Veckan innan race – Börjar det komma pirr i magen?

60340645_2111163018982542_1444549414638059520_o

Jo men det verkar som att det gör det hos rätt många 🙂 Och så även hos mig! Var och varannan dag kan man på Facebook-gupper likt ”triathlontjejer” läsa nervösa funderingar kring tävlingsdagen och dagarna dessförinnan. Jag tänkte därför skriva ner lite tips och råd så kanske någon blir lite lugnare!

Om du, liksom jag har kört några tävlingar förut så har du säkert redan nu medvetet eller omedveten några specifik rutiner du gör veckan innan race. Nu är det dags att komma på vilka de är! Tack vare att jag så länge har kört med coach så har jag en vältestad träningsrutin innan tävlingsdagen vilket gör mig trygg. Jag behöver inte fundera på hur benen känns idag, måndag, för jag vet att de i helgen kommer att kännas bra. Jag vet att jag med dessa pass kommer hinna återhämta mig samtidigt som jag får en formtopp, för det har fungerat tidigare. Fundera, kanske du tidigare har testat ett visst mönster. Gick det bra, eller inte? Och varför i så fall tror du?

IMG_0110

Mitt upplägg rent träningsmässigt sista veckan brukar i regel se ur såhär:

Måndag: Vila som vanligt
Tisdag: cykelinintervaller 4×4 min på tröskeleffekt/intensitet. Obs förväxla inte dessa med så kallade Norska vo2max-intervaller. De är på mycket högre intensitet. Tröskel är betydligt lägre intensitet men ändå rejält högre än tävlingsfarten.
Onsdag: Öppet vatten-sim eller 30 min bassängsim. Några intervaller är okej och t o m bra men inget monsterpass!
Torsdag: 20-30 min lätt löp
Fredag: Förmodligen är du idag på tävlingsplatsen. Här kand det vara skönt att cykla en lätt runda och känna på cykeln (framför allt om den varit nedpackad) samt om möjligt simma hela eller delar av banan. Om möjligt vid samma tidpunkt som tävlingen går så man får en känsla för hur solen påverkar sikten.

Lördag: RACE DAY!

Mat
Förutom träningen så brukar jag äta lite mer andel kolhydrater än vanligt veckan innan men jag är ingen sån som väger och mäter kolhydraterna. Det finns såklart gram/kg kroppsvikt att förhålla sig till om man vill vara nördig, men jag pallar inte. Jag väljer typ pasta/ris istället för broccoli till köttfärssås, en extra macka till frukosten, mer andel banan än ägg i bananpannkakan osv. Efter typ onsdagen så drar jag även ner på fibrerna och den här gången (jag tävlar Vansbro på lördag) så tänkte jag även dricka rödbetsjuice. Det är fruktansvärt äckligt men jag vill testa :). Dagen innan har jag de senaste 3 tävlingarna ätit pizza. Det är nog inte det bästa med tanke på hög andel fett men det har fungerat toppen så fortsätter nog med det :D.

Under själva tävlingen är det verkligen olika vad folk gillar att äta/dricka, men generellt är det väl så att  kroppen har lättare att ta upp flytande energi än fast föda. Om du inte gillar att springa på bajamaja förstås 😉 Så därför: om du vill prestera och troligtvis kommer köra på i lite högre intensitet eller under en lång tid: Satsa på sportdryck och gels. Om du vill äta – gör det på cykeln. Oftast beror en bråkande mage på att den inte är van vid att man intar energi under tiden man tränar, att den inte är van vid att springa länge, eller att man kör på för hög intensitet mot vad den klarar av vid intag av energi. Allt är en träningssak. En person kan klara av 120 gram kolhydrater i timmen medan någon annan som är ovan inte klarar av hälften. Man får prova sig fram och öva upp detta.

Men hur som helst att inta energi är en fördel om du Ska hålla på länge. Så om du är ovan och osäker så satsa på att ta energi i stationerna, eller om du har med eget, och sänk intensiteten lite efter om det känns lite konstigt. Oftast kan man ”backa av” lite i intaget och sen ta igen.

Var INTE rädd för att ta in energi! Det är viktigt om man ska kunna prestera! Det går såklart att köra på fettdrift och vatten också men det tycker jag inte är lika kul, för det går inte lika snabbt =).

IMG_8912

Packning
Det kan såhär några dagar innan vara smart att gå igenom sin tävlingsutrustning för att se om man har allting, ifall man behöver köpa något eller låna.

Däck: Nya däck är nice, inte bara för att minska risken för punktering utan för att de även är mycket snabbare än dina gamla slitna! Jag som inte har bytt sedan IM Kalmar 2018 räknar med att flyga fram i Vansbro nu eftersom jag ska byta imorrn =). Se även till att du har extra slang, liten pump eller kolsyrepatron och däckavtagare med.

Tävlingsdräkt
Antingen har man en så kallad trisuit som är en hel dräkt med lite padding i som man både simmar, cyklar och springer i, eller så har man en tvådelad. Inget av det är rätt eller fel utan det är tycke och smak. Båda varianterna bär man under våtdräkten redan från start. Fördelen med heldräkt är att den sitter där den ska, är ”snabb” rent aerodynamiskt och jäkligt snyggt enligt mig ;). Fördelen med tvådelat är att man lätt kan smita in på en bajamaja om det behövs. Dock blir det ofta en glipa i ryggen där man kan bränna sig av solen samt kan glida upp/ner beroende på märke, modell och vad man har för kropp såklart. Jag själv kör med heldräkt och gillar det.

Simglasögon: Har du bestämt vilka du ska ha? Behöver du imskydd eller är de helt nya och fräscha?

Badmössa: Ett hett tips är att ta med en extra badmössa att ha under tävlingsbadmössan. Dels för att de man får på tävling ofta är tunnare och av sämre kvalitet och därför lätt går sönder, men också för att man då kan ha glasögonen utanpå den understa mössan men innanför tävlingsbadmössan och därför garanterat sitta på plats, men också för att det blir lite varmare!

