Jag har anmält mig till Sthlm triathlon olympisk distans! Kan knappt tro det är sant! När jag i mars tog hjälp av coach för att bli bättre på det här med konditionsträningen och få ihop alla bitar som jag blivit så hooked på så kunde jag inte springa pga min fot (stressfraktur eller i alla fall början till) och trodde då att all form av tävling i form av löpning skulle vara körd hela året. Sen har det ju rullat på med rehab, och lite löpträning, och peppar peppar så har det ju funkat! Snälla fotguden, låt min fot hålla framöver!! Jag vill så mycket! Om den håller så lovar jag att sluta svära…

Jag har under våren kallat mig själv för ”världens mest ambitiösa icke-triathlet”, eftersom jag köpt cykel, effektmätare, har anlitat coach osv fast jag aldrig ens har ställt upp i en tävling… Men viljan har ju alltid funnits där!

Och nu igår då, så fick jag ett infall att anmäla mig… Det ska bli så kul!! Hur kommer det gå då? Klarar jag verkligen detta? Jag är ingen snabb löpare, har aldrig varit… har en önskan om att kanske bli lite snabbare, men det har jag ju inte hunnit bli än.. Ibland känns det som att jag är en sån där person som inte kan tillgodogöra mig träning. Såg en dokumentär om det. Att vissa människor kan träna, träna och träna men aldrig riktigt bli bättre. Ibland känns det så… Men aja…får hoppas att det inte är så! Men i vilket fall som helst så  kommer nog löpningen gå långsamt. Simningen är jag sjuuuukt nervös för. För det är så nytt! Jag vet att jag tar mig igenom det, men hur lång tid kommer det ta? Kommer jag vara sist upp ur vattnet? Aja… det märks, i så fall får jag väl vara det! Cyklingen är det jag känner mig säkrast på, men en 4 varvsbana över Västerbron innebär uppför bron 8 gånger va?! Ja… vi får väl se. Är inte van vid att behöva tänka 10 meters avstånd osv. Kommer man öht få någon bra rytm? Det märks också :).

Frågorna är många =). Men jag ska försöka att bara ha en bra och rolig dag, Försöka ta ut mig, göra så gott jag kan, men ändå försöka att inte bry mig om tid och placering. Jag är som sagt ingen snabb person från början. Jag har det liksom inte i mig. Så även om jag hoppas att det kan förändras lite så är det för tidigt att sätta den pressen på mig själv nu. Jag har inte ens sprungit distansen sedan typ februari. Jaja. Det blir bra =).

Det är väl bra att va lite nervös va?

Köpte förresten en trisuit idag lite spontant! 2xu var nedsatt och svart och fin. Matchar ju min fina argon18 perfekt ;). Kristina köpte en likadan, då det fanns två kvar i affären så nu kan vi leka att vi är ett proffsteam :). Lite kul måste man få ha. Tror den blir svinskön att springa i. Minimalt med padding så det är tur att prinsessan på ärten har en rätt mjuk sadel nu för tiden (specialized lithia)!

IMG_0712IMG_0718IMG_0709

Annonser