Om att sätta press på sig själv!

Sätter jag press på mig själv genom att lägga upp mycket info om min träning och om mina mål på Instagram? Kanske. Klart det är så att andra personer lättare får  (eller tror att de får) en uppfattning om min kapacitet när jag gör det, och om vad jag ”borde” prestera osv när jag öppet skriver om mina träningspass och mina tester. Men det är ju samtidigt hur jag själv tänker som är det viktiga.

img_0042

JAG har som mål att ta mig runt Kalmar – Det är en prestation i sig tycker jag verkligen!!! Och Vansbro, och resten av sommarens tävlingar, och att jag ska vara hyfsat nöjd i mål. Det är sjukt luddigt. Om man bryter ner det lite så vill jag simma och känna att det inte går extremt mycket långsammare än annars och att jag känner mig hyfsat pigg när det är dags att cykla. Jag har alltså inget tidsmål öht när det gäller simningen. Men kan ju säkert bli mer eller mindre besviken såklart beroende på hur förutsättningarna och känslan är.

Cyklingen är väl den delen jag vill göra bra. Och var är BRA då??? Det beror ju på vem man frågar! Jag har en bra cykel, jag kommer att ha många mil i benen, jag har en träningsvilja och jag ÄLSKAR det. Jag tror också att banan passar mig. Så jag VILL ju såklart göra den bra. Men vad är då bra? 5h? 5:30h? 6h? Är jag nöjd om jag snittar långsammare än 30 km/h? Jag vet inte? På träning är jag ju det. Jag ligger typ aldrig och snittar långpass över 30. Så varför skulle jag kunna det på tävling? Eller ÄR det en annan sak då? Eller kommer jag vara så mycket snabbare i sommar? Jag vet verkligen inte. Jag har inte den erfarenheten. Jag har ingen aning om vad jag har för kapacitet, och därför kan jag inte heller tro något om sluttiden. Jag vill den dagen vara så förberedd som jag bara kan, men vart det sen landar – Ja det får vi se.

img_4461

Löpningen då. Jag ÄR ingen löpare säger något i mig. ALLA är löpare säger en annan del. Jag är glad om jag kommer igenom en marathon utan att typ krypa i mål. Utan att bli så skadad att jag aldrig mer kan springa. Där är min ribba. Samtidigt som jag älskar att träna fokuserat, intervaller och ta i massor. Jag kanske tränar för 3:55, men är nöjd med 5h. Jag VET inte?!

Jag älskar att dela med mig av min träning då den är så stor del av mitt liv och jag tycker det är roligt att andra människor blir inspirerade och nyfikna. Jag tror faktiskt inte att jag sätter någon negativ press på mig själv genom att vara öppen med allt hela tiden, men jag kanske har fel. Om jag gör bort mig massor på tävlingarna i sommar och >1000 följare tänker ”vad fan hände, hon har ju tränat stenhårt hela j*vla året”, så kanske jag kommer tycka det är jobbigt. Återigen: Jag vet inte. Samtidigt som typ ”alla” som är insatta i långdistanstävling vet att så himla mycket kan hända, och trots hur bra uppladdning som möjligt så kan vad som helst hända på tävlingsdagen.

img_7740

Jag kanske inte ens har tävlingsvilja när jag står där? Jag kanske tappar allt driv och är glad om jag kommer in under maxtid? Alltså jag vet inte. Jag har ingen aning om hur jag fungerar. Jag tycker bara det här är en häftig resa, och även om jag kan hålla med om att en som aldrig skriver om sina tider/FTP/farter/tester etc och har en lite mer nedtonad chill-känsla på sin instagram får mindre press på sig…. så tror jag inte det gör mig så mycket. Eller – Jag vet verkligen inte. Haha det borde egentligen vara titeln på detta inlägg ;).

Jag tror mer jag tänker att jag delar med mig för att jag tycker det är kul, och sen så kör jag mitt eget race ändå. Hur tänker ni?

Lite riktig löpning igen =)

Jag och Adam (coachen) har varit lite försiktig med kvalitet i löpningen sedan jag började springa igen, har istället kört ganska mycket intervaller på cykeln. Nu när jag gått med i Terrible Tuesdays så blir man ju så himla sugen på att köra de där intervallerna på tisdagarna, så jag frågade Adam om vi inte kunde införa dem i schemat. När man kör med en coach så tycker ju jag egentligen att man skall hålla sig till coachens schema, eftersom det förhoppningsvis finns ett genomtänkt upplägg där. Men jag sa till Adam att han såklart får säga nej om han inte tycker att de passar mig eller den fas jag är i träningen nu. Men han var ”på”, och vi bestämde att jag gör dem, men stämmer av varje vecka innan ifall att vi ska justera något. Ibland är det ju mycket volym som jag inte tål riktigt än och så. De två senaste passen har dock fungerat bra och jag tänkte skriva lite om dem :).

img_5768

Tisdag den 7 februari 2017
Totalt 9,40 km på 53:10.

10 min uppvärmning i 9 km/h
3*2000 där första intervallen skulle vara i milfart, och resterande två i 5 km-tempo (Joggvila 200 m emellan)
10 min nedvarvning

Jag var lite osäker på mina farter. På Julafton sprang jag ju milen på 51:18 vilket jag tänkte nog stämmer ganska bra än, så det tempot lade jag på 11,7 km/h vilket alltså är 5:08 min/km.

På de snabbare intervallerna gick jag in i McMillans löparkalkylator, och den föreslog 12,15, eller ja 4:56 min/h. Så så fick det bli! Med facit i hand hade jag nog kunnat lite snabbare. Men det är svårt att veta hur trött man skall bli. Skall det alltid på slutet kännas som att man vill avlida? Eller hade coachen (Mikael Nelker i det här fallet) kanske lagt in 5km-tempo redan från början då? Tills jag gjort nytt test så blir detta säkert bra tider att utgå ifrån. Jag VAR ju trött alltså! Vet att jag längtade efter att det skulle vara över på slutet…

 

img_5769

Tisdag 14 februari 2017
Totalt 11,12 km (tror jag), på 1:04:42

10 min uppvärmning
2*2 km i halvmarathonfart, 200 m joggvila
2 min aktiv vila (jag gick)
6*400 m fart, fokus flow och känsla
10 min nedvarvning

Om jag var osäker på farterna förra veckan, så är det inget mot vad jag var igår! Frågade Adam först och fick svaret att lägga till 20s per km på miltempot sedan sist. Så 5:28 alltså. Om man skriver i 11 km/h på löpbandet blir det 5:27 så det var ju enkelt. Men 400-ingarna då? Adam var på resande fot och svarade inte tillräckligt snabbt (haha klandrar honom inte) så jag tog tillfället i akt att fråga bossen him self, Micke. Han tyckte att jag skulle skriva in 50 min i McMillan, och sedan välja 3km-tempot som kom upp där. Och köra det eller snabbare. Det skulle isf vara 4:33 min/km. Fint, så hade jag något att förhålla mig till.