Strumpor eller inte: Jag brukar själv inte cykla i strumpor om det inte är blött och kallt. Jag tycker fötterna torkar till lite under cykeldelen och fått för mig att det då är lättare att få på strumporna i t2 istället för t1. Jag tycker också att man håller fötterna så stilla i skorna när man cyklar så att det inte är obekvämt ändå. Men detta är givetvis tycke och smak. Någon funderade på om man behöver byta strumpor mellan cyklingen och löpningen och det tycker jag absolut inte. Mina strumpor var superblöt efter cyklingen i Borås men det störde mig inte det minsta när jag sprang.

Krimskrams: Ta gärna med eget fotledskardborreband till chipet som är mjukt. På IM-tävlingar får man sådana mjuka, men annars finns det att köpa. Nästan alla andra tävlingar skickar med hårda kardborreband till chipen och de kan skava något fruktansvärt! Vaselin kan va bra att smörja vid nacken för att motverka skav men även vid hand-leder och fotleder för att våtdräkten ska glida av lätt. Är väl viktigast på tävlingar med lång löpning till t2, typ som det är i Jkpg. Normalt sett glider våtdräkten av väldigt lätt ändå när man är blöt tycker jag. Hur som helst är det i alla fall inget att oroa sig för 🙂

IMG_0791

 

Uppvärmning på tävlingdagen

Det här är väldigt olika hur folk gör! Jag gillar inte att stressigt 15 min innan start ”simma in” medan det för någon annan är superviktigt. Om det är varmt värmer jag inte upp så mkt, framför allt inte om det är en lång tävling, men i Borås när det var superkallt så sprang jag lite i våtdräkten 5 min innan start.

Ett par gånger har jag varit uppe tidigt på morgonen och simmat vilket har varit skönt mentalt. Då har man redan checkat av vattnet liksom och slipper vara nervös för det. Dock är det kanske att föredra när det är fint väder samt en sen starttid.

LÄS PM/ATHLETES GUIDE
Detta kan inte sägas nog många gånger! Det står typ alltid massor av information här som är bra att veta. Mycket generell info som alltid gäller, men som är bra att påminnas om, men även sådant som gäller specifikt för den tävlingen som är aktuell. Många nervösa funderingar kan lugnas av att läsa arrangörens information! :). Man blir även lite härligt pirrig och förväntansfull av att läsa sånt tycker jag. Då känner man liksom att det närmar sig!

Är det någon som har någon fundering kring ovan eller något att tillägga så får ni hemskt gärna skriva en kommentar eller meddelande på minsta (mfinnved) :).

 

Lycka till!!

Annonser

Snart tävlingsdags!

IMG_7185

Om exakt tre dagar så har jag nästan precis gått mål i Borås triathlon. En riktigt kuperad medeldistanstävling som Jonas Colting har startat upp. Det märks att han har tävlat mkt i sina dagar, det är en riktigt välarrangerat arrangemang. Jag gillar det, jag gillar ordning och reda ;). Haha!

Detta är den första triathlon-tävlingen sedan Kalmar i augusti förra året, och det är såklart lite pirrigt just därför. Jag har sprungit ett enda litet kort brick-löp (dvs löpning direkt efter cykling), och har ingen aning om hur det kommer att kännas att springa en halvmara på trötta ben. Snarare har jag de senaste löppassen varit positivt överraskad över hur bra löpningen känns, så jag lär få en smärre chock!

Jag körde detta race även förra året och det blir nog ytterligheter sett till vädret i alla fall. Då var det över 30 grader varmt och rekordvarmt även i den normalt kalla sjön. I år har sommaren ännu inte riktigt kommit igång och det är riktigt kallt i luften. Så även i sjön. För två dagar sedan skrev arrangören på sin Facebook-sida att det var 13 grader i vattnet . Brrr….. Reglerna säger att det blir förkortat sim om temperaturen understiger 14 grader. Jag vill verkligen att det ska bli fullängds-simning, men jag har inte ett dugg sug efter att simma nästan 2 km i 13-14-gradigt vatten.

Förresten är det nog OK att simma i kallt vatten om det är fin väder när man börjar cykla, det som ”skrämmer” mig lite är att cykla 9 mil kall och blöt från simningen om det är kallt och regnigt väder. För då lär man ju typ aldrig bli varm. Vi får helt enkelt hoppas att vädret skärper till sig och levererar åtminstone 15 grader i vattnet och uppehåll. Vi får se =).

Distansen är 1900 m simning, 9 mil cykling och 21,1 km löpning.

Jag känner mig faktiskt hyfsat förberedd. Mycket bättre i form än vad jag hade trott för en månad sedan. Därför önskar jag i alla fall tangera mitt resultat från förra året. Jag vill förresten slå det. Men tangera är också okej. Kanske. Eller? Hm…

Är osäker på simformen. Den får bli som den blir. Cyklingen kändes dålig igår men bra totalt sett senaste veckorna så där vill jag hålla lite högre watt än förra året. I löpningen vill jag nog köra på lite snabbare också faktiskt. Kanske 1:57? Förra året tror jag att jag sprang någonstans över 2h. Men då var det ju också asvarmt!

37 min – 3h – 1:57. Det funkar va?

Ner åker jag med Natalie fredag förmiddag, och vi ska bo hos Lina. Det blir amazing!

IMG_7599IMG_6631

Kungsholmen Runt – Race Report!

60340645_2111163018982542_1444549414638059520_o

Kungholmen Runt är ett lopp som precis som det låter (konstigt nog, hö hö) går runt Kungsholmen! I år hade man ändrat något på banan så att den i princip är platt som en pannkaka vilket bäddar för snabba tider. Starten går vid Rålambshovsparken och så skriver man först mot Stadshuset, över vägen och följer vattnet hela vägen längs Kungsholmsstrand mot Hornsbergs Strand där man svänger in från vattnet, gör en liten knix-grej runt Fredhäll för att sedan springa sig tillbaka till parken. Milloppet är slut där, medan halvmaran går ett exakt likadant varv till för att avslutas med en extra sväng runt parken för att få in den sista kilometern. För en halvmara är ju faktiskt inte 20 km utan 21. Vilket jag lite lämpligt glömde bort, men det kommer jag till sen…

 

Jag hade egentligen inte haft en tanke på att springa det här loppet. Jag trodde inte att jag skulle hinna förbereda mig för en halvmara så tidigt på säsongen med tanke på den kassa vintern jag har haft. Jag var liksom nöjd med att vara igång och träna! Men så fick jag ju till ett superbra långpass på spontana 20 km i skogen med min kompis Susanne, och även 17 km i Hagaparken på Wings for Life och hit plötsligt när jag satt i soffan, på fredagkvällen kl 22 och funderade på vad jag skulle springa för runda dagen efter, att jag  kanske kunde göra Susanne sällskap på tävlingen!

