Det kom ett meddelande..

Igår var det 60 dagar kvar till Ironman Kalmar! Och pirret i magen börjar infinna sig :). Jag har inte samma skräckblandad förtjusning som förra året, men visst är det något speciellt med Ironman. Jag hoppas att jag alltid kommer att tycka det! Jag är lite rädd för att jag får en chock den 18 augusti, av hur jobbigt det är, eftersom jag typ bara minns förra årets tävling med glädje! Minns dock de trasiga tånaglarna efteråt och skaven från min trisuit, meeeeeen… äh… Strunt i det nu =).

Var var jag nu? Jo, men jag fick ett meddelande ja! Jag tror kanske att fler tänker likadant som tjejen som skrev till mig, så förutom att svara henne så tänkte jag att jag kan svara öppet i bloggen också. Så blir det lite mer utvecklat än ett meddelande i instagram dessutom 🙂

fullsizeoutput_e78.jpeg

 

Jag förstår att det kan vara svårt att fråga kompisar som ”alltid” har hållit på med triathlon, eller som är superduktiga! För till och med jag som bara har hållit på i två år börjar ju redan glömma detaljer, som kändes astronomiskt stora då! Det är ganska nyttigt även för mig själv att fundera lite kring de där frågorna faktiskt. Dock finns det nog också en fördel med att fråga/diskutera med de erfarna, och det är att de förmodligen  inte förstorar upp frågorna lika mycket som vi som är mer gröna. Och det finns nog en poäng i det. Hur svårt kan det va liksom? ;).

Nåväl, en sak i taget:

Kan man fixa en okej tid med racer istället för tempocykel?
JA! Det kan man! Det GÖR folk! Men såhär: Det ÄR en underbar känsla att sitta på en tempocykel. Det kan man inte komma ifrån. Den är byggd för det, vilket gör det mer stadigt, och man blir mer aerodynamisk än på en racer. Dvs man kommer att fånga mindre vind. Man slipper också flytta händer varje gång man ska växla vilket gör att man dels återigen blir mer ”aero” men också kommer att växla oftare, vilket i sin tur gör att man kan cykla jämnare och mjukare.

MEN

Det är dyrt. Absolut. Och även om det inte skulle vara en dyr cykel, så är det fortfarande ett till/nytt inköp som ska göras. Och alla vill eller kan såklart inte prioritera det. Då är det faktiskt sjukt bra med tempopinnar. Man kommer ner mer mot cykeln, blir mer aero än om man sitter upp och man får även avlastning från händerna vilket jag personligen tycker om. Om man dessutom tar hjälp av någon duktig person som utför bikefit, dvs sittställningen, så kan man sitta riktigt bra på en racer också. Jag gjorde det min första sommar på min racer och satt jättebekvämt och bra. Hade jag inte hittat min tempocykel begagnat och blivit helt kär så hade jag nog inte köpt en tempo på ganska länge.

Jag VET att många cyklar på racer med eller utan tempopinnar, och gör jättebra tider. Så klart det GÅR! MEN dessa personer skulle förmodligen gjort ännu bättre tider med en tempocykel. Så det är väl bara något att vara medveten om, ifall man vill prestera optimalt =).

IMG_2927

På bikefit med min racer hos Björn Andersson

Om att komma under en viss tid på cyklingen
Jag FÖRSTÅR att drömmen för många är 6h cykling på Ironman. Liksom att 10h på Vätternrundan för många är magisk. Jag har också många många gånger tänkt att jag ”måste väl för tusan kunna cykla under 6h”. Och ja. Jag vet att jag kan det. Om jag skulle vilja. MEN triathlon är inte bara cykling. Det är tre grenar. Och det är liksom inte väsentligt att göra en viss tid på EN av grenarna på bekostnad av den tredje. Löpningen. Okej. Såklart att man kan säga ”Jag vill kunna cykla under 6h och fortfarande vara fräsch inför en marathon löpning”. Det är ju en annan sak. Och jag ska inte säga att tjejen som skrev meddelandet ovan inte tänkte så :). MEN, så himla många tänker inte så. Och inte jag heller förut. Att det är liksom skit samma att cykla snabbt om man ligger för högt i intensitet, kanske inte klarar att ta upp energin och sen sabbar löpet. Alltså nu riktar jag mig ju såklart till motionärer och nybörjare. Att man som mer elitmotionär har specifika tidsmål och placeringar är ju självklart. Men man skulle iofs kunna säga samma sak till dem, bara att gränsen kanske då är 5:30 eller 5h eller 4:30. SKIT SAMMA OM DU CYKLAR FORT OM DU SEN INTE KAN SPRINGA! Alltså, tänk helhet. Ett marathon är LÅNGT!

När jag gjorde Kalmar förra året hade jag nog cykeltid 6h 20 min. Och jag kan tänka ”men va fasen, kan jag inte cykla bättre än så?”. Och jo. Det kan jag väl en dag när jag inte ska springa efter. Eller en dag när jag inte fick magknip och blev kissnödig av för mkt sportdryck för fort så att jag fick stanna och kissa två gånger. Men återigen. Det är inte det det handlar om. Jag är jätteglad för att jag på min första ironman följde min effektplan som i teorin kändes löjligt lätt, var pigg och fräsch till löpningen och kunde jogga ett helt marathon med undantag för de planerade gå-pauserna genom vätskestationerna. Man kan nog inte ha en bättre Iroman-debut i upplevelse än jag. Det var så MAGISKT!

IMG_7185

Hur fasen håller man sig skadefri i löpning? Eller iaf håller kontinuitet?
Alltså jag är ju typ sämst på detta. Men det som (PEPPAR PEPPAR) verkar fungera nu för mig, och som jag kan tipsa andra om, är:

  • Att inte springa några intervaller alls innan man under stabil period har haft kontinuitet i att kunna springa distanspass 3 gånger i veckan utan att bli skadad.
  • Inte springa brickpass – Det är säkert bra på många sätt att träna på att springa efter att cykla, men det sliter m-y-c-k-e-t mer!! Var medveten om det innan du planerar in sådan träning!
  • Springa i skogen på träning, eller eventuellt grusväg istället för på asfalt. Även grus sliter mer på mig än skog, eftersom det blir mer rakt fram och monotont än i skogen. Variationen mellan stockar och sten, stigar och elljusspår etc gillar i alla fall min kropp mycket mer!
  • Att inte springa långt eller hårt varje gång, och att inte köra sig själv i botten varje löppass! Jag springer två relativt korta pass under veckodagarna och ett lite längre på helgen.
  • Att alltid ha minst en dag vila mellan löppassen.

Man får nog hitta sitt eget sätt. Jag hoppas kanske att detta kommer göra att jag kan ha kontinuitet framöver!

IMG_6942

Hur kommer man igång med simningen?