När jag väl körde så hade jag i huvudet att han sa ”eller snabbare”, så jag började på 4:17 min/km istället. Tyckte att det nog gick lite väl lätt, så jag ökade farten lite för varje intervall och den sista gick i 4-tempo och det var väl eg då som det kändes som att jag fick slita på riktigt. Så med facit i hand hade jag nog kunnat lägga mig kanske på 4:05-10 eller nåt från början? Well well. Man lär så länge man lever! Det var ett roligt pass i alla fall!

img_5776

Ska försöka öka min kapacitet i löpningen och lära kroppen att springa snabbare. De lätta passen som jag har sprungit ute nu i vinter har känts ganska lätta och tempot har verkligen gått upp om jag jämför med innan. Det är kul! Men jag märker också att jag är ovan vid att springa snabbt. Även när det är en nedförsbacke eller väldigt lätt parti springer jag nästan aldrig snabbare än 5:20-tempo kanske, även om jag verkligen skulle kunna. Det är som att benen är inprogrammerade att inte röra sig snabbare än så. Eller snabbare, och snabbare, behöver inte direkt höja kadensen, men att få ut längre steg i den kadens jag har. Det kräver nog träning bara det, förutom bara konditionen i sig!

Det jag gillar med att ha coach, eller att följa det här schemat är mycket att det verkligen står uttryckligen ”värm upp i 10 min”, ”varva ner i 10 min”. I det här fallet inget om tempo där, det är ju ointressant. Man ska ju bli varm/varva ner. Även om jag är utbildad sjukgymnast och PT själv, så är jag lat och hade förmodligen slutat direkt efter sista intervallen utan att varva ner om ingen sagt åt mig att göra det!

Kul pass har det varit hittills i alla fall! Fortsätter att tacka kroppen efter varje gång jag kan springa, för det känns hela tiden som jag springer på lånade fötter som snart kommer att slänga in handduken. Förhoppningsvis sitter det endast i mitt huvud och att jag inte behöver oroa mig =).

Kram, hej och ha en bra dag!

Det handlar om inställning

fullsizeoutput_3d36

Allting i livet handlar ju egentligen om vilken inställning man har till saker och ting. Det är ganska intressant. Igår läste jag en bekants blogg, en racereport full av massor utmaningar och jag kände bara WOW! Den här personen hade minst sagt motgångar under tävlingen som jag läste om, men fullföljde ändå. Målet är för den personen, som för så många andra, Kona, och jag tycker det är så häftigt! Att det inte bara är de allra allra bästa som har målet att kvala dit, utan även vanliga människor. Som inte i sömnen springer milen på 40 (asså jag fattar ju att den som springer milen på 40 också tränar som ett as givetvis 😉 )eller har en supertalang. Utan som tror på sig själva och har inställningen att hårt jobb och lite jävlar anamma kommer ta dem dit de vill. Det är coolt!

Jag har alltid varit så negativ sådär. Tidigare alltså. Nu börjar gränserna suddas ut rejält även för mig. Jag tror ju att jag kan bli hur bra som helst 😉 Haha… men jag har alltid (omedvetet) tänkt att man liksom föds till det man sen blir bra på. att man ändå måste ha den där talangen för att kunna lyckas, och så är det ju inte! Klart att talang är bra! Men hårt arbete är bättre.

img_4289

Sen kan jag ju sitta och tänka ”Varför började jag inte med det här tidigare?”. Men vad tjänar jag på det? Klart att jag med kontinuitet av sådan här träning från fler år tillbaka skulle ha varit på en högre nivå nu än vad jag är, men för några år sedan var jag ju inte ens intresserad av triathlon. Nej. Inställningen var det ju. Jag är superglad att jag började träna triathlon förra året och att jag tog hjälp av coach direkt så att jag nu kan utvecklas så mycket som möjligt NU. Jag är bara 30 år. Jag har faktiskt några år på mig att bli bra jag med =).

Nu väntar ett 2h pass på trainern följt av 30 min löpning. Sen får benen checka ut och följa med till Norrköping. Bio väntar i eftermiddag tillsammans med bl a mormor. Mysigt!

Sammanfattning januari 2017, och <200 dgr kvar!

Ja, som rubriken avslöjar så är jag väl medveten om att det är mindre än 200 dagar kvar till Ironman Kalmar. Men jag har ingen ångest alls! Jag bara längtar, längtar, längtar!

img_5368

Simningen behöver bli betydligt bättre, men axeln samarbetar just nu, så får jag bara lite fler timmar i bassängen så vet jag att jag kommer känna mig rätt stabil där i alla fall. Kanske inte kommer hinna träna mig till en supertid, men målet är att känna mig stark och vara pigg när jag börjar cykla. Cyklingen fixar jag ju nu, om man bara tänker sträckan. Där vill jag dock få upp tempot, så är glad att det är några månader kvar att träna på! Löpningen rullar på, kan springa, men är inte uppe i några distanser direkt. Fått ett par 15-km-rundor sprungna men det är ju en lång bit kvar till 42 km! Har aldrig sprungit så långt ju, så vet inte riktigt vad jag har att vänta. Kan väl konstatera att för både simningen och löpningens skulle är det väldigt bra att det är 6,5 månad kvar!

Januari blev en bra månad med 52 loggade träningstimmar. detta såklart mycket tack vare Playitas som innehöll 30 av dem. Fick mycket mängd i benen som gav lite självförtroende i cyklingen. Ska bli sjukt kul att åka tillbaka i mars och träna igen, och kanske se om jag har blivit ännu starkare på två månader. Det vore ju nice!

skarmavbild-2017-02-01-kl-21-11-34

Annars är det full fart med skolan. Hade en tenta idag, förhoppningsvis den sista på utbildningen, och nu väntar praktik igen i princip hela våren med examensarbete parallellt. Det blir fullt ös medvetslös 8-17 måndag till fredag så jag inser ju att det blir lite pussel att få ihop all träning. Det är ju dock så att vi går mot vår och ljusare dagar, så såfort man kan cykla ute på kvällarna så är det ju lugnt. Kan andra fixa magiska tider på IM som jobbar med ansvarsfulla jobb 50h i veckan så ska väl jag också klara det. Det handlar om inställning. Alla har 24h på dygnet. Man väljer själv vad man lägger dem på. Det blir bra =).

Nä, nu är det dags att gå och lägga mig. Har åkt på en triggerpunkt i en nackmuskel tror jag så det har strålat ut huvudvärk mot ögat i en vecka när jag vrider på huvudet. Känns som att jag går omkring lite i dimma på grund av det där. Hoppas det släpper snart. Skulle gärna se att någon stoppade in en akupunkturnål och grävde runt lite men har ingen aning om vilka som är utbildade på sånt häromkring? Kanske får forska lite i det om det inte ger sig…

Hej hopp, sov gott =)

Recap veckans träning!

