IMG_8116

Får man kalla det racereport även när det är motionsklass tycker ni? Ah men jag gör det ändå. För mig var det som tävling! I alla fall om man ska bedöma det utifrån nerverna ;). Detta var alltså min första triathlon någonsin, och alltså min första olympiska distans såklart. Fanns lite nerver utanpå kan man väl säga!

Vi måste faktiskt ta det från början. Vi (jag, mamma och Kristina, och Sofia mötte även upp till vår förtjusning!) åkte till Sthlm på lördagen tidigt för att kunna titta på världseliten som startade kl 16 (damerna). Vi gick till Stadshuset och gick förbi tjejerna när de som bäst höll på att värma upp inför sin start. Lite starstruck var vi när vi såg dem och deras cyklar, men slet oss från t1-området för att positionera oss så att vi kunde se dem simma iväg. När vi kom fram till vattnet fick jag panik. VÅGOR! Shit?! ”Är det HÄR VI SKA SIMMA?” frågade jag systern och blev helt kall.

IMG_1462IMG_1463

Alltså det var ju inte stora vågor som på ett hav, haha men det var massor ”småvågor” som gav vattnet intrycket av att vara en enda röra. Jag tänkte att det inte spelar någon roll att jag kan andas åt båda håll, och kan välja den smartaste sidan, för det skulle inte finnas något håll som var bra! Jag undrade om jag öht skulle kunna ta mig framåt.. och ens blev jag livrädd för söndagens ”tävling”. Jag undrade om detvar som det brukade vara eller extremt. Blev lite lugnare när jag såg Micke Roséns intsagrambild där t o m han beskrev vattnet som extremt.Tänkte att det kanske inte är så vanligt att det är sådär där mkt vågor där och att det förhoppningsvis lugnar ner sig. Men nervositeten hade satt in BIG TIME!

IMG_1460

Såg på eliten från storbildsskärmen vid målområdet, och såklart live när de cyklade/sprang förbi där, både damerna och herrarna och det var sjukt kul! Så imponerande vilket tempo de kan hålla och att de bara matar på! Riktigt, riktigt kul att se. Men varför var det så tomt i publiken!? Det regnade ju ingenting typ. Lite dugg ibland… Aja… Hoppas folk så småningom inser vilken häftig sport det är!

Aja åter till mig nu 😉

Idag satte vi klockan på 6:30 och gick ner för att äta frukost. Trots nervositet så var frukosten inga problem. Obs, vi åt mer än vad bilden ser ut att visa! Haha!

IMG_1497

Sedan fixa det sista, fläta hår och sånt viktigt, och strax efter 9 var vi på plats för att checka in cyklarna. Fick en rätt bra plats som hade mycket space och var lätt att hitta. Träffade också Malin, en tjej som också är med i gruppen ”triathlontjejer” på Facebook och sånt är ju alltid kul :). Vi hade gott om tid att ställa iordning våra saker, tittade runt lite och började ta på oss våtdräkterna. Gjorde såklart två nya små revor i den. Tur att limmet är bra. Suck på mig!

IMG_1511

IMG_8107

Tog på mig de nya fina head-simglasögonen jag köpt dagen innan (tog ju sönder mina igår typiskt nog) och märkte att det var suddigt. Va? Hur var det möjligt? Var det någon skyddsplast kvar? Nej.. jämförde med syrrans och de såg helt annorlunda ut på glaset (glas eller plast skit samma ni fattar). Shit. Skulle jag inte ens se något på simningen nu? Såg hyfsat med vänster öga i alla fall, och hoppades att de inte skulle börja imma och att bojarna skulle vara lätta att se… Svor lite över Head (brukar hylla dem annars så det var inte mer än rätt) och tänkte att jag får väl reklamera sen. Om jag överlever simningen vill säga…

Simning (28:19) – När vi gick ner mot vattnet och starten var pulsen hög. Såg att bojarna vi skulle runda var låååångt bort och jag hade verkligen INGEN aning om var jag låg till kapacitetsmässigt i simningen. Undrade om jag skulle komma sist. Skulle det ta 30, 45 eller kanske 60 minuter?! Allt var möjligt. Vi hoppade i och låg där och flöt i vattnet i några minuter och väntade på att få starta. Insåg att jag av misstag lyckats komma längst fram i fälten. Fuck. Jag är ju INTE snabbast. Aja. starten gick, lite trångt var det allt, och många simmade om mig, men är ju som tur är inte rädd av mig på det sättet, så jag bara simmade på och gjorde min grej! Såg helt okej, lite suddigt men inga problem. Det kändes som att det gick svinlångsamt, men det tuffade på. Undrade om jag låg längst bak i fältet eller inte. Omöjligt att veta. Simmade rätt rakt tror jag. Tog lite hjälp av lite fötter här och där och hoppades att de andra kunde navigera hyfsat i alla fall. När vi närmade oss bojen där vi skulle vända så låg jag bakom 3-4 tjejer som simmade i bredd. De simmade något långsammare än jag, men visste att jag inte skulle fixa att simma om i det läge jag låg. Tänkte dock att det inte gjorde något och kunde utnyttja dem för navigering. När jag var mellan de två bojarna man skulle runda så tittade jag på klockan men såg ju inget såklart. Kan ha stått 13 men även 18 eller 33. Tänkte att det inte spelade ngn roll och fortsatte. Nu hade jag kommit in i ett flow. Halvvägs tillbaka sprack gruppen framför mig upp och jag blev jämsides med dem istället. När det var kanske 3-400 m kvar så blev jag plötsligt solo och fick navigera själv. Men det funkade ju rätt okej det med! Måste dock öva på det så jag kan göra det ännu bättre! När jag äntligen kom fram till trappan upp ur vattnet stannade jag min klocka på 27:46! WOW! Under 30 minuter! ALLTSÅ WOW! Nu är jag klar tänkte jag, nu spelar det ingen roll hur resten går!!. Den officiella tiden blev 28:10, så vet inte riktigt var de räknar.

