Jag har alltid sagt att jag inte tränar för prestation utan för glädje. Eller, jo, prestation i den bemärkelsen att jag vill lyckas utföra saker, men inte att jag behöver komma på någon speciell plats eller så. Jag har inte riktigt haft målet att springa milen på xx minuter till exempel. Kanske för att jag haft så struligt med skador, så jag har tänkt att det inte går. Men jag vet inte. Det har inte känts så viktigt. Har mer velat uppleva. Känna känslor. Typ så.

IMG_6833

Men nu, så börjar något hända. Jag satt här hemma igår* och såg på mitt träningschema och i min träningsdagbok och insåg att jag ändå tränar ganska mycket. Inte mycket jämfört med eliten, men, haha, dem kan man ju inte jämföra sig med. Men jämfört med vanliga ”Svenssons” så tränar jag mycket. Då kom längtan upp efter att testa mig. För att se vad som händer. Hur ska jag veta om jag blir bättre om jag inte testar mig? Och spelar det egentligen någon roll om jag blir bättre? Jo men lite faktiskt. Jag tycker så mycket om min träning nu. Att den är så strukturerad och genomtänkt (Tack Adam), och då vill jag ju veta om det funkar!

Jag tycker om mig själv, min kropp och lägger inte min självkänsla i om jag är snabb eller inte. Men samtidigt har jag nog alltid varit lite lite ”ledsen” över det faktum att jag alltid har varit ganska långsam, och det vore ju häftigt om ett smart upplägg med väl avvägd träning och vila skulle kunna göra även mig lite snabbare? Det är inte nödvändigt. Men det vore lite kul!?

IMG_5283

Och som den vetenskapsnörd jag är så vill jag ju testa om träningen ger det tänkta utfallet. Så hur ska jag göra det då? Foten håller inte för något cooper-test nu. Jag har ingen tävling inplanerad innan Ångaloppet, och i simning får jag ångest av att ta tid. Usch vad jag verkligen inte gillar det. Hade inget emot det i början, men jag märker mer och mer att prestationsångesten börjar smyga sig in där? Varför? Nä.. simningen ska bara vara rolig. Där begränsas jag av teknik inte av min fysik.

Nej, det blir nog inget test. Vet inte hur jag ska få till det. Jag märker väl på träningarna framöver huruvida det går framåt eller inte. Om ett tag så kanske foten håller för lite tävlingar och tester. Jag tror ju inte på gud, men snälla fotguden om du finns… Gör detta för mig!

Puss på er!

*Ja, jag sitter mycket. Ni som tänker att jag tränar så mycket hela tiden – Ja… det blir lite varje dag. Men jag sitter otroligt mycket däremellan.. så oroa er inte. jag vilar. Mycket!

Annonser