 

Hej och hallå =). Bäst att passa på att skriva när man har tid! Tänkte skriva om vad jag har gjort en sån här vecka efter en monsterträningsvecka som Playitas! Det funderar i alla fall jag ofta över när jag ser andra åka på träningsläger – ”men sen då?”. Är det någon vits med att träna x antal timmar på läger om man kör för hårt och blir sjuk sen? Eller ”bara” är supertrött? Men är det någon vits med träningsläger om man kör för lätt då? Det är ju som med allt annat. ”Det beror på”.

Ofta skriver ju jag om vad min coach ger mig för instruktioner, och att jag är nybörjare på triathlon. Vilket är helt sant. Men jag vill också tillägga att jag är utbildad fysioterapeut och PT och har jobbat inom träningsbrachen i >5 år. Så jag är ju ingen novis på träning. MEN just inom triathlon och långdistans som IM är jag det. Så jag tar gärna hjälp, och är väldigt ödmjuk inför att det är så mycket jag inte kan.. Men jag tänker, analyserar och funderar mycket själv kring det jag gör också.

Med det sagt så börjar jag med söndagen, förra veckan faktiskt=). Jag var så nöjd sista dagen på Playitas att jag inte hade ont någonstans, att jag ”bara” var trött och att jag klarat av mängden bra. Det fick jag äta upp på sista löppasset då det när jag började jogga kändes smärta i höftböjaren. Överansträngning. Inte så konstigt efter den där backen till fyren, med tuff cykling efteråt. Dum som jag var så fortsatte jag ändå att jogga men tänkte att det inte riktigt kändes bra. Efter löpningen så blev det värre och värre och under dagen haltade jag fram i snigelfart. SKIT. Dock var jag aldrig speciellt orolig. Det kom inte av något trauma, jag hade inte kännt någonting under eller efter passet innan och det var ju solklart muskulärt. Trött, trött muskel. ”Den får väl vila då”, tänkte jag.

När vi gick av planet hemma så gjorde det fortfarande skitont och jag tog, lite mot mina principer egentligen, en NSAID för att jag ju ändå skulle vila. Jag är starkt emot antiinflammatoriska värktabletter och fortsätta träna. Nu skulle jag ju bara sitta i bil och sen sova.

måndagen vaknade jag och det kändes bättre men vågade inte tro att jag skulle träna. Coachen hade lagt in lätt lätt trainercykling i 45 minuter men jag sa att ”det går inte”. Väl hemma så kände jag ju knappt av något så jag satte mig ändå på trainern och eftersom det inte kändes av något och jag  princip hade noll motstånd så körde jag på. Cirkulatiorisk träning är ju typ bra för allt. Efter det har det inte gjort ont. Yey, bra jobbat kroppen! Men ska ta det som en liten påminnelse om att det är viktigt att inte köra FÖR hårt bara för att det känns som ett underbart flow.

Och lätt träning för mig ÄR lätt träning! Jag kan säga att jag tränar men mena ett sånt här lätt pass. Träning för mig är INTE alltid all in – dö av trötthet. Det är viktigt att komma ihåg innan man jämför sin egen träning med andras pass! Jag har sjukt låg puls på dessa trainerpass. Det är INTE jobbigt.

tisdagen simmade jag på morgonen och tro det eller ej njöt av att vara tillbaka i 25:an. Underbart med frisk luft och 50:an ute, absolut, men vad mycket snabbare det går när man får skjuta ifrån väggen oftare ;). Måste lära mig simma bättre! Hann endast 40 minuter på morgonen men skönt och bra med kontinuitet. På kvällen återigen 45 min lätt lätt på trainern.

onsdagen hade jag lätt löpning och simning på schemat. Sprang på löpbandet i simhallen som uppvärmning och varierade tempot i en stege mellan 6:40 – 6:00 – 5:27 och 5:oo i en stege med 1% lutning. 5:27 och 5:o0 är inte jogg för mig (än 😉 ) men jag återhämtade mig superfort när jag kom tillbaka till 6:40-tempot så jag lät mig hållas. Efter 5,2 km på 30 minuter var det dags för simning. En teknikpyramid på 2,2 km. Jag är rätt dålig på att träna teknik. Gillar inte att göra det när jag inte har någon tränare på kanten. Vet ju ändå inte om jag gör rätt. Men det var ett bra pass där jag även fick träna på att navigera och accelerera och simma om, eftersom det var två bröstsimmare i banan. Orkade inte be dem flytta på sig då de helt klart var för snabba för motionssidan. Svårt det där med små simhallar med högt tryck. Svårt att göra det rättvist!

torsdagen hade jag första kvalitetspasset för veckan. ”Ska jag redan vara pigg och fräsch igen alltså” tänkte jag lite oroligt. Passet var dock ganska kort, men man ska inte låta sig luras! Det var asjobbigt!

  • Vanliga uppvärmningen med stegrat motstånd följt av 5 lätta minuter och sent var det dags för jobbet.
  • Korta intervaller:
    • 10 gånger (60 sekunder@130->135% /60 sekunder vila).

Jag ställde in trainerroad på en stege från 131% av FTP till 135%, men på de två sista fick jag faktiskt sänka till 98% av planerade watt. Så det blev väl 132% igen där. Riktigt jobbigt. En minut är ju kort tid och ÄNDÅ hinner man bli så trött och kraftlös i benen. Märkligt! Fick dock tummen upp av coachen efter passet som var nöjd med den totala effekten som jag lyckats hålla över hela ”serien”. Gött mos =).

Fredagen åkte jag en sväng till Sthlm, och hade egentligen avtalat med några vänner att simma, men på grund av lite logistiska förändringar så blev det inte så. Började dagen kl 5:10 med att springa drygt 8 km, och fick världens håll! Annars var det en bra start på dagen. Hade jag inte haft tidspress till att hinna med tåget så hade jag lätt avbrutit passet. SÅ ont!! Fast jag varken ätit eller druckit något innan. Märkligt.

När jag kom hem från sthlm så satte jag mig på trainern igen och körde passet ”Everest 1”. Ett pass som jag alltid TÄNKER ska vara rätt lätt men som aldrig är det. Jag tror att jag tänker det för att jag när jag skulle köra det första gången såg ett ”kräkjobbigt” pass framför mig, och det är det inte riktigt heller. Så den gången så fick jag en positiv överraskning. Och det där sitter i. Så nu blir jag istället alltid förvånad över hur trött jag blir! Man kör en uppvärmning på stegrad effekt, följt av lite vila för att sen köra:

  • 2 minuter på 110% av FTP, 2 min vila
  • 10 minuter på 90% av FTP, 5 min vila
  • 20 min på 75% av FTP. 5 min lätt och sen slut.

