Så kände jag idag! Herregud vad jobbigt det var! Efter passet så kände jag mig helt förstörd, och det tog en nedvarvning på löpband, och en lång dusch innan jag kände mig som människa igen… Men så härligt det också är med sådär grisjobbig träning!

Och det är ju faktiskt den som ger resultat…

Igår skrev jag om hur skönt det var att märka att man har kommit över den där första tröskeln till nivån där träningen inte bara är jobbig, utan att kroppen klarar att mata på i mjölksyran liksom. Och det måste jag skriva under på även idag. Jag är så glad att jag klarade att utföra passet med de tänkta vikterna, utan att behöva skala, även om jag under tiden helst skulle velat gå därifrån.

Jag är så glad för våra medlemmar som var med och peppade under passet, och för Johan som är så grymt duktig coach, och så glad för att min kropp sammarbetar!

Passet såg ut såhär:

4 min x 4, med 60 s vila mellan varje.

4-minutersintervallen bestod av:

AMRAP (As Many Rounds As Possible)
6 st burpees
8 st kettlebell-svingar 20 kg
10 st utfall med kettlebell i ”goblet position” 20 kg

För mig var det faktiskt det sist nämnda som var jobbigast! Kanske för att 20 kg kändes tungt och att pulsen var så hög i kombination med det tunga. Jag har nog aldrig testat 20 kg förut, och det var väl inte toppenteknik rakt igenom… Men tillräckligt för att det skulle vara okej. Man måste ju våga nytt och tyngre någon gång för att utvecklas!

Bredvid mig matade kollegan Jennie på varv, på varv som om hon var en maskin. grymt stark tjej det där!

Förresten… En av stammisarna på detta pass är 60 år, och en annan är 56, och de är sjukt starka, snabba och spänstiga båda två. Behöver jag säga att jag är impad? Jag ligger i lä, och därför bokar jag redan in nästa x-cagepass i almanackan ;).

Annonser