Mot första år med Triathlon! Wow så mycket som har hänt det här året om man tänker efter! Och det gör man ju! Framför allt när man är hemma och är sjuk sedan några dagar och inte har något annat att göra än att kolla om serier på Netflix, spela tetris och surfa på faccebook och instagram.

Jag har skrivit om det förut säkert här men också på instagram, men äh, vi kör igen! Hade en jättebra röd tråd i huvudet, men den försvann någonstans på vägen:

IMG_6831

För ett år sedan skaffade jag min första coach. Jag har kört med olika Personliga Tränare innan på gym där jag jobbade. Jag själv är ju också PT, så jag har ju tränat ganska seriöst innan, fast helt andra saker och inte lika många timmar. Men då var det alltid fokus på viktnedgång eller fettprocent. Kanske egentligen inte helt uttalat från mig, men det blev ju alltid så. Och även om jag förnekade det verbalt så var det ju det jag ville. Nu var fokuset ett annat. Jag gillade mig själv, hade inga problem med min kropp, men jag ville lära mig triathlon!

Jag har alltid känt mig dålig på konditionsträning. Jag har alltid kommit bland de sista i skolan när vi har sprungit spåret, när jag orienterade som barn vann jag endast priser om det var sådana som lottades ut eller om jag var typ reserv i ett övrigt bra lag ;). Jag har ibland ändå gillat att springa men aldrig på några bra tider och jag har känt att jag ”bara är en sån som inte har det i mig”.

Men så tänkte jag ju i alla fall att det här med triathlon ju verkade kul, men hur gör man?! Det är tre grenar, varav en som jag inte kunde alls. Simning såklart. Hur sätter man ihop det? Hur långt och mycket ska man cykla? Ska man alltid cykla långt eller ska man varva med Spinning kanske? Och hur hittar man en bra sadel? Ja alla frågor har jag inte svar på än, speciellt inte den sista gällande tempocykel… Men jag insåg i alla fall rätt snabbt att jag ville ha hjälp.

IMG_0765

Visst kan man köra på på egen hand och säkert få jättebra resultat, men jag älskar att ha en coach. Ha någon att bolla med, diskutera med, ha någon att ställa alla dumma frågor till och ha någon att förtvivlat gnälla till när allt känns botten. För JA. Det är lite det jag använder en coach till också ;). Kanske inte alla coacher skulle vilja ha mig som adept. Haha. Men jag är i alla fall rätt ambitiös till att göra passen som jag får tilldelat mig ;).

Kanske för att jag är såpass utbildad som jag är (även om jag typ har glömt allt nu), men jag vill alltid veta varför. Om jag får ett schema med olika typer av pass så vill jag veta varför coachen har satt in just dem. Varför ska intervallen vara x minuter lång, och varför ska effekten i vilan vara på den intensiteten och inte högre eller lägre? Allt sånt ska en coach kunna svara på. Får man bra svar så vet man ju att coachen har tänkt till och då kan man lita på sin coach. Det är a och o. Vem ska man välja som coach då?? Någon man litar på till 100% skulle jag vilja säga. Börjar man tvivla på upplägget så måste man bestämma sig. Ge det mer tid, ha tålamod, eller fundera på en annan coach eller lösning? Inte byta eller ge upp för att man har en tuff period. Det kan ju alla ha. Säkerligen även Åsa Lundström eller Jan Frodeno. Men har man under en längre period inte riktigt 100% tillit till sitt schema och börjar vilja ändra på saker så är det nog dags att ta sig en funderare. Sen kan man ha världens bästa coach men kanske ett otåligt huvud som behöver en förändring. Bara för att man ändrar från en coach till en annan eller kanske slutar med coach och kör själv så behöver ju inte det betyda att coachen är dålig. absolut inte! Det kan ju bara vara så att man behöver en nytändning eller lite ny luft bara. En coach kanske är helrätt under en period och en annan kan tillföra något ytterligare i nästa. Det är bara man själv som atlet som vet vad man motiveras av.

