Alltså den där känslan… när man bara helt plötsligt känner hästen rund under sig, mjuk, lätt i handen men ändå ett stöd.. väntar in mina hjälper… lyssnar… ÅH det är så underbart!!!

På tisdag ska jag rida själv, lite nervöst.. inte i fråga om rädsla, utan för hur det kommer att gå när jag ska klara av det själv. Han är ju lite speciell Dion och det är inte självklart att jag hittar ”knapparna” så snabbt. Men jag ska ta hjälp av bommarna, avsaktningar, igångsättningar och bakdelsvändningar. Det verkar ju funka.

Idag blir det x-cage på jobbet.. tror det blir svinjobbigt med tanke på hur jobbig löpningen var igår.. meeeen… det är bara att kämpa på! Genom denna svacka mot en starkare, snabbare och hälsosammare kropp! Jag tänker inte ge upp! Tänk så jäkla jobbigt det är för de personer som har en stor övervikt och ska börja träna. Hur tungt är inte det? Nej… bara kämpa på. Inte klaga. Det är bara löjligt.

Nu ska jag klä på mig, och sen förbereda dagen.

Annonser