img_9952

De absolut bästa jag vet – mina systrar!

Jag råkade slå ett öga på en blogg igår som handlade om en kvinna som hade fått cancer. en ganska ung kvinna. I min ålder. Med små barn. Jag läste inte vidare. Blodet isade plötsligt i mig. Jag är så himla rädd om livet. När en lastbil kör om sådär fult, för nära, så att cykeln nästan vinglar till, så isar det också. Men det går för mig över rätt snabbt. Det här har ännu inte gått över. Jag är så ofantligt egoistiskt tacksam för att ingenting sådant (som cancer etc) har drabbat mig eller min närmsta familj och jag nästan går och väntar på att det ska komma. För varför skulle vi förskonas när nästan ingen annan gör det?

Jag tänker på min bästa vän som förlorade sin mamma, en annan vän som också gjorde det fast som liten, en jobbarkompis fru och mamma till deras lilla bebis som inte ens var ett år gick bort för inte så länge sedan. Jag tror att hon var yngre än jag. Jag har två nära vänner som båda har drabbats av bröstcancer, har en ny bekantskap som har någon form av blodcancer. Ja det känns som att jag kan räkna upp nära exempel i en oändlighet. Och här sitter jag och är livrädd samtidigt som att jag är så egoistiskt tacksam och förskonad.

Kan inte säga att jag går omkring och tänker katastroftankar i vardagen, absolut inte, men igår när jag såg den här bloggen så isade det till ordentligt. Jag har så otroligt mycket mer jag vill göra. Och göra med min kropp! Jag vill så himla gärna ha en frisk kropp som kan hänga med på alla galenskaper. Jag vill det. Men det vill ju alla. Det är ju inte så att man förskonas bara för att man VILL så mycket. På något sjukt sätt känner jag mig stressad att få mina tävlingar gjorda – för vem vet hur lång tid jag har på mig?

Det kanske låter negativt och hemskt att tänka så, men… jag kan inte låta bli att göra det. I en drömvärld har man ”all tid i världen” på sig att göra saker, se saker, uppleva saker… Men har man verkligen all den tiden egentligen?

Man ska nog som sagt inte gå omkring och vara rädd hela dagarna. Och tänka på allt hemskt som kan hända. Men det skadar nog inte att, stanna upp ibland, se på allt man har, vara lite extra tacksam för det, och njuta. Och kanske snabba på med planeringen av sina drömmar. För man vet faktiskt inte någonting…

Ta hand om er!

IMG_8906

Annonser