Det ÄR alltså inte så himla höga watt, men jag som är rätt kass på att ligga länge runt tröskeln (i alla fall inomhus) tycker ju att den där 10:an är rätt hemsk.

Igår var vi på dop och det blev senare hem än vad jag trodde. Tänkte flytta passet tills idag (söndag), men då skulle jag ju ha två pass idag och det kände jag inte riktigt för. Så jag satte mig på trainern kl 21:15 för att köra mina två timmar. Sent blir det ju, men inte senare än om jag hade hängt med vänner en lördagkväll ;). 2h som bestod av en mix av olika intensiteten. Inte superhöga watt här heller, men på trainer får man faktiskt slita mer!

  • 10*5 minuter på 80% av FTP,
  • 10* 40/20s på 110/70% av FTP,
  • 20 minuter på 80% av FTP.

Roligt att köra långt när det är lite varierat. Då går tiden fortare. Men jobbigt skall sägas! Den sista 20:minutaren var nästan jobbigast även om pulsen såklart var högre på 40/20.

Jaa då är vi framme vid idag. På schemat står det styrketräning och lätt löpning i 20 minuter. Får dock se hur det blir för jag har lite ont i ryggen. Vet inte riktigt varför. Sånt där kan ju komma utan nån egentlig anledning. Min anledning är förmodligen trötthet. Men är inte orolig. Dock såklart jäkligt onödigt att provocera om det inte känns bra. Vaknade med en bra känsla så det blir nog helt bra under dagen!

Det var min vecka det! Hur har ni tränat?

Playitas, del 3 – Allt annat!

skarmavbild-2017-01-21-kl-08-01-26IMG_5303img_4409

Jag funderar ibland på vad som är roligast att läsa om? Generella inlägg med info om t ex ett ställe som Playitas? Mina träningspass, detaljerade med antal minuter i intervallerna, intensitet, vila, känslan, syfte? Eller lite text mycket bilder? Generellt om träning eller mer specifikt om mig?

Jag kan älska att läsa någons blogg med detaljerade beskrivningar just om den personens känsla i ett träningspass, men det kanske bara är för att jag är så nördig?

Nåja. Ge gärna input om ni har lust! Annars skriver jag om det som faller mig in bara och hoppas att ni fortsätter att läsa, höra av er och på samma sätt inspirera mig =).

img_4125

Följ min syrra på instagram och peppa henne mot Ironman Kalmar! Hon är awesome!

Fortsättning på Playitas-temat!

Jag åkte ner med en plan från coachen inlagd i Trainingpeaks, men med löftet att jag kunde ändra lite som jag ville beroende på väder t ex. Jag visste att jag nog skulle få dra ner lite på simningen med tanke på axeln, och jag misstänkte kanske redan från början att jag skulle vilja öka på cyklingen. Dock hade jag verkligen som ambition att göra intervallpassen och att i största möjliga mån följa coachens tankar. Det är ju därför jag har honom :).

När jag kom ner så började vi med att simma ett pass. Klockan var 17, solen hade gått i moln och det började bli lite svalt. I vattnet likaså! Under de långsamma (eeeh, ALLA var långsamma, så långsammaRE kanske jag ska skriva) längderna så kände jag att jag spände mig lite på grund av kylan, och i varje vila så hetsade jag till syrran (som körde samma upplägg) ”KÖR NU, det är inte nog varmt för att vila” även om jag nog egentligen skulle behövt vila mer med tanke på mitt gräsliga tempo. Haha. Efter en timme så var jag rätt glad för att kunna gå upp, ställa mig i en varm dusch och göra iordning mig till buffén!

Nu kan jag inte skriva sådär detaljerat om alla pass, alla dagar, då tar det här blogginlägget aldrig slut. Men såhär såg veckans träning ut till slut (plus simningen på söndagen när vi kom dit):

skarmavbild-2017-01-21-kl-07-29-07

Det blev alltså cykling varje dag, löpning tre gånger och simning 4 gånger. Havssimningarna blev inte så långa, men det var skönt att få lite saltvatten och navigation i kroppen. Ljuger förresten om saltvattnet. Gud så starkt det är att få en kallsup!

Jag märkte redan första passet att min effektmätare inte stämde, och redan då blev jag otaggad på att köra intervallerna som var planerade till dagen därpå. Om man alltid kör intervaller efter känsla eller puls så är det ju inget problem, men jag är så van vid att ha min effektmätare! Det stör mig jättemycket att vara i ”ingenmansland” och inte veta vilken watt jag egentligen har. Nu känner jag ju kroppen väl och hade säkerligen fått till ett bra pass ändå. MEN.. det hade inte varit lika kul 😛 Nä, istället kanske jag gjorde coachen besviken, och lade fler timmar på distans istället. Det blev ju naturliga intervaller ibland i blåsten och i backarna. Ett par pass körde jag ensam, dels det långa på 18 mil till Corralejo, och det sista när de andra var duktiga och simmade och jag inte hade fått nog av cykel ;). Övriga pass körde jag med syrran eller med Lina Bylund som jag lärt känna genom instagram. Så kul! Det är roligt att passa på att ha sällskap även om jag trivs väldigt bra med att cykla ensam. Jag gillar att plugga in öronpropparna och bara susa fram på vägarna en hel dag.

Den där dagen när jag cyklade så långt hade jag en lista på Spotify med gamla Svenska låtar, ni vet såna där dåliga som kan bli ”roliga och peppande” vid rätt tillfällen och sinnesstämning? Typ ”piccadilly cirkus”, ””när vi två blir en, ”Tommy tycker om mig” osv… Jag blev lite glad av dessa töntiga låtar, men efter att jag lyssnat på denna lista tre dagar i rad och hört den där j*vla piccadilly cirkus tio gånger så tröttnade till och med jag. Nu spyr jag på listan. Haha. Typiskt mig! Det var skönt att sätta på ”Tropical House” efter det….