Simning är ju SÅ svårt! SÅÅÅÅÅ SVÅRT! Jag kämpar och sliter och är verkligen inte duktig. Men det går iaf sakta men säkert (?) framåt :). Det jag har gjort är att alltid köra mina planerade pass, även om jag inte har lust. Hur svåra, tråkiga eller jobbiga de än har känts har jag i regel gjort dem. Enda perioderna jag har låtit bli är när jag har varit skadad. Några helger under våren har jag struntat i helgpassen då jag har känt mig extremt stressad, men det har eg inte med simningen att göra utan för att jag vintertid är tvungen att åka till en annan stad för att simma och det funkade inte några veckor. Men förutom det har jag alltid gjort passen. Minns framför allt i början hur jag knappt kunde simma en-två längder i sträck och fick ett helt intervallpass av min dåvarande coach. Jag sa ”men hur fasen ska jag klara det när jag bara kan simma EN längd?”. Och då svarade han att jag väl fick göra just det. Simma EN längd i taget då. Tills jag var klar. Och så har jag fortsatt. Kämpat kämpat.

Jag tror att jag skulle utvecklas mer och snabbare om jag simmat/simmade med tränare och grupp, men jag har inte möjlighet till det. Så har ni det – GÖR DET! Framför allt är ju grupp mycket, mycket roligare också. Men simning verkar ju vara först och främst tekniksport och sen nöta, nöta, nöta. Vet att jag i början tänkte ”Kan jag bara simma typ 1 km i sträck oavsett tempo kommer jag aldrig önska mig något mer, då kommer det att räcka”. HA HA. Trodde jag ja! Klart man vill MER! Men det påminner mig om hur svårt jag tyckte det var då, och hur långt jag ändå har kommit nu, ÄVEN om jag har sjukt mycket mer kvar att lära och är rätt långsam jämfört med de som är bra ;).

Såhär tänker jag =). Kramiz

Annonser

Träningsveckan 11-17 juni 2018

Alltså den här veckan måste ju ha varit all time high på korkad tjej! Först på löpningen på lördagen så sprang jag 11 km med skavsår på flera ställen, så att foten såg ut som ett helvete minst sagt när jag var klar. Och dagen efter så ramlade jag med cykeln när jag råkade cykla in i min vän, så blodet rann från armbågen. Haha KLANT! Men som tur är så gick det relativt bra, så förutom att jag är rätt öm på insidan av knät och kommer va rätt blå så är det nog ingen fara. Det kändes bara som att mjukdelar fick sig en smäll och jag kunde cykla vidare direkt.

Vad lärde det mig? Jo, att jag ska fortsätta träna ensam på egen hand och inte ha sällskap! Haha!!Skärmavbild 2018-06-17 kl. 23.56.20

Träningsveckan då… Jo men så jäkla bra annars!

Måndag: VILA
Tisdag: OW-sim på morgonen, löpning lätt distans på kvällen
Onsdag: Cykelintervaller på trainer
Torsdag: Bassängsimning på morgonen, Löpning lätt distans på kvällen
Fredag: Cykelintervaller ute
Lördag: Längre sim i bassäng, längre löp på grusväg
Söndag: Längre cykel – Test av Jkpg Ironman 70.3 banan!

Har inte hunnit få feed back av coachen än, eftersom jag skickade rapport typ inatt, men det har känts bra! Började ju alltså med intervaller igen, och på tisdagen så körde jag 5×4 min strax över tröskeln (så-jävla-jobbigt) och på torsdagen 4×8 min på tröskeln. Det första passet körde jag på trainer eftersom himlen öppnade sig, men det andra kunde jag köra på mina älskade landsvägar =).

Det är något speciellt med intervaller alltså. Jag hatar det verkligen under tiden, och jag tänker hela tiden att jag måste maila Björn och säga att effektmålet är felbedömt och vi måste sätta till nästa vecka, men sen har man ju plötsligt klarat det. Och ja. Då har man ju klarat det och är världens lyckligaste =).

Hoppas nu att intervallerna gör att jag ökar kapaciteten lite och får till en bra tävling i Jkpg, men framför allt i Kalmar!

Igår åkte jag och Marcus till Jönköping för att testa banan där. Trodde verkligen in i det sista att vi skulle behöva cykla i regn, men för en gångs skull (?) stämde väderleksrapporterna och det sprack upp och blev superfint på eftermiddagen/kvällen! Banan är ju helt fantastisk förresten! SÅ härlig! Först en lite längre backe, men ändå rätt snäll. Om man tar det lugnt uppför är det inte ens jobbigt (inte som Borås där man MÅSTE ta i för att öht ta sig upp), och sen är det jättelånga och många partier där man verkligen kan ”bomba på” i tempoställning om man vill. Nu måste man ju tyvärr tänka på att springa efteråt, så det är ju inte riktigt aktuellt att cykla så hårt jag kan ändå.. Men det finns verkligen möjlighet till snabb cykling för de som vill. På vägen tillbaka är det nedförsbackar och där man ju också kunna cykla snabbt om man är lite modig!

Vi fick förlänga lite eftersom det stod 4h på schemat, så jag fick se lite av västra sidan av Vättern också. Sjukt märklig känsla att ha Vättern på höger sida. Har typ aldrig hänt. Kanske har varit på den sidan en gång i mitt liv tidigare eller så!

Roade mig lite med att kolla statistik på träningskvantitet i år jmf med förra året, och nog har jag fått till bättre kontinuitet i år minsann:

Skärmavbild 2018-06-18 kl. 06.44.36

Skärmavbild 2018-06-18 kl. 06.43.13Skärmavbild 2018-06-18 kl. 06.43.42Skärmavbild 2018-06-18 kl. 06.44.02

Är riktigt stolt över den ökade mängden i simningen! Undrar ni över topparna på cykeldelen, så är det såklart resorna till Fuerteventura som sticker ut ;). Tänk om man kunde åka på några fler sådana!!

Hur som helst.. Är riktigt nöjd med veckan och ser fram emot två till som är ungefär likadana. Sen är det race om tre veckor!!

Skärmavbild 2018-06-15 kl. 19.38.48

Motivation, inspiration, och hur gör man när man vill?

Ibland undrar jag när den här triathlon-kärleks-bubblan jag är i ska spricka och gå över. För det är väl inte rimligt att vara så kär i en sport, och så motiverad dag efter dag, månad efter månad som jag är? Jag hör, och läser om andra som har motivationsdippar (vilket såklart inte är konstigt) och ber om hjälp för att komma över dem, men jag bara står som ett frågetecken och vet inte vad jag ska svara.

IMG_7599.JPG

Jag är ganska anal i livet när det gäller mitt jobb. Siffror, och sånt gillar jag. Där kan man ha kontroll. 100 kronor debet, minus 100 kr kredit. Så har det blivit plus/minus noll. Bra. kontroll.

På fritiden – Not so much! Jag går på känsla hela tiden! Kanske lite för mycket om du frågar vissa, men det är så jag fungerar! Jag vill umgås med de människor som ger mig en härlig känsla i kroppen, och är det någon fnurra på tråden så mår jag otroligt dåligt, och vill prata i en oändlighet om det tills allting är utrett och ”känns” bra. Det funkar inte att bara bestämma sig för att det är bra (om man vet teoretiskt att det ÄR det), utan det måste kännas i kroppen. Fattarni hur jag menar?

fullsizeoutput_d52.jpeg

Hur som. Det är så jag fungerar. Och likadant när det kommer till träning alltså. Jag älskar att träna triathlon och jag känner, t om nu när jag bara sitter i soffan, hur det pirrar i hela kroppen. Den är liksom redo att ta språnget att ta sig an dagens träning för att bli lite bättre. Utveckling. Mmmm. Jag älskar det!

