Tillbaka! :D

Maria

Det är så härligt att se en helt grön vecka i schemat igen, efter nästan en hel veckas sjukdom! Ni som följer mig på instagram vet att det inte har känts helt enkelt den här veckan och det har varit tuffare att genomföra passen än vad jag trodde, men jag antar att det är så det är att komma tillbaka efter förkylning. Jag har i princip varit förskonad från sjukdagar under det här året så jag hade liksom glömt det.

Framför allt löpningen har känts otroligt tung! Ni vet när benen känns som bly hur långsamt man än springer! 30 km blev i alla fall sprungna under veckan, och jag hoppas att trägen vinner i slutänden! Nu har jag vila idag vilket känns otroligt skönt faktiskt! Jag har aldrig tidigare velat ha en fast vilodag i veckan, men nu när jag har det så älskar jag det! Både för att ladda om mentalt men också för att jag tror att kroppen behöver det. Iofs kan jag nästan känna mig ännu tröttare efter en vilodag, men som sagt – kroppen mår nog bra av vilan. Nu väntar en veckas hårt arbete och sedan är det faktiskt lite återhämtning veckan efter. Så nu jäklar är det bara att kämpa igenom passen! Fixar jag inte alla tänkta watt eller farter så får det väl vara så, men jag ska banne mig inte bryta något pass och jag ska göra mitt allra bästa.

Bring it!

Klassiskt ”Gå-ur-för-hårt-pass”

Ibland är man mer korkad än annars. T ex som när man ska starta upp träningen efter sjukdom. Kanske inget konstigt att gå på schemat enligt plan om man är 100% säker på att man är helt bra, men ärligt talat igår var känslan i kroppen något osäker. Hostan var kvar, lite rossligt och sådär men jag var PIGG. Så jag tänkte att det fick bära eller brista. Simning på morgonen, och skulle jag känna mig sämre under dagen skulle jag hoppa cyklingen. Om inte, så skulle jag köra enligt plan.

Om du redan har koll på hur en Wahoo Kickr-trainer funderar så kan du hoppa över följande stycke:
Eftersom jag har en trainer där man tar av hjulet och sätter kedjan på trainerns kassett så kör jag alltid med ERG-mode. Jag växlar inte själv. Detta för att jag inte har justerat växlarna efter trainerns kassett. Den bråkar rätt mkt när jag ska växla. När jag kör med det som kallas ERG ger trainern mig motståndet oavsett vilken växel jag har i, oavsett vilken kadens jag trampar i. För att det ska funka så måste man såklart berätta för trainern vilket motstånd man vill ha. Antingen kan man använda en app som man ändrar manuellt, men det är rätt jobbigt när man ska köra korta intervaller. Jag har alltså köpt prenumeration på Trainingpeaks där jag kan göra pass och sen skicka det till trainern via bluetooth. Då behöver jag bara trycka på start en gång och sen ändra motståndet vid behov om jag vill ha mer eller mindre än vad jag trott när jag skapade passet. Detta låter ju superenkelt och bra! Det är det! Om det inte vore så att jag tränar efter effekt uppmätt av min egen wattmätare och inte trainerns. Alla mäter nämligen lite olika. Min trainer kan t ex påstå att jag cyklar i 150 watt men min egen mätare säger 140. Då måste jag ju höja trainerns effekt tills det visas 150 på min egen cykeldator. Om det nu är 150 jag vill ha förstås. Nu kan jag jämföra trainerpassen med de pass jag kör ute och I love it! Sen är det sjukt mycket jobbigare inne p.g.a. olika saker men det tar vi en annan gång.

Igår iaf så hade jag gjort passet innan men var medveten om att jag kanske skulle behöva ändra. Efter start så märkte jag att om jag hade 106% av tänkt effekt på trainerroad så blev det rätt på min cykeldator under uppvärmningen. Bra. Sen när jag kom till intervallerna så märkte jag att det blev lite för högt. Både i jobbet och i arbetsvilan. Och här gjorde jag mitt misstag. Jag är så van vid att intervallerna känns hyfsat enkla utomhus så jag tänkte ”jag kör på”. Det skulle jag INTE ha gjort. Efter några stycken kändes det som att jag riktigt tagit mig vatten över huvudet och det blev en kamp att klara dem över huvud taget. Och JAG GJORDE DET INTE HELLER! Jag tyckte när jag såg på cykeldatorn under tiden som att det såg ut som att jag fixade snitteffekten på alla, men troligtvis i dimman så slutade jag trampa några sekunder innan intervallklockan slog om, och snittet rasade. Helvete! Men jag tror ändå det blev ett bra pass och så mycket failade jag inte med trots allt.