Ja nu kom jag bort från ämnet :D. Som nybörjare började jag alltså från ena dagen till den andra träna triathlon ganska seriöst! Världens mest ambitiösa nybörjare brukar jag kalla mig själv! Men det är roligt att vara ambitiös! Tycker jag alltså. Man måste hitta det sätt att leva som passar en själv. Om jag gör ett pass som någon annan har bestämt åt mig så känns det liksom lite mer viktigt än om jag hade planerat det själv. Även om jag hade gjort passet lika dant. Det där psyket ni vet. Det är en stor del i resultatet helt klart!

14125743_584943165000841_4419563236651622830_o

Under det här första året har jag hunnit med 4 tävlingar. 2 st Swimrun (det får räknas in, typ alla triathlonnördar har ju deltagit i ett swimrun eller två), ett kort i Sthlm och sen Ångaloppet. Sen blev det visst 4 helt fantastiskt roliga triathlontävlingar också! Den första var Stockholm Triathlon den 3 juli där jag deltog i motionsklassen på Olympisk Distans. Åh så nervös jag var! Jag anmälde mig typ en vecka innan och köpte en trisuit i Kalmar när jag var och hälsade på syrran. Vi var så nervösa och peppade på samma gång. Vi hade samma startgrupp och kunde checka in cyklarna och starta tillsammans. Det kändes roligt och tryggt. Dagen innan var det rätt stökigt vatten på Riddarfjärden och jag övervägde att springa och gömma mig tills hela tävlingshelgen var över, men lyckligt nog så blev det lugnt och fint tills vi skulle starta =). Det var nog den roligare tävling jag har gjort! Sjukt jobbigt på löpet, men såååå rolig cykling! Jag älskar att cykla!

Man lär sig mycket på att tävla. Hela processen med att växla t ex. En bra plan för växlingen mellan simning och cykling kan vara såhär:
– När du springer upp från vattnet, drag direkt ner dragkedjan i våtdräkten, ta sedan av badmössan och glasögon med ena handen och med andra handen börja dra av överdelen. Du kommer alltså att dra in mössan och glasögonen i ena ärmen på våtdräkten och det är perfekt. Då är de på plats och du behöver inte tänka på dem mer.
– När du kommer fram till din cykel (för guds skull, se innan ut ett riktmärke för var den står, i stressen kommer du inte alls ha sådär bra minne som du trodde att du hade, och även om din cykel är den vackraste av dem alla så kan den gömma sig i mängden), så drar du ner resten av våtdräkten och trampar av dig den.
– Torka av fötterna lite om de har blivit grusiga, ta på cykelskor (med eller utan strumpor, jag gillar att ta på strumporna först när jag ska springa då har de torkat till lite under cyklingen), på med hjälm, nummerband runt magen, ta cykeln och spring iväg. Det behöver inte vara krångligare än så!

Alla proffs och många snabba AG’s (Age Groupers, det kallas vi vanliga dödliga som tävlar i åldersklass och inte i proffsklass) springer barfota med cykeln medan skorna är fastsatta på pedalerna. Men jag skulle inte våga göra det. Vill man träna på det och tjäna några sekunder så gört! Det ser ju coolt ut! Det ser dock mindre coolt ut att ramla. Just saying.

När jag kom i mål i Sthlm var jag så jäkla stolt och lycklig och att få dela den stunden med Syrran var helt fantastiskt! Jag hoppas verkligen att vi båda kommer i mål i Kalmar på ett bra sätt och att jag får göra om det då!

IMG_8116

Nästa tävling var en Sprint i Gammalkil, följt av en sprint i Björsäter, och sedan avslutades säsongen med en Olympisk utanför Linköping i Ljung. Den vann jag faktiskt, men så var vi ju bara två stycken i min klass också ;). Hela den här sommaren gav sjukt mycket mersmak och jag ville ha mer-mer-mer!

När vi anmälde oss till Kalmar hade jag hjärtat i halsgropen och undrade vad jag gav mig in på, men tänkte ändå att det är många som klarar att komma runt. Många som gör det utan coach, utan så mycket träningstid och utan så mycket kärlek till cyklingen som ändå är den gren som tar längst tid. Det kan gå!

