IMG_3043

Oj, så länge sedan det var jag skrev här! Jag har semester och har inte riktigt haft någon lust att sitta vid datorn tror jag… Men jag har det bra! Och ni som följer mig på instagram och facebook har ju rätt bra koll på vad jag håller på med i alla fall =). Ovan ser ni underbara Ugglarp där jag har haft turen att få spendera en vecka :).

Idag tänker jag på hur mycket saker man kan lyckas med bara man vågar försöka! Oavsett om det gäller studier, jobb, träning eller något annat intresse så finns det en enda sak man måste göra; Våga försöka!

Det är lättare sagt än gjort, men det går! Jag kan ge två exempel… Gårdagens träningspass och dagens träningspass. Vi börjar med gårdagens.

Jag läste på programmeringen hemma och blev livrädd. Det såg mycket, och jobbigt ut. Jag övervägde att hoppa över träningen. Kanske träna det på egen hand istället (som om det hade varit lättare?). Varför? Jo.. för jag insåg att jag skulle vara långsammast och bli klar sist. Och det är inte kul att bli klar sist. Tänkte jag…

Hur som helst så tog jag mig i kragen och kom iväg, och mycket riktigt. Det blev jättetufft (ja vad tror ni? kb-svingar, box jump, löpning, burpees och wall balls)! Och eftersom jag fortfarande där hade stor respekt för passet så skalade jag ner ordentligt (12 kg kettlebell istället för RX 24 kg och 3 kg boll till Wall ball istället för 6 kg). Sedan valde jag även att göra 3 istället för 5 varv. Och ändå så tänkte jag under hela passet ”tänk om jag ändå kommer sist”. Ja tänk om. Vad hade det gjort? 

Jag är glad över att jag gick dit och genomförde passet, för det var jättekul! Och jag ångrar egentligen inte min skalning, för jag var suuuuupertrött både under tiden och efter. Men samtidigt undrar jag… Vad hande hänt om jag vågat ta 16 kg kettlebell istället, eller 6-kgbollen, eller iaf vågat mig på alla 5 varv och kommit sist? Jag hade ju såklart klarat 5 varv också, det hade bara fått ta lite längre tid.

Igår vågade jag alltså inte riktigt… men jag struntade inte heller i det, vilket ger mig ett VG för min mentala tuffhet ;).

Idag däremot får jag MVG mentalt av mig själv. Wod’en var även idag tuff. Fem varv av 100 m sprint (nåja), 10 burpee box jump och 100 m rodd. Jag började bygga upp min box som jag brukar, med den låga lådan och två viktplattor, när någon sa ”men det finns ju en stor box över, den klarar du”. Och jag testade ett hopp. Ja, det gick ju faktiskt… Jag tänkte ”ett varv kan jag klara den här höjden i alla fall..”. Och så fortsatte jag. Och efter 14 min och 2 sekunder hade jag klarat alltihop. Alla 5 varv. Helt RX utan att skala. För första gången! Sist. men vad gör det?

Nu kanske det låter som jag jag ger mig själv minuspoäng för att jag skalade igår, och så är det inte. Men om man har kapacitet att klara en sak, så ska man inte skala för att safe’a, eller för att man är rädd för att komma sist. För vad gör det? Det enda som händer är att man får lite extra push av de andra som är klara. Om man vill ha upp ett bra tempo i en wod är det givetvis bättre att ta en lägre vikt så att man kan fokusera på flåset om det är det som är tanken och slipper ta massa pauser… men om man står mellan ett par vikter och funderar så är det tråkigt att fega ur pga rädsla. Man vinner så mycket på att vara modig och testa!

Jag lovar mig själv i fortsättningen att inte vara rädd för ”x round för time”… det är inget farligt om mina rundor tar lite längre tid. Så småningom kommer jag inte vara rädd längre :).

IMG_2962

Ha en fin sommar tills jag skriver nästa gång =).

Annonser