Vardagsliv och träningskärlek

Har varit hemma några veckor igen nu och vardagen rullar på! Jag har pluggat i så många år och jobbat på ställen med ”ob”-öppettider, så jag har inte riktig upplevt 8-17-hamsterhjulet förrän senaste året. Det har ju både sina för- och nackdelar det där med kontorstider.

Jag älskar att veta att jag är ledig varje helg, på röda dagar osv och att mina kunder/chefer inte förväntar sig att jag arbetar efter kl 17 eller på helgerna… men… Hur gör man om man ska klippa håret typ? Ska man behöva va en sån där person som planerar in en helg-klipptid flera veckor i förväg? Shit asså.

Skämt å sido. Det funkar bra. Men visst är det slitigt att få till det. Ena dagen vill jag göra allt för att träna så mycket som möjligt, bortprioritera allt annat till förmån för träningen och liksom vägra inse att vanligt jobb- och vardagsliv är en begränsande faktor.

Nästa dag är jag trött och lite sliten och inser att man inte har samma återhämtningsmöjlighet när man jobbar som är man är ledig. Även om man har kontorsjobb. där man teoretiskt sett vilar heeeeela tiden. När jag känner så, så reviderar jag träningsschemat en aning för att inte gå in i väggen.

Alltså nej, jag håller INTE på att gå in i väggen, men jag vägrar bli sådär sönderstressad och olycklig som man kan bli om man är påväg åt det hållet. Jag är en helt vanlig person som har ett helt vanligt jobb. Jag kan inte förvänta mig att jag kontinuerligt ska fixa 15-timmars träningsveckor och inte bli sönderstressad på kuppen. De som kan det – grattis :). Men jag kan det inte. Kaaaaaanske om all träning gjordes hemifrån, men ni vet. Ibland måste man ta sig till simhallen, ta sig med cykeln till trainern på annan adress, ta sig till gymmet, osv osv.

Nä. Jag får nog göra så gott jag kan och vara glad och nöjd med den träningstid jag får in! Kroppen har känts väldigt bra fram tills för någon vecka sedan. Nu är jag liksom inte skadad men lite sliten. Lite rost i gängorna liksom. Har lagt in styrketräning, yoga (!) och även lite vila. Jag tror eg inte att det är någon fara, eller att jag behöver vara orolig. Men jag behöver vara smart!

Ja, det kan ju vara kul att vara det =).

Nu ska jag sova, men ha det så fint, träna smart och glöm inte att deklarera ;).

Vänliga hälsningar, den cyklande redovisningskonsulten

En vecka i sjunde himlen!

Eller åtminstone en sjunde vecka på Playitas har kommit till sin ände!

Det är lite olika hur personer i min omgivning reagerar när jag säger att det är dit semesterresan ska gå (igen). En del suckar lite uppgivet och tycker att jag redan är förlorad ändå (Ni vet: har cyklar i vardagsrummet, simglasögonmärken hela dagarna på jobbet osv), andra tittar på en som att det är normalt, för att de har fått för sig att en är någon form av elitmotionär och måste åka på träningsresa utomlands ofta (den bilden gillar jag). Vissa tycker nog visserligen att jag är knäpp, men förstår tjusningen i att känna till utbudet på (dessert)buffén, var de bästa solstolarna är och så vidare. Till dem berättar jag inte att jag låg vid poolen knappt 10 minuter totalt denna resa ;).

Som vanligt när jag åker iväg på vintern vill jag fokusera på cykling, eftersom det är det som är svårast att få till hemma, och även simning under blå himmel. Det är lättillgängligt med pool bara ett par hundra meter från hotellrummet, och det är ju så mycket härligare med en ute-50:a än en trång 25-metersbassäng i Linköping eller Mjölby…

Ja, vi kan konstatera att fördelningen cykling, simning, löpning ganska tydligt visar vad jag prioriterade:

Det gröna där man inte ser någon text är alltså löpning.

Varför gjorde jag såhär då? Jo. Dagen innan jag åkte ner blev jag faktiskt förkyld. Så himla typiskt! Men jag mådde faktiskt bra i känslan i kroppen hela tiden. Kände mig aldrig hängig eller sjuk, men något var det. Därför så köpte jag coldzyme (placebo eller ej, kunde ju knappast skada), och tänkte de första dagarna att jag ville prioritera distanscyklingen ifall det skulle bryta ut och bli värre. Jag ville ju heller inte bomba på med dubbla träningspass om nu det var något skit i kroppen, så då fick jag prioritera. Och ingen är väl egentligen förvånad över vad jag prioriterade?!

Så även om jag hade haft tid och lust att träna mer de första dagarna så valde jag att hoppa över det. Lite synd när klubben hade bokad simbana osv. Menmen. Så är det ibland. Jag blev aldrig värre, utan mådde som vanligt efter några dagar :). Tack tack träningsguden!

Såklart så prioriterar man ju det man vill prioritera. Alltid. Jag kände någon dag att jag inte ”hade tid” att simma, men såklart jag hade haft det om jag verkligen hade velat. Det handlar ju om motivation som vanligt :P. Men man (jag) blir rätt trött efter 4,5h blåsig cykling i Berg och då är det ganska skönt att vila när man kommer tillbaka och inte springa ner till nästa träningspass direkt. Ja så känner jag det. Någon annan känner inte efter, en tredje hade kortat ner cyklingen till förmån för simningen, och ytterligare någon annan hade kanske inte cyklat alls några dagar till förmån för annat. Men så jobbar inte jag. Jag-måste-cykla! ;).

