img_1134

Känns overkligt men kul! Jag är taggad, har vant mig vid tanken och vill bara ha det gjort nu!

Kort inlägg: Jag har i snitt tränat 10h i veckan, mest cykling, för lite löpning, för lite simning, varit sjuk, varit skadad men tror att jag fixar det ändå.

Långt inlägg:
Jag fick önskan om att specificera lite hur jag har lagt upp träningen inför Ironman Kalmar, så tänkte skriva ett inlägg om just det. Kan börja med att säga att jag ju såklart inte har facit i hand än. Än så länge har jag inte gått i mål. Så se inte detta som något att ta efter eller så. Det är bara lite om hur mitt år har sett ut helt enkelt!

Jag började med triathlon-träning i april 2016, dvs 1 år och 4 månader sedan, dock inte alls med tanken att köra IM redan i år (eller över huvud taget). Och innan dess hade jag tränat andra saker, ,men inte alls på samma sätt. Jag hade tränat crossfit, styrketräning, löpning, spinning mm, men lite i perioder och inte efter ett schema på samma sätt som jag gör nu. Vad jag vill säga med det är att jag såklart hade en grund av rörelse innan, men ändå nu under det här året har märkt att jag är väldigt grön.

Det viktigaste, tror jag, när man sätter upp ett mål och vill träna mycket, vill bli bättre eller bra – Är att först och främst träna för att kunna träna! Det tar tid att få kroppen att hålla för det! Det handlar INTE bara om att ha motivation att träna hårt, eller många timmar, utan det handlar om att vara smart. Att inte få uppehåll i träningen pga sjukdom eller skada. Har jag lyckats då? Hehe.. ja och nej! ALLT kan man ju faktiskt inte förebygga visade det sig.

IMG_3429

Planen som min coach hade var att höja vo2max under vintern och få in volym och mer tävlingslik träning på våren och sommaren sedan. Jag var också lite sugen på att förbättra min löpning så jag ville gärna ha lite löpfokus under hösten vilket han tyckte var en bra idé. Vintern är en bra period för att höja syreupptagningsförmågan, och den träningen måste inte vara grenspecifik. Dvs, när målet främst är att höja en fysisk kapacitet i form av vo2max spelar det inte jättestor roll om man gör det genom löpning, cykling, simning, crosstrainer eller skidor. Sen kan det såklart vara bra ändå att träna det man vill bli bra på. Men ni fattar. Lite löpfokus skulle inte skada cyklingen typ.

Några fasta planer för året var i alla fall satta:
– Persa på millopp i november
– Utö Swimrun maj 2017
– Borås triathlon sprint samt swimrun sprint tidigt i juni 2017
-Vansbro Triathlon i juli 2017
– Ironman Kalmar augusti 2017.

Jag var inställd på att ha ett skadefritt år med gott om tid på mig att bli bättre på alla grenar och vänja kroppen för att kunna springa ett Marathon relativt obehindrat ;).

Hur gick det då?
Jag har här valt att dela upp året i fyra delar, för det är lite så jag ser det i mitt eget huvud, och så blir det inte så splittrat för er att läsa förhoppningsvis…

Hösten, tidig vinter 2016:
Började med att en dag i september spontant cykla 18 mil på en oplanerad träningsrunda. INTE enligt coachens instruktioner och inte enligt mina egna heller egentligen, men jag ”fick feeling”. Resultatet blev efteråt att jag låg på köksgolvet medan jag rostade bröd, för benen (musklerna) värkte så mycket av trötthet att jag inte kunde stå. Jag kunde inte sova sen heller. Haha… Det var skönt för hjärnan att jag gjort distansen men kroppen var INTE redo än, och jag insåg att det skulle komma att krävas mycket träning för att ens kunna tänka tanken på att springa efteråt! Vill tillägga att jag i princip inte intog någon energi under tiden heller, vilket kan förklara en hel del av tröttheten. Idiot kan jag nu säga till mig själv. Men det var ändå kul och jag ångrar det inte ;).

Löpfokuset gick ju rätt mkt åt skogen när jag fick ont i foten och reaktion i ett ben under oktober-november. Raskt strök vi både millopp och Utö Swimrun från planeringen.  Samtidigt fick jag problem med axeln i simningen, så fick faktiskt vila både från löpning och simning i ett par månader. Många hårda trainerpass blev det… inte för inte som jag kallade mig själv för ”miss Trainer” ett tag =). Cyklingen bestod av olika typer av intervaller, ett vanligt återkommande pass var 6x 4 minuter på ökande effekt. Hade såklart lite zon 2-pass också. Allt var inte jobbigt även om jag nu i efterhand minns hösten och vinter 2016 som trainer-intervall-kräksmak-vintern!