Jag vet inte HUR många gånger jag har sagt till mina vänner ”Jag VILL bli bra, förstår du det? PÅ RIKTIGT”. Och de vänner som fattar, de fattar, och skrattar och säger ”ja”. De förstår.

Och det där drivet, det finns ju liksom där av sig själv. Jag önskar att jag kunde säga till nån ”gör såhär för att bli motiverad”, men jag tror inte det funkar så. Hm… kanske lite nego, men ska förklara.

IMG_7610.JPG

Jag tror att motivation kommer inifrån en själv. Jag tror inte man kan SKAPA motivation. Däremot kan man göra massor för att underlätta ”igångsättandet” när man väl har fått en gnutta motivation. Men man MÅSTE VILJA själv. Oavsett om det handlar om att börja med en sport, t ex triathlon, eller bli mer hälsosam i vardagen, eller fokusera mer på jobbet, så måste man VILJA! Man brukar ju prata om yttre och inre motivation, där man kan motiveras bra av yttre faktorer i början, men att de sen måste övergå till inre drivkrafter. Men jag tänker att ÄVEN om man då kan SKAPA motivation genom yttre belöning i början så är det ju ändå något inom en som har väckts redan där. Innan jag börjar.

Kanske är det av hälsoskäl, att man MÅSTE börja röra sig. Men då är ju det en motivation som man har. Då kan det såklart finnas hjälp, hur man ska förvalta och förhoppningsvis öka den känslan av vilja. För det är det jag vill komma till. Det handlar om att VILJA!

IMG_3708.JPG

För mig funkar detta:

  • Gör något som du tycker är KUL! okej, det måste inte vara ”haha”-kul. Men det kan inte vara för tråkigt heller. Om man hatar löpning, kanske man inte ska börja med triathlon. Säg att man vill få bättre kondition. Då finns det SÅ mycket olika saker att välja mellan. Man kan simma, cykla, springa (såklart, hehe), men andra saker som ger detta, men upplevs helt annorlunda när man gör det är ju dans, body combat, crossfit, promenader i kuperad terräng (beroende på vilken nivå man startar) för att nämna några. Jag har upplevt simning som svårt, jobbigt och långtråkigt men eftersom jag älskar helheten i triathlon så har glädje att bli bättre totalt sett alltid varit starkare än känslan av att just simning är tråkigt. och så har jag simmat ändå. Glädjen har hela tiden styrt även där. Och nu gillar jag faktiskt simningen! Så man kan ändra sig efter hand också =).
  • Gör det enkelt. Har du 60 min resväg till simhallen så kanske simning är ett superdåligt alternativ att börja med. Har du en vacker skog precis utanför huset? Ja men börja där! Eller bor nu mitt inne i Sthlm så kanske cykling är superkrångligt. Då kanske det är bättre att fokusera på något mer lättillgängligt som start. Är det krångligt så blir det mindre sällan av. Så är det bara. Gör tröskeln LÅG!
  • Hitta vänner som sysslar med det du gillar. Facebook och Instagram är PERFEKT för detta! När jag började med triathlon för 2 år sedan, drygt, så kände jag EN person som höll på. Det var min syster. Sen eftersom jag har anammat sociala medier-grejen rätt hårt, så hittade jag snabbt kompisar via de kanalerna som var mer eller mindre duktiga, och jag fick både vänner att prata med om sporten, inspiration och information. Sen har jag träffat dessa personer IRL också efter det och fått såååå många underbara nära vänner tack vare det. Och det är så underbart roligt att dela ett intresse med andra som också gör det. Ofta tycker jag man hör folk som gnäller lite för att deras respektive inte förstår/tycker om ens sport. Har hört detta både inom triathlon och ridsport t ex. Men så länge de är stöttande i att du ska göra det du mår bra av så måste de ju inte dela ditt intresse på samma sätt. Du kan ju ha andra vänner till det! Sen ska jag inte sticka under stol med att det vore fantastiskt med en kille som jag skulle kunna dela allt det här med – men kanske kommer det, kanske inte. Jag har iaf många vänner som delar det- och det ger fantastiskt mycket till mig!
  • Köp bra grejer – om du kan! Beroende på vem man är så är det här mer eller mindre viktigt. Jag tycker det är roligare att cykla på en lätt och snabb cykel än min damcykel. JA, man KAN köra en triathlontävling på vad som helst, och om man verkligen struntar i tider och sånt och bara vill få helheten så vill jag verkligen slå ett slag i att strunta i allt materiellt och bara köra med det man har. För det är magiskt underbart och roligt oavsett materialet. MEN jag ökade min glädje i cyklingen med typ 500 % när jag köpte min argon18. På riktigt alltså. Det går inte att jämföra känslan på den och min förra cykel. Och det är magiskt att simma i min Colting wetsuit jmf med min gamla dräkt. Så om du är lite ambitiös och vill mycket. Och kan (det handlar ju om prioriteringar såklart när det gäller en´konomi), så köp bra grejer som du blir lycklig av att se på/använda.

Någon som har någon kommentar kring allt detta?

Kram!

Veckans träning 180604 – 180610

IMG_7193

Post race week! Vila!? Jo men tackar coachen, såklart de var lugn vecka!

Hur lugnt man behöver ta det efter en tävling beror ju såklart på vem man är, vad det var för tävling och hur prestationen på den var i förhållande till ens vanliga träning och stress för kroppen, samt vad man har framför sig. När jag sprang i mål så visste jag att jag har nästa tävling om (då) 5 veckor. Gott om tid både till återhämtning och ny träning inför den!

Min kompis som också tävlade hade nästa tävling om (då) 4 dagar! Då har man ju lite andra ”krav” på sig eller vad man ska säga. Jag gick ju omkring och chillade, och han tog ut cykeln ur växlingsområdet och trampade ur lite slagg ur benen. Sånt som är viktigt om man vill optimera återhämtning snabbt. För mig spelade det inte så stor roll eftersom jag inte hade bråttom till något.

Den här veckan har strukturen varit precis som vanligt (typ), men jag har inte kört någon kvalitetsträning över huvud taget. Jo, några hundringar på simmet har nog varit zon 4. Men all löpning, och all cykling har varit zon 2 och passen har varit ganska korta.

Rätt sjukt egentligen att en vecka med 8h träning känns som vila. Men then again, det var inte hårt något av det, och hur många andra kollar inte på TV i snitt en timme om dagen? Eller dammsuger, eller jobbar i trädgården, eller promenerar med hunden eller sånt annat som jag inte gör. Jo jag dammsuger absolut ibland men det där att vara pedantisk är något som jag är tacksam att jag inte är. Tänk så mycket roligare saker man kan göra i sitt liv förutom att städa 24/7! Hur som, åter till träningen :).

IMG_7483

koden ”maria10” ger er 10% rabatt på dessa ursnygga kläder ovan!

