Oftast brukar jag vara positiv när det gäller träning. Eller hur? Även när jag svär är jag egentligen glad. Men idag var det bara blääää… Jag var sjukt sugen på min lilla recovery-runda, och kanske var det just därför? Jag har vila idag, eftersom jag har känt mig trött, så jag skulle bara cykla 30 min och under 120 i puls. Eeeh, sa jag, det har jag ju när jag sätter mig på cykeln! Planen var också att jobba i en kadens-stege 75-80-85-90-95-100 & ner igen.

Alltså såhär: Det blåste från alla håll, jag kunde inte växla upp till alla växlar för att det var en grej på pedalen i vägen (löst nu), och varje gång jag växlade ner så att jag kunde få upp kadensen så höll jag fan på att blåsa av vägen. utan tryck i pedalerna har man ju ingen kontroll. Så när jag växlade upp och då tryckte upp kadensen så stack ju pulsen iväg istället.

Det resulterade i att jag fjantade på där i någon lunk för att inte få ”hög” puls. Typ 20 km i timmen och jag rörde mig inte framåt. Sen så var sadeln jag skulle prova HEMSK. Alltså fruktansvärt. Jag satt ju INTE på sittbenen om man säger så. Tacka vet jag hål i sadeln där fram alltså. Tjejer.. tro mig. Ni vill inte ha den sadeln som jag provade idag.

Nä så den underbara mysiga cyklingen jag skulle göra idag blev kall, blöt, grå och irriterande pga sadeln. Well well. Alltid behöver man inte vara sprudlande va?

Imorgon blir det intervaller. Det blir kul. Kör dem dock inne så behöver jag inte behöva oroa mig för väder, vind, kadens och sånt. Bekvämt. Det gillar jag.

Saknade sällskapet (och miljön) nedan:

IMG_5317

Annonser