fullsizeoutput_3d36

Allting i livet handlar ju egentligen om vilken inställning man har till saker och ting. Det är ganska intressant. Igår läste jag en bekants blogg, en racereport full av massor utmaningar och jag kände bara WOW! Den här personen hade minst sagt motgångar under tävlingen som jag läste om, men fullföljde ändå. Målet är för den personen, som för så många andra, Kona, och jag tycker det är så häftigt! Att det inte bara är de allra allra bästa som har målet att kvala dit, utan även vanliga människor. Som inte i sömnen springer milen på 40 (asså jag fattar ju att den som springer milen på 40 också tränar som ett as givetvis 😉 )eller har en supertalang. Utan som tror på sig själva och har inställningen att hårt jobb och lite jävlar anamma kommer ta dem dit de vill. Det är coolt!

Jag har alltid varit så negativ sådär. Tidigare alltså. Nu börjar gränserna suddas ut rejält även för mig. Jag tror ju att jag kan bli hur bra som helst 😉 Haha… men jag har alltid (omedvetet) tänkt att man liksom föds till det man sen blir bra på. att man ändå måste ha den där talangen för att kunna lyckas, och så är det ju inte! Klart att talang är bra! Men hårt arbete är bättre.

img_4289

Sen kan jag ju sitta och tänka ”Varför började jag inte med det här tidigare?”. Men vad tjänar jag på det? Klart att jag med kontinuitet av sådan här träning från fler år tillbaka skulle ha varit på en högre nivå nu än vad jag är, men för några år sedan var jag ju inte ens intresserad av triathlon. Nej. Inställningen var det ju. Jag är superglad att jag började träna triathlon förra året och att jag tog hjälp av coach direkt så att jag nu kan utvecklas så mycket som möjligt NU. Jag är bara 30 år. Jag har faktiskt några år på mig att bli bra jag med =).

Nu väntar ett 2h pass på trainern följt av 30 min löpning. Sen får benen checka ut och följa med till Norrköping. Bio väntar i eftermiddag tillsammans med bl a mormor. Mysigt!

Annonser