Känslan att träna på Playitas är att det inte är någon idé att bry sig om att planera rundor eller pass efter vind, det kan bli hur som helst ändå, man får släppa alla tankar på hur fort det går, eftersom vinden är brutal och backarna är många! Tiden blir det den blir. Det viktigaste är effekten och vad träningen ger för en själv just där och då. Jag känner mig levande när jag är på Playitas. Ökenlandsskapet och vinden gör att jag känner mig annorlunda än vad jag gör hemma. Man blir stark på ett sätt och oövervinnerlig, och skör på ett annat eftersom man märker hur jäkla liten man är i världen. Naturen är så enormt olik den vi har här i Sverige. Världen är stor och häftig och jag gillar att uppleva det! Det är något med den där vinden!

img_4186

img_4211

Jag trodde att jag skulle gå in på gymmet varje dag typ 10 minuter och köra rehab. Jag satte inte min fot där. Jag trodde att jag skulle ligga vid poolen varje dag mellan mina pass för att återhämta mig, jag låg 5 minuter där en eftermiddag. Jag trodde att jag skulle gå långsamma mysiga promenader längs med stranden och andas in havsdoften. Jag gjorde inte det en enda gång. Varför? Jag hann typ inte! Att träna tar ju tid även när man är ledig! Om man tar en långsam frukost och dessutom är mer mätt än vanligt (haha kan ju hända på buffé) så har ju halva dagen gått!

img_4175

Jag kanske upplevs som lite stressad ibland.. jag kanske borde lära mig ATT låta halva dagen gå. Men en sån här resa är inte bara vanlig semester för mig. Jag vill ju få ut så mycket som möjligt av min träning! Jag tror att det bästa (för mig) hade varit antingen att simma före frukost redan kl 7 (fast såhär års är ju det för mörkt och kallt för min smak), äta vid 8:30, cykla senast 10-14 (beroende på pass såklart), lunch, vila och sen ev löpning vid 17. Eller en dag med bara två pass, äta frukost vid 7:30, cykla vid 9, lunch efteråt och vila och sen löpning på em/kvällen. Gillar inte när det blir för stressigt mellan passen.

img_4178

Haha gud jag låter ju som världens tråkigaste, mest seriösa atlet. Jag är ju amatör. Spelar det någon roll? Kan jag inte bara ta en kaffe, lägga mig vid poolen och chilla? Jo det är klart jag kan också. Det får bli en annan resa kanske ;). Men det är ganska roligt att leka duktig atlet som behöver tänka på återhämtningen också ;).

Hur ser er drömsemester ut? Lika uppstrukturerad som min, eller mer ”ta det som det kommer”?

img_4297

 

Playitas del 2 – simma och spring!

Eftersom jag inte har simmat eller sprungit supermycket så räcker det med ett inlägg för dessa två områden! Ön är självklart fantastisk även för dessa ändamål. Man behöver ju inte nöja sig med att cykla!

Börjar med simningen

img_0620img_0636fullsizeoutput_3d36

Open Water:
Självklart ska man ha med sig våtdräkten till Playitas! Nu har jag bara varit där i januari, februari och mars, och endast simmat i januari. Så jag vet ju inte riktigt hur temperaturen är någon annan tid. MEN, jag som är frusen av mig gillar i alla fall att ha våtdräkt. Den enda plats jag förmodligen inte vill ha våtdräkt är i Mjölby Simhall och säkert även typ i Thailand ;). Nåväl. Våtdräkten skall med!

Den veckan vi var där var det rätt mkt vågor, men lugnare på morgonen, så vi prickade in några fina stunder i vattnet. Det blir djupt ganska fort så man behöver inte simma så långt ut för att få fritt vatten. Det är bäst att gå ner nära Hotell-sidan av stranden och inte Apart-sidan, då det är mkt mer stenar där. Vi gjorde det misstaget första dagen. Med de stora vågor och starka strömmar som var då så kom vi knappt upp, för att vattnet drog omkull en. När man går på stenar som ligger huller om buller i olika strl och dessutom kan vara rätt vassa så har man inte så mkt att sätta emot när de där starka underströmmarna kommer. Nej. Hotellsidan är bäst. Typ nära den där lilla strandbaren (Som btw också har helt okej Hamburgare. Haha jag som inte ens brukar äta det. Hmmm?).

Det ligger lite bojar i vattnet som är bra att navigera på, och är det en fin morgon så kan man se solen gå upp medan man simmar. Ljuvligt!

img_4294

Olympiska poolen
I poolen simmade jag faktiskt bara två gånger. Första gången frös jag ganska mycket. Klockan var 17 och solen hade gått i moln och bassängen höll definitivt inte 25 grader. Kan dock inte säga hur varmt det var. Jag borde väl ha simmat fortare helt enkelt! Så Fortsättningsvis om jag är där tidigt på året så kommer jag att simma med våtdräkt (Jaaa, det kommer jag oavsett vad ni tycker om det), eller se till att det är mitt på dagen när det är soligt och varmt :P. Eller så kanske jag har blivit coolare då och inte bryr mig.

DCIM100GOPROG0160975.img_4319

OBS! Ta med ett par sköna flip flops att ha när ni går till och från stranden/poolen. Jag hade med mig ett par som jag fått gratis någon gång för hundra år sedan och jag höll f-n på att börja gråta efter 100 meter. Sjukt obekväma! Förstörde mitt humör flera gånger. Tog inte med dem hem kan jag säga…

Det kostar 2 Euro (tror jag) att simma i poolen och man bokar bana i Sports Booking. Ligger precis vid poolen och har man glömt något i träningsväg så säljer de det säkert! Man bokar en plats på en bana och har man tur så får man simma ensam i den, men tror det kan vara upp till 6 pers kanske. Minns inte. Men så länge folk crawlar så är man ju inte så mkt i vägen för varandra. Man kan nog hyra en egen bana med om man verkligen vill vara ensam men det har jag ingen aning om vad det kostar.

Löpning

skarmavbild-2017-01-17-kl-22-56-07
Jag hade för mig att det bara var stenhårda grusvägar eller asfalt att springa på, men så var det ju inte! När jag sprang i öknen så var det ju riktigt mjukt för fötterna. Snarare så att det gick mot sand på sina ställen! Man kan nog springa hur långt som helst i bergen, men jag har inte så stor koll. Vet att det går att köpa karta, eller så är det väl bara att springa. Inte direkt så att det är någon skog som man springer vilse i ändå 😉

De tre löprundorna jag sprang kommer här:

Ökenlöp ”bakom hotellsidan”, skrapade ihop 6,18 km på rundan nedan
Här började jag vid Hotellet, ut mot rondell-hållet men direkt höger upp bakom hotellet för att fortsätta ner genom byn. Först uppför ett berg typ och tillbaka och sen ner bakom mot stranden innan jag vände upp igen. Ja ni kan ju se själva om ni vill. Jag har inte så bra koll på hur långt man kan komma på den här sidan. Kändes mest som att jag irrade runt på måfå och vände när det skällde en hund på nån ödslig ”gård” typ. Massa upp och ner och rolig löpning dock! Vill utforska mer en annan gång =).

skarmavbild-2017-01-17-kl-22-16-48

Till fyren, 14,6 km

IMG_0229IMG_0241
Typ alla som åker till Playitas och som gillar löpning springer minst en gång upp till Fyren ”Faro de la Entallada”. Man ser skylten direkt vid Playitasområdet och sen följer man bara samma väg tills man är framme! Först går det lite upp och ner lite trevligt för att sen bli en rejäl stigning den sista kilometern innan man är uppe. Där kan man hämta andan några minuter och titta på den vackra utsikten innan man springer hem igen :). En trevlig runda, men varje gång jag har gått eller sprungit dit (har gått dit när jag varit skadad och inte kunnat springa) har jag tänkt att jag borde ha tagit med vatten. Jag har dock aldrig gjort det. Men gör det ni! Något kortare om man utgår från hotellet än som jag Apartment-området.