IMG_8169

IMG_8156

T1 (03:38) – Har inte så  mkt att säga om växlingen. Flöt på rätt bra. Eller förresten, jo! OJ vad folk hejade när man kom upp från vattnet och sprang till sin cykel! Man kände sig som elit 😉

Cykel (01:19:39) – Cyklade iväg och tänkte att jag skulle ta en gel direkt. Har ju såna där obra tänder som sitter så att man inte kan bita av något, så fick tag i en kant med en hörntand och rev av den typ på mitten. Resulterade i halva gelen i mig och halva på mina händer, min trisuit och min stackars cykel. Ganska snart stelnade gelen till klister. Mysigt! Orutinerat… Cyklingen kändes bra. Så himla kul. Jag ÄLSKAR att cykla! Visste ni det? Tyckte inte backarna upp på bron var så farliga, förutom den branta biten från söder upp på själva bron. Då fick jag växla ner på lättaste växeln och kom upp för högt i effekt ändå typ. Hade gärna cyklat längre. Så himla kul! Hade känslan av att inte pressa mig till max, men visste inte riktigt hur mkt jag vågade heller med tanke på löpningen efteråt. Ville ju inte vägga. Trodde jag hade snittat på 28 någonting och blev överlycklig när jag såg att snittet landade på 30,13 km/h! med 8 gånger upp för Västerbron och de många svängarna och vändningarna är jag SJUKT nöjd! Jättejätteglad! Vet inte vad jag ska säga mer om det. Jag bara älskar att cykla helt enkelt :). Tog en gel till inför sista varvet och den fick jag i mig och inte på mig. Men fy vad äcklig. Jag gillar inte gels har jag kommit fram till. Inte de i alla fall… Drack saft hela tiden. Har aldrig provat sportdryck och känns lite gött med back to basic på något sätt 😉

T2 (02:56) – Gick bättre att springa med cykelskorna än vad jag trodde! Gav mig tio sekunder att skölja av händerna med vattnet som jag hade kvar. Lätt värt!

Löpning (56:40) – Ja vad ska man säga. Misär och fruktansvärt. Jag som har tyckt att det varit rätt kul och lätt att göra brickpass fick nu känna på fartblindhet och stockar till ben! Det kändes som att jag sprang superlångsamt och jag kände hur jag började få dåliga tankar i huvudet. Försökte peppa mig själv att det är kul med tre olika grejer och att det andra iaf hade gått väldigt bra! Slottsbacken var fruktansvärd första varvet och jag bävade för att göra den tre gånger till! När jag sprang ner för backen genom gamla stan så fick jag hejarop från både höger och vänster och första gången orkade jag i alla fall le :). Jag skäms lite över att jag sista varvet inte ens orkade titta upp. Var SÅÅÅ trött! Förlåt mamma!! Jag vill säga att jag var lika trött första som sista varvet men det var nog värre sista. Fast höll mig på en jämn konstant vidrig nivå som jag ändå överlevde. Haha. Jag tyckte inte alls synd om mig själv som ni hör ;). Varje varv tog jag en klunk sportdryck och en klunk vatten och tackade magen för att den inte reagerade negativt på sportdrycken.

IMG_8141

Sista varvet började jag må lite illa och jag undrade om det var för att jag tagit för mycket energi (saft – 2 gles – sportdryck på löpningen?) eller om jag bara var så trött. När jag mötte Kristina kände jag att jag knappt orkade reagera, men tyckte i alla fall att jag log lite och jag VAR glad såfort jag såg henne!!! Sista gången upp för slottsbacken in i mål är nog rekord i långsam löpning. Tänkte på riktigt att jag kanske skulle strunta i att gå i mål för att slippa springa upp. Haha. Men när jag såg den stora klockan och insåg att jag hade en sluttid en ganska bra bit under 3 timmar som på något sätt var drömmålet som inte skulle gå, blev jag så lycklig och log med hela ansiktet! Orkade dock inte röra fler muskler än nödvändigt så någon gest i luften med armarna var det inte tal om ;).

Haha… oj nu har detta blivit en hel roman. Undrar om någon har orkat läsa. Men jag är så jäkla glad! Glad för att jag nu är en triathlet! :), glad för att jag simmade bättre än jag trodde, glad för att cyklingen kändes så stabil, glad för att det var roligt hela tiden (förutom löpningen), glad för att det var så bra väder och lugnt vatten, glad för att jag har klarat av en distans som tog nästan tre timmar i relativt hög puls, glad för att all träningen verkligen har gett resultat och glad för att FOTEN HÖLL!!

IMG_8148

Jag tänkte under löpningen att jag aldrig mer vill göra det här för att jag inte vill känna den tröttheten igen, men nu sitter jag såklart och planerar framtida distanser och mål. Hur bra kan JAG bli? Hur snabbt har jag kapacitet att bli med bra träning? Jag har alltid varit den som har tränat hyfsat mkt men ändå varit rätt kass. Nu kom jag på plats 33 av 178 (damerna) och det är bättre än vad jag någonsin vågat drömma om.

Jag känner ju en del sjukt duktiga atleter i olika sporter, och det är klart att plats 33 i motionärsklassen inte är någon succé på det sättet men för mig är det det! Jag kommer sväva på moln en liten stund av detta och längta tills nästa gång jag får springa över en mållinje! =).

Åh vad jag är glad! Kommer säkert på massa mer jag vill säga om Stockholm Triathlon, så förvänta er fler inlägg i ämnet 😉

IMG_1594

 

Annonser