Jag skrev till henne att jag var lite sugen på att efteranmäla mig och eftersom hon verkade tycka det vore så kul med sällskap så blev jag ännu mer peppad! Susanne hade pratat om att försöka springa under 1h 50 min (vilket innebär 5 min 14 sek per km) och det tänkte jag nog säkert var rimligt för henne men absolut inte för mig. Inte för att prata ner mig själv, sånt är ju fjantigt.. men för mig är 2h en gräns. Det är liksom ”bara andra” som springer snabbare än så. Jag tror att typ alla mål är görbara, men inte förrän man tror på dem själv. Och för att tro på det så måste man ju först väcka tanken. Och sen tanken har inte väckts hos mig. Förrän nu då. Eftersom Susannes dröm-men-ändå-realistiska-mål vad just sub 1:50 så tänkte jag att det kunde bli mitt på-skoj-mål också. Jag bestämde mig för att göra henne sällskap sålänge jag pallar, och helt utan prestige, eller press sänka farten om det inte går eller bryta om kroppen inte vill. Jag var lite orolig för att jag inte skulle fixa ett till rätt långt pass på kort tid. Men jag ville testa.

På morgonen lyxade jag till det med en fralla från bageriet som ligger granne och sen kände jag mig mentalt kolhydratladdad! haha! Tog med mig 4 gels (4x20gram kolhydrater) och mötte upp Julia, som skulle springa 10k, med sambo Ted för att gemensamt cykla till starten. Där träffade jag Susanne och Adam med hela familjen =). Adam skulle gå för sub 35 på milen. Galet snabbt, och såklart fixade han det!

Jag tog det ganska lugnt, efteranmälde mig, letade efter bajamajorna och nålade fast nummerlappen rakt och fint. Nere på magen, för jag fick lära mig att det är mer pro att ha den där än uppe å bröstet. Sånt är viktigt ;). Det var runt 15 grader (max?) och omväxlande sol o moln så rätt perfekt springväder. Jag hade shorts och linne vilket var helt perfekt!

Vi  bestämde oss för att försöka hålla 5:14-fart hela tiden i princip. Kanske ngt långsammare i den lilla lilla backen som skulle komma efter ca 6-7 km, men iaf inte springa för snabbt i början. Det gjorde vi ju såklart ändå. Det är ju helt omöjligt att låta bli?! Ganska snabbt tror jag både jag och Susanne kom in i ansträngande intensitet för vi pratade inte så mkt. Eller jo, lite, men rätt korta meningar liksom. Jag hade tänkt att ta energi först efter 5 km ungefär men eftersom första vätskekontrollen kom efter drygt 3 km så tog jag min gel i samband med den så att jag kunde dricka lite. Det var nog bra. Det här med att inta energi vid hård träning/race är ju sånt sjukt Life hack alltså! Jag märkte rätt snabbt att min klocka mätt lite fel i början för den var lite för snäll helt klart. tror den varnade 140 m för tidigt innan varje ny km. Kanske inte låter så mkt, men det är det! Jag kollade på klockan rätt ofta för att de totaltiden, eftersom min energiplan var uppbyggd efter tid, men även för att stämma av tempot. Och jag tycker det är SÅ svårt att springa efter klocka och fart! Om man bara kollar till en gång så kanske den säger att man springer i 6 min/km och så blir man nedslagen, när den i själva verket var lite ”efter” eller seg eller något, och man faktiskt springer fortare. Svårt det där. Efter ett tag tyckte jag ändå att jag kom in i en känsla för rätt tempo. Det va liksom hela tiden på den där gränsen att det var jobbigt men kontrollerat. De studier jag kände att det var lite för hårt egentligen, och jag visste att det inte skulle hålla hela vägen om vi fortsatte så, så hade vi sprungit för snabbt en stund. Susanne rapporterade sina km-tider och det var så himla bra och härligt att göra det tillsammans med någon. Att veta att sin kompis har samma mål, samma tanke med loppet och förmodligen ungefär samma känsla i kroppen.

Sen är det så intressant med långdistans, att det går så upp och ner. En stund kan det kännas HUR jobbigt som helst, för att några minuter senare kännas svinbra. Och tvärt om. Det har jag många gånger upplevt i cyklingen också. Och det är ändå ganska härligt att ha lärt sig det, för man behöver då inte bli rädd under de där stunderna som det är jobbigt. För man VET att det kommer att gå över sen.

IMG_7797

Efter ett varv så stod Adam och väntade på oss, och sprang med en bit. Han fotade o filmade, bjöd på vatten och tekniktips =) Himla bra att få lite ny energi av någon som sprang baklänges och typ sjöng framför en ;). Haha. Nä men det va svinbra. Andra varvet var såklart tyngre och den sträckan när man springer länge Kungsholms Strand var SÅ tung! Där upplevde jag att Susse var superstark och jag undrade verkligen om jag skulle fixa tempot hela vägen.

