Som vanligt innan jobbiga grejer – Lagom ångest!
Igår hade jag ett max-test inplanerat i schemat. Sist jag gjorde maxtest var på GIH när jag hade köpt laktat-test och maxpulstest för löpning. Det var kul, framför allt (för en siffernörd ) med sticken i fingret och få se laktatnivåerna. Men maxpulstestet kändes inte som att jag fick ut allting i, och efter det har jag ju också ”slagit” den maxpulsen med ett par slag ett par gånger. Jag tror att min maxpuls ligger på 191 eller 192 och på det testet nådde jag nog bara till 188.
Hur som helst. Innan dess var det ju på Sjukgymnastutbildningen vi gjorde test på cykel och dem minns jag knappt. Vet att vi pratade om watt-siffror då, men det sa mig ju ingenting på den tiden. Tror även att vi skulle hålla en viss kadens, och det måste väl ha varit för att standardisera och se till att man inte ökade i puls för snabbt antar jag. Men jag har inget minne av exakt hur testet gick till. Hur ofta vi ökade motstånd och hur länge vi var på samma nivå och sådär.
Testet jag gjorde igår består i alla fall av två delar. Först värmer man upp väldigt snällt.
- 10 minuter på 100 watt (alltså alla dessa siffror varierar ju beroende på hur vältränad och stark man är, en stark kille värmer ju knappast upp på 100 watt, men dessa siffror gäller mig igår)
- 5 minuter på 150 watt
- 3 minuter på 210 watt.
Sedan lätt rull i två minuter innan man påbörjar del två och själva testet.
- Jag började på 100 watt, och när det hade gått en minut så ökade jag med 15 watt, och fortsatte så tills jag inte orkade mer.
Först kändes det ju jättelätt förstås. Lätt, lätt, lätt, sedan helt plötsligt blev det rätt mycket jobbigare! Då slängde jag ut en hand och stängde av musiken, för fel musik är värre än ingen musik! Ville inte ha något som störde och framför allt inte någon med tydlig takt som inte passade mig just då. I den tysta lägenheten hördes bara mina flämtande andetag och trainerns jämna ”vinande” ljud. Jag undrade hur länge jag skulle ”hålla”. När jag kom upp till 310 watt så lyckades jag inte hitta jämnheten i benen. De kändes sprängfyllda av mjölksyra och tunga att trampa runt.
Hade som vanligt lätt låg kadens, för att det är där som jag är starkast, men även det var för snabbt. Jag fick till några bra tramptag som hissade upp effekten, men den sjönk så snabbt igen sen. Det gick inte mer. 2 sekunder efter att jag hade slutat trampa så förbannade jag mig själv och tänkte att jag borde kunnat mer. Skit. Sur och tvär skickade jag meddelande till coachen ”Fan jag kom bara till 310, och då var jag rejält ojämn. Jag ville ha mer watt men jag var ensam och lyckades bara inte fortsätta när benen brände och inte ville trampa mer :(”
Fick svar att ”failure är success” och att han tyckte att det var bra jobbat. Det är ju det som är grejen med såna här tester! Man kan ju inte vinna över dem! I alla fall inte första gången man gör dem! Man slutar ju när man inte orkar mer. Man kan ju inte gå av cykeln hyfsat fräsch och veta att man spöade skiten ur watten. Det är ju hela tiden watt-siffrorna som vinner. Som finns kvar där på ett trappsteg högre upp än vad man klarade att ta sig upp till.
Hur som helst. Mitt resultat på 310 uppskattar en FTP på strax över 230 (vilket är 75% av sista nivån), och det visar ju att vi har legat rätt när vi tänkt en FTP 230. Jag kan således fortsätta att köra mina intervallpass efter det. Om 4 veckor ungefär är det dags för ett nytt test. Och det är ju här det blir intressant. Med samma förutsättningar – Kan jag slå gårdagens siffror? Egentligen spelar det ju ingen roll om jag hade kommit till 295, 310 eller 325. Det är inte den med högst FTP som nödvändigtvis vinner tävlingar, och skit samma vilket absolut tal jag har. Det intressanta är ju att se om jag utvecklas och om jag ligger på rätt nivå på min träning. Om jag klarar mer nästa test så utvecklas jag åt rätt håll. Gör jag inte det så får vi utvärdera om något i träningen ska ändras eller om jag kanske är sliten? Men det får vi se då. Jag har bestämt att jag ska klara mer då :).
Fått tre hårda veckor inlagda i schemat nu, så all in en stund med cykel, cykel, cykel. Ska öka på rehaben för axeln med och förhoppningsvis kunna smyga igång med simningen lite igen. Simningen är ju inte min favoritgren, och jag skulle väl absolut kunna träna på i ett halvår utan att sakna den allt för mycket, men jag tror verkligen att tävlingarna i sommar kommer gynnas av mer tid i vattnet nu. Folk säger ju det i alla fall. Så vore ju bra om det gick snart!