Där var ju tävlingssäsongen över, men alla som tränar mer eller mindre seriöst vet ju att det inte slutar där! Sen följer ändlösa trainerpass, löppass på band eller bana, löprundor i snömodd och is och många längder i bassängen inomhus. Utan att överdriva så kan man verkligen säga att triathleter som bor i Sverige sliter rätt bra under vinterhalvåret! Även om man gillar spinning t ex så är det STOR skillnad på att sitta på trainern i flera timmar och göra motsvarande tid utomhus. Det är stor skillnad på att simma under en solig himmel mot att trängas i bassängen med sprattlande barn, arga tanter och sparkande bröstsimmare. Det är stor skillnad på att klä på sig tre lager kläder mot ett bar små shorts och sticka ut och springa en varm sommarkväll.

Men så kommer våren och helt plötsligt inser man att det har gått ett år sedan man började!

Förutom träningen som jag förälskat mig i så är jag så glad för alla nya vänner jag har fått! Och vet ni? Det är tack vare saker som den här bloggen, Facebook och instagram! Jag älskar det! Man börjar följa någon inspirerande person på instagram, svarar på någon fråga i en facebookgrupp, kommenterar någon text, och plötsligt undrar man ”har vi blivit kompisar nu?” Och sen ses man på en löprunda eller i ett annat sammanhang och märker att man har skitkul! Jag har fått så många vänner det här året tack vare sociala medier och det är så fantastiskt!

Här i Mjölby finns typ inga triathleter. Jag vet ett par stycken, men trots att vi bor nära är det svårt att få tid att ses eller att träna ihop. Jag är så tacksam över mina nya triathlon-vänner runt om i Sverige och vet att det inte hade varit hälften så kul utan dem! Jag älskar att man kan surfa runt och se härliga träningsbilder och få inspiration och kunna peppa andra. Det är kul! Tänk vad annorlunda det hade varit utan internet. Jag hade absolut gillat att cykla lika mycket, men hade jag fått lika mycket inspiration? Nä, verkligen inte.

Från att ha haft en cykel i ett hörn som jag inte riktigt visste vad jag tyckte om, så har jag tre cyklar i min 42 kvm stora lgh (okej endast 2,25 som är min), två våtdräkter, hur många badmössor, simglasögon och träningskläder som helst. Jag är med i en triathlonklubb med elitmedlemmar som är säkra kort till Kona varje år och som ger mig så mycket inspiration så att jag får gåshud!

Det är så ”roligt” att en del vänner frågar ”Vad ska du göra i helgen? Ska du inte göra något kul?”. Joo svarar jag… jag ska cykla! Och tittar lyckligt upp mot den som frågade. Motfrågan kommer ju givetvis direkt ”Jo men något kul alltså, något som inte är träning, någonting annat”. Och jag förstår grejen. Jag vet många trathleter som också menar att de är lediga när de inte tränar och passar på att göra andra roliga saker. Men för mig ÄR ju TRÄNINGEN det där roliga! Om man inte är Proffs så har man ju en annan sysselsättning runt 40h i veckan. Då har man ju en begränsad tid sedan att göra andra saker på. Mitt bästa val ÄR att träna. Jag älskar att veta att jag har 5 h träning framför mig en söndag. Det är den bästa känslan i världen! Klart det är roligt med AW, med bio, med konserter osv, men hur mycket pengar har man som student att göra de där grejerna ändå? Jag älskar det liv jag har valt! Annars skulle jag ju inte ha valt det :).

Det är så svårt att förklara det där för någon som inte har upplevt kärleken till det utan eventuellt tränar för att de borde och inte för att de älskar det. Jag skulle aldrig cykla en 3-4-timmarsrunda om jag inte tyckte om det. Så den dagen jag tröttnar, så slutar jag nog med Triathlon.

Dock tror jag att det dröjer. Om någon har orkat läsa ända hit så blir jag chockad, men önskar dig en fin dag <3.

IMG_0696

Annonser