skarmavbild-2017-01-17-kl-22-18-37fullsizeoutput_3d0askarmavbild-2017-01-17-kl-22-52-07

Öken bakom Apartment-området
Här på den här sidan finns det massor stigar, och självklart kan man även springa off road. Jag är dock dålig på det. Jag behöver liksom en stor för att veta vart jag ska och inte bli stående och fundera. Ha ha. Om man vill kan man springa ända till Grand Tarajal tror jag! Jag sprang dock och följde två stigar och vände tillbaka samma väg. Blev denna gång 5,71 km men det råkade ju bara bli så. Här är det bara att köra på precis efter tycke och smak som man har just den dagen =).

skarmavbild-2017-01-17-kl-22-19-03

Såklart kan man även springa vanliga vägar, men denna gång ville jag undvika asfalt. Mamma och jag gick en runda när vi var nere 2014 som blev rätt lång. Minns att vi skulle följa några färgade stenar och missade en så att det blev typ 15 km istället för 8. Ooops! ;). Finns garanterat 1 miljon andra personer som har bättre koll på att springa på playitas än jag. Jag tyckas ju alltid vara lite halvskadad när jag är där tycker jag 😛

fullsizeoutput_3bac

Det finns även en löparbana i Grand Tarajal som man också kan hyra nyckel till från Sports Bookingen. Vi gjorde aldrig det men hade planer på. Kostar också typ 2 euro. Kan ju va kul om man tycker intervaller på bana är roligt, och vem gör inte det?

fullsizeoutput_3b9d

Jahopp. Nästa inlägg vet jag inte riktigt om det blir något tema på. Kanske bara över kärlek över ön då eller nåt :). Puss och hej!

Playitas del 1 – Cykla!

Det kommer ta alldeles för lång tid att skriva om alla upplevelser från denna resa i ett enda blogginlägg. Ingen kommer heller orka att läsa, så jag delar upp lite. Eftersom jag allra mest älskar att cykla och lade drygt 25h på den under veckan, så tänkte jag börja med det!
img_4264
Helt underbart att ha sällskap av den starka cykel-syrran Kristina! ❤

Det finns många bra vägar att cykla på, och eftersom ön är ganska liten så lär man ig att hitta skapligt rätt fort. Det finns kartor att köpa på Playitas (om man nu utgår därifrån), men annars kan man ju kolla ut rutter på t ex Strava eller google maps. Vissa vägar har superfin asfalt och vissa är katastrof. Det kan komma dålig asfalt lite överallt så det är svårt att undvika helt, men varken jag, syrran eller Lina fick någon punka under veckan, så det är nog mest händerna på styret som tycker det är lite jobbigt ;).

img_4461

Det blåser mycket, och egentligen från alla håll, när som helst, men tror ändå det oftast kommer från nordost. Rätta mig någon om ja har fel. Dock kan man inte planera sina rundor efter vinden eftersom väderleksrapporterna stämmer rätt dåligt, och helt plötsligt så vänder vinden ändå! Jag kände mig rätt redo för vind efter min blåsiga festive 500 – vecka, men Fuerte är ju Fuerte. Svårt att jämföra med vinden här! i Sverige. En vän sa en gång att man måste bestämma sig för om man tycker om vinden eller inte, och om man gör det – Grattis! Toppen träning! Jag älskar vinden!! Förutom när den kommer för starkt från sidan i kombination med nedförsbacke och medvind. Då blir jag feg. Men motvind älskar jag. Gillar att borra ner huvudet och liksom mentalt tänka att ön inte vinner över mig ;).

Det är backigt och rätt svårt att hitta en helt platt cykeltur om man vill det, fast är det någon som egentligen vill det när man åker till Kanarieöarna? Vill ni ha platt – Välkomna till Östergötland! Tror dock att det finns betydliga backigare berg på andra öar än fuerte. Så himla högt över havet tror jag inte man är någon gång egentligen, även om det känns så. Rätt många höjdmeter blir det i alla fall!

De rundor jag cyklade denna gång kommer här, om jag cyklat en runda flera gånger eller snarlikt tar jag inte med den såklart..

Norrut mot Tuineje och Antigua, knappt 60 km
Den här rundan är perfekt om man är lite sliten eller trött. Som vinden låg när vi var iväg så hade vi motvind hela vägen till Antigua, och beroende på vilken dag så var det mer eller mindre sidvind. Upp till Antigua är det ju stigning men som ni ser på höjdkurvan nedanför kartan så har man nerförsbacke i princip hela vägen hem sen. Lyx! En dag kunde vi typ rulla hem i 3 mil. Lätt att hitta med eftersom man i princip bara svänger höger två gånger och vänster en gång :).

fullsizeoutput_3cf1
fullsizeoutput_3cf6

Tuineje – Pajara – La Pared – La Lajita, ca 82 km
Den här rundan kändes inte så lång, kanske för att vi tog det så lugnt. Men den kan nog bli jäkligt tuff om man vill. Upp till Pajara är det ett berg som skall cyklas uppför som ni nog ser på kartan, och sedan är det en låååång uppförsbacke up till Las Hermosas som är en fantastisk utsiktsplats! Det var inte sådär äckligt brant, utan tar man det lugnt och fint i backen uppför så är det inte alls jobbigt. Det tar bara lång tid. Sedan när man kommit upp så är det ett par mil nerförsbacke ner till La Pared (ni ser den där lilla avstickaren vi har gjort på den västra sidan ön, det är när vi cyklade in i byn) där man antingen kan äta en god lunch med havsutsikt eller ta en kaffe och chokladbit på det lilla caféet som finns. Efter La Pared är det uppför igen men sen låååång nedförsbacke och trolig medvind ner till östkusten igen. På höjdkurvan ser ni också att det är mest backar i början och sen rätt lätt hem. Vackert längs med vattnet på östra sidan också!

fullsizeoutput_3cf0
img_0042

Långa rundan till Corralejo, ca 15-16 mil
Den här rundan kan man göra på lite olika sätt. Enligt Playitas karta så ska man svänga in mot Antigua efter Puerte del Rosario och sedan ta samma väg hem, men somni ser så cyklade jag längre längs med kusten ganska länge. Även här kommer backarna första halvan, så man kan vara lagom krispig i benen när man når toppen! Den här rundan är härlig eftersom naturen förändras så mycket längs vägen. Från ökenlandskap och berg till sanddyner och halvsutsikt! Sjukt vackert!!