Sen vinter och tidig vår 2017:
Hela vintern bestod som sagt av mycket trainercykling, men under tre veckor cyklade jag mycket utomhus. De första var mellan jul och nyår hemma i Sverige då Rapha varje år har en utmaning ”Festive 500” som går ut på att man ska cykla 50 mil under 8 dagar utomhus. Det är människor från hela världen som deltar och eftersom man ska kunna logga träningen med en cykeldator/klocka och ladda upp på Strava så kan man se hur fort andra personer har cyklat, höjdmeter och var osv. Lite coolt! Denna utmaning är ju såklart lite olika svår om man bor i ett land med sommarväder eller typ i Sverige, och beroende på vad man har för cykel och utrustning att tillgå. Jag vet många som cyklar i snöstorm på MTB i Norrland t ex, så mina 50 mil i ett milt Östergötland var liksom egentligen inte så coolt jämfört med det. Minns att det blåste väldigt mycket så att halva rundorna gick typ i 15 km/h i snitt och andra halvan 35 km/h istället på noll ansträngning. Sånt är lite kul, jag gillar variation =).

img_3495

Kort därefter, i mitten av januari åkte jag, syrran Kristina och pappa till Playitas. Åh, vilken vecka! Massor massor cykling, lite simning och lite löpning. Under den här veckan tränade jag 31h, som fördelades på 2,5h simning, 25,5 h cykling och 3h löpning, Det är nog mitt volym-rekord! Men som alla vet är det ju inte bara volym som spelar roll utan vad man gör med den, men jag är nöjd med den här veckan! Jag VILLE ha många och långa cykelpass och det fick jag. Även här cyklade jag 18 mil men med en helt annan känsla efteråt! Jag var pigg och glad och kunde möta upp pappa och syrran och gå och käka på restaurangen efteråt. Inget ligga på golvet och gråta nu inte ;).

fullsizeoutput_3bac

Den tredje veckan var återigen på Playitas men nu med min triathlonklubb Terrible Tuesday. Jag har skrivit om veckan här. Helt underbar vecka återigen med mycket mängd.

Skärmavbild 2017-03-19 kl. 08.33.10

Dessa tre veckor tror jag var bra för mig. Kanske inte nödvändigt egentligen att få in så många långa pass i december och januari, men för motivationen var det fantastiskt och jag tror även att jag fysiskt hade nytta av alla mil på cykeln.

Under våren ökade jag successivt löpningen och fick in några pass runt 14-15 km. Det är egentligen de längsta långpassen jag har gjort i löpningen! Tanken var såklart att få in fler långa pass under sena våren och sommar, men plötsligt blev jag sjuk! Och nu är vi framme vid nästa period:

Sen vår och sommar 2017:
Det är väl framför allt denna period som ni INTE ska härma ;). I april rullade träningen på bra förutom en förkylninsgsvecka. Jag hade bytt coach i slutet av mars och tanken nu var 8v med vo2max-fokus, sen 8 veckor med tröskel/fart och till sist 4 veckor tävlingsspecifikt. Både tävlingarna i Borås och Vansbro skulle vara en del av träningen och vi skulle endast toppa till Kalmar. Mitt schema var nu väldigt enformigt, men det gillar jag! Måndagar vila, tisdagar sim- och cykelintervaller, onsdagar distanssim, torsdagar sim- och löpintervaller, fredagar cykelintervaller, lördagar långlöp och söndagar lång cykel och kort distanslöp. Det funkade bra och successivt ökade långpassen i distans varje vecka.

Allt rullade på, jag var på simcamp med Emma och Oskar första helgen i maj och tänkte ”nu jäklar är jag på g”. Sen PANG så hände ”Lungemboli”. Jag har redan skrivit så mkt om det så läs gärna mina gamla inlägg (här, här och här) om ni mot förmodan inte vet vad jag pratar om. Här var tanken direkt att jag ändå skulle kunna fortsätta träna, eftersom det inte i mitt fall var farligt, utan ”bara” smärtsamt. Men gud vad jag misstog mig. Smärtan var så fruktansvärd att jag var glad om jag kunde andas hyfsat de första veckorna. Trots det så var jag uppe på cykeln redan efter en vecka. Mot bättre vetande ska väl tilläggas. Det gjorde ONT. både vo2max- och tröskel-perioden kom väl av sig kan man säga, och helt plötsligt var antal träningsminuter noll. En utmaning för en som är van vid att kunna träna mycket.