IMG_7804

Efter typ 17 km sa plötsligt Susanne att hon inte fixade tempot och att vi nu sprang långsammare än vårt mål och att hon tyckte att jag skulle springa på. Eftersom jag då lika plötsligt hade återfått mina krafter och kände mig pigg så lät jag benen trumma på. Jag tänkte nog hela tiden att S skulle komma ifatt snart. Benen kändes ofattbart pigga och det var sån häftig känsla att vid ca 19 km kunna springa och le och heja på de andra och bara njuta! ”Jag springer! Jag springer bra!” tänkte jag självgott och lyckligt =). Tyvärr hade jag inte riktigt hjärnan med mig på slutet dock. När det var ca 1,5 km kvar så fick jag för mig att det snarare var 500m kvar för jag hade inte koll på den sista biten runt parken. Och där började jag känna hur vaderna började krampa lite. Ingen fara, tänkte jag och sprang på. Jag ökade t o m tempot eftersom det är en så härlig känsla att spurta i mål! Till min fasa såg jag när det var, enligt min hjärna, 50 meter kvar, att de inte alls var 50 meter. kvar utan stod en skylt att man skulle fortsätta åt höger. Men målet var ju till vänster! HJÄLP! Insåg där och då att det var en kilometer till att springa och där var krampen ett faktum! Det var inte sån kramp som jag hade i Vansbro, att jag var tvungen att stå still, tack gode gud, men jag hade liksom ingen kontroll på fötterna! Musklerna på sidorna om vaderna kontraherade lite som de själva ville och jag försökte springa med helt ”platt” fot för att jobba så lite som möjligt med vaderna. I varje steg visste jag faktiskt inte om fötterna skulle bära när jag satte ner dem, för jag hade liksom ingen kontroll. Konstig känsla. Här gick såklart tempot ner, men jag sprang på och ville där och då endast gå i mål! Här var det inte längre tal om spurt utan endast låta bli att stanna och inte kunna ta mig framåt de sista metrarna! Haha!!

Till slut var jag i alla fall framme vid målrakan och jag förstod att benen var säkra! Och när jag såg på klockan så såg jag även att jag fixat målet att springa under 1h 50 min! Så coolt!! Strax efter kom Susanne och vi kunde glädjas med varandra :). Så häftigt! Vi båda har upplevt oss själva som de där långsamma som inte kan bli snabba, men nu har pressat ordentligt båda två! Jag tror hon pressade med en halvtimme sedan sista officiella halvmaratiden! Så coolt! Och om man inte räknar min JKPG 70.3 som halvmara så pressade jag nog med 23 minuter sedan Linköpings halvmara tror jag. Har för mig att jag sprang på 2h 12 minuter då eller något sånt. Cooolt att man kan utvecklas!

IMG_7813

IMG_7812

Jag är så glad för att jag fick så bra lopp nu, det är ett sånt härligt kvitto att träningen jag har gjort sedan jag kunde börja träna i mars har fungerat! Jag har fokuserat på kontinuitet och volym, och på sistone lite intervaller. Fina duktiga kropp! Fina duktiga bästa benen!!

Riktigt bra race, och vet ni vad det bästa var?! ÖL och BULLE i mål! OH LA LA!!! Bästa bästa. Så himla gott!

CB260B50-3E48-4CD0-9E88-D0CD1E37DF36

Nästa mål blir 1h 45 minuter såklart. Undrar när jag löser det?! 🙂

Upp och ner, ner och upp

IMG_6411

Det är inte lätt med kontinuiteten den här våren, det ska gudarna veta! Ena veckan känner jag mig superbra, pigg och glad, för att sen veckan efter va sådär lite risig igen. Dock ser jag ändå ljuset i tunneln och har absolut fått in många bra pass efter nyår ändå.

Nu när jag bor i Stockholm så blir det äntligen träning tillsammans med kompisar! Har längtat efter det!! Jag längtar inte efter massa AW med vin (även om jag gillar vin och det också är trevligt), utan det är såhär jag vill umgås med folk! Träna tillsammans!

På onsdagarna har TT simträning kl 21 på Eriksdalsbadet med Micke Rosén på kanten, och på söndagarna har vi ingen tränare men däremot flera bokade 50-metersbanor. Björn gör passen och alla kör samma. Det är helt fantastiskt kul tycker jag! Än så länge har jag inte kört hela passen eftersom de är lite långa än så länge, men fick i alla fall ihop 3000 meter i söndags. En bra start på dagen =). Nu när jag försöker hålla nere timmarna lite (pga alla förkylningar, vill inte överanstränga mig) så räcker det med de två simpassen i veckan. Men sen skulle jag gärna vilja få in två till. Men vi får se!

Min cykling gör jag antingen på trailern hemma, på Sats Odenplan (spinningsalen) eller med klubben på L’echelon där vi har långa cykelpass tillsammans. Så himla kul att bli inspirerad av alla klubbkompisar. Visste ju redan innan hur starka de var men jag blir ändå om möjligt, mer motiverad att bli bra jag med! Har faktiskt bara cyklat på trailern två gånger här hemma. Vill helst undvika det om möjligt med tanke på grannar och så, men det är ju bra att den finns. Nu spelar heller inte exakt watt så stor roll när jag mest kör distans och försöker få in en kontinuitet!

Löpningen är så himla härlig här i Stockholm. Måste lära mig hitta skogarna här i närheten, men innan jag har gjort det så njuter jag av vattnet längs djurgårdskanalen =). Känns som en bra runda som är lättillgänglig och mysig. Gillar även att det är så nära att springa till Söder eller Kungsholmen och så. Klassiska löpstråk här i Sthlm :).

Planen framåt då?

De närmsta tävlingarna är Borås 1 juni och Ironman Irland 23 juni. Om de ska funka så behöver jag kontinuitet fram tills dess!

Den 14 mars åker klubben, inklusive mig själv, till Fuerteventura och fram tills dess och där kommer jag inte köra några intervaller alls (förutom olika farter i simningen) utan bara fokusera på distans och kontinuitet. Vill gärna få en hyfsad volym på Fuerte, men inget galet hetspass i 4 h direkt.

Sen i april och mat vill jag få in lite kvalitet igen. Hoppas hoppas det går! Annars blir det ju spännande att se hur bra ett par tävlingar kan gå med sjukt lite träning ;). Nåja. 16 veckor kvar säger Trainingpeaks. Lite kan man ju hinna med. Eller?

Vad har hänt sedan sist?

Nu är jag i Stockholm. Sist jag skrev så bodde jag fortfarande i Mjölby, och sedan dess har jag hunnit flytta, byta jobb, samt varit på träningsresa i Egypten igen!

Det är samma typ av jobb som tidigare, men såklart ny adress, nya chefer, nya kollegor, nya kunder och nymailadress och telefon. Mycket nytt. Men det känns fint och bra. Jag gillar att bo i Stockholm :).

Jag kunde börja träna lite smått veckan innan Egypten och det var en flåsande blåsbälg som sprang ett par gånger träningsvecka 1. Galet otränad jag kände mig, riktigt deppigt. Hoppas så himla mycket att jag resten av våren får vara frisk!