Men kolla passet: Visst är det rätt tydligt att jag är stark i början, och sen får kämpa mer och mer? Effekten blir mer och mer ojämn och sänks tillsammans med kadensen, samtidigt som pulsen stiger. Nästa vecka ska jag vara smartare och jag hoppas verkligen att jag kan köra dem ute igen!

IMG_2512

Maria slängas sen

Mitt första år med triathlon – Reflektioner!

Mot första år med Triathlon! Wow så mycket som har hänt det här året om man tänker efter! Och det gör man ju! Framför allt när man är hemma och är sjuk sedan några dagar och inte har något annat att göra än att kolla om serier på Netflix, spela tetris och surfa på faccebook och instagram.

Jag har skrivit om det förut säkert här men också på instagram, men äh, vi kör igen! Hade en jättebra röd tråd i huvudet, men den försvann någonstans på vägen:

IMG_6831

För ett år sedan skaffade jag min första coach. Jag har kört med olika Personliga Tränare innan på gym där jag jobbade. Jag själv är ju också PT, så jag har ju tränat ganska seriöst innan, fast helt andra saker och inte lika många timmar. Men då var det alltid fokus på viktnedgång eller fettprocent. Kanske egentligen inte helt uttalat från mig, men det blev ju alltid så. Och även om jag förnekade det verbalt så var det ju det jag ville. Nu var fokuset ett annat. Jag gillade mig själv, hade inga problem med min kropp, men jag ville lära mig triathlon!

Jag har alltid känt mig dålig på konditionsträning. Jag har alltid kommit bland de sista i skolan när vi har sprungit spåret, när jag orienterade som barn vann jag endast priser om det var sådana som lottades ut eller om jag var typ reserv i ett övrigt bra lag ;). Jag har ibland ändå gillat att springa men aldrig på några bra tider och jag har känt att jag ”bara är en sån som inte har det i mig”.

Men så tänkte jag ju i alla fall att det här med triathlon ju verkade kul, men hur gör man?! Det är tre grenar, varav en som jag inte kunde alls. Simning såklart. Hur sätter man ihop det? Hur långt och mycket ska man cykla? Ska man alltid cykla långt eller ska man varva med Spinning kanske? Och hur hittar man en bra sadel? Ja alla frågor har jag inte svar på än, speciellt inte den sista gällande tempocykel… Men jag insåg i alla fall rätt snabbt att jag ville ha hjälp.

IMG_0765

Visst kan man köra på på egen hand och säkert få jättebra resultat, men jag älskar att ha en coach. Ha någon att bolla med, diskutera med, ha någon att ställa alla dumma frågor till och ha någon att förtvivlat gnälla till när allt känns botten. För JA. Det är lite det jag använder en coach till också ;). Kanske inte alla coacher skulle vilja ha mig som adept. Haha. Men jag är i alla fall rätt ambitiös till att göra passen som jag får tilldelat mig ;).

Kanske för att jag är såpass utbildad som jag är (även om jag typ har glömt allt nu), men jag vill alltid veta varför. Om jag får ett schema med olika typer av pass så vill jag veta varför coachen har satt in just dem. Varför ska intervallen vara x minuter lång, och varför ska effekten i vilan vara på den intensiteten och inte högre eller lägre? Allt sånt ska en coach kunna svara på. Får man bra svar så vet man ju att coachen har tänkt till och då kan man lita på sin coach. Det är a och o. Vem ska man välja som coach då?? Någon man litar på till 100% skulle jag vilja säga. Börjar man tvivla på upplägget så måste man bestämma sig. Ge det mer tid, ha tålamod, eller fundera på en annan coach eller lösning? Inte byta eller ge upp för att man har en tuff period. Det kan ju alla ha. Säkerligen även Åsa Lundström eller Jan Frodeno. Men har man under en längre period inte riktigt 100% tillit till sitt schema och börjar vilja ändra på saker så är det nog dags att ta sig en funderare. Sen kan man ha världens bästa coach men kanske ett otåligt huvud som behöver en förändring. Bara för att man ändrar från en coach till en annan eller kanske slutar med coach och kör själv så behöver ju inte det betyda att coachen är dålig. absolut inte! Det kan ju bara vara så att man behöver en nytändning eller lite ny luft bara. En coach kanske är helrätt under en period och en annan kan tillföra något ytterligare i nästa. Det är bara man själv som atlet som vet vad man motiveras av.