Veckans träning
Måndag: 30 min öppet vatten simning
Tisdag: VILA
Onsdag: 1h cykel z2
Torsdag: drygt 30 min morgonsimning + lätt distanslöp 30 min (skogen)
Fredag: 90 min cykel z2
Lördag: 60 min simning + 50 min distanslöpning (skogen)
Söndag: 2h cykel z2

fullsizeoutput_e25

Känslan
Jag har känt mig precis som vanligt hela veckan! Inte tröttare än vanligt, inte mer sliten än vanligt, inte mer ont i foten. Nä jag har känt mig precis som vanligt! Häftig kropp, underbara kropp vad jag tycker om dig!

Bästa träningssällskapet
Den här veckan har jag typ bara tränat ensam, så jag får säga mig själv ;). Nu har jag börjat simma i Mjölby istället för Linköping eftersom den underbara ute-50:an har öppnat, så därför får jag ju inte sällskap av ”mina” killar eller Sofia längre. Lite synd. Men ändå värt med 30 min mer sömn på morgonen, typ alltid gott om plats i bassängen och 5 minuter hemifrån!

Vad kommer härnäst?
Jo ni, nu kommer det tre hårda veckor med intervaller på cykel igen! Löpningen kommer jag fortsätta göra i skogen och endast distans (kontinuitet is the shit först och främst), men på cykeln ska vi försöka höja kapaciteten lite hos mig. Herregud asså. Har ju inte gjort intervaller på JÄTTE-länge! Kommer bli svinjobbigt!

Hej på er!

Borås Triathlon 2018 – Race report

Borås Triathlon medeldistans: 1,9 km simning, 9 mil cykling, 21 km löpning. Boom!

IMG_7151.JPG

Jag skriver snabbt, med hög puls! Alla känslor sitter fortfarande kvar så färskt på ytan, och jag vill fånga den och spara den i denna race report- När jag läser om detta inlägg om ett år vill jag minnas precis hur det känns just i detta nu! Den magiska känslan när man har uppnått ett mål!

Men, vad var målet då? Innan loppet så ”vägrade” jag ju att svara på det! Och nej, jag har inte döljt något eller så, men jag hade svårt att definiera det. Men såklart har man ju önskningar och förhoppningar. Min önskan och dröm var att simma i 1:50-fart, även om det kändes rätt orimligt. Trodde mer på 1:55. Sen var drömmen att cykla på 3h, vilket jag inte hade en aning om hur realistiskt det var. Jag menar… jag kan rulla ett pass här hemma på lätta watt och snitta 30 km/h för att det är platt, platt, platt! Men denna bana med 1100 hm. Vad skulle behöva krävas för att snitta 30 km/h? Jag visste inte alls. Löpningen ville jag verkligen bara ta mig runt. För ett par veckor sedan fick jag lite svagt ont i foten som inte ville ge sig, och vid sjukgymastbesök med ultraljud visade det sig att faschian under foten var förtjockad och överansträngd/irriterad på ngt sätt. Oklart hur en halvmara på asfalt skulle funka! OM det skulle gå, så visste jag ju att mina långa lugna löppass brukar gå i 6:15-6:30-tempo, så hade inte höga förhoppningar om en totaltid under 6h. Men såklart jag tänkte tanken om att det vore roligt att slå min tid från Vansbro förra året.

INNAN LOPPET:
Jag startade dagen med ett tidigt morgonsim. Innan kl 6 var jag i vattnet och det var m – a-g-i-s-k-t! Förra året fick jag tipset på Vansbro att simma på morgonen för att få lite känsla i kroppen, eftersom det alltid brukar va för stressigt innan starten väl går sedan. Det har jag tagit till mig och gillar det. Inte supersvårt när vädret är såhär heller iof!

Tillbaka till hotellet för att käka frukost och klä på sig tävlingsgrejerna, fläta hår, fylla flaskor och sådär och sen åka tillbaka till tävlingen. Hade fortfarande inte bestämt mig hur mkt vätska jag skulle ta med själv på cykeln. Ville ha 2 flaskor á 75 cl fyllda med totalt 3 påsar maurten, för att ha egen energi som skulle räcka 3h. Men en (1) flaska vätska skulle ju inte räcka i 45 km till första vätskestationen. Samtidigt ville jag inte ha för mkt vikt på cykeln eftersom Borås är förskaffat med backarna från helvetet! Tänkte kanske ändå att det skulle räcka med två flaskor och då vara lite lättare. Men sen stötte jag på Björn (coachen) tio min innan start, som definitivt tyckte att det var mer värt att ha vatten med än att va lite lite lättare upp för backen. Så då fick jag snabbt lösa en flaska till. Tack till Niklas i arrangörsgänget som fixade en snabbt! Sen var det inte mycket tid över innan starten skulle gå!

SIMNINGEN – 35 min 55 sekunder (35 min 12s ren vatten-tid exklusive spring till T1)
Ner till strandkanten, på med klockan, peppande ord till syrran, hej hej till nyblivna klubbkompisen Elin Sterner, och sen iväg! Trångt, och rumpor och fötter överallt. Hoppsan, där satte jag handen rakt i någons skrev, oj där fick jag nästan en stortå i munnen, ja det var trångt! Är så glad att jag inte blir stressad och får panik över sånt. Har aldrig varit med om något läskigt (hittills) så jag kan rätt lätt ”tänka bort” alla som är i vägen och bara flyta med i strömmen. Låg där och simmade mellan samma människor rätt länge tror jag. Sen höll jag ihop med ett par stycken hela vägen typ. Man känner ju igen lite färger på våtdräkterna och sådär. En sträcka längst bort, innan man vände tillbaka, låg solen rakt i ögonen verkligen och hur noga jag än försökte titta så såg jag inte bojen. Litade på att mina nyfunna simpolare såg den och följde dem/ strömmen. Som tur var så blev det bra och jag avslutade simningen på 35 min 12 sekunder! Fett rekord! Överlycklig när jag sprang upp ur vattnet!

CYKLINGEN-  3h 9 min 3 sekunder (3h 5 min min ren cykeltid exklusive spring till T2)
I växlingen såg jag min vän Viktoria som kom och hejade innan sin egen start till Sprinten och fick lite extra pepp inför cykligen som jag nu visste skulle bli en utmaning! En utmaningen VAR den, men SÅ kul! Underbar cykelbana! På en sån här bana har man sjukt stor fördel i att ha effektmätare, vara van vid att använda den och även ha en coach, alternativt ha gjort en bra plan själv. Det är så otroligt lätt att ta ut sig för mycket i uppförsbackarna, inte orka trycka på på platten och sen vara helt förstörd på löpningen. Jag fick en plan av coachen vilka watt jag skulle hålla i uppförsbackarna och på platten och hur jag skulle tänka i nerförsbackarna och jag försökte verkligen hålla den! Givetvis är det så att det är den som är först i mål som vinner, oavsett vilken effekt hen har tryckt – MEN det är ju en väldigt stor hjälp att ha en bra plan att förhålla sig till! Och för mig som inte (än) tävlar om placeringar utan för att göra ett bra lopp för ”mig”, så är det guld. Jag kände mig riktigt stark hela vägen ut och tänkte flera gånger ”men känns det inte för lätt nu?”, men tänkte att jag ju ändå skulle springa sen, och att det var en lång bit cykling kvar! Skänkte Björn en tacksam tanke att jag hade med mig en extra flaska vatten ut. Så värt! Jag är ju som en kamel, skulle behövt en vagn med för allt vatten jag vill dricka!

