Hur många gånger har jag inte utbrustit att jag är så tacksam över kroppen, över min fot som är starkare än någonsin, osv, osv. Det får jag äta upp nu. Jag är tacksam över kroppen. Den är stark och fin på alla sätt. Jag gillar den. Men jag och foten är inte överens.

Jag kom till Sjukgymnasten och visste väl inte riktigt vad jag hoppades på. En fraktur så läker det ju. Är det något annat så kanske det tar ännu längre tid? Jag visste inte om jag ville ha pest eller kolera. Men jag hoppades att jag ändå skulle hitta smärtan väl på plats, så det inte bara skulle bli ”jag brukar ha ont men inte nu, hejdå”. Men jag behövde inte oroa mig. När han provocerade Metatarsalben 2 så gjorde det så ont att jag grimaserade, och det var ingen tvekan. Det benet var överansträngt. Irriterat. Säkert inte stressfraktur än, men på god väg. Är glad att jag drog i handbromsen relativt tidigt iallafall!?

Nedan ser du benet jag pratar om, har ringat i det i rött.

image1.PNG

Mmmmm…..

Jag frågade vad han trodde om Göteborgsvarvet om 7 veckor. Han stod tyst en stund och tittade sedan på mig som för att vänta in mitt svar istället för sitt eget. Men så ställde han motfrågan ”vill du kunna springa i sommar och i höst, eller hur länge vill du ha ont”? Och han har ju rätt. Om jag blir tillräckligt bra för att springa den 21 maj, hur bra blir det då med 2,1 mil asfalt på en gång? Förmodligen blir resultat exakt samma sak igen. Ett varv till.

Frågade om crossfittävligen som är om 5 veckor. Han frågade vad den isf kan komma att innehålla. Jag svarade ”öh, jag vet inte, det vet man ju inte innan.. men det kan ju vara allt från knäböj, pull ups till box jumps, burpees och hopprep”. Sedan tystnade jag. Box jumps, burpee och hopprep. Nja. Inte speciellt optimalt för läkning.

F-n.

IMG_6936

När jag satt där inne och svalde klumpen i halsen kändes det inte så bra. Inte heller när jag gick därifrån och köpte en cykeltidning på resecentrum. Det är cykeln och jag nu. Nej det kändes inte bra. Men efter en stund så lyckades jag ändå vända känslan. Det finns sjukt mycket jag KAN göra. Min nya cykel är fantastisk! Jag kan träna hur mycket styrka som helst (bara se till att jag inte belastar framfoten utan hälen), och jag kan cykla och simma. Det enda jag INTE kan göra är att springa, hoppa eller gå snabba promenader som blir provocerande på framfoten. Det hade faktiskt kunnat vara mycket värre.

När jag tänker ”tänk om” så mår jag illa. Tänk om foten läker dåligt, eller är så skör att den läker men går sönder igen vad vi än gör. Då är det inte lika enkelt att se allt jag kan göra. Men jag tänker inte så nu. Nu tänker jag på det jag KAN göra, och jag har nya mål förstår ni. Jag tänker inte sätta mig i soffan och ge upp. När jag väl kan springa igen ska jag f-n vara i bra form alltså. Detta ska inte göra mig sämre tränad. Så det så.

Jag har en ny tid i slutet av april. Fram tills dess är det vila av foten som gäller. Förhoppningsvis kan vi sedan börja analysera varför jag får detta. Filma och titta på löpsteg osv. Det blir bra. Jag ska ta hjälp i hela rehabprocessen nu och se till att jag kommer starkare ur det. Inte samma grej igen. Aldrig!

Mina nya mål får ni höra om en annan gång 😉

Annonser