Ja nu kom jag bort från ämnet :D. Som nybörjare började jag alltså från ena dagen till den andra träna triathlon ganska seriöst! Världens mest ambitiösa nybörjare brukar jag kalla mig själv! Men det är roligt att vara ambitiös! Tycker jag alltså. Man måste hitta det sätt att leva som passar en själv. Om jag gör ett pass som någon annan har bestämt åt mig så känns det liksom lite mer viktigt än om jag hade planerat det själv. Även om jag hade gjort passet lika dant. Det där psyket ni vet. Det är en stor del i resultatet helt klart!

14125743_584943165000841_4419563236651622830_o

Under det här första året har jag hunnit med 4 tävlingar. 2 st Swimrun (det får räknas in, typ alla triathlonnördar har ju deltagit i ett swimrun eller två), ett kort i Sthlm och sen Ångaloppet. Sen blev det visst 4 helt fantastiskt roliga triathlontävlingar också! Den första var Stockholm Triathlon den 3 juli där jag deltog i motionsklassen på Olympisk Distans. Åh så nervös jag var! Jag anmälde mig typ en vecka innan och köpte en trisuit i Kalmar när jag var och hälsade på syrran. Vi var så nervösa och peppade på samma gång. Vi hade samma startgrupp och kunde checka in cyklarna och starta tillsammans. Det kändes roligt och tryggt. Dagen innan var det rätt stökigt vatten på Riddarfjärden och jag övervägde att springa och gömma mig tills hela tävlingshelgen var över, men lyckligt nog så blev det lugnt och fint tills vi skulle starta =). Det var nog den roligare tävling jag har gjort! Sjukt jobbigt på löpet, men såååå rolig cykling! Jag älskar att cykla!

Man lär sig mycket på att tävla. Hela processen med att växla t ex. En bra plan för växlingen mellan simning och cykling kan vara såhär:
– När du springer upp från vattnet, drag direkt ner dragkedjan i våtdräkten, ta sedan av badmössan och glasögon med ena handen och med andra handen börja dra av överdelen. Du kommer alltså att dra in mössan och glasögonen i ena ärmen på våtdräkten och det är perfekt. Då är de på plats och du behöver inte tänka på dem mer.
– När du kommer fram till din cykel (för guds skull, se innan ut ett riktmärke för var den står, i stressen kommer du inte alls ha sådär bra minne som du trodde att du hade, och även om din cykel är den vackraste av dem alla så kan den gömma sig i mängden), så drar du ner resten av våtdräkten och trampar av dig den.
– Torka av fötterna lite om de har blivit grusiga, ta på cykelskor (med eller utan strumpor, jag gillar att ta på strumporna först när jag ska springa då har de torkat till lite under cyklingen), på med hjälm, nummerband runt magen, ta cykeln och spring iväg. Det behöver inte vara krångligare än så!

Alla proffs och många snabba AG’s (Age Groupers, det kallas vi vanliga dödliga som tävlar i åldersklass och inte i proffsklass) springer barfota med cykeln medan skorna är fastsatta på pedalerna. Men jag skulle inte våga göra det. Vill man träna på det och tjäna några sekunder så gört! Det ser ju coolt ut! Det ser dock mindre coolt ut att ramla. Just saying.

När jag kom i mål i Sthlm var jag så jäkla stolt och lycklig och att få dela den stunden med Syrran var helt fantastiskt! Jag hoppas verkligen att vi båda kommer i mål i Kalmar på ett bra sätt och att jag får göra om det då!

IMG_8116

Nästa tävling var en Sprint i Gammalkil, följt av en sprint i Björsäter, och sedan avslutades säsongen med en Olympisk utanför Linköping i Ljung. Den vann jag faktiskt, men så var vi ju bara två stycken i min klass också ;). Hela den här sommaren gav sjukt mycket mersmak och jag ville ha mer-mer-mer!