Vad gjorde jag då mer specifikt?
Siffernörderi för den som önskar:

6 cykelpass – totalt 22h, fördelat på: 2 långpass med lite färre höjdmeter, 1 längre långpass med lunchstopp i Corralejo, 1 tröskelintervallpass, 1 bergspass och ett kort rullpass bara för att känna att cykeln fungerade efter flygresan.
Jag vet inte om det någonsin har blåst så mycket när jag varit där förut med cykel faktiskt! En dag var det konstant 13 sekundmeter (enligt SMHI) med så mycket som 21 i byarna! Det var kul att märka att jag blivit tryggare på cykeln och inte tycker det är lika läskigt längre, men såklart ganska jobbigt när man ska parera riktigt stark vind framför allt från sidan. Den dagen när det blåste som allra mest skulle jag cykla tröskelintervaller, och det blev ändå ganska perfekt, då jag hade rak motvind i princip hela vägen under alla intervallerna. Sedan blev effekten lite hipp som happ på vägen hem ;). Se effektkurvan nedan:

Jag vet att det är lite rörigt att se den där bilden ovan, men det rosa är alltså effekten, det röda är pulsen, det gröna är hastigheten och det mörka gråa är höjdkurvan. Obs att det inte är ett stort berg som det ser ut som, denna runda som jag cyklade är relativt platt. Det är ganska kul att se hur jämn effekten är under intervallerna där jag koncentrerar mig och också har motvind, till skillnad ifrån uppvärmningen och nedvarvningen då den hoppar lite hur som helst där jag bara vill hålla mig kvar på vägen i princip ;).

4 simpass – totalt 2h 42 min varav 2h 20 min i bassäng och 20 min Öppet vatten. Som sagt, inte supermycket för att ha bassängen så tillgänglig, men ändå helt okej. I tid ungefär som hemma, eller lite mer t o m. Att det inte blev mer öppet vatten berodde på att jag hellre prioriterade bassängsimning när jag väl ”hade tid”, *Host… läs kapitlet ang tid ovan, och tänker att det var värt mer nu när det är ganska långt kvar till tävlingarna trots allt.

1 löppass – 45 min ökenlöpning <3. Det var faktiskt helt enligt plan att springa väldigt lite! Jag har haft en jättebra period med kontinuitet och upptrappning av löpningen hemma innan resan, och ville ge kroppen lite återhämtning från löpningen. Jag är lite nojjog för att dra på mig nya överbelastningsskador, och ni vet ibland kan man ju ha lite känslan av att strukturerna i kroppen är lite trötta? Det skaver lite här och där på långpassen, och senor och ligament är trötta. Kanske inbillning, eller så var det så innan jag åkte, och det kändes fint att låta dem vila. Men en solig runda i öken och berg fick jag till  i alla fall :). Hade såklart varit fint med två löppass, men nu blev det såhär. Önskar att jag hade såna ställen och springa på jämt! Är SÅ trött på asfalten här hemma… Snart har nog isen och snön smält i skogen så att jag kan springa där istället :). Men ser ni vilka underbara berg och blå himmel?!

Förutom träningen så spenderades dagarna med mina härliga kompisar i triathlonklubben (Terrible Tuesdays Triathlon) och jag är så glad att jag har dem! Några ”gamla” vänner följde med och några hade jag inte träffat förut, men alla gjorde veckan så himla perfekt! Några kvällar hade vi mysigt häng på olika balkonger innan middagen, och en annan Cava-mys i solnedgången innan middagen! Playitas Resort har ju den underbara vanan att bjuda återkommande gäster på en flaska Cava. Det gillar jag skarpt :). Det är så härligt att kunna prata om det man älskar med andra likasinnade dygnet runt i en vecka och inspireras att de som är bättre och starkare än en själv :).

Att få ta del av andras drömmar och planer och livssituationer är så kul! Det finns så många olika sätt att leva sitt liv på, och det är roligt att ta del av olika sätt att få ihop vardagen! Vad drivs andra av, hur vill man fördela dygnets timmar och var vill man spendera dem? Det är intressanta ämnen som ger mig mycket att tänka på :). Min dröm är såklart att träningen ska kunna få ta en större plats i livet, men det blir ett helt annat blogginlägg om det någon gång!

Playitas alltså. Apollo Sports alltså. Vilken drömtillvaro! Äta, träna, sola, sova. Med vänner. Jag är tacksam över att jag någon eller ett par gånger om året har haft möjligheten att uppleva det! Här hemma blir det ett helt annat pussel mellan jobb, regn- och snöskurar och åtaganden. Även om jag är singel utan barn. Det blir liksom inte samma sak. Såklart.

Vill ni läsa fler blogginlägg om mina resor till världens bästa träningssemester-ställe så kan ni kika nedan:

• här (sammanfattning januari 2018)
• här (sammanfattning mars 2017)
• här (cykling mars 2017)
• här (sammanfattning januari 2017)
• här (simning och löpning januari 2017)
• här (cykling januari 2017)
• här (sammanfattning februari 2016)!