Man är exponerad för mycket vind på hela östra sidan så där kan man ju skicka en önskan till cykelguden om att få den vind man gillar bäst ;). Jag cyklade den här rundan två gånger. En gång precis som ni ser på bilden, och en gång vände jag i en rondell på slutet och körde tillbaka 12 km innan jag vände hemåt för att skramla ihop till 180 km. Bra asfalt nästan hela vägen. Någonstans på vägen upp mot La Olivia tror jag, så är det en seg bit med dålig asfalt. Man förstår det inte för det ser inte ut som en backe direkt, och det är inte säkert att man känner så stark vind, men det går så l-å-n-g-s-a-m-t! Jag tror det är vinden i kombination med så dålig asfalt som tar bort all rull över huvud taget. Då tror man att benen har gått sönder. Men det är inte så lång sträcka trots allt =).

Om man är hungrig när man kommer till Corralejo och vill äta en Hamburgare så kan jag tipsa om en pub ”Clarkies” som ligger på höger sida när man kommit in i Corralejo och nästan precis har svängt höger mot stranden. Där åt jag VÄRLDENS godaste hamburgare! Bara så ni vet =). fullsizeoutput_3cf2
img_4262fullsizeoutput_3cfb
fullsizeoutput_3cf7
fullsizeoutput_3cf5

Loop till Juan Gopar – La Pared – Östkusten, ca 95 km
Den här rundan bara blev till pga att vi körde fel. Eller jag rättare sagt. Men den blev trevlig!! Eftersom vi svängde runt lite så fick vi vind från olika håll och se olika delar av ön.  En bra runda med ett rejält berg på väg mot La Pared! Jäkligt brant, men vacker utsikt! Sen känner man ju sig lite badass när man har klättrat lite och cyklat förbi män med dyra cyklar som går ;).skarmavbild-2017-01-16-kl-12-45-50
fullsizeoutput_3cf9
img_4289

Fintfint sällskap av Lina Bylund!

Ska man ta med eller hyra cykel?
Jag har inte själv tagit med cykel någon gång, så har ingen egen erfarenhet, men jag vet att det kostar runt 700 kr att ta med på flyget (beroende på flygbolag), ca 300 extra med transfer från flygplatsen till hotellet, och det finns ju alltid en risk att den går sönder eller kommer fram för sent. Man behöver även ha något att frakta cykeln i (går inte in närmare där) och ta den till och från flygplatsen i Sverige också.

Jag hyrde cykel på Playitas som var riktigt bra. En BMC med karbonram och ultegraväxlar. Jag tog med egen sadel, egna pedaler samt tempopinnar eftersom de är min snuttefilt i vinden. Det funkade superbra och kostade runt 1500 kr för 6 dagar inklusive försäkring. Kan varmt rekommendera det!!

Har ni några funderingar så tveka inte att hojta till =). Kan jag inte svara så kanske jag vet nån annan som kan!

Mitt ”Festive 500”

v-52

Åh jag är så glad! Har av någon anledning de senaste åren sett mig som en person som inte gör klart saker. Jag har gått en utbildning som jag inte använder (sjukgymnast, PT), jag har varit anmäld till tävlingar som jag sen inte har startat (Marathon -blev skadad, vätternrundan – ville bara inte), och eftersom det är en rätt ”ful” egenskap så gillar jag inte känslan. Jag vill göra saker som jag brinner för, och som jag trivs med. Och att välja att stå över Vätternrundan var därför helt rätt. Jag tycker ju inte att det verkar kul. Men ändå så finns känslan där att jag är mesig. Feg. Avstod för att jag inte skulle klara det. Men det finns väl massor i världen man avstår från antingen för att man inte vill, eller inte kan. Och det gör väl inget?

Men det är därför rätt skönt att klara en utmaning. Även om det inte spelar någon roll för någon annan än mig. Jag har för det mesta en glädje och styrka i mig själv kring min träning, men efter testet i slutet av november blev jag svag och osäker mentalt. Den styrkan är tillbaka nu!  Det är märkligt hur mycket hjärnan påverkar ens prestationer. Jag kanske lurar mig själv, men jag måste känna mig stark och bra för att kunna prestera som bäst. Kanske därför många säger att elitidrottare blir bättre av mental träning. Det ligger nog något i det.

Efter denna vecka så landade jag på 521 km på 7 dagar och kom på plats 8380 av 82 421 deltagare. Lite coolt ändå! Jag är så stolt över alla de timmar jag lagt i sadeln i motvind och vet att det givit mig massor! Mitt pannben har definitivt blivit lite starkare och jag har lärt mig att hur stark blåst det än är, så kommer man framåt! Sista dagen tog det 1h och 20 minuter att cykla 2,5 mil bortåt men bara 40 minuter att cykla hem. Det säger något om hur blåsigt det var! Jag vet att jag hade extrem tur med vädret och hade det snöat eller varit många minusgrader hade det aldrig gått. Så även om det adderar något att jag gjorde detta i december så är jag väl medveten om att det inte är en vanlig december utan mer sommar-december ;).

Men vad är det då jag har gjort?
Jag var ute och cyklade rätt långt någon dag innan jul, och så fick jag efter det tipset av en kompis på instagram om ”Festive 500” som jag då aldrig hört talas om. Googlade direkt givetvis. Sedan samma dag förde coachen det på tal också, och då var saken klar! Utmaningen är att cykla 500 km under 8 dagar med start julafton och sista dag Nyårsafton! Det är i snitt 6 mil per dag och ju egentligen inga problem om det vore så att det alltid var stabilt väder i Sverige. Jag har ingen MTB, ingen CX eller hybrid. Jag är beroende av plusgrader och ren landsväg. Men med tanke på att väderleksrapporten såg lovande ut så var det ju inget som hindrade mig att försöka!

img_3495

Dag 1.
Jag började på min födelsedag, juldagen, med att cykla 10 mil längs med gamla E4:an ner förbi Ödeshög en bit innan jag vände hemåt. Stark vind men sol och helt underbart! 5 mil motvind bygger pannben, men har man rätt fräscha ben så är det ju inte så farligt. Bara för benen att trampa på. Till slut så kommer man ju fram! Min cykel har bråkat lite och kassetten har lossnat efter en stunds cykling. Sjukt störigt och lite otäckt. Man vill ju inte att något ska hända under tiden man cyklar…

img_3492

Dag 2.
Den 26 december blev det 10 mil till men inte alls lika härliga. Det började med sol och motvind på samma sätt som dagen innan, men mer och mer moln kom och jag drog mig till minnes att det faktiskt skulle komma regn framåt lunch. Jag cyklade på ändå, kassetten skramlade men det gick bra. När jag hade vänt och äntligen fått medvind igen (bytte typ 15 km/h mot 35) så tornade molnen upp sig mer och mer. När jag kom till Ödeshög och hade knappt 4 mil kvar hem så öppnade sig himlen och världens skyfall kom! Herregud så kallt! Stora kalla regndroppar som öste ner med hög fart, fast horisontellt gjorde mig genomblöt på ett ögonblick. Tror kanske inte att några kläder står emot regn på cykel speciellt väl men jag som dessutom kör med mina sommarkläder, fast flera lager, hade inget att sätta emot. Vattnet samlades i fötterna innanför skor och skoskydd och händerna blev stelare och stelare. Funderade på hur jag skulle kunna stanna när jag väl var framme. Skulle jag kunna bromsa med fingrarna? Skulle jag kunna röra fötterna såpass mycket att jag kunde vrida ur foten ur pedalen? KALLT! Som tur var så hade jag i alla fall medvind så att jag i alla fall kom framåt, hemåt ganska snabbt. Var riktigt glad när jag kom hem!