Hela cyklingen såg jag en kille som tävlade för Kalmar RC. Vi låg aldrig så nära varandra att vi låg på rulle, såklart, men däremot växlade vi hela vägen vem som skulle ligga först! Haha.. ibland ville jag hålla min plan (ffa på platten) och inte hamla för lätt i effekt och då var jag ju ”tvungen” att köra om honom, och sen kanske jag höll lite för låg effekt i någon uppförsbacke för hans smak och då cyklade han om mig. Och så höll det på. Men sen på slutet av cykligen så cyklade jag om honom någonstans och sen såg jag honom inte mer. Hihi. Men det var riktigt kul, vi sa det varje gång vi cyklade förbi varandra nästan: ”nu är det din tur en stund” och så skrattade vi lite. Underbar cykling genom ett löjligt vackert landskap. Häst- och kohagar, lupiner i vägkanterna, omväxlande skog och åkerlandskap och i princip vindstilla! Jag borrade ner huvudet på de platta partierna och kände mig som ett pro och kände mig kanske lite ner nybörjare när jag fick ställa mig upp och trampa i de värsta backarna och flåsade som en blåsbälg! Där fanns det inte på kartan att bry sig om vad det stod på effektmätaren, där handlade det endast om att komma upp! TUFF men ROLIG cykling!

Efter drygt 3h kunde jag kliva av cykeln och då väntade en lång springsträcka in till t2 med cykeln!

LÖPNING: 2h 4 min 22 sekunder
Nu väntade 2,1 mil löpning. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå, har ju i princip inte sprungit några långpass, och inte ett enda brickpass på träning. Konstaterade att jag i alla fall inte hade någon krampkänning (jmf med Vansbro förra året). Tassade iväg, det kändes direkt supertungt och jag missade första vätskestationen som var vid målområdet (Missade även varje varv att det fanns duschar där! FAIL!) Skit.

Nu väntade 3 km sollöpning på asfalt innan nästa station. HERREGUD vad tufft det kändes. Varmt, stumma ben och FLÅSIGT! Tittade ner på klockan, 5:15-tempo. Va? Det stämmer ju inte. Jag kröp ju typ fram. Påminde mig om att man ju blir ”fartblind” av att cykla och sänkte tempot. Kändes möjligtvis lite bättre. Eller, tveksamt. Efter ungefär 3 år kom jag till första vätskestationen där det stod änglar med överfulla vattenmuggar. Himmelriket! Tyvärr varade himmelriket ganska kort eftersom jag ju hade 18 km kvar och om jag inte fortsatte springa skulle jag ju aldrig komma i mål. Tassade vidare och kände direkt att kroppen tackade för energin och nedkylningen av vattnet! Att hälla kallt vatten på huvudet när man är riktigt, riktigt varm är ju helt underbart! Var helt blöt på kroppen, i ansiktet, i håret av en blandning mellan svett, spprtdryck och vatten. Mysigt. Kände mig som världens äckligaste människa, men ganska cool som ändå tuffade på!

Tänkte att jag liksom på IM Kalmar förra året nu skulle ta en vätskestation i taget och inte räkna ner kilometrarna. Det skulle kännas för långt. Vet också efter alla långpass som gjorts, att typ allt sitter i huvudet, och att även om det känns suuuuupertungt och omöjligt vissa partier så kommer det att komma sträckor där det käänns lättare igen. Så bara man håller igång så kommer det gå! aldrig stanna. aldrig gå (om det inte var vätskestation). Och hur många gånger har jag inte cyklat runt 2h? Hur lätt som helst. 2h går snabbt. Tänkte jag och fnös lite åt skylten i vägkanten där det stod att trötthet bara är inbillning eller ngt sånt (fast nog hjälpte skyltarna lite ändå, man fick ju ngt att tänka på!).

Blev magiskt glad när jag fick hejarop, och tänkte att när jag står och tittar på tävling nästa gång så måste jag också heja sådär som alla hejade på mig just nu. Vätskestationerna var relativt tätt, och det var verkligen intressant att märka kroppens reaktion på värmen. Ca 500 meter innan stationerna kändes det som att man skulle skållas av värmen och kroppen bara skrek efter vatten, och 500 m efter så märkte den att den fått vätska/energi och det kändes lättare igen. Cool reaktion! Någonstans på andra varvet gick solen i moln för någon minut. Åh, magiskt! Kul löparbana som halvt var på alfalt och svagt nerför och halva gick på grus och i skog. Mysigt. Och framför allt platt. Åh så underbart, efter den cyklingen. Mätt på backar!

När jag skulle ut på sista varvet såg jag syrran som såg glad ut! Yes! Underbart =). Fick lite mer energi av det och lufsade ut på tredje och sista varvet! Sprang om en trevlig tjej och vi konstaterade att vi va grymma och bara hade ett varv kvar båda två! Tuffade på, hörde för varje km att klockan surrade till men tittade aldrig på tempot. Jag hatar att titta på tempot när jag tävlar. Jag älskar att analysera efteråt, men jag avskyr att göra det under tiden. Jag vill gå på känsla när jag tävlar (alltså på löpningen just) och inte få några dumma tankar i huvudet om att det går för fort eller för långsamt. Dock är det ju ett sjukt bra verktyg, som där i början, när jag verkligen inte ville gå ut för hårt efter cyklingen.

Så, äntligen efter tre varv kom jag till målområdet igen, kunde springa igenom hela området, njuta av tanken på att det var sista gången och sen vända upp mot målportalen där Jonas Colting stod med armarna upp i vädret och medaljen redo! Kram, glada ord, frågor hur det kändes och eufori som steg i takt med att kroppstemperaturen sjönk! Fick en Vitamin Well i handen, en korgstol och sen – En hink kallt vatten hällt över mig! Ner över huvudet och ner för ryggen. MAGISKT! Satt och pratade en stund med en kille som jag sett hela loppet i princip och vi konstaterade att vi nog simmat bredvid varandra. Han hade fått kramp på löpningen stackaren, och jag vet ju VERKLIGEN hur det känns!

EFTER LOPPET
Magiskt glädje när jag insåg att jag kommit in en rätt bra bit under 6 h! Hämtade mobilen i bilen och såg att familjen skrivit i ”familjechatten” att jag kommit 4:A! VA!? Sedan visade det sig att en tjej i motionsklassen varit sjuuuuukt snabb och haft bästa tiden på dagen totalt sett, så jag kom 5:a totalt. HUR COOLT?! Kan fortfarande inte tro att jag inte inte var blev de sista! Jag hade en underbar dag och har uppenbarligen utvecklats av att träning under året och dessutom överträffat mig själv på själva tävlingsdagen! SÅ HÄFTIG KÄNSLA!!!

