… Kvar till Dagen D. Börjar väl sakta men säkert inse att jag faktiskt kommer att stå där på startlinjen trots allt! Trodde verkligen inte det för ett par månader sedan. I måndags var jag lite krispig i benen efter två stycken löppass men konstaterade i alla fall att de blev gjorda, och coachen sa ”Det trodde vi inte för 4v sedan”. Nej. Det gjorde vi verkligen inte. Vad sjukt det är, hur saker och ting kan förändras snabbt.

IMG_8775

Såhär stod jag för ungefär ett år sedan. Sjukt vad snabbt tiden har gått! Eller?!

Jag är inte helt hel nu, men är väl inte direkt trasig heller. Skulle nu beskriva tillståndet som skört. Kommer inte ropa hej och skriva nu att jag känner mig stark inför Kalmar, för då kommer jag garanterat att stuka foten på väg ut från lägenheten, eller få nån överansträngning någon mer stans, men jag tror faktiskt att jag kommer att stå på startlinjen, och även kunna gå i mål om inget oförutsett inträffar. Snälla triathlongud – låt mig tävla!!

Ibland kan man ju ha ångest inför något och känna att man verkligen inte vill göra det. Och hade man fått chansen att fly och slippa, så hade man tagit den. Så är det inte nu. Jag är nervös och livrädd. Både för tävlingen i sig men även för att hålla fram tills dess. Varje dag kan jag ju få en ny sjukdom eller skada liksom. MEN jag vill inte ta någon bakdörr och fly. Jag VILL VILL VILL, hur läskigt det än känns!

Vad har jag då för mål?
För det är ju den självklara frågan. Samma person (fiktiv person alltså) som alltid säger ”Bry dig inte om tiden”, frågar nästan alltid i samma mening hur man ändå tänker kring det. Okej då tar vi väl ett varv med det då =).

Simning: Jag har inte simmat 3800 m någon gång under det här året. Jag simmade det en gång förra sommaren. Sedan dess har jag verkligen inte kunnat träna som jag har velat, men ändå fått till en ganska bra sommar. I Vansbro simmade jag på 43 minuter men då var banan 200 m för lång, men enkel. På träning brukar jag hålla ca 2:05/100 m i OW enligt klockan, men då kanske man pausar någon gång osv och sträckan har varit max 2300 m typ. Och en klocka ger ju ingen exakt sträcka, så vad vet jag egentligen? Fasen alltså. Det är svårt att sia. Men en bra dag med bra väder och inga sparkar i huvudet så skulle jag nog kunna simma på 1:20. Men kanske troligare 1:30. Och tar det 1:45 är det väl inte hela världen heller. Jag har ju 2h och 20 min på mig. Jag inte bli besviken på någon tid egentligen, för på riktigt så är jag glad om jag klarar att ta mig igenom simningen om jag har bra krafter kvar till cyklingen. Så jag försöker jobba med tankarna att INTE bli nedslagen och besviken om simningen tar längre tid än önskvärt.

Cykling: Känner mig just nu stark på cykeln och teoretiskt sett borde 6-h gränsen inte vara omöjlig. Men samtidigt så vill jag ha bra med krafter kvar till löpningen och får jag en bra feeling där det känns enkelt så kanske snittet snarare hamnar kring 27-28km/h vilket såklart är mycket längre tid än 6h. Vi får se. Jag vill ha en bra känsla. På träning har jag nu två gånger cyklat 5h, och det har känts BRA! Energin har fungerat klockrent och jag hade gärna fortsatt att cykla en stund till. Knät kommer nog göra ont på slutet men förmodligen ingenting jag inte kan hantera.Men ja, jag vill cykla under 6h. Det är väl för fasen bara att erkänna. vad gör det om jag misslyckas med det? Inte ett skit!

Löpningen: Ja herregud, jag har ingen aning. I Vansbro snittade jag 6:35 min/km typ (tror jag?) med väldigt mkt gång. Jag HOPPAS att jag inte får så mkt kramp som då, men vem vet hur kroppen reagerar? Om jag räknar med att snitta 7 min/km så tar det 5h typ. Jag vill ju såklart inte springa i det tempot, men om jag räknar med att behöva gå och så. I en drömvärld skulle jag springa på 6:15 i snitt (HAHA, som om) och då skulle maran ta 4:22. Det kommer ju inte hända.

Om man då slår ihop det då. 1,5h + 5 min växling + 6:15h + 5 min växling + 5h löp = 12:55h. Ja, kanske. En optimal dag skulle kunna bli 1:20h + 5min + 6h + 5min + 5h = 12:30h.
Hur som helst: Kommer jag få gå i mål och få en medalj oavsett tid så är jag jävligt GLAD! På riktigt!!! 

Eller så går det, fast jävligt långsamt. Jag har ju ingen som helst aning om hur maran kommer att kännas. Och då kanske jag får gå maran, och då kan det ta hur lång tid som helst. Sen kan jag ju få punka med. Ja herregud, man vet ingenting. Man ska verkligen inte tro något om tiderna alltså. Jag vill få erfarenhet och ha en hyfsad känsla i simningen och cyklingen. Maran… ja. Den får genomlidas helt enkelt. Men det är väl det som är grejen i denna sport? Om det vore enkelt skulle ju alla göra det och inte bara ca 2500 st idioter?!?!

(Om jag kommer i mål på 15h 59 min på hero’s hour och får en medalj, så tänk för fasen inte ”Åh, nej, dålig tid – Stackars Maria”. Jag har många vänner som är SJUKT bra, och som gör fantastiska tider – Jag är inte en av dem (…än, hehe). Jag är glad oavsett. Tyck synd om mig om jag måste bryta – Men inte annars. För det kommer inte jag göra!!)

Ja, som sagt är det lite tid kvar. Tränar ”som vanligt” (haha vad det nu är denna säsong), fram till söndag sen drar vi ner mängd. Drar förresten ner mängden på löpningen redan nu då jag känner att jag balanserar på en skör tråd gällande hållbarhet.

Är det någon som är nyfiken på hur träningen fördelats under året så hojta till så kanske jag skriver ett inlägg om det med. Annars hörs vi nog efter Kalmar helt enkelt!! :O.

Kram//Maria

Annonser