefär 6,5 km lång och vi skulle cykla 6 varv. På första delen var det omväxlande sydvind och motvind och det var riktigt bra träning att parera så stark vind samtidigt som jag ville ligga i tempoställning. Överallt vågade jag inte, jag förstår ju att det GÅR eftersom de makalöst snabba killarna gjorde det hela tiden, men med mina mått mätt så gjorde jag en enorm prestation som bara gick upp ibland där det blåste som mest. Medvinden kom där det dessutom var nedförsbacke, mer skog och sväng så man kunde inte riktigt utnyttja den. Snittet landade på 29,5 km/h tror jag och jag var väldigt jämn de olika varven. Här skulle jag nog varit väldigt missnöjd med tiden om jag inte hade haft effekten. Denna hastighet har jag ju typ när jag cyklar 4h långpass och ska ha en lätt känsla. Inte på 4 mil tävling!

14124461_584942325000925_327304549115772411_o

Men… effekten sa knappt 200 watt i normaliserad power (196) och det var ändå plan. Adam ville att jag skulle sikta på att ligga nära 200-220 typ hela tiden och inte bränna ut mig på vissa partier bara för att få upp snittet, och jag tyckte jag lyckades ganska bra. Låg över 200 typ hela tiden förutom i den enda nerförsbacken, och ni som kör med effektmätare vet ju hur lätt snittet går ner!  Hade kanske varit kul med lite högre snitt totalt men det var svårt. Effekten hamnade några gånger över 300 w i uppförsbackarna, men det kändes inte som att jag drog på mig mjölksyra i alla fall så jag ser det som godkänt🙂. Ganska snabbt upp på cykeln cyklade jag om en av killarna, och jag höll honom bakom mig sedan fram till mål, men det tar vi sen. På mitt andra varv passerade jag också den andra tjejen som var ute på sitt första varv. Då tänkte jag att det var bra att jag lärt mig crawla, för bröstsim TAR längre tid, även om man är duktig på det. Tänkte att hon i alla fall inte skulle få komma om mig, men hade ju ingen aning om hur hon var på cykel eller löp så det var bäst att inte slappna av…

T2 – 01:35

Inga konstigheter här. Satte på mig strumpor, annars var det inget speciellt i denna växling. Bara av med cykeln och iväg.

14125743_584943165000841_4419563236651622830_o

Löpning – 55:41 (10 km på 53:53 min)

Det som stör mig lite här när jag skriver rapporten och ser i resultatlistan är ju att löpningen inte var exakt 10 km😉. Det är ju alltid på så triathlon och såna här små tävlingar att det inte är kontrollmätt, och det är OK! Men det hade varit så roligt att se mitt nya PB på 10 km här.. Jag gjorde milen på 53:53 vilket faktiskt är personbästa någonsin! Min snabbaste mil innan var på Kungsholmen Runt typ 2010(?) och då på 54 minuter någonting. Visserligen var det väl någon backe på Kungsholmen då, men å andra sidan hade jag inte cyklat och simmat innan den tävlingen. Det var i alla fall kul med en bra löpning! Det kändes kontrollerat och jämnt och jag låg precis på gränsen till att det skulle va sådär jobbigt så att andningen skulle börja bråka.

14102790_584943988334092_5776561706031307151_o

Kände första varvet av 4 på en den 2,5 km långa värdbanan, att ”Det här blir ju gött”, men såklart ändrades ju den känslan sedan ganska snabbt till att bli en längtan efter målgång. Under löpningen såg jag mannen som jag hade cyklat om närma sig lite men jag trodde ändå att jag hade honom rätt säkert. Tänkte att jag kunde öka sista varvet om det behövdes. När det var ca 300 meter kvar så kastade jag en blick bakåt och bedömde att det var lugnt. Så jag tuffade på (nu låter det ju som att jag inte var trött – men det VAR jag), och typ 3 meter innan mål så kommer han och lägger världens spurt (tyst så klart) så han går om mig och slår mig med en sekund utan att jag fattar någonting! Haha.. Det kunde han väl vara värd,han var en starkare simmare men hade gett bort massa tid i t1. Men ÄNDÅ! Det hade varit kul att bli trea totalt före en man😉. Ja vel.. Det får jag ta som en lärdom till en annan gång, att inte ta något för givet!

Vann då till slut damklassen på 2h 48 min 12 sek och det blir min första vinst någonsin faktiskt😉. Haha, ÄVEN om det var en sjukt liten tävling med bara två deltagare i min klass så är en vinst ändå en vinst! Jag tar med mig det som en bra avslutning till att motiveras av till nästa år. Jag nöjer mig nämligen inte här utan jag vill upp på pallen på fler tävlingar! Jag kan, jag vill, jag ska, eller hur?