När vi anmälde oss till Kalmar hade jag hjärtat i halsgropen och undrade vad jag gav mig in på, men tänkte ändå att det är många som klarar att komma runt. Många som gör det utan coach, utan så mycket träningstid och utan så mycket kärlek till cyklingen som ändå är den gren som tar längst tid. Det kan gå!

Där var ju tävlingssäsongen över, men alla som tränar mer eller mindre seriöst vet ju att det inte slutar där! Sen följer ändlösa trainerpass, löppass på band eller bana, löprundor i snömodd och is och många längder i bassängen inomhus. Utan att överdriva så kan man verkligen säga att triathleter som bor i Sverige sliter rätt bra under vinterhalvåret! Även om man gillar spinning t ex så är det STOR skillnad på att sitta på trainern i flera timmar och göra motsvarande tid utomhus. Det är stor skillnad på att simma under en solig himmel mot att trängas i bassängen med sprattlande barn, arga tanter och sparkande bröstsimmare. Det är stor skillnad på att klä på sig tre lager kläder mot ett bar små shorts och sticka ut och springa en varm sommarkväll.

Men så kommer våren och helt plötsligt inser man att det har gått ett år sedan man började!

Förutom träningen som jag förälskat mig i så är jag så glad för alla nya vänner jag har fått! Och vet ni? Det är tack vare saker som den här bloggen, Facebook och instagram! Jag älskar det! Man börjar följa någon inspirerande person på instagram, svarar på någon fråga i en facebookgrupp, kommenterar någon text, och plötsligt undrar man ”har vi blivit kompisar nu?” Och sen ses man på en löprunda eller i ett annat sammanhang och märker att man har skitkul! Jag har fått så många vänner det här året tack vare sociala medier och det är så fantastiskt!

Här i Mjölby finns typ inga triathleter. Jag vet ett par stycken, men trots att vi bor nära är det svårt att få tid att ses eller att träna ihop. Jag är så tacksam över mina nya triathlon-vänner runt om i Sverige och vet att det inte hade varit hälften så kul utan dem! Jag älskar att man kan surfa runt och se härliga träningsbilder och få inspiration och kunna peppa andra. Det är kul! Tänk vad annorlunda det hade varit utan internet. Jag hade absolut gillat att cykla lika mycket, men hade jag fått lika mycket inspiration? Nä, verkligen inte.

Från att ha haft en cykel i ett hörn som jag inte riktigt visste vad jag tyckte om, så har jag tre cyklar i min 42 kvm stora lgh (okej endast 2,25 som är min), två våtdräkter, hur många badmössor, simglasögon och träningskläder som helst. Jag är med i en triathlonklubb med elitmedlemmar som är säkra kort till Kona varje år och som ger mig så mycket inspiration så att jag får gåshud!

Det är så ”roligt” att en del vänner frågar ”Vad ska du göra i helgen? Ska du inte göra något kul?”. Joo svarar jag… jag ska cykla! Och tittar lyckligt upp mot den som frågade. Motfrågan kommer ju givetvis direkt ”Jo men något kul alltså, något som inte är träning, någonting annat”. Och jag förstår grejen. Jag vet många trathleter som också menar att de är lediga när de inte tränar och passar på att göra andra roliga saker. Men för mig ÄR ju TRÄNINGEN det där roliga! Om man inte är Proffs så har man ju en annan sysselsättning runt 40h i veckan. Då har man ju en begränsad tid sedan att göra andra saker på. Mitt bästa val ÄR att träna. Jag älskar att veta att jag har 5 h träning framför mig en söndag. Det är den bästa känslan i världen! Klart det är roligt med AW, med bio, med konserter osv, men hur mycket pengar har man som student att göra de där grejerna ändå? Jag älskar det liv jag har valt! Annars skulle jag ju inte ha valt det :).

Det är så svårt att förklara det där för någon som inte har upplevt kärleken till det utan eventuellt tränar för att de borde och inte för att de älskar det. Jag skulle aldrig cykla en 3-4-timmarsrunda om jag inte tyckte om det. Så den dagen jag tröttnar, så slutar jag nog med Triathlon.

Dock tror jag att det dröjer. Om någon har orkat läsa ända hit så blir jag chockad, men önskar dig en fin dag <3.

IMG_0696

Från att inte kunna gå till intervaller?!

