Det dök upp ett inlägg i mitt instagramflöde. Från Livskick, som jag förresten bloggar för, och är stolt över det! Inlägget handlade om kommentarer till en känd persons bild. Bilden föreställde henne före och efter viktnedgång som jag förstod det och hon själv beklagade sig över att ha fått kritik för att hon har gått på diet och tränat och att hon genom dessa tre saker (dieten, träningen och bilderna före/efter) har vikthetsat. Jag har inte sett bilden, själv men kan nog se den framför mig.

Kommentarerna som livskicks Johanna (som förresten är en gammal klasskompis till mig från KI 🙂 ) fokuserade på var de som stöttade den här tjejen som lagt ut bilden i den här ”hetsen”. Som skrev att ”de som klagar är lata”, ”de orkar inte lyfta sina egna rövar”, ”undrar hur de som gnäller ser ut?”, ”de är avundsjuka” osv osv.

sketch-1472483886598sketch-1472484345597

sketch-1472484277943-1

Jag blir så ledsen när jag läser sånt här. Varför måste det bli ett sånt krig om det här gång på gång? Vilka bilder som läggs ut, vad folk tycker. Krig mellan de som tränar och de som inte tränar. Krig mellan de som förstår att människor kan ta illa upp, och de som inte förstår det. Krig mellan de som har haft eller har ätstörningar och vet hur lätt de triggas, och mellan de som inte har haft det och inte förstår!? Jag tycker man ska ”få” lägga ut vilka bilder man vill, även som känd – MEN man har som känd offentlig person, och som PT t ex, ett extra ansvar. Faktiskt. Det kanske är jobbigt och störande, men så är det. Jag tycker inte att det nödvändigtvis måste vara fel att lägga ut en bild på före och efter, oavsett hur före- eller efterbilden ser ut. Det kan ju vara en utveckling åt massa olika håll. Behöver ju nödvändigtvis inte vara en viktnedgång. MEN:

Det som är bekymmersamt, tänker jag, är att det fokuseras så himla mycket på utseendet i såna här bilder. Oftast i alla fall. Jag vet att i princip ALLA mår bäst av att träna regelbundet. Det finns så SJUKT många fördelar både fysiskt och psykiskt. Det är ett fåtal personer som av olika anledningar bör låta bli. Men måste målet alltid vara utseende? Nej. Det behöver det inte. Det BÖR det inte. Jag tror att de flesta som lägger ut bilderna, och skriver om mått, egentligen är lyckliga över fler delar än så. De mår förmodligen mycket bättre för att de har tränat, för att de rör på sig, för att kroppen gör det den är skapt för att göra: röra sig! Fattar ni hur bra det är för kroppen med rörelse? Det blir som en drog när man väl insett det, och det behöver inte vara fel. Det som kan vara fel är när träningen blir en del av en ätstörning, när träningen blir ett verktyg i ätstörningen, men DET är en helt annan sak. Mycket träning behöver INTE vara dåligt. Och det är inte det jag menar. Inget fel med lyckan före och efter en träningssatsning… Återigen läs i början av stycket. Varför måste det fokuseras så mycket på utseendet?

Det finns nog många personer som tränar av kärlek till kroppen, av prestation, man kanske vill göra något lopp, klara av något visst, och på köpet vare sig personen tänkte på det eller inte har gått ner i vikt. Ska denna person då inte få lägga upp bilder på sig själv? Så kan det ju givetvis inte få vara. Lägg ut fler bilder är mitt motto! Fler selfies till världen!! 🙂

IMG_3686

Men när det läggs upp bilder före och efter och någon skriver hur lycklig hen är, och i samma mening samtidigt rapporterar om centimetrar, kilon eller klädstorlekar så är det svårt att inte tro att fokus ligger just där. Inte på hur personen mår, känner sig eller presterat. Varför är det så himla viktigt för en PT att rapportera dessa kilon och centimetrar? Jo, för att det säljer.