Pratade lite med Björn under resan nu, och vi bestämde att jag kör februari själv, med lugn träning, ca 6-7-8 h i veckan, och försöker få till en kontinuitet igen. SEN, i mars så kör vi igång och då med fullt fokus mot Borås och Irland. Om jag blir sjuk igen och det blir tidsbrist så hoppar jag Borås, men den borde inte vara någon fara med om jag kan träna fr o m nu,

Kalmar är sedan tidigare framflyttad till 2020, vilket såklart känns trist men rätt. Om jag känner mig i fantastisk form i augusti så finns det många andra tävlingar jag kan köra. Kanske Sala t ex. Att kvala till Kona i år är jag ändå inte tillräckligt bra för (än, hehe), och har heller inte råd i år. Så till skillnad från de flesta andra av mina klubbkompisar behöver jag inte ha Hawaii i beaktningen när jag gör min plan för året :).

Som vanligt efter en träningsresa så fantiserar jag om att ha ett helt digitaliserat arbete där man kan jobba me en dator från vilken plats i världen som helst. Då skulle jag LÄTT bo utomlands under vinterhalvåret. Fram tills dess så bokar jag träningsdejter med vänner i spinningsalar, och trängs med resten av Sthlm på Eriksdalsbadet 😛 Behöver jag säga att jag längtar till maj?

Puss!

Upp och ner, ner och upp!

Jag hann inte mer än att skriva mitt gnäll-inlägg om den rådande förkylningen så åkte jag på MAGINFLUENSA! Så himla sjukt. Eller sjukt och sjukt, men inte sååå ofta man får det direkt, och ingen i min närhet har drabbats heller. Kan väl säga som så att det var ett hemskt dygn innan det långsamt lättade av lite. När jag va liten så tyckte jag det värsta som fanns var att kräkas. Det gör jag inte längre. Illamåendet innan är mycket, mycket jobbigare. Men nu är det över för den här gången. Hoppas det dröjer många år till nästa gång!

Tänkte att förkylningen garanterat kommer vara förbi när magen är bra, men nä. Här sitter jag hyfsat pigg igen men har skitont i halsen. Har varit och tagit alla möjliga prover och de visade ingenting förutom lite högre vita blodkroppar än normalt. Dvs normalt när man är sjuk. Ja så det är väl helt enkelt så att jag behöver lite mer tålamod bara. Om jag ändå inte har tränat på 3 veckor så gör väl inte en vecka till varken till eller ifrån.

Även om det känns som att det aldrig någonsin kommer att gå över, halsontet, så vet jag ju rent intellektuellt att det kommer det. Hoppas snart! Längtar tillbaka till träningen!

Är det okej att va deppig över en förkylning?

Nej. Det är det inte. Inte är det finns så mycket elände i världen som det gör. Barn svälter, människor får cancer, gubbar gifter sig med 12-åriga flickor och gud vet vad. Nej. Det är f-n inte okej att gnälla över en förkylning.

Trots det, så är det precis det jag gör. Jag är så himla deppig. Inte deppig i den bemärkelsen att jag jämför det med dem som är deppiga ”på riktig” som behöver behandling. Men deppig på det sättet att jag grät (asså kom igen!) när jag kom hem från jobbet idag och pappa frågade hur jag mådde (ja jag bor tillfälligt hos mina föräldrar, det gör mig tydligen blödig)….

Jag blir deppig över att jag är deppig och på att jag inte bara kan ”tagga till” och tänka positivt.. Jag kunde det i två veckor, men nu när jag är inne på den tredje så lyckas jag inte. Helt garanterat kommer jag imorrn ångra att jag publicerade det här blogginlägget av den anledningen att jag kommer att tänka att jag vill va en sån där person som sprider positiv energi, är glad, gör andra träningssugna och peppade.

Jag VILL inte va en sån där person som bara gnäller hela tiden. Och ändå är det precis det jag blir ju mer jag tänker att jag inte ska bli det.

Det går helt enkelt väldigt fort att tappa sin identitet. Min identitet gick för ganska många  år sedan från hästtjej, till något oklart som jag inte mådde bra av, till att bli triathleten Maria, och jag har älskat varenda sekund. Jag älskar varenda sekund. Men nu i 2,5 månad har jag varit förkyld med undantag för två kortare perioder då jag kunde komma igång lite, men rätt snabbt kom virusen tillbaka. Nu är jag inne på vecka tre, och återigen: Det är inte synd om mig, men jag är less.

Många tänker nog att det är lite stört att hänga upp sig så mycket på träning och att det är nyttigt att lära sig må bra utan. Men jag håller inte med. Det beror ju på varför man tränar. Jag älskar att träna. Det är mitt största intresse. Jag älskar att ha en coach och jag älskar att göra jobbet. Jag saknar det så himla mycket! Jag skriver och gnäller och skäms samtidigt för det.

Men, om något positivt ska komma ur detta gnäll så är det kanske att jag inser (igen) hur mycket jag älskar det, och att man aldrig ska ta det för givet. Om några veckor är jag ju (förhoppningsvis) igång igen och kan då njuta av det bästa jag vet. Många andra har ju inte samma lyx. Jag vet det. Jag är så sjukt lyckligt lottad som bara är förkyld. Så varför är jag så ledsen? Ja, ni får tycka att jag är patetisk.

Fina triathlonträning jag saknar dig.

Aqua Vista – Ett litet paradis. Del 2; Cykling

Åh, vilken vecka jag hade! Var ju otroligt konstigt av mig att tro att jag skulle lägga tid på att blogga där nere – Knappast så att jag ville lägga tid framför datorn när jag hade sommar utanför dörren! Men nu är jag hemma i kalla och mörka Sverige igen, och då känns datorn plötsligt mer lockande…

Jag har fått många frågor om hur det är på Aqua Vista, och eftersom jag gillar att berätta, och skriva och vara utförlig så tänkte jag att jag delar upp det i olika delar. Jag börjar med cyklingen idag. Tyvärr var jag själv inte någon flitig besökare i gymmet eller gick på pass – så för er som är nyfikna på det så tipsar jag om Veronicas blogg :).