Skärmavbild 2017-04-09 kl. 13.56.39

Ibland är kroppen lite konstig minsann. Under den gångna veckan så har jag befunnit mig mellan hopp och fullkomlig träningslycka och sedan förtvivlan! När jag vaknade på tisdagsmorgonen kunde jag nämligen inte gå. När jag satte ner foten så knäppte något till inne i höftleden och det kändes som något låste sig, så jag kunde inte sträcka ut benet helt och det gjorde svinont. Det släppte dock rätt snabbt och då var allt som vanligt. Märkligt. Sen kom det där tillbaka flera gånger under några dagar och jag var livrädd. Hur läskigt är det inte att från ingenstans kunna gå? Inte veta vad som utlöser det eller hur man ska få det som vanligt igen?

Var hos en naprapat som töjde och grejade, vilket i sig kanske var bra, men det verkade inte hjälpa mot ”låsningen” som lägligt nog kom under tiden. Nu känner jag mig lite trött i höften men har inte fått tillbaka det sedan i torsdags morse. Fick i läxa av naprapaten att stretcha både framsida lår och höftböjaren och hoppas att det hjälper…

Annars har träningsveckan varit bra! Blev en dags vila pga ovanstående men i övrigt har jag kunnat köra på. Två pass med cykelintervaller, ett pass löpintervaller, ett långpass löp, ett cykel, ett distans löp och bara två simpass eftersom det tredje försvann där med höftproblemet. Nu är jag lagom mör i kroppen, men har lägligt nog vila idag.

Nu börjar den härligaste tiden på året! Dagarna är ljusa länge, man behöver inte stressa för att hinna cykla efter jobbet, det är relativt varmt när solen skiner och vägarna är sopade. Ljuvligt! Gårdagens långpass på cykel tänkte jag skulle få härda mig lite, och därför tog jag en runda som skulle ge mig mkt sidvind och motvind. Förbannade mitt beslut mig när jag var längst hemifrån kan jag meddela. Långpassen ska vara lätta. Inte över 150 watt. Kan ni tänka er hur långsamt det då går när det är stark motvind? Det går knappt framåt i styrfart. Jag behövde t o m trampa på lätta växlar i nedförsbackarna!! Tror en mil där på mitten gick i 19 km/h. Suck!

Tur då att jag kör efter effektmätare så att jag visste att jag höll planen. Sen att det var sjukt tråkigt att behöva hålla sig till den är ju en annan sak. Sen kan jag inte förstå att det ska va så mkt jobbigare att hålla effekten när man kommer till medvind istället för motvind? I motvind kändes det ju svårt att hålla så låg effekt som 150, men i medvinden fick jag ju trampa på rätt bra för att hålla mig över 140. Alltså inte att den effekten är så jobbig eller så, men jag måste ju tänka på det för att inte trilla ner i fällan och bara ”åka med” i medvinden i typ 0 watt.

I veckan väntar påskledigt från jobbet på fredagen och då hoppas jag att jag ska hinna gosa mycket med systerdottern på 9 månader samt njuta av solen. Har ingen aning om vad det ska bli för väder men jag räknar med sol. Eller hur?

//Maria

Tack våren!!! Välkommen!

Det är så fantastiskt roligt att träna nu! Och jag vet precis varför: solen, ljuset, värmen! Finns det något som vi nordbor älskar så mycket som när våren kommer? Jag är så glad att det blev som jag sa; Playitas i början av mars, och sen cykla ute hemma. Jajamen!

Ett pass har jag kört på trainer sedan jag kom hem den 16 mars, och det var ett intervallpass med 15-sekunderssprinter när det pissregnade ute. Ville varken kyla ner mig själv eller skita ner cykeln. Och ett pass inne lite då och då gör ju inget..

Annars har jag hunnit med  både intervallpass, 20-minuters FTP-test, långpass och recoveryrull ute. Så nu kan man säga att utesäsongen på cykel är igång! U-n-d-e-r-b-a-r-t!

IMG_0240

Något man inte kan göra ute än är ju att simma, eller kan och kan.. har sett några galningar på instagram. Men det är jag inte intresserad av innan typ juni 😛 kanske bra att jag bokade av Utö Swimrun pga foten.. Jag hade förmodligen fryst ihjäl ;). Nä det käns fint att ha 25:ans inramning ett tag till. Jag längtar till att utebassängen öppnar så att man får mer plats att kunna simma andra tider och fler gånger i veckan, men eftersom jag är så långsam så är det trevligt att ha en vägg var 25:e meter att få skjuta ifrån vid.