Jag är också glad för att jag slog min tid på Sthlm Triathlon. Även om det är svårt, eller egentligen omöjligt att jämföra olika tävlingstider med varandra så gjorde jag en bättre cykling nu (med tanke på blåsten) och snabbare löpning.

Jag är riktigt motiverad att träna på nu under hösten, vintern och våren, men tänkte att jag lämnar en summering av denna säsong och tankarna kring nästa till ett separat inlägg. Det som är bestämt i alla fall är en löptävling i November om inget oförutsett inträffar.

Det var det hele! Kul med en dag som kokar av triathlon i hela Sverige =). Tjörn och Mörkö verkar ju ha varit härliga tävlingar båda två också. Men jag är inte avundsjuk på maneterna på Västkusten…

 

Morgondagens tävlingsmål:

  • Simma utan att tänka att jag är så satans långsam varje meter – Mentalt bra fokus alltså!!
  • Navigera bra utan att bröstsimma här och där.
  • Klara att simma på utan att missa navigeringen.
  • Cykla med power! Jag vet att jag kan cykla bra! Ska bara klara att visa det på tävling också =)
  • Cykla i tempoställning mer eller mindre hela tiden.
  • Överleva löpningen.
  • Få ett bra avslut på tävlingssäsongen!!!

Återkommer imorgon så får vi se hur jag lyckades😉

IMG_3677

Anmäld och klar – Ironman 2017! Och veckans träning.

Jodå, klart det blev en anmälan. Och inte bara för mig! Även syrran spänner bågen, anlitar samma coach och satsar lite extra på det här träningsåret.. Kul!!!

IMG_8775.JPG

Bara för att jag var så otroligt taggad, fick hybris och bad om hård träning efter att kortet hade dragits så har träningen känns astuff den här veckan!! I måndags var det rätt nice.. massa korta sim-intervaller som ändå funkade bra, fick bra feeling där. Och ett lätt lätt litet löppass. Men i tisdags var det trainer-intervaller som jag sabbade totalt.. Fixade inte tänkt watt, brände ut mig på första, och missbedömde helt hur jag skulle genomföra dem. Valde för hög kadens än vad som passar mig med. Kanske behöver bli starkare i högre kadens? Eller så är det väl bättre att jag kör där jag är som mest effektiv? Hur som helst blev jag skittrött i benen i kombination med arg. Läs mer på min instagram om du vill😉 mfinnved .

IMG_4611

Sen igår sprang jag på förmiddagen i progressivt tempo och avslutade den sista snabba kilometern i 4:45-tempo. En stund höll jag 4:30 men sen gick det lite uppför (svaaaaagt men det kan ju räcka), det värkte i varenda muskelfiber och när jag fick stanna var jag lyckligast i världen. Herregud. Tänk att jag gärna skulle vilja hålla det där tempot i 10 kilometer och inte bara i en kilometer…. Benen då? Ja, ännu tröttare.

På eftermiddagen skulle jag cykla långt, så jag cyklade som vanligt gamla E4:an ner mot Gränna och tillbaka. Som vanligt hann jag inte ända till Gränna på 2h, utan vände ett par km innan. Det får bli mitt mål att hinna till Gränna innan vändning =). Gick snabbare på vägen hem trots att motvinden verkligen hade mojnat och passet landade på 10,9 km och 3h 42 minuter. Benen trötta. MEN vilken eftermiddag och kväll!! Sommaren är inte riktigt slut än! Helt magiskt att kunna cykla till kl 19 och inte frysa utan känna hur vinden smeker än med ljumma vindar och att solen fortfarande ligger på. Bull- och merpausen vid Vida Vättern var riktigt fin =).

IMG_4516

Jag och Argon är kompisar igen🙂

Idag är det simning, sista veckan i ute-50:an! Och det hade känts kul om det inte hade varit tester på schemat. Ni hör ju… Fasen så neggo jag är!!! Men jag får lite ångest när passen ser plottriga ut med massa text, och när jag ska hitta ett jämnt snabbt (för mig) tempo på en given sträcka. 100 m och 400 m är det som gäller. Jaja. Jag kan bara göra mitt bästa. Imorgon är det endast 15 min lätt jogg som väntar och sen ska jag tävla på lördag.

yr.no säger att det ska bli himla fint väder så jag ser fram emot det!! Skulle ju verkligen vara roligt om benen hinner återhämta sig och att jag kan pressa ur lite fart. Åh vad roligt det vore att avsluta säsongen lite bra! Denna första triathlonsäsong. Jag är biten. Även om jag har gnällt lite den här veckan, så älskar jag det SÅ mycket. Anledningen till gnället är ju att jag vill så himla mycket! Jag vill inte misslyckas med passen, jag vill känna att jag blir starkare och starkare, klarar den effekt som jag ”borde” och att jag utvecklas. Passet i tisdags gav mig lite dåligt självförtroende tror jag…