Först och främst – Man behöver inte resa med sin egen cykel med sig. Apollo har fraktat ner jättefina Specialized racer-cyklar till anläggningen som går att hyra. Antingen kan man använda sina egna cykelskor eller gymnastikskor. Givetvis finns även hjälm att låna. Ett tips är att maila och kolla av innan vad de har för pedaler, om man vill vara hundra 100% säker på att kunna använda sina egna cykelskor. Jag tror att de har vanliga Shimano-pedaler och vanliga, men är osäker på andra modeller.

Skärmavbild 2018-11-23 kl. 20.00.33.png

Jag själv tog med mig min egen cykel, och det går också naturligtvis utmärkt. Det finns liksom på Playitas hållare för cyklar utanför restaurangerna, så det är inga konstigheter att direkt efter avslutad cykelrunda slänga sig ner i en fåtölj utanför ”Sportbaren” och beställa en (eller tio) vatten/öl/whatever och något att käka. De vänjer sig sakta men säkert vid oss cykelgalningar ;).

Om man vill ha med egen cykel så ska man först och främst skaffa en cykelväska, och sen bokar man in den på flyget som specialbagage. Priset varierar mellan viljet bolag det är, men både till Egypten och Fuerteventura betalade jag 700 kr tur och retur. Eftersom cykelväskan i dessa fall har fått väga 30 kg så har jag dessutom kommit undan med lite övervikt på det andra bagaget eftersom de (i alla fall på denna resa) räknade den totala tillåtna vikten.

IMG_2802

Även Filip och Sebastian hade med sig egna cyklar. Här är det dags för incheckning till  flyget hem.

Att hyra cykel på plats kostar runt 25 Euro per dag tror jag. Huruvida man tycker det är värt risken att ta med sin egen cykel, och arbetet med att släpa på den får man fundera lite kring själv. Det finns såklart för- och nackdelar med båda delar men det får bli ett annat inlägg :).

 

Nu till cyklingen!

Generellt om att cykla omkring Hurghada:

Egypten ligger i Afrika, och i Afrika finns Öken. Området kring Hurghada är ingen undantag. Det är öken och sol så långt ögat kan nå överallt faktiskt :). Naturen är alltså ganska homogen, vägarna är raka och det blåser alltid nordlig vind. Ja, men jag tror faktiskt det. Nordlig eller möjligtvis nordostlig vind. Eftersom det är öken finns det ingenting som ger lä, så precis som på Fuerte är det ett perfekt ställa för att träna tempocykling och vänja sig vid vind.

DCIM102GOPROG0076766.JPGDCIM102GOPROGOPR6772.JPG

Skillnaden mot exempelvis Fuerte är dock att vinden åtminstone den vecka jag var där var väldigt jämnstark. Lite mer eller mindre olika dagar, men inga häftiga byar eller kastvindar. Jag kan såklart ha varit där en ovanligt lugn vecka, så kan ju inte lova att det är så jämnt.

Hotellet ligger ca 45 mil söder om Kairo längs med kusten, och ca 15 minuter från flygplatsen i Hurghada. Cyklar man ca 5 km i sydlig riktning från Hotellet så kommer man till ett stort shopping center – Senso Mal, som ligger vid en stor rondell. Här är det dags att välja vilken runda man vill köra för dagen.

Apollo arrangerar lite olika rundor, bland annat en på ca 4 mil runt Sahl Hasheesh som är fin eftersom man kan göra en sväng ner till strandpromenaden som är magiskt fin! Apollo har också gjort utprintade kartor med några olika rundor som man kan ta med sig ut. Det är dessutom väldigt bra att ladda ner offline-karta över området i google maps exempelvis (Apollo har en i deras app också), för då kan man se var man är även om man inte har datamobilnät. Det är riktigt bra! Jag visste inte att GPS fungerade utan mobildata, men så är jag ju inte så teknisk heller.

Jag kommer nedan att skriva ordet motorväg några gånger, och jag menar såklart inte en motorväg som i Sverige full med bilar som kör i 120 eller snabbare… Utan jag skriver det för att det ser ut som en motorväg. Det är två filer med bred väggren, och en ganska bred remsa med sand el likn mellan de olika riktningarna. Det är max 90 km/h tillåtet och det är FÅ bilar. Majoriteten av de som kör håller ut väldigt mycket när de kör om och det är tillåtet att stanna. Trafiken är på dessa vägar lugn och man kan köra långa stunder utan att någon bil passerar. Nästan alla gör en liten ”dutt” med tutan liksom för att säga hej, inte för att stressa.

DCIM110GOPROG1447498.JPGDCIM110GOPROG1447522.JPGDCIM110GOPROG1457613.JPG

När jag var ute och cyklade ensam så stannade jag en gång till vid vägkanten för att ta fram mobilen och ta ett foto på vyerna. Då körde precis en lastbil förbi och chauffören saktade in, ropade hej och höll upp en vattenflaska ut ur fönstret med en frågande blick. Den mentaliteten är det hela tiden! De Egyptier jag har stött på har varit väldigt trevliga och snälla. Jag ska absolut erkänna att jag var nervös inför att cykla själv i Egypten . men jag kände mig väldigt trygg!

Det finns inte supermånga bensinmackar direkt, så det kan vara bra att planera var man ska cykla och stanna. Jag hade med mig tre flaskor på cykeln från start vilket jag var glad för då den torra miljön och solen gör att man blir rätt törstig.

Dessa rundor körde jag:

Scenic Route – Denna runda är ca 40 km och är med på de kartor som finns att hämta i Apollos cykel center. Man cyklar söderut från hotellet och gör efter några kilometer en u-sväng och cyklar mot Sahl Hasheesh. Där följer man vägen tills man kommer till en korsning (se siffran 12 på kartan) där man tar höger. Därifrån är det i princip öken hela vägen tillbaka. Ett par gånger till får man svänga höger men det är lätt att hitta. Om man vill kan man innan man svänger höger första gången cykla ner mot strandpromenaden och se på den vackra havsutsikten – SÅ HIMLA FINT!

