Sommaren är verkligen på g nu. Det märks på naturen, på luften och på alla människor omkring som liksom har fått ny energi. Fler människor har leenden på läpparna och närmare till skratt. Solen är fantastisk för oss! I måndags när jag stängde gymmet kunde jag ha dörren uppställd till kl 21:50. Igår var det iofs jättekallt, men strunt samma. Fram och tillbaka måste det få gå. Ett steg fram, två tillbaka.. eller kanske två steg fram och ett tillbaka. Så man i alla fall kommer framåt.

2012-06-28 20.11.44

Det är inte bara vädret som fungerar så. All utveckling måste få ha sina ups and downs och kringelikrokar. Vi måste förstå det. Hur jobbigt är det inte att acceptera att man inte kan vara bäst från början? Eller bäst någon gång? Att all utveckling måste få ta tid. Det är OK att vara nybörjare. Det är OK att inte vara bäst fast man är rutinerad. Och det är okej att ibland tappa spåret och ta en omväg för att sen komma upp igen. Det är normalt. Vad man än sysslar med…

success

Igår tränade jag tillsammans med två killar, och vi skulle köra rodd, svingar, burpees, svingar igen och till sist rodd bredvid varandra, ett visst antal av alltihop (och meter i rodden) tills vi var klara. Och sedan en gång till. Givetvis märker man då tydligt vem som är snabbast. Jag var inte snabbast. Även om jag gormade och svor lite när jag märkte att benen var som sirap i mina upphopp, så var det okej att jag inte hann med i killarnas tempo. För jag vet att de 1. Har tränat crossfit mycket längre än jag, 2. Är killar (konstigt om de inte vore lite snabbare/starkare i alla fall. Varför skulle jag vara lika snabb eller snabbare än två grabbar som är coacher dessutom? Det är ju bara galet.

20130402-094314

Det handlar ju inte om att vara bra eller dålig. Det handlar ju om att göra sitt bästa i den fas man är. Oavsett om det handlar om att vara bra på träning, bra på att spela något instrument (ja jag har varit avundsjuk på att Sofia alltid var bättre än jag, fast hon tränade mycket mer), eller att ta sig fram till ett friskt sinne efter en ätstörning.. det om NÅGOT är ju kringelikrokigt. Och det måste nog få vara det…

Så det kändes okej igår på träningen i alla fall, och det gick fint! Jag tog mig igenom passet, med hög puls och mör kropp och kände mig sådär barnsligt glad efteråt som man gör när endorfinerna börjar spruta. Tack för det kroppen, att du orkar det jag vill!

Annonser