IMG_4544

MEN, ni ska också veta att det inte är någon negativ prestationsångest vi snackar om här. Jag kan bli förbannad i stunden efter ett ”dåligt” pass men jag är inte arg ”egentligen”. Jag värderar inte mig själv utifrån min träning. Självkänslan hos mig sitter inte i träningen, inte i kroppen, utan den finns där oavsett. självförtroendet i träningen och sporten kan väl variera men det är inget dåligt med det. Jag mår skitbra. Jag älskar detta och ni behöver inte bli oroliga om jag har själ och hjärta i det jag gör och därför har känslorna utanpå. Det är liksom bara jag som är sån…😉. Lika snabbt som jag kan bli arg så kan jag bli glad igen, och så är det med det. Jag tror att känslor är bra!

Tur att jag har ett helt år på mig att öka självförtroendet igen innan jag ska så där i Kalmar den 19 augusti 2017 inför starten! Åh jag längtar!!!

Mitt i Ironman-land

IMG_4434

Ja hela Kalmar är som en Ironman-bubbla den här veckan! Cyklister överallt, våtdräkter som är ute och vandrar och det känns som att fördelningen vältränade/icke vältränade människor i city är lite förändrad just nu. Jag myser och tar in energin. Det är härligt! Så härligt att jag funderar på att anmäla mig till år 2017 redan på plats på söndag. Jag har fått coachens välsignelse och hoppas att han inte bara säger att det kommer att gå, för att han inte vågar säga annat. Nä. Han skulle nog säga nej om han tyckte det vore dumt.

Det är ganska farligt att ha vänner som har gjort många Ironmans. Det är ju egentligen inte dem man ska fråga om de tror man kan. För det är klart att de bara ser ett grönt stort ”Ja” på den frågan. Jag kanske borde fråga alla de som någon gång har anmält sig och inte tagit sig i mål? Fast det beror ju på vad man vill ha för svar, och vad man har för inställning själv.

Som en vän sa ”Ett år är lång tid och du är träningsvillig”. Sant och sant. Coachen sa dessutom att han trodde banan passar mig, och att Kalmar inte har några backar är ju rätt trevligt till löpningen måste jag ju säga. En annan vän sa att jag skulle fundera för vems skull jag i sådana fall gör det. Och det är ju helt rätt. Man ska inte göra det för prestige eller för att det bara är häftigt att ha den där finishertröjan sen… utan för att man älskar resan (tror jag alltså). Och jag VILL göra det för MIN skull. Det var så häftigt efter Ångaloppet, att ha planerat något lite halvläskigt i ett halvår och sen genomföra och har gjort! Och märka under resan dit att det blev mindre och mindre läskigt och jag blev mer och mer förberedd!

IMG_4430

Och det där med träningsviljan.. Det är faktiskt mycket därför jag vill ha det här målet. Självklart VILL jag göra det. Det vill jag. Simningen mår jag lite illa inför, men det är ju bara att göra. Men jag ser minst lika mycket fram emot resan dit. Jag vill att coachen ska ha en anledning att lägga in mycket mängd i schemat. Många ser ju mängden som ett problem. Och det förstår jag, om man har familj och barn och andra intressen som tar tid. Men för mig är det perfekt. Jag VILL lägga mycket tid på detta. Jag är singel, och jag har inga barn. Jag är i en perfekt period i livet för att träna mycket. Och jag ÄLSKAR att träna mycket! Att sticka ut och cykla flera timmar är ju det bästa som finns! Och jag hoppas att jag kan förflytta känslan att 10 mil är bekvämt och trevligt till 18 mil på ett år😉. Och om jag dessutom gör min praktik i Kalmar så kan jag träna på banan och kunna den utan och innan väl till tävlingsdagen. Det är ju perfekt!

Jag vill anmäla mig på söndag för att få en anledning att träna mycket dit. Jag vill njuta av resan minst lika mycket som av genomförandet och målet. Och: Jag vill ha en liten kniv mot stupen att genomföra de där långa simpassen.

Gjorde förresten 2900 m i 25:an idag, 2*10*100 meter och lite easy där emellan. Kändes fantastiskt bra att genomföra det. Jag är inte speciellt snabb, men jag är ambitiös och jobbar hårt. Och med det kommer man långt tror jag.

Så vi får väl se hur säsongen blir.. återkommer till det när och om jag har anmält mig på söndag😉