I februari i år (2016) var familjen för tredje gången på Fuerteventura och anläggningen Playitas Resort. Jag älskar Playitas och har gjort det sedan den första gången vi var där (2014)! Varje gång har vi slagits av hur många triathleter det har samlats där, och första gången vi såg dessa människor (ja alltså grupp av triathleter – inte specifika personer, har ingen aning om vilka de var), så visste jag inte riktigt vad Ironman var och det var storögt vi läste på alla finisher-tröjor som gick omkring. Jag har inte själv varit intresserad av SÅ mycket konditionsträning, så jag nöjde mig snabbt med att vara imponerad och sen själv gå till gymmet istället.
I år hände dock något. Kristina (syrran), var helt såld på triathlon och det blev mycket snack om det där. Jag var fascinerad men inte såld. Vi hyrde även cyklar och jag fick en nytändning på cyklingen. Min egen racer stod hemma och dammig sedan i september. Att cykla på trainee fanns inte på kartan hos mig! På Playitas blev jag sugen på att cykla igen, även om jag bromsade mig ner för varje backe och var livrädd. Den olympiska poolen rörde jag dock inte (inte någon annan pool heller för den delen), utan gick förbi och nöjde mig med att fascinerat titta på de som faktiskt kunde frisimma!
Väl hemma köpte jag en ny cykel, började springa mer, sprang för mycket, blev skadad och anmälde mig till en crawl-kurs. Helt plötsligt blev jag lite sugen på triathlon. På blandningen. På hela konceptet. Jag fann mig själv googla på triathlon-bloggar och läsa om olika tävlingar och träningspass. Och vilja själv!!
Helt plötsligt märkte jag att jag ville något mer än det jag redan gjorde! När jag började cykla så många timmar, och pass så blev jag plötsligt osäker på hur jag skulle lägga upp träningen. Hur mycket återhämtning behöver man egentligen? Hur mycket träning behöver jag? Hur mycket träning tål jag? Det är en sak att vara utbildad, och det är en annan sak att göra träningsschema till sig själv. Jag skrev och frågade om råd i gruppen ”triathlontjejer” på Facebook om coach, och fick tips om Adam ”Stoneman Coaching”. Aha! Han kände jag ju igen från Ironman Kalmar som jag tittat på året innan. Tävla i Speedos. Vad är det för galning som gör det? Jag anlitade galningen och det är det bästa jag har gjort! Nu 4 månader senare (nu är det slutet på juli) har jag återigen börjat kunna springa, och verkar hålla dessutom! Jag cyklar mycket och bättre än innan (tror jag i alla fall), och har lärt mig att simma helt okej! Vill bli starkare och snabbare men försöker ha tålamod!
Jag har överlevt en triathlontävling (Stockholm Triathlon 3 juli) och har tre till planerade i år. 2 mini-sprinter och en till olympisk. Nästa år vill jag köra Medeldistans och jag vill känna att jag gör det bra. Luddigt mål, men klart för mig!
Jag är en allt- eller ingetperson tror jag. Inte när det gäller allt i livet, men när det gäller mina intressen! Jag går all in och lever, andas, sover mina intressen! Jag är så extremt grön på det här men älskar sporten! Nu kör vi!
I huvudet på Finnved 