Satt i ”athlete garden” med en kompis en stund innan jag kunde ta emot syrran med kramar i mål! Grymma syrran! Åh så underbart att se hennes leende när hon sprang mot mig! ÄLSKAR ATT TÄVLA! ÄLSKAR att dela det med henne!

TACK för alla grattis, lycka till innan loppet och ord efter. ni är så många som skriver att jag har inspirerat er och det gör mig så magiskt glad! TACK! Jag lade ut en bild innan loppet där jag skrev typ ”ingen stress, nu ska vi ha kul” och det var precis så jag kände! Jag längtade så efter att få på mig en nummerlapp igen, och det var precis så kul som jag tänkt mig! ÅH BRA DAG!

Skulle ju kunna skriva massor mer om den här helgen, men ska inte det. Ingen har väl knappast orkat läsa såhär långt, och ändå har jag ju inte varit Såå detaljerad ;). Haha!

Ha en bra dag och njut av solen! Puss!

IMG_7153

 

Veckans träning 180521 – 180527

Måste förtydliga schemat i förra inlägget. Den veckol´planering som ej var i kursiv stil var alltså hur det var en vanlig vecka, dvs förra veckan. Kursiv stil är det jag ska göra denna vecka!

Här kommer iaf en liten recap på förra träningsveckan!

Måndag: VILA

Tisdag: Morgonsim och Lätt distans löpning

Onsdag: Fick feeling och körde träningstävling Tempo! 20 km fullt ös, och jag hade en förhoppning om att fixa 235-240 watt. Det gjorde jag INTE. Jag fixade 218/221 NP. Besviken. Jo absolut. Menmen. Ibland har man en dålig dag, eller så är jag helt enkelt inte starkare än så! Det vad mig i alla fall en hastighet på 34,8 km/h, inte mycket att hänga i julgranen om man jämför med eliten 😉 Men det gör vi inte! Och kan väl tänka att jag är lite aero kanske för det är ju ändå hyfsad fart i de watten väl?

Coachen sa iaf eftersom jag är rätt stabil på relativt höga watt på tempopassen (ja alltså höga watt i förhållande till ovan resultat och vad jag presterar på kortare sträckor t ex) så är jag ganska uthållig och har hög nyttjandegrad vilket är bra. Så får glädjas åt det och träna på helt enkelt! Vi ska försöka höja kapaciteten i träningsblocket efter Borås!

Torsdag: Morgonsim och lätt löpning på schemat, men hoppade det sista. Var lite nervös för någon känning i foten. Verkar som att faschian är irriterad men det märks inte direkt när jag springer eg utan mer annars. MÄRKLIGT! Vilade hur som helst från löpning i torsdags och tog ett sjukgymnastbesök istället..

Fredag: 2000 m bonussim i den nyöppnade ute-50:an i Mjölby som följdes av 2hCykling på son 2-effekt. Underbar underbar underbar kväll!!!!

Lördag: Distanssim med Sofia i ovan nämnda utebassäng, och 11 km löpning. Ja det är så skumt! löpningen verkar funka! Men vad är det jag känner?!

Söndag: 4h cykling inkl 4×10 min tempo. Motvind hem men bra fart ändå! Älskar att vi inte har några backar här! Haha!

Ja, en bra träningsvecka trots allt som landade på 12h typ. Tror jag. Känner mig glad och nöjd med det. Nu tapering-vecka enligt tidigare inlägg och sen TÄVLING!

IMG_6366

Sista veckan innan tävling!

En vecka kvar till race. EN VECKA KVAR TILL RACE! Så som jag har längtat!

Som jag håller på att tjata kan man ju tro att jag går för vinst, så är det ju såklart inte (men om några år så 😉 !). Men ni som känner mig vet ju att jag älskar att tävla oavsett placering. Känslan att tävla är ju som den där avslutningen på terminen i [infoga valfri aktivitet] när man äntligen ska få visa familjen vad man har lärt sig. Typ så. Fast jag vet inte vad jag ska visa egentligen, mer känslan att för en dag få allt serverat! Ni vet, man är med på startlistan bland alla andra aweseome triathleter, man har någon som tar ens tid, någon som tar foton, man blir serverad energi längs med, man får publik som hejar – Det är ju en magisk känsla! Man är kung för en dag (JA, OAVSETT PLACERING!)

Jo, jag ska tänka på det när jag springer där efter 15 kilometer och är svintrött!!! Hur magiskt det är – Jag lovar!!

img_5791

Hur ska man då göra sista veckan? Jag tänkte att det kanske är någon som är nyfiken på det, så jag skriver ett litet tapering inlägg helt enkelt =). Tapering är alltså formtoppning.

Inte helt lätt att veta som ny triathlet, det tog nog rätt lång tid innan jag hajade vad det var. Vadå formtoppning tänkte jag? Men det är ju så att när man tränar mycket så slits kroppen, och utan att det behöver vara destruktivt så är man ofta ganska ”nedtränad”. Såklart man under sina vanliga träningsveckor inte sätter massa pers hela tiden, för kroppen är ju trött från träningen som är gjord tidigare! Detta är ju givet (men svårt att komma ihåg ibland)! Under denna formtoppning, som är olika lång beroende på race, så anpassar man träningen för att man ska vara i optimal ”form” på tävlingsdagen!

Nu när jag ska köra en halv Ironman-distans så är min formtoppning inte så lång. Jag har en vecka nu som är lite annorlunda än min vanliga rutin. Jag skriver hur min sista  vanliga träningsvecka såg ut enligt plan (tar inte hänsyn till om jag ändrade något utan skriver planen) och lägger till hur den förändras denna formtoppningsvecka (obs att löpningen den vanliga veckan är anpassad efter att jag alltid skadar mig så den är kanske inte representativ för hur man tränar om man är hel och frisk etc):

Måndag: VILA
Måndag formtoppningsvecka: VILA

Tisdag: Morgonsim (rätt kort/hårt), och lätt distanslöp på kvällen (ej asfalt)
Tisdag formtoppningsvecka: morgonsim, kort lätt distanslöp (ej asfalt)

Onsdag: Cykling tempopass i tävlingseffekt
Onsdag formtoppningsvecka: Tröskelintervaller på cykel, 3x 5 min

Torsdag: Morgonsim (rätt kort/hårt), och lätt distanslöp på kvällen (ej asfalt)
Torsdag formtoppningsvecka: morgonsim, kort lätt distanslöp (ej asfalt)

Fredag: 1,5 – 2h rullpass på cykel.
Fredag formtoppningsvecka: Valfri lätt träning

Lördag: Lite längre distanslöp (ej asfalt) och lite längre distanssim
Lördag formtoppningsvecka: RACE!!!

Söndag: 4h cykling  inkl 4×10 min tävlingseffekt
Söndag formtoppningsvecka: Ingen formtoppning längre – Vila!

Nu har jag ju inte skrivit exakta tiden på passen, men tanken är att dra ner på mängden, men behålla lite intensitet! Det är t ex därför jag helt plötsligt ska köra intervaller igen på onsdagen. Tanken är att låta kroppen återhämta sig och ”reparera” lite slitna strukturer utan att tappa kapacitet.