IMG_3428

När jag väl kunde börja träna igen så fick jag kraftigt ont i baksidan av knät och jag blev knäckt. Hur skulle jag nu kunna tävla? Jag hade missat både Vårruset som jag skulle sprungit med min storasyster Sofia, och båda Borås-tävlingarna och var på god väg att missa hela säsongen kändes det som. Några veckor följde med minimal träning. Coachen gjorde schema som jag inte kunde följa, och så höll vi på. Varannan dag skrev jag ”Nu känns det bättre” och varannan dag skrev jag ”Nä, det går inte”. Och tiden gick. En månad efter lungpropparna kunde jag börja simma igen, så simma gjorde jag mer än tidigare och axeln fungerade hyfsat!

En vecka innan Vansbro trodde jag inte att jag skulle kunna köra men eftersom det inte blivit bättre i knät av att vila så kände jag ”fuck it”, nu får det bära eller brista, och så körde jag på! Och det verkade hålla” Så Vansbro genomfördes och det var både det roligaste men också jobbigaste jag har gjort någon gång! Efteråt sa jag ”aldrig i livet att jag kör Kalmar när det här var så jobbigt” och coachen sa samtidigt ”Vad bra, nu när Vansbro gick bra så är ju Kalmar inget problem”. Hm…..

img_5808

Två dagar efteråt var jag i alla fall taggad på att ta mig an mitt livs utmaning: Ironman Kalmar. Så vi sa, att ”kan jag få till 4 veckors kontinuerlig träning nu inför Kalmar så startar jag”.

Och se på f*n: Det har jag fått! Knät är inte helt bra än, men det fungerar och blir inte värre! De sista veckorna har jag i princip inte kört några intervaller att tala om utan de har gjorts på högst halv IM-effekt eller IM-effekt och det är inte speciellt jobbigt om man inte håller på en längre stund. Jag har alltså inte gjort några högintensiva intervaller sedan i april! Haha… jag minns inte hur det är att cykla i mer än 200 watt… Det har varit lite mysigt ;). Istället har det blivit ganska många cykelrundor runt 3-4h, ett par stycken på 5h, flera löppass i distansfart/jogg-intensitet bara för att försöka vänja kroppen vid att springa igen, och relativt mycket simning. eller njä. Inte mycket. Men allt mer än inget är mycket för mig gällande simning. Det kommer aldrig att bli min favoritdel av triathlon ;).

fullsizeoutput_44cb

Så nu känner jag ändå att jag är förberedd så gott det går och vill bara sätta igång!!

Året i siffror från 21 aug 2016 fram tills idag:
Cykling: ca 327h = ca 6,5h per vecka. Längsta pass 7h (18 mil på Playitas) = ca 810 mil (inga fiktiva km på trainer medräknade)
Löpning: ca 78h = 1,5 h per vecka (Längsta pass 21 km halvmara på Vansbro Triathlon)
Simning: ca 75h = Knappt 1,5h per vecka (Längsta pass ow 2500 m)
Plus lite styrketräning, crosstrainer, yoga etc.

Jag borde ha sprungit mer, jag borde definitivt ha simmat mer och längre pass, men jag har gjort det jag har kunnat. Det har jag faktiskt. Axeln hade inte tillåtit längre pass simning och benen hade nog inte tålt mer löpning än vad vi har gjort. Jag har verkligen gjort det jag har kunnat för att stå på startlinjen den 19 augusti.

Totalt enligt trainingpeaks har jag tränat 511h det här året vilket blir ca 10h per vecka. Nu är det ju såklart ett snitt inklusive allt vilket inte säger så mycket, men nog har jag jobbat ganska hårt ändå! Ändå känner jag mig inte självklart ”redo”.

Som jag skrev i början av inlägget behövs det mycket träning för att kunna träna! Mina 500h är ju helt annorlunda mot en mer erfaren persons 500h. Svårt att jämföra timmar mot varandra. Dock är det såklart intressant när man  funderar på ”Skulle jag fixa en ironman?”. Jag har ju, säger jag återigen, ännu inte genomfört en, men jag tror nog att det är viktigt att förstå att det kräver sina träningstimmar för att det ska bli en något sånär behaglig upplevelse. Att det förmodligen kommer att kännas vidrigt stundtals förstår jag. Men hade jag tränat ännu mindre hade det varit ännu värre ;).

Förstår ni att jag ser fram emot cykeldelen på lördag och har skaplig ångest för simning och löpning? ;). Jag som skulle träna massor av löpning och simning och absolut inte vara skadad under året! Ja.. det blir inte alltid som man har tänkt sig…

 

Annonser