Varje gång det står löpning i träningsschemat så lever jag upp lite, och blir alldeles lycklig. Men varje gång blir jag också lite rädd. Jag har bestämt att jag inte ska känna efter, utan att bara köra på. Men hur lätt är det när foten är så otroligt ombytlig av sig? Ibland går det flera dagar där den känns helt normal. Dvs inte känns alls. Och sen helt plötsligt kan det så en ilning genom framfoten, som om det vore något där i benet. Eller någon slags molande värme. För att lika snabbt ha försvunnit igen.

Hur ska man veta om det är något att bry sig om? Men om jag kan göra tåhävningar barfota på en pall, dvs full R.O.M. så borde det ju vara lite lugnt? Den belastningen borde väl göra ont om något var fel? Eller?

Nej jag kör på. Med en dåres glädje på springdagarna. Och så får jag ta kraschen när den kommer. Om den kommer. Jag vill vill vill springa Ångaloppet. Det får bara inte förstöras.

IMG_8908

IMG_3366

Annonser