Hur man ska lägga upp sin formtoppning är individuellt (även om det såklart finns generella tänk att utgå ifrån och testa först) och det är väldigt olika hur kroppar fungerar. Vissa blir i katastrofal form genom att vila för mycket och behöver därför lite mer träning inför loppet. Men kanske lite annan träning än vanligt. Andra behöver verkligen vilan mer, förmodligen både fysiskt och psykiskt!

Givetvis är det olika också beroende på vad för tävling man ska köra. En halv IM är ju inte lika utmanande för kroppen som den dubbla distansen såklart, och därför krävs kanske inte samma vila. MEN – Jag tror det vanligaste är att man vilar för lite. Vi som tränar för att tävla triathlon är i regel ganska drivna, högpresterande, ambitiösa människor (tja varför skulle man annars hålla på med en så tidskrävande och logistiskt utmanande sport?), och har skitsvårt för att vila! VÅGA VILA! Är du osäker på hur du funkar, du kanske inte har tävlat förut, och har ingen aning om hur din kropp kommer att reagera på tävlingsdistansen: – VÅGA VILA!

img_1175

Detta var visserligen EFTER tävling, laddar faktiskt inte UPP med bubbel 🙂

Om du inte brukar träna så jättemycket så kanske det blir mindre skillnad på din vecka än på min. Då finns det ju redan i en vanlig vecka fler timmar till återhämtning. Så där får man se lite till sig själv också. Jag kan tänka mig att min vecka kommer landa på ganska många färre timmar träning än vanligt, trots att strukturen ser rätt lik ut. Jag kommer kanske inte värma upp med 1h rull innan intervallerna som jag gärna gjort en vanlig vecka, utan nöja mig med 10 min. Lite så.

Om man kör en ironman kan formtoppningen vara så lång som 2-3 veckor! Såklart inte hel vila i 3 veckor, men förra året vet jag att vi började minska på träningen rätt lång tid innan! Kanske inte optimalt för alla, men för mig då var det bra.

Sista dagarna, hur göra med energin?
Det här är ju så himla svårt! Jag vet fortfarande eg inte vad som är bäst för mig. Men den generella rekommendationen är att inte snåla på kolhydraterna, utan att se till att man är välfylld på tävlingsdagen. Detta behöver inte vara så krångligt – Ät pasta istället för sallad till maten dagarna innan, drick kanske juice istället för vatten, ät någon god efterrätt, ät macka till frukost istället för omeletten kanske. Och undvik för krånglig mat för kroppen att smälta. Ofta bättre med vitt bröd än fullkornsmackan, inte äta kolpuddingen till middag utan hellre pasta carbonara. Kanske. JAG funkar så, du kanske funkar annorlunda!

På tävlingsmorgonen äter jag en frukost ca 3h innan, och inte för stor, men fortfarande så att man ändå får i sig energi. En macka med ost är in favorit och sen yoghurt med banan och lite frön. Jag älskar ju det, men jag vet ärligt talat inte hur bra det är med frön och nötter för magen innan race. Hm. Jaja. Gott iaf =).

IMG_7368

Min frukost innan Ironman Kalmar 2017

Sen under tävlingen äter jag ingenting. Här måste man ju verkligen se vad som passar en själv!!! JAG trivs bra med att bara dricka min energi. Ja, såklart får jag i mig energi fast jag inte äter den. Jag dricker sportdryck under cyklingen, ungefär 90g kolhydrater i timmen, dvs ca 360 kcal. sen på löpet kommer jag nog varva med gels, sportdryck, cola efter vad jag känner för. Det kan vara svårt att få i sig och det är ju väldigt olika hur ens mage fungerar och accepterar energin. Så vi får se. Men jag vet på Ironman förra året att min upplevelse av att ha energi blev väldigt mycket bättre när jag tvingade i mig gels istället för att dricka ett par klunkar cola vid vätskestationerna. Så jag kommer köra på det.

Hm… det var lite eller mycket om allt =). Fråga om det är något!!
Kram på er!

 

Veckans träning 180514 – 180520

Så har ytterligare en träningsvecka gått, och jag är så lycklig varje söndag som jag kan sammanfatta en vecka med alla grenar utan skador! Det är ju INTE självklart att allt går enligt plan liksom ;). Men den här veckan har känts bra!

Efter förra veckan fick jag inga förändringar att ta hänsyn till från coachen, utan skulle fortsätta enligt plan. Det hade ju gått bra, så ingen anledning att ändra något! Trygg känsla :).

IMG_6672.JPG

Kanske veckans bästa träningssällskap?

VECKANS PASS:
Måndag: bonus extra rull på racern (Note to self – kom ihåg att sänka sadeln något)
Tisdag: Morgonsim, skogsjogg och bonus ow-sim 1 km
Onsdag: Cykling, 70 min Halv Ironman -effekt
Torsdag: Morgonsim, jogg i skogen,
Fre: 1h 45 min rull på tempocykel
Lördag: 3000 m i Skogssjön, 1h15 min jogg
Söndag:  5h distanscykling inkl 5×10 min samma effekt som tisdagen

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Kan snart inte säga att jag tränar allt ensam längre! Varenda vecka har jag ju haft sällskap inser jag! Som vanligt är ju simsällskapet awesome, men det är ju faktiskt mer regel än undantag nu för tiden! På lördagen joggade jag långpasset tillsammans med Kristina och Tobias och det var så himla trevligt! Måste ju även hylla andra halvan av söndagsdistansen som jag körde med en grupp på drygt 20 pers! Jag som aldrig cyklar i klunga! Det var sååååå roligt! Man får verkligen hålla tungan rätt i munnen när det går fort, och et är tight mellan cyklarna… Men jag förstår verkligen att många tränar i grupp jämt! Sjukt kul!

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Åh, har så svårt att välja! Men gårdagens cykling tror jag – För jag kände mig så stark! Fantastisk känsla!

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Fick jäkligt bra feeling av ”Maskinen” när jag cyklade i tisdags! Minns inte nu vilken låt, men det spelar förmodligen ingen roll – De är ju grymma!

VECKANS MOTGÅNG:
Har liten konstig ömhet under hålfoten bak mot insidan av hälen. Känns INTE som hälsporre men vet inte riktigt vad det är. Gick i dåliga skor till vardags i början av veckan. Hoppas och tror att det beror på det. Ingen motgång (än), men lite nervös.

VECKANS REFLEKTION:
Att man kan styra sina tankar och känslor jävligt bra ändå! Fokusera på det som är härligt och bra och sinnet kommer hänga på! Lovar! GÖR DET BARA! Ibland är det enda rätta (och inte fegt el liknande) att förtränga och välja sina tankar!

VECKANS HELL YEAH:
JAG SKA FÅ TÄVLA SNART!

IMG_6631.JPG

2 veckor, kvar till race!

20180513_101513

Idag är det fredag. Om två veckor är det dagen innan tävling. Iiiih det pirrar lite i kroppen av tanken! Älskar att tävla =). Har inte haft nummerlapp på mig sedan Ironman, så nu spritter det i triathlonbenen! Samtidigt inser jag att jag knappt kommer ihåg hur man växlar, inte har kört ett enda brickpass, och inte har funderat helt klart på mitt energiintag. Får ta ett varv runt det med coachen.

