Jag trodde inte att jag hade någon åldersnoja alls. Eller… Jag är fruktansvärt rädd för döden och vill absolut inte tänka på att jag någon dag kommer att dö. Bara av att skriva dessa meningar nu ger mig rysningar. Men i övrigt. Njä? Inte direkt…

Jag känner att jag redan är rätt mycket mer ”hemma” i mig själv än vad jag var som t ex 20-åring och är nog ganska tillfreds med att vara 28 år. Nog för att jag ofta säger att jag älskade min gymnasietid, men det är rätt gött att vara lite mer vuxen också. Och ha sett lite mer saker osv osv…

Var skulle jag komma med det nu då? Jo. på midsommarafton under lunchen så satt vi och pratade om att det har varit så mycket att fira på sista tiden… Sofia har fyllt jämnt, mormor och farmor har fyllt år, Sofia har gjort klart sina sista skoluppgifter och är klar osv… Och så säger mamma ”Ja men nästa år är det ju någon som fyller jämnt igen” och jag förstår då att hon måste syfta på mig. Men eftersom hon har så uppenbart fel så utbrister jag (så bestämt som bara jag kan) ”Nehej du, jag fyller INTE jämnt nästa år”. Mamma hostar väl lite och säger ”okej” eftersom hon är van vid mina utbrott.

Några sekunder senare inser jag att nästa år är 2016 och att jag då visst fyller jämnt. Eftersom jag ju är född 1986. Jag får inte ihop det, men såpass mycket matte kan jag.

Så inser jag att det stämmer… För även om jag inte har fyllt 29 år än, så fyller jag ju fortfarande 30 år under år 2016. Jag fick fullständig panik. Färgen försvann långsamt från mitt ansikte och jag andades häftigt. H-E-R-R-E-G-U-D! Det tog säkert 5 minuter innan jag andades lugnt. TIDEN GÅR FÖR FORT!!!

Uppenbarligen har jag ett visst mått av åldersnoja.

Annonser