…så skrev min käre coach till mig i förrgår (tisdags) när jag bad om att få cykla ett extra pass. Och så varnade han mig samtidigt för att onsdagen skulle bli tuff. Och det blev den!!! Gårdagens träningsplan var 4h långpass, stabil distans, men som även skulle inkludera 5*6 min intervaller på 230 watt. Det var första gången som jag fick kvalitet inlagt i långpasset och jag såg fram emot det =).

Jag cyklade iväg igår mot Falkenberg och bestämde mig ganska snabbt för att skippa de vackra småvägarna till fårmån för den raka snälla E6:an med bra asfalt och bred väggren. Den är ju betydligt tråkigare, men bra för att träna på att ligga i tempopositionen. När jag kom till Falkenberg så körde jag helt enkelt runt i rondellen helt och tillbaka mot Halmstad. Efter en stund stod klockan på 60 minuter och det var dags att börja med intervallerna. Den första kändes stabil men jag insåg rätt snabbt att det skulle bli ett tufft pass. Ibland behöver man ju bara trycka till lite extra i pedalerna och wattsiffrorna kommer till en, men nu fick jag kämpa på rätt bra från början. Det är ju också lite mer kämpigt tycker jag när det är en väg med nedförsbacke och ev. medvind. Är det för mycket nedför då går det ju nästan inte att få upp effekten hur mkt man än trampar, men även om det bara sluttar lite så tyket jag att man får kämpa mycket mer. Man behöver pusha framåt mycket mera själv, än om det är en uppförsbacke. Då får man ju effekten ”gratis” bara genom att ta sig upp. Typ. Kanske beror på. Men det är så jag känner det i alla fall.

FullSizeRender

Vilan var längre än på de vanliga intervallpassen och det behövdes. Redan på den andra intervallen var benen stumma. Under den tredje funderade jag på hur 4:an och 5:an över huvud taget skulle gå att genomföra. Dessutom så hade min spotify köat helt knasigt, så när jag försökte sätta på en lista med massa power i, så kom det istället Johnny Cash och typ Sting. Inget fel på dem. Det var ifrån en awesome lista som jag brukar ha när jag bara vill chilla. Men det passade inte alls nu. Men det gick visst inte att göra något åt, så Johnny peppade mig så gott han kunde!

Intervall 4 och 5 BLEV tuffa! Och med nedförsbackarna som var så nådde jag bara nästan fram till målet. Enligt datorn så landade jag på snitten 232,231,230,227 och 217 watt i intervallerna. Kan ju skylla på backarna, fast egentligen…nej. Den 5:e brände det rejält i ben och lungor och jag visste knappt vad jag gjorde. Satt inte i tempoställning i intervallerna öht. Det vågade jag inte. Och då behövde jag ju dessutom inte heller cykla så fort ;). Fort är roligt, men måste jobba upp balansen i positionen lite först.

IMG_2955

Sedan kändes det som himmelriket när intervallerna var över och jag kunde lägga mig ner i tempoställning och bara rulla på. Jag hade vänt tillbaka mot Falkenberg igen inför den sista intervallen och nu var planen tillbaka till rondellen igen och åter till Ugglarp. Efter en timme var jag återigen trött och hade en timme kvar. Då kändes det att jag a) inte brukar ha kvalitet i dessa pass som sagt, och b) inte brukar cykla hela 4h utan att det brukar landa på 3:30-3:40. Men målet var satt. Det skulle bli 4 timmar! Ju mer tiden gick desto tröttare blev benen och jag riktigt kände hur varje muskelfiber jobbade på. När jag för andra gången hade cyklat runt i rondellen i falkenberg längtade jag hem. 40 minuter kvar. Nehej, det skulle alltså inte räcka att cykla direkt hem. Växlade ner, blev omkörd av typ barn (okej kanske inte barn) på vespor och blev lite sur. Benen trampade på i typ 70 kadens trots låg växel. Funderade på om jag skulle växla ner ytterligare men orkade inte ändra position. Det kändes som att jag liksom låg och vilade lite där i bågen. Som om jag tåg en vaken under en tupplur liksom. Såfort jag satte mig upp med händerna på vanliga styret så blev jag så ofantligt trött och det började bränna i triceps. Nej… växeln fick vara som den var!

Cyklade till höger vid Slöinge mot Ugglarp. 30 minuter kvar. Det skulle inte räcka att cykla hem. I backen upp mot kustvägen som är kort och brant, funderade jag på om jag inte skulle gå av och gå upp! Men satt kvar när jag vidare tänkte att jag nog inte skulle orka hoppa upp på cykeln igen om jag väl gick av. Undrar ens om jag skulle orka vrida ur foten ur pedalen? Ja det skulle ju märkas så småningom tänkte jag. Cyklade förbi infarten till Ugglarp med den stora skylten ”Välkommen till havet” och tänkte 1″0 minuter mot Halmstad, och 10 minuter tillbaka och jag är hemma”. 10 minuter är ingenting. Växlade ner och cyklade på. Äntligen var det dags att vända tillbaka och när jag en stund senare rullade in mot huset och klockan stod på 3:56 kunde jag inte bry mig mindre om att det var 4 minuter kvar till 4h. Jag hade cyklat 11,4 mil och snittat 28 km/h. Visserligen med tempopinnar, så kan inte jämföra det med vanlig linjecykel men ändå! Jag kände mig fett nöjd!! På skakande ben (jag lovar, jag överdriver inte) gick jag in i huset och åt lunch. Pappa frågade om jag mådde bra och om det verkligen var vettigt att jag var så trött. ”Ja”, sa jag. Och tänkte på att Adam hade varnat mig… JA det blev en tuff dag!

Efter lite lunch så var det dags att packa in Argonen i bilen och åka till Trollhättan för bikefit, men det skriver jag om nästa gång. Vill utvärdera lite först =). Idag är det löpintervaller. yeeey… eller nåt!

IMG_8906

Annonser