Vädret i veckan ser helt okej ut så planen är att köra alla pass på cykel ute och även löpningen. Har inte bestämt mig än om jag ska köra intervall-löpet ute eller på löpband förresten. Det är så bra att bara ställa in hastigheten på löpbandet och slippa tänka. Är osäker på om jag kommer kunna hålla jämna farter ute. Men iofs kanske bra att träna på det isf?

Är riktigt taggad på träning nu, och framför allt idag när jag har vilodag förstås. Jag skulle vilja träna alla veckans pass idag så att jag vet att jag har klarat dem och sen kunna gå vidare lite bättre, lite starkare. Haha. Åh jag vill så mycket! Kroppen, var snäll mot mig och utvecklas som jag vill! Snälla!

IMG_0769

Nytändning i simningen!

IMG_0564

 

Man kan bara konstatera att det inte är asbra för motivationen att ha ont någonstans. Min axel har bråkat länge nu och jag har verkligen tappat stinget för simningen. Det är liksom inte kul att börja simma och nästan direkt känna den där stickande känslan som blivit starkare och starkare. Jag har själv funderat vad det beror på och avskrivit en akut inflammation eftersom det har hållit på så länge nu. Jag har ju själv tänkt att det nog beror på att jag är svagare i den axeln, men ändå har jag varit dålig på att träna. Märkligt va?

När jag var på Playitas tillsammans med TT så bad jag Natalie som pluggar till Naprapat att kolla lite, och det behövdes ju inte mycket anamnes eller undersökning för att konstatera inklämning. Inte något sånt som behöver opereras eller så utan mer att mina stabiliserande muskler måste aktiveras, komma ihåg att jobba och stärkas upp. Hon funderade också på om jag drog för smalt men jag sa att jag inte trodde det eftersom jag på Colting-filmningen såg att jag drog huuuur brett som helst. Dock kanske det är så att jag efter det har börjat dra smalare eller så, för när det gjorde ont under ett simpass när jag kom hem så provade jag helt enkelt att bredda lite, och då försvann smärtan direkt! SÅ häftigt!

Det har ju faktiskt inte gjort ont när jag har simmat med våtdräkt. Kommer säkert bredare naturligt med den samt får stöd eller så. Nu ska jag givetvis fortsätta att stärka axeln men det här är ett sjukt stort hopp framåt! Den här veckan har jag kunnat simma tre pass, tre dagar i rad och totalt 6800 meter. Det känns bra! Givetvis är jag svag, har tappat massor och är långsammast i stan, men nu har jag ju något att jobba med!

IMG_6906

Det är inte för inte många förespråkar lite, lite lättare träning för att  man ska undvika skador och sjukdomar, för man tappar så otroligt mycket mer av att göra ingenting jmf med att ”mesa” lite eller vad man ska kalla det.

Planen är nu att simma varje gång det finns möjlighet, dvs varje gång det är crawltid och det är just tisdag morgon, onsdag kväll och torsdag morgon. Ju snabbare jag blir desto fler metrar hinner jag med vilket är en bra morot till morgonpassen som är rätt stressiga. Kl 06:30 öppnar simhallen och då måste jag helst vara nere i bassängen typ 3 min över halv för att hinna simma 50 min. Då kommer jag i tid till jobbet så länge jag hoppar såna där onödiga saker som att borsta håret och sminka mig ;). Ringarna av glasögonen går ändå inte att sminka över så atte…

HA en bra dag och simma på ni med! Sommaren och tävlingarna är här snart ;).

 

DNF Varvetmilen Mantorp 25 mars 2016

Första loppet för år, och jag gick inte ens i mål! Haha bra början på den här säsongen…

IMG_1336

(Liten parentes: Helt sjukt att jag ofta tänker att jag är ”för stor”, ”för tung” för att springa snabbt. Sluta hitta bortförklaringar din idiot jag är ju helt normal. Man kan fasen springa snabbt utan att se ut som ett streck också!)

För första gången i mitt liv har jag gjort en DNF. Jag gör ju inte sånt! Har inte funnits på kartan tidigare. Men så har jag heller aldrig haft såna prestationsmål som nu. Det är väl svårt att bara tänka ”hur som helst blir det ett bra träningspass” när man vill så mycket. Jag tror ja har sub 50 på milen i mig, egentligen. Men idag ville det sig inte. Jag var nog rätt trött efter Playitas, och åkte på en liten förkylning efteråt. Har känt i veckan att kroppen inte varit på topp men det har ändå fungerat att träna. Idag var jag därför rätt nervös, men ärligt talat så var jag nog frisk alltså. All ev känsla i kroppen var nog nervositet.

