IMG_4298

Ja, ni som följer mig på instagram eller har mig på Facebook vet ju redan att jag är lyrisk över loppet! Är fortfarande lyrisk och håller just nu som bäst på att leta nya utmaningar. Vad gör man annars en vilodag spenderandes i soffan?

Jag åkte hemifrån strax innan sju, var tvungen att hämta min dolme hemma hos föräldrarna som jag såklart hade glömt där. Glömmer inte jag någonting så är det ju något som är fel! Sedan mötte jag upp Jenny och Marcus (hennes man) i Linghem för att samåka därifrån. Klockan 9 var vi framme i Ånga och tog med oss alla saker till tävlingsområdet för att göra oss redo. Där träffade jag först Malin som skulle köra efter ett spontant inhopp och Amanda och Jonas som jag förmodade skulle vinna mixklassen (de brukar göra det 😉 ). De kom tvåa till slut. Ganska godkänt det med ;). Är SÅ impad av dessa trevliga och duktiga människor!! Fast jag är faktiskt ganska spad av ALLA som ställer upp också!

IMG_4211

Det regnade ganska mycket innan start, men vi knep åt oss en plats i ett tält där vi kunde dra på oss tävlingskläderna. Vi båda körde med våtdräkt, jag med en Head Rouge Swimrundräkt som jag klippt av benen på, och Jenny i sin vanliga våtdräkt som hon dock hade klippt av. Dolme i elastisk lina runt höfterna, Head Tiger simglasögon och Icebug på fötterna. Istället för kompressionsstrumpor tog jag ett par calf sleeves. Lite skydd mot ris och sånt kunde ju inte vara helt fel.

Klockan 10:28 gick starten och vi började den första 7 kilometers långa löpningen i ett trevligt prattempo som ändå rullade på. Vi snackade på, som vi är bra på, men nästan direkt när man kom in i skogen fick man passa sig för var man satte fötterna. Rötter, pinnar, stenar, gropar, träd och allt möjligt att springa över. Ibland fick man hoppa upp och ner på lite större stenar/klättra upp på ett berg etc, och så fortsatte det. Superkul!

När vi kom fram till den första simsträckan och fått den avklarad kändes det som att vi var igång. Vi hade kul, I alla fall min våtdräkt kändes hur bra som helst att både springa och simma i och det var ROLIGT!! Någon gång där i början låg Jenny först på löpningen, och eftersom hon är en pigg och fräsch gasell och jag en ganska långsam sådan 😉 så blev hennes lätta och härliga löpning i skogen precis på gränsen till för snabb för mig. Jag kände hur pulsen steg och det började bli lite väl tufft lite för tidigt in i loppet. Jag frågade om det var okej att lag låg först istället så att jag skulle kunna pace’a , vilket det så klart var. Efter det var det inga problem.

Hade vi haft som plan att göra ett snabbt lopp, eller om vi hade haft lina (det får man inte på Ångaloppet) så hade det såklart varit superbra att ha den snabbaste och starkaste löparen först.. men vi hade bara som mål att ha roligt, och att det skulle kännas kul och bra och då är det onödigt att pressa på när det ändå är en respektingivande distans. Jag har absolut respekt för drygt 20 km löpning och nästan 2 km simning! Det är ingenting som jag spottar ur mig i en handvändning och senast jag sprang 20 km var i februari, innan min skada, och då på asfalt!

Det roliga är dock att det aldrig (förutom däri löpningen i början) kändes riktigt jobbigt. Flera branta och tuffa partier avverkades, men på många av de ställena gick vi, eller så var det trångt, alla hamnade på ett led och tempot sänktes. Och när man ganska ofta får simma och kyla ner sig så blir det ju på ett annat sätt än en vanligt löptävling också. Det var så fantastiskt roligt och jag kom på mig själv med att springa med ett leende! Det gör ju jag ALDRIG! Jag brukar ju jämt se surast ut av alla! haha!

IMG_4300

På ett lerigt ställe var det en tjej som stack ner handen djupt i ett träsk och verkligen letade runt efter sin tappade sko, på ett flertal ställen fick vi ta hjälp av rep för att komma upp ur vattnet på klippor, på ett ställe fick vi hoppa ner från en klippa i vattnet, och när vi till slut kom till havsvarvet och fick se den vackra inramningen runt det klara kalla vattnet så drog man efter andan. Så himla fint! Sen kanske man drog efter andan lite för att det var rätt kallt också ;).

Visst kände både jag och Jenny att vi hade varit ute länge, men när vi endast hade 3 kilometer kvar till målet så sa vi båda att det var synd att det ”redan” var färdigt! Detta lopp som vi sett fram emot och laddat inför sedan i februari hade redan klarats av! Visst höll vi på länge, 3h 33 minuter och 22 sekunder, men det gav oss en 20 plats av 51 startande lag. 2 lag kom inte i mål utan bröt av anledningar som jag inte vet. Hoppas de mår bra! Vi hamnade alltså lite högre än mitten i vår första swimrun tillsammans, och min första långa, som var i terräng, där vi endast haft som mål att ta oss runt och ha roligt! Vi hade aldrig någon hets eller press om tempo och tid varken i löpningen eller simningen och det var så kul tycker jag, att släppa hela den biten! Förmodligen kommer jag i framtiden vilja putsa på tiden, men nu var detta perfekt!

Simningen då? Hur gick den? Jo, i sjöarna var det varmt, inga problem. Ganska mycket vågor och motströms i de längsta simningarna, i den ena tänkte jag att jag aldrig skulle komma framåt! Haha… men det GÖR man ju! Till slut! På en riktigt kort simning som avslutade första varvet så blev det hets och knuff av några stora karlar på sidorna så både jag och Jenny fick ett par sparkar och även ett lass vatten rakt in i munnen när jag skulle andas. Blä. Jag trodde jag skulle kräkas. Men så har man upplevt det också!

Havet var kallt men vackert, och maneterna fanns där såklart. Överallt och ingenstans. Äckliga som vanligt. Men jag lär väl acceptera dem också så småningom =).

IMG_4219

En helt underbar dag, som jag vill göra igen, och igen, och igen! Sitter och googlar swimrunlopp och drömmer mig bort som sagt. Som vanligt när jag har tävlat triathlon så vill jag bara göra det, och när jag har kört swimrun så vill jag bara göra det. Men nu har jag faktiskt en triathlontävling om två veckor, så det är bäst att mitt onda knä här (vet inte vad jag har gjort, men det går nog över snabbt), tar sig i kragen och så får jag ladda om. Längtar efter en rejäl träningsperiod utan toppning till tävlingar nu. Tur att jag kommer få en hel vinter… haha…

Blev det lite osammanhängande får ni förlåta mig! Fingrarna bara skrev det som dök upp i hjärnan :). Bilden nedan är tagen precis innan vi ska åka hem, och när jag fortfarande tyckte att jag var ostoppbar med hur mycket energi som helst. Idag gör knät lite ont som sagt, och benen är trötta, men leendet är likadant än!

IMG_4293

IMG_4220

Annonser