Appropå coach så kör jag nu med Björn Andersson. Verkar vara standard med byte för mig på våren, men den här coachen slipper förhoppningsvis en lungpropps-adept på halsen =). Det är himla kul att få känna på den här perioden av tävlingsförberedande träning som är så kul! Man brukar ju snacka om att man inte ska köra allt i mellanmjölk utan periodisera det hårda och det lätta. Nu blir det ju mer mellanmjölk faktiskt inför tävling. Härom dagen hade jag schemalagt 70 minuter på tänkt halv ironman-effekt. Jobbigt men inte så att man måste sluta. Inte lika jobbigt som tröskel. Utan mer ”jodå, benen nu märkte jag att effekten sjönk en aning när ni slappnade av i nerförsbacken, då trampar vi på lite till igen- sådär ja”. Det vill säga: Känslan är att man får övertala kroppen att göra jobbet, men det är inte omöjligt eller blodigt på något sett. KUL! Det är även roligt att komma hem efter rundan och ha snittat 31,9 km/h på ett pass. Det händer ju liksom inte (mig) under de vanliga distanspassen ;).

Snart ska jag tääääävla!!!! Wohooo så roligt!

Vad tänker jag om tävlingen? Hm…. Det är SÅ svårt att veta hur man kommer prestera. Eller.. jag har väl en känsla för grenarna var och en för sig, men inte när jag sätter ihop dem. Har som sagt inte gjort ett enda brickpass. Jag har ju varit lite skadebenägen i löpningen, och det sliter trots allt väldigt mycket mer att springa efter cykelpass än att vila emellan. Har ju inte ens sprungit några intervaller, utan varit glad för att kunna lufsa runt i skogen.

Men hm. två veckor innan känns det såhär:

Simning: Känner mig relativt uthållig. Har fått till flera pass mellan 3 och 4 km i bassäng och ett ute på 1 km (kort såklart) som kändes lätt. Vet förra året att jag tyckte det var rätt jobbigt att simma ute. Jobbigare än i år. Så kanske, kanske är det en föraning om att simningen kommer gå lite snabbare. Vi får se. Jag hoppas på ett tempo mellan 1:50 och 2 min/100 m. Men vi får se. Man ska ju tydligen upp och springa mitt i alltihop i Borås också. Vet inte om det gör att det går snabbare eller långsammare? Men hoppas hur som helst på en bra känsla, och det tror jag att jag kommer få eftersom jag har simmat mkt mer nu än förra året. Ja, bra känsla om jag inte fryser ihjäl i det kalla vattnet förstås!!!

Cyklingen: Jaaa ni. Denna bana ÄR tuff! Tror den effekt jag kommer hålla kommer ge mig runt 28 km/h. Inte snabbare. Kanske snabbare om jag blir modigare i nerförbackarna! Men jag cyklade med runt 180 NP i snitt på 26-27 km/h förra helgen när jag testade banan med Lina. Och jag siktar på 185-195 watt i snitt på tävlingen. Men det är ju svårt att få till en jämn effekt på den där banan. Ja vi får se vad Björn ger mig för tips och instruktioner innan!

Löpningen: Alltså allvarligt: Kan jag springa 2 mil utan att gå sönder oavsett tempo om två veckor så är jag lyckligast i världen! Vågar inte tänka på fart här. Vill bara må bra och vara hel och kunna fortsätta träna efter.

Totalt: Hade det inte varit för den backiga banan så hade jag SÅKLART velat slå mitt PB på distansen från Vansbro. Men nu tror jag att jag kommer se de olika grenarna för sig och sen får den totala tiden vara sekundär. Om några år kanske jag är en sån där triathlet som kan fundera över placeringar och så, men jag är inte där än. Men man kan ju gilla tävling ändå :).

Ska någon mer tävla i Borås?!

 

Veckans träning (180507-180513)

Jag älskar att sammanfatta veckans träning på söndagen! Även om man inte får en vilodag på måndagen (vilket jag iof denna vecka får), så är det så härlig känsla att sätta punkt med något och börja om. Det är lite märkligt det är. År. veckor. dagar. Att man som människa tar varje chans till att dela upp perioder i mindre bitar, fast det egentligen inte finns något stopp. Jag vet någon tränare som tyckte det var onödigt att bygga schema utifrån 7 dagar, när det egentligen skulle vara bättre med en cykel om 9 dagar. typ så. Men. Jag gillar veckor och måndagar. Eller kanske mest söndagar för att kunna sätta punkt och ha en ny fräsch plan framför sig att börja med på måndagen! ÄLSKAR!

IMG_6411.JPG

Hur som helst,

VECKANS PASS:
Måndag: 30 min jogg i skogen
Tisdag: Morgonsim och cykel inkl 60 min tempo på kvällen
Onsdag: Vila
Torsdag: Förmidagssim på egen hand, öppet vatten-premiär, bonusrull (allt under 2h cykling kallas visst rull, inte distans. Bara så ni vet. Och man säger aldrig långpass om cykling. Det har jag lärt mig i en podcast 😉 ) och 30 min jogg i skogen,
Fre: Rull på cykel
Lördag: Simning, distans samt 1h jogg i skogen.
Söndag: Test av Borås Cykelbana och sen test av våtdräkter med Colting Wetsuits i ett varmt och soligt Borås!

VECKANS TRÄNINGSKOMPIS:
Lina Blomqvist! Fick turen att ha denna härliga tjej som sällskap när jag ville testa Borås Triathlon cykelbana igår – Såååå trevligt! Det ÄR ju så kul med sällskap! Framför allt när man i någon uppförsbacke tänker att det inte är sant, vad tungt det går. Då är det gött att kunna frusta ut något som någon annan hör, och kan återkoppla på ;)..

VECKANS BÄSTA TRÄNING:
Är så otroligt glad över att löpningen känns bra! Observera att jag inte säger att jag känner mig stark eller snabb, det går lååååångsamt i dessa skogar! Så har INGEN aning om min kapacitet på tävling. MEN det gör (peppar, peppar) inte ont någonstans just nu. Skogen verkar vara det magiska ställe där allting blir bra!?

VECKANS TRÄNINGSLÅT:
Fasen. Nu står det totalt stilla i huvudet! Har bara lyssnat på musik ett enda pass. Säger min cykla-ute-lista på Spotify. Den innehåller verkligen allt och lite till, men jag gillar blandningen :).

VECKANS MOTGÅNG:
Träningsmässigt ingenting. Det känns bra! Riktigt bra! Nu gäller det bara att hålla sig hel och frisk och hinna med jobbet också, när det enda man vill är att vara ute, ute, ute, ute och träna hela dagarna :). Hålla sig hel och frisk kan ju vara lättare sagt än gjort, men jag tror på den här säsongen! Jag gör det!

VECKANS REFLEKTION:
Om man ber om hjälp så får man hjälp. Så värt att erkänna när man är liten på jorden och få stöd när det behövs. Människor är fantastiska om man låter dem vara det!

VECKANS HELL YEAH:
Jag är fan stark på cykel! Och ska bli STARKARE! HELL YEAH!

IMG_6366.JPG