Varför så nervös då? Resultat på 5 och 10 km spelar ju ingen som helst roll! Det är inte de distanserna jag satsar på. Men jag tror att det är så att jag alltid sett mig som en dålig löpare, och att t ex sub 50 är en utopi. Och därför, nu när jag börjar nosa på det så VILL jag ju göra det! Samtidigt umgås jag ju med personer som kan jogga 50 min på milen i sömnen och anser det vara en super-långsam tid. Så varför spelar det så stor roll? Inte så att jag skulle få nån medalj liksom. Men jag vill ändå så gärna. För MIG så hade sub 50 betytt något. Det får komma senare helt enkelt. Får jag bara vara hel och kan träna på så kommer det komma. Det vet jag.

Vad hände då? Jo jag gick nog ut lite för fort, tyckte inte jag gjorde det, men resultatet blev iaf att jag var sjukt trött efter typ 3-4 km, magen började krampa lite, och liksom tappade all motivation! Kände att jag nog inte skulle nå sub 50 och då kvittade det liksom. Tänkte ”Ska det vara så här jävla jobbigt och så ska jag inte ens nå mitt mål? Är det värt det?” Nej. Tydligen inte. Hoppas pannbenet för IM inte blivit så mkt svagare, men tröstar mig att det iaf är helt olika typer av trötthet. När jag ändå såg att jag i snitt höll under 5 min/km så tänkte jag att jag iaf ska fixa under 25 min på en 5:a, och sen får jag kliva av. Och så blev det. Sprang 5 km på 24:43 vilket är ett personbästa. Yey. Eller nåt. Om en stund kan jag nog vara glad för det! Kanske dumt att jag klev av. Hade kanske fixat det. Kanske inte. Hade nog hur som helst persat, men det spelade liksom ingen roll. Irriterad på mig själv åkte jag hem igen.

IMG_1290

IMG_1285

Sen stack jag ut på ett par timmars cykling på min tempocykel och då blev jag glad igen!

IMG_1378

IMG_1388

fullsizeoutput_42a1

IMG_1431

Propagandacykling med intervaller!

Såklart det var, alla cykelpass är ju roliga 😉

Men visst är grafen fiiiin!!!

Skärmavbild 2017-03-23 kl. 21.05.58

Inte alltid man får till jämna och fina wattkurvor ute, ffa inte i början av säsongen när man är van vid att få allt serverat av trainern. Men jag är nöjd! Haha… Sen tyvärr lyckades jag inte nå riktigt alla watt. Trodde pga lite matematisk nollställning i hjärnan att 130% av FTP var 310 watt, men det var visst 325. Och hamnade däremellan. Men jag blev rätt trött och med tanke på löplopp på lördag så kanske det inte gjorde något.

Skärmavbild 2017-03-23 kl. 21.06.20

En grej som är så tråkig är ju att passet nu blir rött bara för att coachen tänkte 40 min och jag varvade ner lite extra och fick 60 min total tid. Alltså det spelar ju verkligen ingen roll, men jag hatar att se rött i schemat :P. Vågar inte ändra planerad till själv för ofta heller 😉 hehe.

Den som är uppmärksam ser att det i passets namn står 10*60, och det endast är 9 st intervaller i min graf. Ja, jag kunde tydligen inte räkna till 10 heller. Bra att jag ska bli ekonom!!!!!

fullsizeoutput_421ffullsizeoutput_4220

Men vad hände med foten?

Vet ni en sak? Helt plötsligt för någon vecka sedan så märkte jag att jag inte känner något i foten längre. Ingen smärta, ingen trötthet, ingen diffus känsla som jag inte vet vad det är. Kan det vara så att foten är stark och hel nu? Kan det ha varit Malins behandlingar på Access Rehab som gjorde foten mjukare, mer avslappnad och gladare? Kan det vara så att jag nu är lika stark i foten som vem som helst? Åh vad jag hoppas! Jag vill kunna träna löpning och bli stark och snabb! Åh vad jag håller tummarna!!

IMG_0077