Skärmavbild 2018-11-23 kl. 20.38.33

DCIM102GOPROGOPR6845.JPGIMG_1993DCIM102GOPROGOPR6846.JPGIMG_1989IMG_1899IMG_1992

En annan dag började jag med ovan runda och sen förlängde den en bit norrut. När man kommer tillbaka från Scenic Route så kommer man till en stor rondell, där man antingen tar höger mot ”Tourist Center” för att komma tillbaka till hotellet eller så kan man köra rakt norrut mot Hurghada, eller nordväst upp på motorvägen. Båda alternativen är bra för att få en längre runda.

Nedan ser ni hur jag cyklade norrut mot Hurghada och sen vände tillbaka. för att få en ännu längre runda så vände jag ut en stund på motorvägen igen sen men gjorde ganska snabbt en U-sväng tillbaka. Det finns markerade ställen där man kan göra en u-sväng över till motsatt sida.

 

fullsizeoutput_1bd3

Denna sträckning blev 78,5 km och tog mig knappt 3h.

DCIM110GOPROG1447584.JPG

DCIM111GOPROGOPR7844.JPG

Nästa runda är helt enkelt en klassisk Maria – fram- och – tillbaka – på – samma – väg – runda. Jag älskar såna ;). Kartan nedan visar alltså hur jag cyklade på motorvägen upp till en mack där jag stannade och köpte en cola och sen cyklade hem igen samma väg. Perfekt för en lång tempocykelrunda där man inte behöver vara rädd för at cykla fel och vill ha bra space för bilar och så.

fullsizeoutput_1bd2

Denna runda blev 94 km och tog mig ca 3h 20 min.

IMG_2641

DCIM102GOPROG0076754.JPG

Den längsta rundan jag körde (se nedan) blev knappt 12 mil och vi började med Scenic Route, körde norrut längs motorvägen tills vi kom till macken. Sen cyklade vi in mot Hurghada och fortsatte den vägen söderut tills vi kom tillbaka till hotellet igen. En bra runda där man får stångas mot en hel del motvind men får belöningen i form av att surfa i medvinden hela vägen hem :).

Skärmavbild 2018-11-23 kl. 20.38.13

På motorvägen, norr, och söder om Hurghada är det poliskontroller där det blir lite köer för bilarna. Vi som cyklar kan lugnt och fint rulla förbi och behöver i regel inte stanna.

Vem bör åka hit och cykla då? Jag tycker denna resa passar utmärkt för dig som:

  • Är triathlet/tempocyklist och vill träna fokuserat på långa raka vägar.
  • Vill cykelträna i grupp och inte behöva vara rädd för galna bilister som gör taskiga omkörningar etc…
  • Älskar Fuerteventura men vill testa något nytt
  • älskar att cykla långa rundor där det inte händer så mycket hela tiden, utan att du kan njuta av hur kroppen känns tillsammans med cykeln, vinden och upplevelsen av det. Du som fattar vad jag menar, fattar vad jag menar ;).

Jag kan såklart inte svara för hur varenda Egyptier kör bil, eller hur trygg man egentligen är- men jag kände mig inte otrygg en enda gång!

Det är inte så mycket backar, utan utmaningen är framför allt vinden och solen! M-A-G-I-S-K-T!

Har ni några frågor, eller har jag missat något?

//Maria

 

Aqua Vista, Hurghada, dag 1

Hej och hallå :).

Har uppdaterat den här blogget fruktansvärt dåligt i höst, men kom av mig lite pågrund av förkylningar som liksom aldrig ville ta slut. Är ju mest träning jag tycker om att skriva om, så det går ju lite hand i hand det där.

Nu är jag i alla fall på plats på Apollo Sports nya träningsmecka i Hurghada, Egypten. Hotellet heter Aqua Vista och har funnits ett tag, men renoverades för ett år sedan, och nu så invigdes den nya träningsdelen- och inriktningen i onsdags som jag förstod det! Det är ett nära samarbete mellan Aqua Vista och Playitas, vilket såklart sätter en kvalitetsstämpel på stället redan där. Ni som varit på Playitas vet ju vad jag menar! Love it!

Hur som.. har en vecka framför mig här och har med min baby, tempo-argon! Har varit en del funderingar hos mig hur det ska gå att cykla här, och om man vågar själv och så. Frågar man min mamma och pappa så säger de NEJ. Frågar man mig så.. jag vet inte. Jag cyklade ensam idag och det gick hur bra som helst.

Vi är inte så många från Terrible Tuesdays denna resa, desto fler har bokat sig på motsvarande träningsresa i januari, så det är lugnt och skönt här kan man säga :). Från TT är det jag, Sara Svensk, Sebastian Norberg, Lisa Nordén och Marcus Hultgren. Ja ni läste rätt. Det är jag och proffsen ;). Känns som att inspirationen den här veckan kommer flöda! Haha. Sen är det Diane Sadik och Jenny Nilsson som är vänner till TT, och även Filip Landeborn som enligt uppgift är en grym simmare. Ett jäkligt skönt gäng måste jag säga!

Vi kom fram runt 18-19 till hotellet igår, killarna simmade några vändor i den sjukt fina nya bassängen innan middagen. Det finns 4 olika restauranger och vi har ännu bara testat den stora bufférestaurangen. Det fanns 4 olika bufféer i den, en Egyptisk, en asiatisk, en mer konventionell och en pasta/pizza tror jag. Förlåt mig om jag säger fel. Givetvis en stor dessertdel också. Vi är inte hungriga.

Jag och Sara delar rum och har fått ett sjukt fint med gemensamt (stort) badrum och walk in Closet, och egna sovrum, varsin balkong. SJUKT FETT NICE!

DCIM102GOPROG0076754.JPGDCIM102GOPROGOPR6772.JPG

Som ni hör hyllar jag det mesta så här långt ;). Men cyklingen då? Jo jag hade bara 60 min lugnt på schemat idag pga att jag varit sjuk, och då jag inte ville cykla lika långt, eller snabbt, som övriga så satte jag ihop cykeln i lugn och ro på förmiddagen och gav mig iväg en sväng själv sedan. Nervöst absolut. Hade ju såklart familjens röst i huvudet: ”cykla INTE ensam”. Undrar hur arga de blir nu när de läser det här blogginlägget…

Nästan direkt när jag kommit ut från hotellet var det en polisbil som spärrade av halva vägen och det var en lång kö med personbilar som stod rätt stilla. Jag cyklade lugnt och fint fram mot poliserna som klev åt sidan, pekade på en passage mellan ett par koner där jag kunde cykla och så flinade de åt mig. Det verkar inte riktigt som att de förstår tjusningen i det här att cykla utan ett mål. Ja, man kan väl förstå dem. Eller inte ;). Hur som helst så kände jag mig trygg =).

