Jag åkte från jobbet ganska stressad och trött och med dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag inte hade hunnit med att göra allt jag ville, för att jag inte hade hunnit göra allt någon annan ville och för att jag hade låtit mitt dåliga samvete och trötthet gå ut över mina kollegor när jag tittade på dem med tom blick och fräste ngt till svar när någon skojjade om att jag skulle gå hem. Ingen kul egenskap. Nej, det var ingen rolig Maria som åkte till Golfbanan. Väl där började jag med några mer eller mindre skapliga slag på driving rangen. Inget som kändes klockrent, men inte så katastrof heller. Brist på feeling.

Gick upp mot utslaget på första hålet, och trodde att mina medspelare hade struntat i att komma. Men inte. Där som i ett ljus kom en man och kvinna som spelade för att det var roligt, för att det var avslappnande och struntade i poängen. Visst var de glada när det gick bra, men det gjorde inte så mycket om det gick dåligt heller. Någonstans på tredje hålet, efter ett antal toppade slag (varför, varför, varför skulle jag börja bråka med drivern igår för?) började jag hitta tillbaka till mig själv, till glädjen till spelet och till naturen och till att bara ”vara”. Tack vare de här fantastiskt trevliga människorna som välkomnade mig i deras boll med öppna armar så kommer dagen ha vänts till något helt annat än vad jag trodde att den skulle göra.

Tänk vad människor kan göra. Och natur. Och golf. Avslutade med 3 och 4 poäng på 8:an och 9:an och där beslöt jag mig för att kliva av. Ibland är jag lite smart i alla fall. Inatt ska jag drömma om det perfekta slaget! Och den där drivern… Den kommer faan att gå långt när den går rakt. Jag ska lära mig den! Till slut. Det är det nog värt :).

Annonser