Något som jag brinner för är att människor ska må bra. Tycka om sig själva. Inte hålla på och banta, gå på dieter, träna för att ”bli smal”, inte kunna ha en klänning för att de inte gillar sin kropp, inte kunna gå och bada/simma för att de inte vill ha på sig baddräkt, bikini osv. Jag vill att människor (gäller ju inte bara tjejer) ska tycka om sig själva oavsett hur de ser ut! Det motsätter inte att det är bra för den fysiska hälsan att äta näring och röra på sig, men att träna av ångest för att man har ätit en glass är sorgligt, och att inte våga ha smör på mackan i rädsla för kalorier är lika hemskt det.

På sista tiden har jag ökat min träning i minuter, inte så mycket i intensitet tror jag… crossfiten kunde ju vara ganska tuff. Men jag lägger fler minutrar på träning i veckan, vilket innebär att jag tänker på träning större del av min dag än tidigare. Jag är i en förälskelsefas där jag tycker allt det är så himla, himla roligt, och det avspeglar sig på min instagram, på min facebook. Jag är också så fantastiskt glad för att jag har en kropp som funkar, som är fin, och som bara gör det jag ber den om, så då blir det lite bilder på den med! Och det är det som är så svårt?

Triggar jag folk till träningshets? Till ätstörningar? Är det generellt sett bilder på kroppar som gör att folk mår dåligt? Eller är det texten som hör till bilden? Andemeningen? Jag tränar inte för utseendets skull. Jag tränar inte för att bränna kalorier. Jag tränar inte för att jag får ångest av att vila. Jag tycker själv att jag ser ganska normal ut. Vältränad normal tjej som inte tränar för att bli smal utan tränar för att det är roligt. Jag äter allt. I princip. Jag tycker inte om kräftor och oliver men annars så har jag inga ”no” i min kost ;). Jag lade härom veckan upp en bild där jag hade en glass i halva ansiktet t ex. Jag försöker spegla mitt liv helt enkelt. Och mitt liv ÄR enformigt! Det ÄR träning. Jag går inte ut på krogen ofta, jag umgås mycket med min familj. Jag har inte massa andra härliga kompis/fest/whatever att dela med mig av för det är så mitt liv ser ut ;).

Men, bara för att jag tränar för att det är roligt så betyder ju inte det att jag inte vill nå resultat. Jag vill att mitt arbete skall ge mig resultat tillbaka. Jag tycker om känslan av en stark kropp som inte blir helt slut av att gå i en trappa. Jag tycker om att vilopulsen sjunker sakta men säkert. Jag blir lite irriterad när jag får ställa in träning, eller blir sjuk, men det hade jag blivit om jag förut hade fått ställa in en ridlektion också. Och det hade ingenting med träningshets att göra heller. Det är ju för att man tycker om det man gör.

Alla tycker inte om att träna. Det är okej. Alla tycker inte om att ta selfies. Det är också okej. Somliga tycker att selfies är det töntigaste som finns och tröttnar snabbt på en lyrisk statusuppdatering kring en härlig träningstimme. Det är också okej. Det finns ju en möjlighet att avfölja både på instagram och facebook.

Men för de som inte kan låta bli att följa? Som önskar att de också ville träna, fast inte kan, de som är sjuka i ätstörningar, eller är på väg dit. Vad behöver de? Behöver de att jag lägger ner min instagram eller gör den privat kanske? Så att ingen ser? Jag vet verkligen inte. Jag vet ju vad JAG mår bra av. Och här är ju alla individer. Vad är rätt att göra? Är det okej för proffs och elit att lägga upp träningsbilder men inte för Svenssons? Eller är det okej för alla? För ingen? Eller beror det som sagt på syftet med bilden eller texten som skrivs till?

Är det okej att lägga upp en bild på sig själv för att man tänker ”shit vad snygg jag blev här”? För alltså… Ibland känner man ju så! Som tur är!! Eller bör man låta bli det?

Och här funderar jag fritt… Varför är det så känsligt att visa upp kroppar? Kroppen är ju något extremt naturligt. Och vacker! Jag har vänner på instagram som lägger upp bilder på kroppar på olika sätt och många av dessa har jag aldrig någonsin mått dåligt av. Trots att jag för en tid sedan mådde väldigt dåligt över mig själv. Tyvärr var det ett monster i mitt huvud som inte var snällt, men det hade egentligen inte med bilder på tränande tjejer att göra. Utan det monstret triggas ju mer av det folk säger/skriver. ”Bränna fett”, räkna kalorier, gå på diet, bulka/deffa, ätardagar hit och kilon på vågen dit. Men det kanske bara gäller mig.

En del kanske mår svindåligt av att se en lycklig tjej träna det hon älskar mest. Men är det då det man ska censurera? Mår de personerna bättre då? Eller är det det som är själva sättet att bli frisk? Att lära sig se sig själv fri från alla andras liv och sätt att leva, att lära sig att man är olika, har olika intressen och att allt är lika rätt?

Gud så flummigt det blev. Är jag något på tråden eller är det bara något försvar för att jag vet att jag lägger upp sjukt mycket träningsbilder nu och jag har dåligt samvete för det? Många blir ju även positivt taggade av det. Och jag med. Jag älskar sociala medier, kommunikationen man kan ha där och nya kontakter som kan knytas!

Svårt tycker jag!

your-body-your-rules

Annonser