Cyklade höger vid det stora köpcentrumet mot Kairo (hur surrealistiskt att se en vägskylt mot Kairo?!) och sen cyklade jag 25 min på den stora vägen och samma väg tillbaka. Ett fåtal bilar  och lastbilar passerade, men alla i lugn fart, långt utanför mig och nästan alla tutade till lite snabbt ”dutt dutt” liksomför att säga hej. På någon bil var det någon annan typ av signal så att det lät som en liten melodi, och så vinkade de och skrattade. Ja, kanske är jag lite för avslappnad nu men det gick jättelugnt och trevligt till. Får väl se hur resten av veckan blir!

Sara ska nog hänga på någon dag och det finns ju fler att cykla med också. Jag behöver verkligen inte cykla ensam ”bara för att”.Lovar. Men känns ju fint att kunna.

Snart ska jag, Sebastian, Filip och Marcus ner till havet och simma lite. Ska bli SJUKT nice! ÄR tydligen supervarmt i vattnet!!!

Är det något ni undrar? Har fått önskemål om att kolla utbudet av gluten-, och laktosfri kost och golfmöjligheterna så ska försöka skriva något om det!

Puss o kram!

Blåkulla Swimrun

Så kom dagen, då jag fick köra Swimrun igen! Jag hade inte kört sedan ångaloppet 2016, och mindes såklart att jag tyckte det var superkul, men såg ingen plats för det i min redan ganska fulltecknade tränings- och tävlingsplan. Jag har ju verkligen velat prioritera triathlon och inte direkt övervägt någon Swimrun i år heller.

Men så kom hösten, och jag är mycket piggare och fräschare i kroppen efter Ironman än vad jag någonsin hade kunnat drömma om! Så när möjligheten att köra Blåkulla kom, då blev suget plötsligt superstarkt! Jag hade ju inte planerat det alls, så två dagar innan loppet hade jag inte ens en swimrundräkt, men Colting Wetsuits fixade biffen och på fredagen efter jobbet kunde jag hämta ut världens finaste SR02 inkl Calfs. Tror det är dragkedjan fram som gör att jag gillat utseendet på Swimrundräkter lite extra mycket :).

fullsizeoutput_17ee

 

På morgonen hade jag fortfarande ingen partner. Hade tidigare under veckan pratat både med Jonas Ekman (Ja, han som kom tvåa på Ö till Ö några dagar tidigare, han ville  tydligen inte heller ha säsongsvila riktigt än, även om det iof hade blivit vila att köra med mig), och en som jag inte känner som heter Daniel. Men båda två låg kvällen innan med förkylning och kunde inte starta. Som tur var, för mig, så blev en kille som heter Peter av med sin partner på morgonen, och vi kunde teama ihop!

b9988f1b-0256-4c35-84be-0b2407c9fb22

5432a689-c892-4100-8b61-24b89eac470b

När jag åkte ner så körde jag igenom ett rätt rejält regnoväder, som inte alls var speciellt mysigt, men väderappen visade sol i Oskarshamn och jag kände att jag körde åt rätt håll. När jag kom fram så var det strålande sol och varmt! Jag hämtade ut våra nummerlappar och mötte upp syrran och Tobias som också skulle köra. Så himla kul att vara med på samma tävlingar! Tyckte förresten att Kristina var riktigt trevlig, hmm… var du inte nervös denna tävling syrran?

Så gick starten och en ringlande orm av våtdräktsbeklädda människor började springa den första kilometern mot vattnet. Vi körde med lina som vi kopplade på direkt efter första simningen, och bådatvå med paddlar. Däremot hade jag ingen dolme, då jag inte tyckte det behövdes eftersom jag hade calfs. Fötterna/benen flötsom en kork tack vare dem, så den planen var bra!

Den här tävlingen är väldigt teknisk, och i princip varje upp- och nedgång ur vattnet gjordes vid glashala stenar och klippor. En stor del av löpningen var verkligen ”hopp och lek” över sten-öar i skärgården! Så himla häftigt, men lite läskigt! Flera gången när jag hoppade från en sten till en annan så tänkte jag på att man verkligen skulle kunna skada sig rejäl om man skulle trampa snett och ramla eller missbedöma avståndet någonstans. Peter sprang före mig, och det var skönt, för då kunde han se ut vilken väg vi skulle ta, och jag behövde bara koncentrera mig på att sätta mina fötter i hans spår.

IMG_0327

fullsizeoutput_17da

Känslan i Swimrun att hoppa ner i vattnet och svalka av sig när man har sprungit sig varm är så magisk! Det är ju inte alls somvid ow-träning eller triathlon att man funderar på om man kommer att frysa, för när mandel sprungit upp en värmen kroppen (vilket man gör rätt fort med våtdräkt) så är det ju underbart med lite kallare vatten! Såklart det är skillnad en riktigt kall dag, eller om det  är riktigt långa simningar – men den här dagen, en solig lördag i september, var det alldeles perfekt!

fullsizeoutput_17dc

Den längsta löpsträckan var ca 3 km tror jag, genom skogen, men förutom det var det relativt korta byten. Runt 50-300 m simningar och upp mot 1 km löpning som max i regel. Många byten! KUL med omväxlingen!! En halvmara som den längsta löpsträckan är på Ö till Ö är svår att greppa alltså!! Efter 1h och 50 min sprang vi i mål och en liten stund senare så kunde jag sammanstråla med syrran och Tobias som också hade kört tillsammans. Vi tog ett litet extra bad innan vi fikade och sen åkte hem åt var sitt håll.

Blir det mer Swimrun framöver? Jo men absolut! Det måste det!! Frågan är bara vilken och när? Det är ju fortfarande så att jag vill prioritera triathlon, men någon sprinttävling tidigt på säsongen vore kul, och ett bra sätt att komma ner i öppet vatten tidigt på sommaren. Den 23 juni ska jag ju nämligen, tydligen, simma nästan 4 km i typ 13 grader…..