Det är så himla sorgligt men igen: Det säljer. Och är det inte en hets idag på att sälja träning så vet jag inte vad. Tro mig. En PT är mer SÄLJARE än TRÄNARE. Så är det. Och jag tror att många går i den här fällan utan att tänka sig för. Jag vet så många exempel på PT som egentligen är superduktiga, har väldigt fina tankar om träning och hälsa och inte alls egentligen har vikthets som prio men ÄNDÅ utstrålar det i sin reklam. För att det är enkelt. För att det säljer. Man måste ju få kunder för guds skull… Det är så lönen kommer in? Den som tror att en PT får en månadslön på 25 000 kr kan ju glömma det. Det är X kr i arbetad timme. Spelar ingen roll om hen försöker hur mycket som helst. Det är lön per timme som gäller i de flesta fall. Ibland provision på antal timmar som säljs. Men det är inte alldeles enkelt. Klart man vill sälja! Men det gör inte att jag inte får ont i magen varenda gång jag ser den här reklamen. De här instagrambilderna med rapporter om före- och efter och hur många kilos viktnedgång kommande kunder alltså kan räkna med. Det är fan sorgligt.

Men de här personerna då som kommenterar att andra människor är lata? Att de nog ser sämre ut själva? Att de är avundsjuka? Vad är DET för människor? Vad har de för människosyn? Hur mår de??

IMG_3791

Tur att Loke inte behöver fundera på dessa frågor än =).

Jag tänker såhär… Lägg upp vilka bilder du vill (nästan), det du ska fundera på är:

  • Vad skriver du för bildtext?
  • Vad vill du säga med bilden?
  • Vill du peppa dina följare till något speciellt, och vad i sådana fall?
  • Är det en före/efter-bild… Vad är det före och efter? Vad är det du har förändrat och varför? Och vad har du fått ut av det? Är centimetrarna verkligen det viktigaste i din förändring och VARFÖR? Bara ställ dig frågan innan…
  • Och om du lägger upp en före- och efterbild. Skulle du vara lycklig även i ett par storlekar större? Om du hade exakt samma hälsa, samma träningsresultat, samma vänner, familj, kärlek, jobb etc etc.. om allt var det samma, skulle din vikt spela någon roll i sådana fall? OM ja… om du får panik av tanken – Börja där. Självkänsla är den bästa vän du kan ha! Tro mig – träna, ät bra(vad det nu är för dig), men älska dig själv oavsett. Du är mer än strl på kläder och hur magen ser ut <3.

Och det här med diet. Är det inte förjävla tråkigt egentligen? Kan man inte bara försöka äta som man mår bra av jämt? För en person kanske det är mindre socker, mer fett, mindre kött, mer kött, mindre godis, mer godis, fler mål per dag, färre mål per dag, äta efter klockslag, äta efter hunger… Inte vet jag. Alla är olika. Man kanske måste få hjälp med vad som är bäst för en själv, och en viss kunskap i var näringen finns så att man inte får näringsbrist. Men annars? Den där underbara balansen tror jag verkligen är det bästa. Sen vad balansen betyder för olika personer är givetvis individuellt.

För jag lovar. När man har släppt den där vikthetsen, rädslan för vad en extra bullbit ska göra för ens figur så är man så fri så man aldrig vill tillbaka! Lovar! Det är så sjukt stor skillnad på vilka olika anledningar det finns till att tacka ja eller nej till en bulle. Och jag vill ta bort skammen i att tacka ja, eller nej för den delen!

Försök hitta dig själv i den här knasiga världen och försök acceptera alla andras strävan efter det också! Det blir liksom roligare då! Det är aldrig fel att träna mycket, att äta på ett sätt som din kropp mår bra utav.

Missförstå inte det har jag skrivit ovan! Det är INTE fel att vilja hoppa godis eller glass eller träna 10 timmar i veckan. Det viktigaste är att man har klart för sig VARFÖR man gör det och hur man mår av det. Tränar du 10h för att du har en ätstörning och får ångest av att inte gå bort kalorier efter att du har ätit – Gå till en psykolog och prata om det. Tränar du 10h för att du är lite galen och vill göra en ironman av kärleken till triathlon och måste träna för att klara det – fortsätt för all del! Obs att tio timmar var ett exempel. Hade lika gärna kunnat va 2h eller 20h beroende på vem du är . Fast 2h kanske är lite lite om man ska klara en Ironman, och 20 mycket om du inte är elitidrottsman utan annat arbete, men haha, det var inte det inlägget handlade om…

Som vanligt osammanhängande och utan riktig röd tråd, men jag hoppas att ni förstår lite vad jag är ute efter!

Kram!

Annonser