Dag 3.
Den 27 så cyklade jag tillsammans med syrran och då hade vinden vänt. Jag tog Tempocykeln på premiär-tur och hon tog Argon. När vi kom ut på den vanliga vägen så kom vinden så starkt från sidan att vi direkt bestämde oss för ett annat håll. Visst att man kan utsättas för vilken vind som helst på tävling men det där var ju galet. Vi cyklade fram och tillbaka mot Vadstena istället. När vägen vände och vi nästan blåste av vägen så vände vi hemåt. En kort sväng på 38 km, men det räckte för dagen. Soligt men kallt! Provade dock att ha på mig skidhandskar vilket var en succé! Så skönt att inte över huvud taget behöva frysa om händerna :).

Dag 4.
På onsdagen så cyklade jag på Argon igen och fick ihop 61 km i minusgrader. Torrt väglag och soligt. Var rädd hela tiden för att jag skulle köra på någon isfläck och krascha och dö, men det gick bra. Ska nog inte köra fler sådana dagar dock. Rätt onödigt ifall det händer något! Kassetten var dock skramligare än någonsin. Bestämde mig efteråt för att lämna in cykeln hos cykelhandlaren. De hade fått hem mina ultegra-delar och kunde byta. Tyvärr var det inte bara kassetten som var slut utan något hade även hänt med hjulet så de fick byta även det. Det är billigt och kul nästan jämt att hålla på med triathlon ;). Nåja. Passet gick bra och fick återigen stångas mot rak motvind på Ödeshögs-vägen. Älskar den! Jag tröttnar aldrig! Rak väg, bra asfalt, bred vägren. När man sitter i tempoställning så behöver man ju ändå inte ha roliga omgivningar eftersom man bara tittar nedåt marken ändå…

 

Dag 5.
På torsdagen var Argon fortfarande inlämnad för lite kärlek och jag tog ut tempon. Fick ihop 5 härliga mil och lyckades att inte bli fullt så trött i nacken. Men man känner ju sig som en trafikfara när man bara tittar neråt och inte framåt. Hur mycket tittar ni framåt när ni cyklar? Hur stark blir man i nacken? Eller är det bara att lära sig teknik att titta ner? På tävling måste man ju även ha koll på cyklar framför sig, så lite uppåt måste man ju titta?

img_3562

Dag 6.
Fredagen gav mig 126 km och först då blev jag säker på att verkligen klara utmaningen. Var sjukt stark vind och jag hade ett pass som inkluderade 5*8 minuter över 230 watt. Blev helt slut av det och förutom de två gels som jag hade med mig så fick jag stanna på vägen hem och köpa en coca cola och macka. Har aldrig ätit något så gott tror jag! Älskar att cykla. Älskar att cykla långt, men här var benen och hjärnan trötta på vinden!

Dag 7.
På självaste Nyårsafton hade jag bara 27 km kvar, men ville få 5 mil i benen. Så jag cyklade helt enkelt 2,5 mil bortåt och 25 mil hem i kanske veckans starkaste blåst 11 m/s samt 18 i byarna… Denna dag från alla håll och jag märkte verkligen att jag under året har blivit väldigt mycket säkrare i min balans. Tycker fortfarande att det är lite läskigt när det går för fort och vinden är lite oberäknelig, men så länge jag inte ser hastigheten så vågar jag trycka på. Har alltså inte hastigheten på cykeldatorns förstasida utan den ser jag bara om jag aktivt väljer att göra det. Skönt. Tränar ju ändå alltid efter watt. Men det säger ju också något om hur mycket hjärnan påverkar. För hastigheten är ju densamma oavsett om jag ser mätaren eller inte 😉

Nu ser jag väldigt mycket fram emot att få cykla i lite varmare vindar på Fuerteventura om en vecka!

img_6586

 

 

Mitt första år som triathlet – i siffror

14086453_584941221667702_7347879777999395452_o-2

14124461_584942325000925_327304549115772411_o

14125743_584943165000841_4419563236651622830_o

Sånt här är nog totalt ointressant för någon annan än mig själv, men det kan va kul att dokumentera. Så här kommer lite siffror:

skarmavbild-2016-12-27-kl-09-21-36

Totalt motsvarar ovanstående tårtbitar 30849 minuter. Vilket är 9,89 h per vecka om jag har räknat rätt! Kan jag hålla i det borde ju kroppen vara ganska van vid rörelse när det är dags för IM… Även om det såklart spelar roll VAD man gör med timmarna också!

TOTAL TID
Nedan staplar visar total träningstid per månad, allt inräknat. Det kommer att komma till ca 15 timmar den här veckan om vädret samarbetar med mig. Rätt tydligt att man har mer tid och förutsättningar för långa pass på sommaren…

skarmavbild-2016-12-27-kl-09-03-19

SIMNING
Nedan är antal simmade timmar per månad. Mycket tid i bassängen i april verkar det som! Och skada i november fram tills nu. Huvudsaken är att det långsamt går uppåt igen =). Annars dras även det upp på sommaren såklart. Mer ow! Åh, längtar till Playitas och ow-sim igen!

skarmavbild-2016-12-27-kl-08-59-35

skarmavbild-2016-12-27-kl-09-02-49

LÖPNING
Nedan ser ni löpningen! Skada i april och oktober-november. Ska bli intressant att se hur dessa staplar ser ut vid nästa års sammanfattning. Vore ju nice utan de där skade-pauserna helt klart!

skarmavbild-2016-12-27-kl-08-58-15

skarmavbild-2016-12-27-kl-09-02-27

CYKLING
Äntligen kommer vi till cyklingen! Argon har rullat 568 mil om jag har dokumenterat allt rätt.  Översta bilden visar total tid, sedan kommer de timmar som jag cyklat ute och sist trainer-timmarna!

TOTAL TID ALL CYKLING

skarmavbild-2016-12-27-kl-09-13-21

TID CYKLING UTE
skarmavbild-2016-12-27-kl-09-02-05

STRÄCKA CYKLING UTE
skarmavbild-2016-12-27-kl-09-28-58

TID CYKLING INNE
skarmavbild-2016-12-27-kl-09-16-49

Välkommen 2017!!!